Eldorado

5.4Eldorados första annons.

Stigbergsliden och Stigbergstorget har haft den största koncentrationen av biografer utanför centrum. Eldorado vid Stigbergslidens trappor, Stigbergsliden 20 var Göteborgs femte biograf, men den första som försökte hitta en publik i en mindre central stadsdel. Det verkar från ritningarna som om biografen använde sig av ett par butiksrum på bottenvåningen i hörnhuset till trapporna (hus nr 17 av Majornas 5:e rote).

Det fanns 65 platser och bröderna Ernst Robert och C Edvard Ekelöf var ägare. Man öppnade den 6 februari 1904, och det första tillståndet gällde bara till den 30 april, men man bör ha fått förlängning eftersom verksamheten inte upphörde förrän 1905. I början på det året startade Majornas Kinematograf i samma backe, vilket kan ha bidragit till stängningen av Eldorado.

Eldorado har också kallats Kinematografen i Majorna. Det där är ett uttryck som kan vara förvirrande. Det är svårt att avgöra om det verkligen är ett namn eller bara är en beskrivning på var kinematografen låg. Göteborgs första biograf kallades i början Kinematografen i Arkaden eller bara Arkaden. Först när en andra biograf dök upp i Arkaden var man tvungen att hitta på ett riktigt namn.

Även de biografer som följer mönstret Gårda Kinematograf kan skapa osäkerhet. Hit hör Haga K., Majornas K., Nordstadens K. och Olskrokens K. Var de riktiga namn eller var det bara något man sa?

I dag finns inga spår kvar av Eldorado. Alla byggnader till vänster om den övre halvan av backen och husen öster om torget från det här tiden har rivits.
5.1

Ernst Robert Ekelöf, född 1870 i Vrigstad, drev Eldorado en kort tid tillsammans med brodern C Edvard innan han övergick till ambulerande filmvisningar i Surte, Jonsered, Mölnlycke, Lödöse, Bengtsfors, Mustafors, Ed, Billingsfors och Bäckefors. På bilden handvevar Ernst projektorn. Gastuben bakom honom behövdes till projektorlampan.

Först 1928 dyker Ernst upp i Adresskalendern, som biografägare, och med Kjellestadsgatan 5 som bostadsadress. Det är det året han började driva Backa Bio. Och från 1930 hade han Majornas Bio tillsammans med Harry Blomberg. Enligt Biografägareförteckningen från 1930 visade han också film i Mölnlycke, Nol och Partille. 1933 har Älvängen tillkommit och 1936 Lödöse och Stenungsund. De av hans biografer som är listade med namn i förteckningen hette alla Skandia.
5.25.3

Tältbion Polstjärnan med personal. Samlade kring chefen (?Ekelöf) är gissningsvis springpojke, pianist och maskinist. Bakom dem skymtar projektorn. Taket är fullt av stjärnor, lämpligt med tanke på biografens namn.

Facklan

17.7

Efter en renovering av Intima Biografen öppnade biografen den 30 augusti 1944 med det nya namnet Facklan. August Carlssons änka Emma var nu ensam ägare. Den första tiden försökte man sig på att vara kortfilmsbiograf, men det dröjde bara ett par månader innan långfilmen var tillbaka.. Först kom Kalle på Spången den 1 oktober.

https://i1.wp.com/cf2.imgobject.com/t/p/original/3amkfidmPbMqMIsahY3bQBTrl6y.jpg

Redan den 1 februari 1945 fanns det en ny ägare till biografen, Royal-Film, Göteborgs fjärde biografkedja, som senare blev Sandrew.

Göteborgs-Posten skrev den 15 september 1946 om försöken att göra Facklan till en renodlad reprisbiograf, många göteborgare hade önskat få se om filmer som Borta med vinden och Den stora illusionen. Men det kunde vara svårt att få filmbolagen att släppa till en storfilm, även som repris, på en liten biograf. I samband med ombyggnaden sommaren 1950 pratade man fortfarande om att göra Facklan till “en reprisfilmsbio av bästa klass, alltså med äldre utländska märkesfilmer på repertoaren”.

Renoveringen var omfattande, det var nästan bara väggstommen och platsantalet, 167, som var samma. Det blev nya fåtöljer, ny ridå, ny duk och ny inredning i både salong och foyer. Lars Erik Strömberg var maskinist vid den här tiden. Maskinrummet fick äntligen dubbla projektorer, så att det inte längre behövdes någon paus under visningen. (HT 19/9 -50)

17.13ny17.19

Biografen stängde den 8 juni 1961. Huset, från 1863, står kvar, men är så mycket ombyggt sedan 1961 att det inte finns några spår av tidigare verksamhet.

17.15

Favorit

21.1

Contobernium, en byggnad från 1807-08, byggdes 1906 om till ett affärshus vid Kungsgatan 23. Det var samma typ av fastighet som den där Göteborgs Kinematograf låg, med två huskroppar åtskilda av en innergård. Från ritningarna framgår inte var Favorit visade film 1907-11, flera alternativ är tänkbara. Det fanns 283 platser.

Kungsgatans tredje biograf klarade sig inte alls lika länge som de första två. Efter att ha invigts den 18 oktober 1907 med filmen 10 flickor om en brudgum stängde Favorit efter bara fyra år. Öppningsannonsen i GP är undertecknad F S Mannerborg, så fler familjemedlemmar än ägaren Algot E Mannerborg tycks ha varit inblandade.

21.2a21.2b

Ett kvarter åt vardera hållet på samma gata låg Göteborgs Kinematograf och Kronan, två framgångsrika biografer. 1907 var osäkra tider för den unga biografbranschen: överetablering, föräldraprotester och ont om film. Men det finns också tecken på att bioverksamheten kan ha blivit utslängd från huset.

Codac i GT skrev, för ovanlighetens skull redan dagen efter öppnandet:

Vi ha fått en ny kinematograf. Den ligger på Kungsgatan strax ofvanför Västra Hamngatan och den kallar sig ‘Favorit’.

Naturligtvis gällde vår sedvanliga fredagspromenad nykomlingen och han blef också den ende för dagen – Topsy hade stulit för mycket af vår eftermiddag.
Lokalen?

Åh, jo, tämligen väl belägen, snyggt inredd. Men den gör ej ens ett försök att imponera på samma sätt som t. ex. dess granne vid Domkyrkan. Den har en olägenhet. Det är för långsträckt. De som sitta öfverst ha svårt att se, i synnerhet om man icke är ytterst noga med att hålla dörrarna till upplysta förstugor stängda. Det var man icke i går och det påpekas af idel välvilja.

Programmet?

Åh ja, inte illa. Det skall först och främst ha ett erkännande för, att det var fullständigt fritt från råhet och sådant som man måste afråda ungdomen från att se. Vi blefvo litet tveksamma inför det första numret, ‘Uppfinnarens dröm’, i synnerhet början af drömmen, men sedan man väl lyckats åstadkomma en någorlunda fullständig illusion af drömspel försvann det pinsamma intrycket. En smula hemsk kände man sig förstås i de mest svindlande ögonblicken, men man tröstade sig alltid med att: det blir så mycket angenämare att vakna.

Sedan kom ett högeligen ‘lärorikt’ nummer, som hette Otacksamhetens lön.
Därpå följde de värdefullaste numren: en kapplöpning och en folkbild från Kambodja.
‘Tio flickor om en brudgum’ var enkelt och  okonstlat.

Man lämnade föreställningen precis lika ofördärfvad som man kommit dit.

Favorit visade också Oskar Messters ljudfilmer från sverigeturnén 1905. Till de vanliga stumfilmerna utförde musikdirektör Alex. Hubert musiken.

Så sent som i januari 1909 hade man sjungande bilder på programmet. Codac var där för se hur Favorits nya säkerhetsanordningar fungerade, efter branden på Ideal veckan innan. Det “myckna katzenjamret” tilltalade inte GT:s signatur: “De roa många, men inte mig, ty jag kan inte med grammofonmusik. Ur teknisk synpunkt hade nog bilderna sina förtjänster.” (28/1)

21.421.3

Den 14 december 1909 öppnade American Bazar, föregångaren till Epa, i samma fastighet. Alla varor kostade 15 öre. Det blev en succé och 1911, året biografen stängnde, utvidgade man. 1923 kom kafé Fürstenhof.

Ägaren till ett bredvidliggande hus i kvarteret, Albert Fränkel, lät inreda en teatersalong med 250 platser. Där öppnade Pallasteatern den 23 november 1928 med Karlssons bröllop. Året därpå ändrades namnet till Apollo-teatern med John Botvid som chef. Han skulle senare bli en av de mest anlitade skådespelarna i svensk film, hela 107 roller.

I dag är de tre fastigheterna sammanbyggda och inte det minsta spår återstår av Favorit.

Biografen Fenix

Biografen på Andra Långgatan 6 ändrade ständigt namn. Efter att ha öppnat som Biografen Fenix den 10 januari 1916 bytte den till Biografen Phaenix den 24 januari och sedan tillbaka till Fenix den 23 mars för att slutligen bli Biografen Neptun den 3 september. Konrad J Nilsson var ägare hela tiden och antalet platser är okänt.

35.11916

Enligt bevarandeprogrammets anteckningar i Stadsmuseet byggdes gårdshuset 1913 som “samlingslokal för biograf”, men det är inte troligt att någon biografverksamhet förekom innan Fenix öppnade 1916. I samma anteckningar kan man läsa: “1916. Biografsalong och wc.”
35.2

Byggnaden ritades 1913 av arkitekt Olle Fahlström som en samlingssal. Han fick bakläxa två gånger innan planen blev godkänd. Salen hade en läktare på tre sidor med podiet på den långsida som vetter från gården. Vid de båda yttre kortsidorna gick trappor upp till övervåningen, innanför dessa var entréerna till bottenplanet. Intill muren framför huset fanns tre torrklosetter, som delvis hamnade under trappan. Med den skrymmande läktaren måste salen ha upplevts som mörk, så 1914 byggdes en stor lanternin på taket, något som talar för att filmvisning ännu inte hade börjat.

1916 flyttades dassen in i bottenvåningen i huset till höger om gården. På deras plats vid trappan byggdes ett vindfång, en ny dörr togs upp och garderob inrättades under trappan. I salen byggdes en mellanvägg, så att man kom in i en smal gång med kassan till vänster i hörnet direkt innanför dörren. I den andra ändan svängde gången till vänster och ledde genom en dörr in i själva salongen. Läktaren behölls bara längs den främre kortsidan med den minimala duken (3 x 2 meter) på den bortre. Maskinrummet placerades mitt på läktaren.

img990img991

Konrad J Nilsson (14/11 1868 – 2/3 1948) var skeppsstuvare, initiativtagare till och ordförande i Göteborgs Förenade Skeppsstuvare och satt i direktionen för Göteborgs Hamnarbetarkontor. Han bodde 1916 vid 3:e Långgatan 43. Att handlanden James S Svensson det året blev ägare till fastigheten 2:a Långgatan 6 bidrog antagligen till att Nilsson gav sig in i biografbranschen och startade Fenix.

Året därpå förvärvade Nilsson hörnfastigheten vid 2:a Långgatan 12 och Nordhemsgatan. Han flyttade 1918 in i huset med adressen Nordhemsgatan 17. 1921 tog han över biografen Quo Vadis på Redbergsvägen 14 och öppnade den under namnet Östra Bio. 1922 köpte han fastigheten och flyttade dit 1940. Under hela sitt liv fortsatte han att titulera sig skeppsstuvare.

Filmstaden

81.1

Jonny Isaksson ansvarade för ombyggnaden av DowntownKungsgatan 35 1994, som ledde till nedtonad färgsättning, bättre gradänger, nya stolar, motordrivna avmaskningar, THX-ljud i två salonger, digitalljud i tre och Dolby i samtliga. Lustigheterna försvann, men det fanns fortfarande oavsiktliga sådana, som salong 2 där duken blev mindre efter reklamfilmen om det var en CS-film som skulle visas, eftersom den inte kunde breddas mer var man tvungen att minska på höjden för att få rätt bildproportion.

81.4

Downtown öppnade den 30 juni 1995 under det nya namnet Filmstaden och med sina 16 salonger och drygt 1800 platser var biografkomplexet det största i Sverige, fram till invigningen av Filmstaden Sergel i Stockholm den 3:e november samma år.

Antal platser: 1: 278, 2: 113, 3: 101, 4: 89, 5: 49, 6: 78, 7: 89, 8: 139, 9: 111, 10: 242, 11: 104, 12: 231, 13 (tidigare salong 11): 37, 14 (12): 46, 15 (13): 45, 16 (14): 48 – Totalt: 1815.

Ovana biobesökare blandade ihop Filmstaden och Biopalatset, film och bio är ju samma sak. Svensk Filmindustris stockholmschefer fick sig en tankeställare när de kom på besök och bad taxin åka till Filmstaden – alla tre bilarna körde till Biopalatset. Det var då som orden Down Town återinfördes med små bokstäver i annonserna.

81.5b

I slutet var biografkomplexet lite trångt och slitet – med flera stolar T-märkta, T som i tuggummi – och SF planerade ett nytt i Bergakungens salar. Efter nedläggningen av Victoria den 2:a juni fanns det bara kvar en singel, av de 15 man hade på 70-talet. Efter Palladiums stängning, inte en enda. Och 2007 stängde Filmstaden.

(Ett stort tack till maskinist Magnus Elm som lyckats hålla reda på alla historiska fakta, både för Downtown/Filmstaden och Klappan.)

81.6

Flamman

54.1

“Redbergslids nya storbio” – den sjunde länken i AB Cosmoramas biografkedja, ritades av arkitekten Sten Branzell och uppfördes av byggnadsingenjören Olle Engkvist. Den konstnärliga utsmyckningen stod konstnären Gunnar Ström för. Byggnadskostnaden var 333 000 kr, varav tomt 40 000 kr och inventarier 45 000 kr.

Tillsammans med Victoria och Cosmorama disponerade nu Cosmorama-bolaget tre stora biografer “av kontinentala mått”, samt de mindre salongerna Nya Teatern, Kronan, Odéon och Röda Lyktan.

Cosmorama var fastighetsägare från början; från 1964, när dotterbolaget upphörde, stod Svensk Filmindustri som ägare och från 1975 Fastighets AB Hufvudstaden, som ägdes av SF. 1986 tog Göteborgs Finska Pingstförsamling över fastigheten.

https://i0.wp.com/www.nordicposters.com/p2/flickornas_alfred_35_2.jpg

Som öppningsprogram den 14 oktober 1935 visades Flickornas Alfred med Birgit Tengroth och Sture Lagerwall samt kortfilmen Havet lockar med Per-G. Holmberg. Filmen gick samtidigt upp på Victoria.

54.828/3 (ovan) och 31/8 (nedan) 1939.

54.954.3 14/12 1939

Flamman, och senare Kaparen, hade ofta  funktionen att parallellköra en extra stor premiärfilm med en av biograferna i centrum. Men man programsatte också lite udda filmer som man kanske inte riktigt trodde på, som den tyska Hennes engelska giftermål, som kom redan andra veckan. De största svenska filmerna gick i regel två veckor, men annars byttes programmet ut varje vecka.

GP rapporterade dagen efter öppnandet:

Den originella exteriören med glasskåpet har fångat uppmärksamheten och det stod täta köer när biljettförsäljningen i går middag började till kvällens öppningsföreställningar. Det har tydligen inte varit så lätt att inpassa en biografbyggnad i den spetsiga hörntomten, men arkitekten Sten Branzell har likväl lyckats få in både en rymlig och trevlig salong och luftig entréhall.

54.7

54.6

Man kommer från Redbergsvägen direkt in i en stor glashall, hållen i gult och grönt, och från denna leder en bred trappa upp till salongen. Utanför denna löper en gång med sittplatser på ena sidan. Taket är här, liksom i hallen, i grönt, ena väggen är varmt gul, medan den andra är mörkblå med en rad silverpelare. Utmed den sistnämnda väggen är inbyggd en marmorbänk, som uppvärmes underifrån.

54.1054.5

Själva salongen, som är något kilformig, verkar hög och luftig och de i rött klädda stolarna äro bekväma. Taket och övre delen av väggarna äro beklädda med grov puts, som först täckts med en kraftig röd färg och därefter belagts med guld. Det blir en god effekt. Hela väggen i salongens bakgrund är klädd med röd manchestersammet och nedre delen av långväggarna är också klädd med sammet, fast i en gulaktig ton. Prosceniet omgives av ett par allegoriska målningar konstnären Gunnar Erik Ström, på ena sidan Afrodite med en fackla, på andra sidan Atlas med jordklotet. Hr Ström svarar också för färgsättningen inom biografen.

Flamman vid Redbergsvägen 19 var en biograf i tiden. Funktionalismen slog igenom på 1930-talet och biograferna befriade sig från behoven att efterlikna teatrarna. Den 29 meter långa salongen smalnade av mot duken. Golvet med de 684 platserna sluttade ordentligt för att garantera goda siktlinjer.

Det var den första av stadens biografer som byggdes direkt för ljudfilm, om man bortsåg från Lundby bio, och det verkade man göra.

Entrén öppnade sig storslaget och inbjudande utåt mot omgivningen.De äldre biograferna, som Victoria, Cosmorama och Palladium, hade plana golv och trånga portar.

De många stolarna [684], i en biograf utanför centrum, vittnar om vilken stark tro det fanns i biografbranschen. Under 1930-talets senare hälft ökade antalet biografer i Sverige med 50%. Många av Göteborgs mest kända biografer byggdes under den här perioden: Spegeln, Royal, Skansen, Kaparen, Fyren. Nästan alla är i dag nedlagda. I bästa fall, som med Flamman och Royal, har byggnaden och lokalen bevarats.

Flamman stängde den 31 december 1982. I dag används byggnaden som frikyrklig möteslokal, biosalongen finns i stora drag kvar, men anpassad till de nya behoven: duken är ersatt med estrad, platsantalet är minskat från 684 till 150 med en ny mittgång; maskinrummet är kontor. Den berömda funkisexteriören är i stort sett oförändrad.

PERSONAL
Föreståndarveteranen Gösta Lundquist kom från Nya Teatern till Flamman när biografen öppnade i oktober 1935, men redan 1 januari året därpå återvände han till Nyan och Sven Brantby tog över.

Vanja Andersson (född 1/10 1890) började som kassörska vid Cosmorama 14/8 1920, men flyttade 1935 till Flamman.

Paul Grundberg (född 23/1 1906) började som kontorist vid AB Cosmorama 1920 och kom som vaktmästare till Flamman när biografen öppnade.

Arne Pettersson (född 26/7 1918) var vaktmästare från 1937.

Flammans maskinrum var utrustat med två Ernemann-projektorer. En tid efter öppnandet installerades automatisk kolmatning för lamporna, vilket betydde att filmerna i princip kunde köras av en maskinist, men på grund av den stora duken med kraftig H.i-belysning krävdes stor påpasslighet och man tyckte det var säkrast med ett maskinistbiträde (lön 140 kr). Som sådant anställdes Åke Johansson 1937. Han hade tidigare erhållit utbildning inom bolaget.

Valter Lagerkvist (född 23/10 1903 i Lugnäs) var först elev på Palladium innan han blev huvudmaskinist på Flamman när den gamle maskinisten Öhrlund flyttades till Victorias nya dagvisningar. I maskinistsysslan ingick även eldning, skötsel av ventilation och gasbrännare.

Åke Jeverstam (född 8/5 1907 i Fjärås) var tjänsteman vid Lindholmens varv innan han blev maskinistbiträde vid Cosmorama 1937, senare blev han maskinist på Flamman.

54.4

Folkbiografen

28.4 Arbetareföreningen vid Jerntorget 1911

Om man bläddrar bland Arbetareföreningens efterlämnade brev och protokoll i Regionarkivet hittar man en överraskning, en tidigare oupptäckt Cosmoramabiograf. Föreningshuset med teater och möteslokaler uppfördes 1872 vid Södra Allégatans mynning vid Järntorget. 1909 kom en större tillbyggnad med en riktig teater, Nya Teatern, en B-sal som rymde mer än 500 och ett så stort antal rum att man kom ända fram till Z-sal.

Ritningarna från 1906 visar att bottenvåningen hade en banklokal i hörnet Järntorget/Allégatan. I hörnet mot Mellangatan fanns en motsvarande butik. Mellan dessa låg en Matsal och ett Kafé som nåddes både genom en entré mitt på järntorgsfasaden och en från Mellangatan. En passage ledde genom huset, mellan de båda entréerna. På den bortre sidan av gången fanns köksutrymmena med kallskänk, disk, kök och skafferi; även toaletter. Mellan järntorgsentrén och Haga Östergata var tre butiker. Längs den senare gatan låg en portgång och en butik.

28.2

Den mittersta tredjedelen av våning 1-3 upptogs av Stora salen, dvs Nya teatern, från Allégatan nästan ända fram till Haga Östergata. B-salen med Folkbiografen hade hela resterande utrymme på våning 2:s östra sida, från Mellangatans trapphus till Haga Östergata. Den övre delen av salen, med läktare på kortsidan mot trapphuset och långsidan mot teatern låg på våning 3.

Enligt ett protokoll från ett sammanträde den 31 maj 1911 skrev man ett kontrakt med Cosmorama som stipulerade visningar fredag till söndag mot en hyra på 100 kr/vecka, 3000 kr/år; säsongen skulle löpa 15 augusti till 15 maj. Av en inventarieförteckning från samma år framgår att B-salen var utrustad med 361 Winerstolar, 60 pinnstolar, 4 bänkar = 24 platser, 2 gula draggardiner, 2 konstgjorda palmer och maskinrum. 1914 tillkom 69 klaffstolar vilket kan innebära att verksamheten gick bra. C F Ahlström var maskinist 1915.

28b

Våren 1917 var dramatisk i Göteborg. Då köpte Cosmoramabolaget Stora Teatern i mars för att börja visa film där och det är väl inte orimligt att detta kan ha föranlett en uppsägning av avtalet med Arbetareföreningen. I vilket fall som helst kan man hitta ett förslag i föreningens papper om att överta biografverksamheten eftersom liknande verksamhet går bra på andra ställen, under förutsättning att nuvarande innehavare inte tänker fortsätta.

Den 22 maj skickade man ut erbjudande till andra biografägare i Göteborg. Den 29 maj höjer man hyran till 125 kr/vecka. Den 6 juni löser man in biograflokalens volt- & ampèremätare samt motstånd, ger anbud på biografduk, reservbelysning och affischtavlor.

Det visar förstås att det var Cosmorama som stått för biografens utrustning vid starten. Man gör också upp ett förslag till kontrakt med direktör August Carlsson vid Stora Biografen med förlängning av säsongen till nio månader.

Den 22 juni har man konstaterat att Carlsson är “en mindre trevlig man att ha att göra med i affärsangelägenheter” och kontraktet går till den andra sökande, direktör. Emil Olsson vid Göteborgs Kinematograf, som inledningsvis kallar salongen för Nya Folkbiografen.

Forum

74.2

“Nu finns det bio i Kortedala” skrek en stor annons ut i början av oktober 1959. Kortedala kan inte längre betecknas som en sovstad, nu har man fått ett kulturellt centrum med bibliotek och samlingssalar. Medborgarhuset invigdes den 9 oktober och torget dagen därpå.

Arkitekten John Tuvert menade att han föredrog att använda materialets egna färger. Endast i det tunt ljusgrå taket i stora salen hade han frångått sina principer. Från väggarna lyste det nakna teglet. I stora salen med 340 platser  skulle det visas film i väntan på en riktig biograf i Kortedala. Vid invigningen den 10 oktober kördes en journalfilm innan Ellen von Hallings balettflickor tog över scenen. Dagen efter inleddes de reguljära visningarna med Anne Franks dagbok. Man delade filmer med Rex i Gamlestaden och bytte med varandra mitt i veckan.

74.1Biografmaskinist Gun-Britt Jakobsson i maskinrummet – Foto: Åke Thim

Den 30 december 1965 upphörde visningarna. I dag är samlingssalen ombyggd och utökad. Det finns en scen, men inga filmvisningar längre.

Fyren

68.8

68.2

Staden hade inte råd att anlägga en park vid Stigbergstorgets norra sida, så biografen Fyren kom till istället. Så här rapporterade Handelstidningen den 26 januari 1943:

Stadsbilden vid Stigbergstorget är helt förändrad genom den nya fastighetens tillkomst… I det pampiga komplexet, vars ytterbeklädnad är gult fasadtegel, finner man inte mindre än 112 lägenheter och 8 butikslokaler… Både Göteborgs bank, restaurangen Gatenhielm och 85 andra hyresgäster ha flyttat in och i går [25/1] öppnade Palladiumbolaget sin nya biograf Fyren.

Det var deras femte biograf i staden och man delade den med konkurrenterna Centrumbio och filmbolaget Europafilm.

68.11984. Foto: Jan Wiridén (ovan) – 1943 (nedan)

68.3

Entré, vestibul, foajé och salong är som utrymmen fortfarande intakta i Bengans skivaffär, som nu finns i lokalerna. En besökare i dag kan jämföra med följande beskrivning från invigningen:

Över entrén är en baldakin av naturträ, belyst av neonrör och med namnet i glittrande bokstäver. Vestibulen har panel av bok… Konstnären Sten Ericsons relief… [visar] …många märkliga ting som vid fiskafänget dras upp från havsbotten.

Man går några trappsteg ned för att komma till foyern och salongen. Både i vestibul och foyer är det marmorgolv… Armaturen är ganska ovanlig, lamporna äro nämligen klädda med metalltråd i form av blommor. Från foyern kan man också komma direkt in i skyddsrummen.

68.4

Inne i salongen är väggarna hållna i en ljus grönaktig färgton, och nedtill klädda av en ganska hög panel i bok. Taket är blått och golvet belagt med linoleum i parkettmönster. Salongens konstruktion har gjort det nödvändigt med ett antal pelare, som blivit cascobehandlade och fått armatur i form av blomsterrankor med lampor som blommor.
Framför biografduken ha två ridåer placerats, den ena handtryckt och mönstrad, den andra i vitt silver för färgspel.

Salongen hade 556 platser, senare minskat till 519.

68.5

Invigningen var traditionell. Efter ett välkomsttal av direktör Frans Hausl vid Palladiumbolaget läste Bengt-Åke Benktsson en prolog skriven av Kåre Skredsvik:

Så bjuder jag ridån åsido dragas
för månget ödes, mången vacker sagas
och alla fjärran länders rikedom.
Välkomna hjärtligt denna stund, go vänner,
då Fyrens glöd för första gången bränner,
välkommen hit… Och tack för att ni kom!

En film om Florida och en tecknad film om en rolig katt visades innan huvudnumret, sverigepremiären på Ursäkta skynket, “en amerikansk dårfars” med Abbott & Costello, kördes igång av filmmaskinist Mattsson.

68.7

Repertoaren de första veckorna:
8/2 Dårarnas paradis (med Palladium)
15/3 Örneskadern (med Palladium)
22/3 Som du vill ha mig (med Palladium)
29/3 En natt i New Orleans (med Carolus)
24/5 På rytmens vingar
16/8 Farlig gäst i London
6/9 Mannen från Sudan

68.10

1947 (ovan) – 29/9 1947 (nedan)

68.9

När Europafilm gick i konkurs ledde det till att alla Palladium- och Centrumbiografer 1984 hamnade hos SF. Och nedläggningarna inleddes. Under Fyrens sista vecka samma år visades Från och med herr Papphammar kl 7 och 8 och Mannen som slutade röka kl 9. Gösta Ekman d.y. var som populärast, nästan lika populär som sin farfar.

Måndagen den 1 oktober förblev biografens dörrar stängda. Rolf Magnusson från den rivna Rio-biografen tog över salongen och den 15 februari 1985 började han driva lågprisbio med Den stora kapplöpningen jorden runt som första program. Peter Sellers Oh, vilket party! Monty Python och Den rosa pantern blev de största succéerna, men det höll inte ens ett år. Den 21 december stängde Fyren. Sedan brakade Bengans in med skivorna, men exteriören ser ut ungefär som förr, och man kan fortfarande lätt se hela biografens disposition i interiören.

68.6