Arkaden

1.3Arkaden 1970.

Arkaden var1.20 vid invigningen 1899 Göteborgs modernaste byggnad. Här fanns ett hotell med läs- och rökrum, elektrisk belysning och telefon i alla rum; badrum med dusch och centraluppvärmning, 1.19personhiss, badinrättning öppen för allmänheten samt Göteborgs finaste café, allt enligt en annons i Adresskalendern 1901.

3.143.15Så den var en passande miljö för den allra senaste moderniteten, rörliga bilder. Ingången var bredvid huvudentrén till hotellrestaurangen, strax bortom den fjärde bilen. Publiken gick intill hissen i fotogenbelysning nedför trappan, som halvvägs svängde till vänster där biljetterna såldes. Asplund har gjort en anteckning “man såg sig om innan man gick ner i lokalen”

Arkadens vaktmästare, J. Svensson, ansökte i juli 1902 om tillstånd för kinematograf och fonograf i Arkaden, en förnyad ansökan ingavs den 26 augusti att gälla till årets slut:

“Härmed får jag vördsamt anmäla, att jag uti Göteborgs Arkader från och med i dag till innevarande års slut ämnar förevisa bilder medelst kinematograf samt utföra sång och musik genom fonograf.”

Enligt Asplund överlät Svensson lokalen på Le Tort den 10 december, men Svensson hade fortfarande hand om ansökningarna, först i januari 1903 för tiden fram till sista maj och sedan den 16 juni för förlängning till årets slut. Bion hade stängt den 28 december året innan och öppnade den 28 februari igen. Om Svensson var inblandad i verksamheten på något annat sätt har inte gått att avgöra. I december ansökte Le Tort själv om tillstånd för hela 1904. Kanske för att han nu var på väg att sälja verksamheten och ville kunna visa spekulanterna att den aspekten var ordnad.

1.16

Biograflokalen i källaren var nära 20 m lång och 5,5 m bred med en avsmalnande del där duken fanns. (Det är rummet längst ned till höger på ritningen som var biograflokalen. Trappa och hiss syns i rummet ovanför.) Med en viss möda kunde 160 personer få plats. Lokalen hade tillstampat jordgolv och sittplatserna var bräder, lagda på bockar. Charles Magnusson lär ha sagt efter ett besök, troligen 1904: “Är det inte för djävligt att hysa folk i sån här lokal? Hör du Eduard [Sjöbäck], skall vi inte bygga en snygg biograf tillsammans? Jag skall gärna rita den.” Det skulle bli Kronan. Jämför med annonsens beskrivning.

1.71.826/7 & 16/8 1902.

Observera att biografen inte nämns vid namn. Man sa antagligen bara Arkaden eller Kinematografen i Arkaden eller (utanför Göteborg) Kinematografen i Göteborgs arkader i början. Det var först två år senare när Olympia öppnade några tiotal meter längre bort på gatan som man blev tvungen att hålla isär dem och Göteborgs första biograf fick ett riktigt namn, Alhambra. Filmtiteln Hafsfrun avslöjar Le Torts danska ursprung när han översätter  “havfrue” med havsfrun istället för sjöjungfrun.

1.6
Den tecknade bilden av den nakna damen bakom lågorna återkom under hela hösten 1902 i Arkadens annonser, oavsett vilka filmer som visades, ett tidigt bevis på damers dragningskraft i reklamen. Bilden föreställer fru Le Tort som “flammedanserinde” i ett varieténummer från Amerikanska Teatern i Stockholm.

Det finns inte många uppgifter om Le Torts hustru. Möjligen hette hon fröken Hetty Moore, möjligen var hon “zigenerska”. I varje fall beskrevs hon som mörk och skön. Hon kallades för den “falska Cléo de Mérode”, eftersom hon mittbenade håret och klädde sig exakt som parisoperans berömda prima ballerina, vilken alla göteborgare kände från vykort och Den odödliga Teatern.

Den första tiden i Arkaden förekom inga tryckta biljetter, utan Le Tort stod själv i dörren och tog emot pengarna. Senare tog fru Le Tort över försäljningen och hon uppförde även varieténummer. Blandningen av varieté och filmvisning upphörde antagligen den 4 oktober.
1.2

Bengt Idestam-Almquist kom till Göteborg i december 1954 för att forska kring Sveriges första bio och han fick med hjälp av Lars Krantz på Ny Tid kontakt med Anna Gunér, Sveriges första biografkassörska.

Anna Gunér tog över kassan efter fru Le Tort, antagligen omkring den 4 oktober 1902. Hennes man Karl blev vaktmästare. Det kunde komma 600 personer under en söndag och hon fick ont i armen av att riva av alla biljetter.

Enligt en text under originalet till bilden är den tagen 1904. Om dateringen stämmer, så kan mannen till vänster vara den nye ägaren, F W Edholm. I så fall bör vaktmästaren vara Karl Gunér och kvinnan kanske hans hustru. Men utseendet på programbladet (i vaktmästarens hand) tyder på att bilden är från en senare tid. Gunilla Hansson i Göteborg berättade i telefon att vaktmästaren på bilden är hennes morfar Bernhard Niklasson. Han arbetade extra på bion.

David Lind jobbade deltid på SJ:s verkstad och behövde extraknäck. Han blev anställd som hisskötare i Arkadhuset, en av Göteborgs första hissar, och upptäckte på så sätt biografen, där han ryckte in som extra vaktmästare när det behövdes.

Anna Gunér mindes att maskinisten Björklund stod på en ställning under ett skynke vid dörren och vevade filmerna. Föreställningen var en knapp timme lång med nytt program varje vecka. (Enligt Idestam-Almquist var det 20-minutersprogram, vilket är troligare.)  Det var ibland svårt att få ihop nya filmer och man plockade från de gamla programmen.

Anna Gunér kom särskilt ihåg en film där någon blev avrättad med giljotin och hur huvudet rullade iväg och lyftes upp av skarprättaren. Filmen var antagligen Marie Antoinette (Pathé), en omtyckt film som även innehades av Carl Enequist.

Man hade inget piano den första tiden, men ljudeffekter och ett slags grammofon. (Det var nog en fonograf.) Under en krigsfilm kunde en pojke stå och snurra på en harskramla medan en annan stod vid dörren och slog ihop kastrullock för att härma gevärsskott. 1905 flyttade paret Gunér till biografen Stjärnan.

1.146/9 1902.

Boerkrigsfilmerna var mer eller mindre iscensatta och gjordes av flera bolag, främst i USA och England. L’eruption du Mont Pelé (om katastrofen i Martinique 1902) hade återskapats i modellform av både Méliès och Pathé i ateljén. När filmen visades på Arkaden lär man ha kommit överens med Alfred Lans, som arbetade i en verkstad intill, att när man knackade i väggen, så skulle han starta verkstadens smärgelskiva för att det skulle låta och kännas som ett vulkanutbrott.

1.1820/9 1902.

Den 3 december visades ett stort menageriprogram från zoologiska trädgården i London m.m.
1.151903

Typografen Robert Aronsson vid Elanders tryckeri tryckte Arkadens program, senare tog Bröderna Töpels över. “När programmen var färdiga fick jag springa ned med dem till biografen varje måndag middag, och så fick jag som tack för hjälpen se föreställningarna. Programbladen var ibland korta, men de kunde också vara upp till 40 cm långa, tryckta på vanligt makulaturpapper. Biografägaren delade ut dem frikostigt. De kostade ju nästan ingenting på den tiden.” (NT 8/12 1954)

Anna Gunér mindes i samma artikel: “Min man stod utanför biografen och delade ut program till alla som gick förbi, samt ropade ut vad som visades och försökte locka in folk i lokalen. Det var inte svårt, ty alla ville se de levande bilderna.”

Programbladen gav viktig information om filmerna. De tidigaste filmerna saknade helt texter och det var inte alltid lätt att förstå vad man såg. Då kom programmens små beskrivningar väl till pass. Det hände också att filmvisaren muntligt kunde förklara vad som hände.

Från det avbildade programmet från 1903 kan man bland annat se projektorns namn, att visningarna var kontinuerliga, att musiken betonades och att biljettpriserna var enhetliga, senare skulle det bli första (35 öre) och andra (25 öre) plats.

1.11

23/11 Biets naturalhistoria (Natural history, Charles Urban, 1903).

1.12 1.10
En juldröm (Le rêve de Noel, Méliès, 1900)

28/12 Vilhelm Tell.

1904.4
Anders Nilsson
(GAIS-center): “Jag spelade i LS 1903 och på eftersommaren hade vi en match mot Örgryte, som vi förresten slog med 4-3. Det var på idrottsplatsen där Ullevi nu ligger. På kvällen blev vi inbjudna till Alhambra och där fick vi se oss själva. De hade filmat matchen och vi kunde ju känna igen oss, men bilderna darrade väldigt.” (Ny Tid 29/11 -54)

Detta är den allra tidigaste uppgiften om en film inspelad i Göteborg. Nilssons och Anders Carlssons minnen är det enda som säger att Arkaden/Alhambra skulle ha spelat in egna filmer. Några tryckta källor som stöder deras påståenden finns inte. Att Nilsson kallar biografen för Alhambra, trots att den inte fick det namnet förrän året därpå, behöver inte betyda något. Det är under det namnet som folk minns biografen. Han kan också ha blandat ihop den med Olympia, spm spelade in filmer.

Kinematograf – Biograf
Den 4 oktober 1902 fick Arkadens bio en ny maskin: “Vår apparat är af mondernaste slag och skötes af utlärd operatör.” I annonsen skrev man:
“NYTT! NYTT: Nytt program! Ny maskin: Den ärade publiken inbjudes att bese vår storartade och omväxlande förevisning i Arkaden af RÖRLIGA BILDER. Obs! Ej att förväxla med de förr i tiden förevisade laterna magica-, sciopticon-, wargraphbilderna och allt hvad de kallas. Vår apparat är af modernaste och skötes av utlärd operatör. Bilderna äro större och klarare än förut samt darra icke.”

Det framgår inte vilken maskin det är frågan om, men Le Tort hade använt en Royal Biographe (den bästa franska vid sidan av Lumières Cinématographe) vid Amerikanska Teatern i Stockholm under våren och hade en sådan också när han öppnade Biografen i Blanch i Stockholm i januari 1903. Så det troliga är att det var en förbättrad version av detta märke. Uttrycket biograf kommer, enligt Rune Waldekranz, från denna projektor, och användes för första gången vid Blanch.

Det lite omotiverade namnet Amerikanska Teatern kan ha sin förklaring i Le Torts mest berömda trollerinummer, där han stack svärd genom en flätad korg med en dam inuti, som till publikens stora förvåning var helt oskadd efteråt. Det populärara numret kallades för Den amerikanska damen.

Projektorn vid den första svenska filmvisningen i Malmö sommaren 1896 kom från bröderna Isola, som visade film i närheten av Lumières lokal på boulevard des Capucines. Den kallades då Isolatograph, men döptes senare om till Biograph, möjligen samma märke som Le Torts maskin.

Att kinematograf var det allenarådande uttrycket i Göteborg bekräftas av att man i en rapport i HT den 17 november 1908 ifrån Stockholm om satsningen på konstnärlig film, fann det nödvändigt att sticka in upplysningen “‘Biograferna’ som de här kallas”.

I Göteborg dröjde sig namnet kinematograf (därav “kinne”) kvar ovanligt länge, men biograf blev så småningom dominerande. Den första blev den kortlivade Biograph-Teatern 26 november 1904. Sedan kom Stora Biografen (1905), Pariser-Biograf-Teatern (1906), Annedals-Biografen (1908) och Svea-Biografen (1909). Den sista kinematografen blev Göteborgs Kinematograf som 1918 bytte namn till Intima-Biografen.

3 tankar om “Arkaden

  1. Alhambra – Göteborgs biografer

  2. 1902 – Göteborgs biografer

  3. 3 februari | agoraspeaks

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s