Bilden visar Östra Hamngatan 41, som det såg ut innan J A Wettergren 1898 flyttade härifrån till Stigbergsliden. Biophonteatern levde sitt korta liv från 16 september 1905 innanför de två stora fönstren i bottenvåningen. Antalet platser var okänt. Tillståndet gällde till den 30 september 1906, men det finns inga bevis att verksamheten blev så långvarig. Det kan inte ha varit lätt att få fram tillräckligt med ljudfilmer, även om programmet blandades upp med de vanliga stumma.
Namnet Biophon, levande ljud, sa vad det frågan om, ljudfilm. Enstaka ljudfilmsexperiment hade gjorts sedan filmen föddes, men mellan sekelskiftet och första världskriget tog produktionen i olika länder fart. Det i biografsammanhang ovanliga namnet kommer ifrån tysken Oskar Messters ljudfilmssystem Biophon, som kombinerade grammofon och filmprojektor. En annons (HT 16/9) berättade om Levande, talande, sjungande, musicerande bilder från världsutställningen i Liège.
Messter hade löst synkroniseringen mellan grammofonen och filmprojektorn genom en separat styrmotor. Filmerna visades med 15 bilder/sekund, vilket motsvarade ett varv på skivan. En trolig orsak till att Biophonteatern inte blev långlivad är att AB Svensk Kinematograf (med Göteborgs Kinematograf) tog Messters system på entreprenad 1906.
Biografägaren Alfred Nordenstam hade tidigare drivit Arkaden några månader 1904 och Colosseum 1903-1906. 1909-14 var Hasselblad & Co ägare till Östra Hamngatan 41. I dag finns inga spår av biografen.
1905 – Göteborgs biografer