Ideal – Branden

Fredagen den 24 januari 1908 började det brinna under pågående filmvisning på Ideal. Ingen skadades och dagen därpå fanns bara en notis i tidningen. Men när man insåg hur illa det kunde ha gått kom reaktionerna. Polisen gjorde en utredning som redovisades av GT den 31 januari:

Elden uppkom i själfva kinematograffilmen, då denna för ett ögonblick stannade. Pågjutning af vatten visade sig icke vara till någon nytta. Elden slocknade ej förr än hela filmen var uppbrunnen. [Nitratfilm alstrar sitt eget syre och brinner till och med om den nedsänks i vatten.]

Genom den starka hetta, som utvecklades under den explosionsartat häftiga förbränningen af filmen förstördes isoleringen kring de elektriska ledningstrådarne till förevisningslokalen, hvilka voro dragna genom apparatrummet. Lokalen var alltså alldeles mörk.

Då publiken observerade eldfaran utbröt formlig panik. Barnen rusade mot utgången, och under mörkret uppstod förvirring bland de förskrämda ungdomarne.
Någon olycka inträffade emellertid dess bättre icke, utan lokalen tömdes snabbt i synnerhet sedan man fått upp en reservdörr.

Ett stort antal personer ha hörts rörande de närmare omständigheterna. Man inhämtar af deras berättelse följande:

Den ordinarie maskinisten hade vid tillfället lämnat skötseln af apparaten åt en person, som tillfälligt besökte honom i maskinrummet, och som vid föregående tillfällen visat sig i stånd att sköta apparaten. Under det den ordinarie maskinisten var ute en kort stund skedde olyckan. Den tillfällige maskinisten har berättat, att han under en tid af c:a 4 månader tjänstgjort som maskinist på olika kinematografer här i staden och ansåg sig förtrogen med en kinematografapparats skötsel. Den här ifrågavarande apparaten sattes i gång medels en vef som vreds omkring med handkraft. Mannen hade just hunnit sluta ett nummer och hade hunnit omkring 5 meter in på nästa film, då han böjde sig fram för att se efter om bilden på duken stod rätt. Härvid slant han på det plåtbeklädda golfvet, förmodligen på grund af att det utspillts olja därpå. Han höll på att förlora balansen och släppte därvid vefven. Under ett par sekunder kom därför filmen att stå stilla och det var tillräckligt för att den skulle antändas af strålarne från båglampan i apparaten. En lucka af järnplåt, som är afsedd att fällas ned mellan lampan och filmen hann maskinisten ej fälla ned.

Efter fåfänga försök att med händerna släcka elden hälldes tre hinkar vatten öfver den brinnande filmen utan att denna dock däraf slocknade.

Vaktmästaren i lokalen, som blott 14 dagar innehaft platsen, har berättat att lokalen var fullsatt, hufvudsakligen af barn. Han hade själf, på grund af den starka tillströmningen af publik, nästan uteslutande varit tvungen att uppehålla sig i förstugan. Då han hörde att det uppstod oro i salen skyndade han in och såg då på duken eldflammorna i apparaten afteckna sig. Han försökte förgäfves lugna barnen genom rop. Hela skaran rusade mot utgången.

Han skyndade då till reservdörren som han stängt med en rigel. I okunnighet om, att denna dörr kunde öppnas både utåt och inåt prässade han på dörren för att öppna den inåt, hvilket emellertid icke gick på grund af den innanför tätt sammanpackade barnskaran. Då han efter ett par minuters arbete lyckades hade redan ungefär två tredjedelar af publiken lyckats tränga sig ut genom hufvudingången.

Biljettförsäljerskan vid lokalen har sagt att hon uppskattar antalet i lokalen innevarande personer till omkring 150. Högsta tillåtna antalet är 120.

Den brunna filmen var liksom apparaten och ljusledningarna försäkrade, men enligt bestämmelserna för dylik försäkring utbetalas ej ersättning för filmen om elden uppstått genom den i apparaten befintliga ljuskällan. Ersättningsanspråk framställas därför endast beträffande ljusledningarne och skadorna å maskinrummet.

Poliskammaren uppsköt slutbehandlingen af ärendet för att få tillfälle att höra den tillfällige maskinisten, som underlåtit att i går iakttaga inställelse.

Referatet visar så lite det behövdes för att en olycka skulle hända. Nitratfilm antändes vid 38°. Så länge filmen rörde sig igenom projektorn hann den inte bli tillräckligt varm, men bara ett ögonblicks uppstannande framför lampljuset räckte. Det är förvånande att inte fler biografbränder utbröt innan den brandsäkra filmen infördes kring 1950.

Branden i Ideal ledde till att brandkåren inspekterade alla biografer och gav dem individuella listor med krav på förbättringar. Maskinrummet fick i fortsättningen inte ha en direkt förbindelse med de publika utrymmena. På många ställen tvingades man slå upp ett hål i väggen för att sätta in en dörr som ledde direkt ut. Endast den film som för tillfället visades fick förvaras i lokalen.

En notis i GT 20 mars 1908:

En säkerhetsåtgärd mot eldsvåda i kinematograflokaler har införts i kinematografen Stjärnan härstädes.

Som bekant föreligger en viss fara för att filmen skall antändas under föreställningarna, om apparaten af en eller annnan anledning plötsligt stannar.

Ehuru i sig själf föga farlig, värkar en dylik ‘eldsvåda’ dock uppskrämmande på publiken, som sittande i mörkt rum, oförmodat varsnar fladdrande lågor.

För att hindra uppkomsten af panik har elektroteknikern E. Björklund konstruerat en skyddsplåt med strömbrytande fallucka af järnplåt, som i händelse att filmen fattar eld, ögonblickligen faller ned och afskiljer lågorna från salongen samtidigt med att den elektriska strömmen till salongens elektriska belysning slutes, hvarigenom den mörka lokalen ögonblickligen upplyses och därigenom förnämsta orsaken till panik aflägsnas.”(GT 20/2 1908)

Biografen Favorit bjöd in pressen den 27 januari 1909 (nästan på årsdagen för branden i Ideal) till en demonstration av hur de nya säkerhetsanordningarna fungerade.
Småbränder utbröt då och då. En notis i GT (18/1 1909) berättar att filmen fattat eld under sista föreställningen på lördagskvällen. Olyckan inskränkte sig till att par filmsrullar brunno upp och maskinisten fick sina fingrar något brända. Ingen panik uppstod.

Den 19 mars brann det i maskinrummet till Biografteatern på Torggatan, men även här fungerade Björklunds uppfinning.

Brandchefen lät utföra tester för att utröna vilka egenskaper den brandfarliga filmen hade och det lämnades förslag på att kinematograferna, i synnerhet apparatrummen, skulle inspekteras av kvalificerad person med jämna mellanrum. (GT 23/3 1909)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s