Allébiografen

34.31915

Under 1910-talet stängdes nästan en biograf om året i Göteborg. Det var de tidigaste, lite mer primitiva lokalerna, som nu började få svårt att klara sig i konkurrensen med de finare salongerna. Men antalet biografer som öppnade var fortfarande större. Under 1916 kom hela tre, varav Allébiografen den 11 mars blev den första. Antalet platser var okänt.

Det tre våningar höga hörnhuset byggdes 1860 och överläts i mitten av 1905 till Gustaf Smith, innehavare av handelsfirman G. Smith & Co. Vid den tiden planerades en Automatrestaurant i bottenvåningen längsmed Lilla Pusterviksgatan; den drevs antagligen av Arla mejeri. Tidigare, från den 1 december 1907, hade Allévariéten hållit till vid samma adress.

Repertoar 191634.227/3 I allvarlig fara (drama) + Det är lång väg till Tipperary (lustspel)

28/8 Det gamla fyrtornet eller Smugglarens dotter (svensk premiär av dansk film) + Skepparens dubbelgångare

4/9 Viljan som segrar eller Dr X (modern Faust-tragedi)

11/9 Gruvans lag (med Max Landa – Första filmen av den spännande Joe Deebs-serien) +  Min vän Levy (danskt lustspel)

18/9 Pengar (dansk film efter Zolas roman)

25/9 Sekretärens hemlighet (med Max Landa)

2/10 Jägmästarens dotter (med Henny Porten)

9/10 Hennes livsmelodi (med Dorrit Weixler)

16/10 Spökhuset (med Max Landa)

23/10 Godsförvaltaren (med Valdemar Psilander) + Den tappra svärmodern (lustspel)

31/10 De föräldralösa (dansk)

6/11 Barnavännerna (med Valdemar Psilander) + Den vansinnige författaren

13/11 Den stora tystnaden (med Henny Porten)

34.127/11 Lotta vill till landet (lustspel)

4/12 Fulvius kamp för Cabiria eller Cabirias ring (storslaget skådespel)
Filmens Herkules som detektiv (Maciste – Italien 1915 – Giovanni Pastrone) med Maciste i huvudrollen. Bartolomeo Pagano slog igenom som den starke, muskellöse Maciste i Cabiria och tog namnet som artistnamn. (världssensation – För att vara säker om plats är bäst komma veckans första dagar!)

27/12 Helga Arndts synd (med Mia May)

1917.11917

img9871918.21918

En av Göteborgs äldsta biografmaskinister, Sven Hultén, intervjuades 1973 av Uno Asplund för Göteborgs-Posten.

Efter Olympia-tiden fick jag plats på Allé-biografen, en präktig lokal på Norra Allégatan 6. Den startades i mars 1916 av Gustaf Smith, en herre som hade paraplyaffär och ständigt dåliga affärer. Han satsade allt på sin nya bio och premiärdagen tog han fram och visade mej en revolver och sa: Om det inte blir fullt i kväll, då skjuter jag mej. Det blev fullt!

Hultén stannade på Allébiografen till sommaren 1920, och avskedet med Smith blev hetsigt, därför att denne då och då i hastigt mod kallade sin maskinist för ‘dräng’.

– Säger du det en gång till, då går jag, sag Hultén, och en kväll mitt under föreställningen sa han det. Maskinisten lämnade omedelbart lokalen och Smith måste till sin vrede betala tillbaka pengarna till publiken. Det omnämnde han också syrligt i det betyg som Hultén begärde och fick – men inte anledningen till ‘fanflykten’... (GP 11/2 -73)

Ett år efter att Allébiografen stängt den 15 januari 1922 förekom sporadiska visningar i samma lokal under namnet Folkbildningsbion.

34.6

Annedals-Biografen

23.1Göteborgs förste filmrecensent bör ha varit signaturen Codac som skrev en gång i månaden i GT under rubriken Kinematograferna. Han hade genomgående en spydigt moraliserande jargong. Den 1:a november 1907 berättade han om sina försök att besöka biografen i Annedal. Den lär ha startat redan någon gång i våras, men han hade då stött på en stängd dörr, och under hösten satt ett plakat uppe, som upplyste om att lokalen reparerades. Senare fanns ett program i fönstret och anslag om extranummer “fr. o. m. i dag”. Det skulle börja klockan 19, men först en timme senare öppnades dörrarna och Codac kunde äntligen betrakta den mystiska biografen.

Lokalen var liten, men ofantligt tillräcklig för publiken. Väggarna bemålade med sköna landskap. Sittplatserna obekväma och ordnade så, att första plats är sämst. Personalen syntes inbördes missnöjd.

Programmet:
1. Två karlar skjuta under ifvrigt gestikulerande och många teatraliska åtbörder ihjäl en stenbock, som hembäres på stång.

2. En gentleman ilar på sin fästmös kommando efter en tjuf, som tagit deras matsäckskorg. Han blir slagen, rånad och återkörd. Blir därpå på fästmöns kommando genompryglad af en atlet, hvilket är allt.

3. En man som kläder om sig gång på gång med stor skyndsamhet.

4. En köksa som dricker sig rusig på herrskapets vin och afslöjas medels bläck på karaffinhalsen.

Extranummer: En man som jonglerar med terningar.

Codacs avsmak är tydligt märkbar i hans sammanfattande filmsynopsis. En tänkbar orsak till Annedal-biografens oregelbundna öppethållande är att Sven Svensson kan ha haft problem med att få tag på nya filmer.

Det visade sig en dag att den Olof Gulbrandsen som enligt Asplund fick tillstånd den 30 april 1907 att visa film vid Västergatan 31 i Annedal inte bara var ägare till den fastighet där Svensson drev Annedals-Biografen, utan dessutom bodde i huset. En tänkbar förklaring är att Gulbrandsen ville försöka konkurrera med sin hyresgäst.

Västergatan 31 låg i andra ändan av samma kvarter, i korsningen till Albogatan. Ritningar från 1906 visar att hela huset var fullt av Annedals typiska små lägenheter, med ett undantag, en lägenhet hade gjorts om till affär med ett större fönster, men utrymmet var fortfarande väl litet för att användas som biograf.

1909 byggdes alla bottenvåningens bostäder om till butiker, de i hörnet slogs ihop till en större, men längre fram hade de återgått till lägenheter. Enligt Asplund var det “ovisst om bion startade.”

Huset vid Husargatan var från 1901 och ritningar visar att bottenvåningen hade 2 butiker och 1 rum. Innan biografen kom den 15 februari 1907 användes de tre rummen mot Husargatan och ett mot Änggatan som kafé. Nu slogs väggarna ut till de båda rummen på vardera sidan om hörnrummet och entrén flyttades till hörnet. Den ena vinkeln blev 7 m lång och den andra 5 m, båda var 4 m breda. Det fanns 80 platser

Även om ett L-format utrymme kanske inte är den vettigaste lokalen för biografverksamhet, så har vi sett exempel på det i Ideal, och ytan här var betydligt större än den på Västergatan. De flesta av de få uppgifterna talar för att Annedals-Biografen låg vid Övre Husargatan, men det är svårt att bortse från att ett tillstånd till filmvisning gavs för Västergatan.

Kanske var det så att man insåg att den lokal man fått tillstånd för var för liten
och att man därför hamnade på Övre Husargatan. Det skulle också kunna förklara Codacs misslyckade försök att gå på kinne. Antagligen stängde den snart efter hans besök i november.

Apollo

9.1

Torggatan 19 i Västra Nordstan har det legat två biografer. Den första från 1904 innan huset revs, den andra från 1907 i det nybyggda huset. Den första biografen drevs av Logen Nordstiernan i Café Drufvans lokaler (första dörren till vänster på bilden).

Uno Asplund anger i sina efterlämnade papper det exakta startdatumet till den 26 november 1904, men sedan blir det luddigare. I en överstruken anteckning står det “…tog samma år i dec. namnet Apollo”. I stället har han skrivit: “Slocknad snart men övertogs 8/12 1907 av Albert Svensson. Bytte namn 16/8 1908 till Biograph-Teatern.” Efter strykningen finns Apollo över huvud taget inte med som en biograf i Göteborg, enligt Asplund. Hans formulering tyder på att han inte var medveten om att den senare biografen låg i ett nytt hus.

Det är osäkert om den första biografen kallades för Apollo eller Nordstadens Kinematograf eller båda delarna.

Den andra biografen öppnade den 8 december 1907 och drevs av Albert Svensson till den 16 augusti 1908 då den bytte namn och ägare. Det finns flera problem kring biografens historik och namnbyten. Enligt “Codac” i GT (14/12 1907) öppnade Nordstadens Kinematograf “i dagarna”. Enligt nr 4 1909 av Sveriges första filmtidning, Nordisk Filmtidning, var Carl G. Olson (i ett senare nummer Karl G. Ohlson) ägare till Apollo-Biografen, men annonser i GT från hösten 1908 visar att biografen hette Biograph-Teatern eller Biograf Teatern eller bara Teatern, Torggatan.

Det är lika osäkert om den andra biografen i början kallades för Apollo eller Nordstadens Kinematograf eller båda delarna.

Uttrycket Nordstadens Kinematograf kan ha använts för att det var den enda biografen i området.

Arkaden – Göteborgs förste biografägare.

1.1Göteborgs biografpionjär föddes 1855 som Niels Jacobsen i Sölleröd i Danmark. Han tog sig artistnamnet Le Tort efter en berömd trollkonstnär. Efter en tid vid Folies Bergère i Paris turnerade han med ett “orientaliskt sällskap” i Sverige: Malmö i januari 1899; Lund, Höör, Landskrona i september 1900. Däremellan besökte han bl a Bohuslän och Filipstad och den 10 december 1899 trollade han på Sundsvalls Teater.

1.1aLe Tort och hans fru var ett stiligt par. “Det var en 50 års man, tydligen en väldigt fin herre med pikéväst, tjocka guldringar, etc.”, enligt typografen Robert Aronsson, som inte förstod vad han talade för språk. “Det är möjligt att det var danska.”  (NT 8/12 1954).

I maj 1901 visade han “en liten häst i en hunds storlek”, ett piggsvin, en amadil och andra smådjur hos Ole Olsen på Malmö Tivoli. Samma år, i juli, var le Tort i Göteborg och visade upp menageriet på Andra Långgatan, enligt poliskammarens liggare. Den 2 augusti till 15 september var det Stockholms tur att få se djuren, i en butik på Drottninggatan 71C.

Året därpå träffade Le Tort J. Couprant som visade film vid gävleutställningen. Enligt När filmen kom till Sverige demonstrerade den icke-svensktalande ingenjören från Paris maskiner i modell i Norrland, och visade filmer om Dreyfus och krigen. Han hade Carl Johan Pettersson anställd som “rekommendör”, utropare och allt-i-allo.

Petterson berättade i NT 10/12 1954 att de också hade rest genom Finland med Edisons fonograf, en modell av John Erikssons varmluftmotor och ett eget elektriskt kraftverk. Men när de kom till Leningrad gick det dåligt, Petterson åkte hem och Couprant blev av med det mesta, utom fonografen. Det var i det läget som han träffade Le Tort i Gävle.

Att Couprants bror i Versailles sålde mekaniska och elektriska apparater, bland annat filmprojektorer, är en viktig förklaring till hur Le Tort och Couprant så snabbt kunde prova på olika verksamheter. Den 25 februari 1902 öppnade de en fotoaffär med biograf, och från början av mars Amerikanska teatern (med fonograf, Royal Biograph och varieté), vid den adress i Stockholm där tidigare de levande djuren förevisats.

Några dagar senare anmälde Couprant hos polisen i Göteborg att han ämnade inleda “förevisning av kinomatografbilder” i Arkaden, i en lokal för 70 personer varav en del ståplatser. En annons den 1 mars förkunnade:

Från och med söndagen den 2 mars förevisas DEN ODÖDLIGA TEATERN i Arkaden-Passagen. Förevisningar medelst kinematofonspiritisografen av bl.a. Opera Carmen, Oberammergau Passionsspel m.m. Föreställningar kl 6 och kl 8. Entré 50 öre och 35 öre. Barn 25 öre. Gör ett besök! Se affischerna!

1.420/1 1902

Det tycks inte ha gått så bra, redan den 10 mars försöker Couprant sälja utrustningen och en annons den 20 mars utbjuder till salu Den odödliga teatern komplett med inredning till föreställning inklusive 50 filmer.

1.520/3 1902

Det är troligt att Couprant vid den här tiden upptäckte den större lokalen i Arkadens källare och föreslog sin kollega att den skulle passa bra för filmvisningar. Den 15 juni stängde Amerikanska teatern i Stockholm och den 27 juli öppnade biografen i Arkaden.

I början av 1903 var Le Tort tillbaka i Stockholm och visade Resan till månen i Vetenskapsakademiens stora sal under några dagar och på Biografen i Blanchs från 3 januari till 15 mars. Le Tort måste ha insett att han hade fått tag på något speciellt med Resan till månen och att det fanns mycket mer att tjäna på filmen genom att resa runt med den. Men han hade fortfarande kontakt med Göteborg och återkom ett par gånger, under höst och jul, med specialvisningar på Läroverket, innan han vid årsskiftet helt lämnade ifrån sig biografen i Arkaden.

Bara några dagar efter att visningarna upphört på Blanch var han i Sundsvall i början på Norrlandsturnén. I hans program ingick också de kolorerade Méliès-filmerna Cendrillon (Askungen, 1899), Lilla Rödhättan och Vargen (Le petit chaperon rouge, 1901) och Robinson Crusoe (1902) samt de engelska Pompejis förstöring (The last days of Pompei, Robert W. Paul 1901) och Aladdins underbara lampa (G. A. Smith 1898)

Tre dagar från den 6 oktober presenterade han några engelska vetenskapliga filmer i Vetenskapsakademiens hörsal i Stockholm: Biets naturalhistoria (Natural history), Den osedda världen (Unseen world) och Snälltåg genom Canada (Living Canada), samtliga Charles Urban, 1903.

Under våren 1904 finns visningar dokumenterade i Vetenskapsakademins hörsal 3/1-24/1 Arctics nordpolsfärd och i Sundsvall 7/4-10/4 En bergbestigning av Matterhorn, Arctics nordpolsfärd och Vilhelm Tells hjältesaga.

Den 17 augusti öppnade Le Tort Malmö Biograf Teater vid S. Tullgatan 6. Året därpå lämnade han Sverige på grund av skatteproblem och öppnade Köpenhamns Biografteater, Vimmelskaftet 27, tillsammans med Ole Olsen.
Senare startade han två biografer i England innan han bosatte sig i Lyngby, strax norr om Köpenhamn, med åtminstone en biograf i Århus. De sista åren innan han dog 1924 bodde han i Odense.

(Kompletterande uppgifter kommer från Waldekranz‘ avhandling och Johan Bergengrens När filmen kom till Malmö i Skånska Kinematografen.)

Arkaden

1.3Arkaden 1970.

Arkaden var1.20 vid invigningen 1899 Göteborgs modernaste byggnad. Här fanns ett hotell med läs- och rökrum, elektrisk belysning och telefon i alla rum; badrum med dusch och centraluppvärmning, 1.19personhiss, badinrättning öppen för allmänheten samt Göteborgs finaste café, allt enligt en annons i Adresskalendern 1901.

3.143.15Så den var en passande miljö för den allra senaste moderniteten, rörliga bilder. Ingången var bredvid huvudentrén till hotellrestaurangen, strax bortom den fjärde bilen. Publiken gick intill hissen i fotogenbelysning nedför trappan, som halvvägs svängde till vänster där biljetterna såldes. Asplund har gjort en anteckning “man såg sig om innan man gick ner i lokalen”

Arkadens vaktmästare, J. Svensson, ansökte i juli 1902 om tillstånd för kinematograf och fonograf i Arkaden, en förnyad ansökan ingavs den 26 augusti att gälla till årets slut:

“Härmed får jag vördsamt anmäla, att jag uti Göteborgs Arkader från och med i dag till innevarande års slut ämnar förevisa bilder medelst kinematograf samt utföra sång och musik genom fonograf.”

Enligt Asplund överlät Svensson lokalen på Le Tort den 10 december, men Svensson hade fortfarande hand om ansökningarna, först i januari 1903 för tiden fram till sista maj och sedan den 16 juni för förlängning till årets slut. Bion hade stängt den 28 december året innan och öppnade den 28 februari igen. Om Svensson var inblandad i verksamheten på något annat sätt har inte gått att avgöra. I december ansökte Le Tort själv om tillstånd för hela 1904. Kanske för att han nu var på väg att sälja verksamheten och ville kunna visa spekulanterna att den aspekten var ordnad.

1.16

Biograflokalen i källaren var nära 20 m lång och 5,5 m bred med en avsmalnande del där duken fanns. (Det är rummet längst ned till höger på ritningen som var biograflokalen. Trappa och hiss syns i rummet ovanför.) Med en viss möda kunde 160 personer få plats. Lokalen hade tillstampat jordgolv och sittplatserna var bräder, lagda på bockar. Charles Magnusson lär ha sagt efter ett besök, troligen 1904: “Är det inte för djävligt att hysa folk i sån här lokal? Hör du Eduard [Sjöbäck], skall vi inte bygga en snygg biograf tillsammans? Jag skall gärna rita den.” Det skulle bli Kronan. Jämför med annonsens beskrivning.

1.71.826/7 & 16/8 1902.

Observera att biografen inte nämns vid namn. Man sa antagligen bara Arkaden eller Kinematografen i Arkaden eller (utanför Göteborg) Kinematografen i Göteborgs arkader i början. Det var först två år senare när Olympia öppnade några tiotal meter längre bort på gatan som man blev tvungen att hålla isär dem och Göteborgs första biograf fick ett riktigt namn, Alhambra. Filmtiteln Hafsfrun avslöjar Le Torts danska ursprung när han översätter  “havfrue” med havsfrun istället för sjöjungfrun.

1.6
Den tecknade bilden av den nakna damen bakom lågorna återkom under hela hösten 1902 i Arkadens annonser, oavsett vilka filmer som visades, ett tidigt bevis på damers dragningskraft i reklamen. Bilden föreställer fru Le Tort som “flammedanserinde” i ett varieténummer från Amerikanska Teatern i Stockholm.

Det finns inte många uppgifter om Le Torts hustru. Möjligen hette hon fröken Hetty Moore, möjligen var hon “zigenerska”. I varje fall beskrevs hon som mörk och skön. Hon kallades för den “falska Cléo de Mérode”, eftersom hon mittbenade håret och klädde sig exakt som parisoperans berömda prima ballerina, vilken alla göteborgare kände från vykort och Den odödliga Teatern.

Den första tiden i Arkaden förekom inga tryckta biljetter, utan Le Tort stod själv i dörren och tog emot pengarna. Senare tog fru Le Tort över försäljningen och hon uppförde även varieténummer. Blandningen av varieté och filmvisning upphörde antagligen den 4 oktober.
1.2

Bengt Idestam-Almquist kom till Göteborg i december 1954 för att forska kring Sveriges första bio och han fick med hjälp av Lars Krantz på Ny Tid kontakt med Anna Gunér, Sveriges första biografkassörska.

Anna Gunér tog över kassan efter fru Le Tort, antagligen omkring den 4 oktober 1902. Hennes man Karl blev vaktmästare. Det kunde komma 600 personer under en söndag och hon fick ont i armen av att riva av alla biljetter.

Enligt en text under originalet till bilden är den tagen 1904. Om dateringen stämmer, så kan mannen till vänster vara den nye ägaren, F W Edholm. I så fall bör vaktmästaren vara Karl Gunér och kvinnan kanske hans hustru. Men utseendet på programbladet (i vaktmästarens hand) tyder på att bilden är från en senare tid. Gunilla Hansson i Göteborg berättade i telefon att vaktmästaren på bilden är hennes morfar Bernhard Niklasson. Han arbetade extra på bion.

David Lind jobbade deltid på SJ:s verkstad och behövde extraknäck. Han blev anställd som hisskötare i Arkadhuset, en av Göteborgs första hissar, och upptäckte på så sätt biografen, där han ryckte in som extra vaktmästare när det behövdes.

Anna Gunér mindes att maskinisten Björklund stod på en ställning under ett skynke vid dörren och vevade filmerna. Föreställningen var en knapp timme lång med nytt program varje vecka. (Enligt Idestam-Almquist var det 20-minutersprogram, vilket är troligare.)  Det var ibland svårt att få ihop nya filmer och man plockade från de gamla programmen.

Anna Gunér kom särskilt ihåg en film där någon blev avrättad med giljotin och hur huvudet rullade iväg och lyftes upp av skarprättaren. Filmen var antagligen Marie Antoinette (Pathé), en omtyckt film som även innehades av Carl Enequist.

Man hade inget piano den första tiden, men ljudeffekter och ett slags grammofon. (Det var nog en fonograf.) Under en krigsfilm kunde en pojke stå och snurra på en harskramla medan en annan stod vid dörren och slog ihop kastrullock för att härma gevärsskott. 1905 flyttade paret Gunér till biografen Stjärnan.

1.146/9 1902.

Boerkrigsfilmerna var mer eller mindre iscensatta och gjordes av flera bolag, främst i USA och England. L’eruption du Mont Pelé (om katastrofen i Martinique 1902) hade återskapats i modellform av både Méliès och Pathé i ateljén. När filmen visades på Arkaden lär man ha kommit överens med Alfred Lans, som arbetade i en verkstad intill, att när man knackade i väggen, så skulle han starta verkstadens smärgelskiva för att det skulle låta och kännas som ett vulkanutbrott.

1.1820/9 1902.

Den 3 december visades ett stort menageriprogram från zoologiska trädgården i London m.m.
1.151903

Typografen Robert Aronsson vid Elanders tryckeri tryckte Arkadens program, senare tog Bröderna Töpels över. “När programmen var färdiga fick jag springa ned med dem till biografen varje måndag middag, och så fick jag som tack för hjälpen se föreställningarna. Programbladen var ibland korta, men de kunde också vara upp till 40 cm långa, tryckta på vanligt makulaturpapper. Biografägaren delade ut dem frikostigt. De kostade ju nästan ingenting på den tiden.” (NT 8/12 1954)

Anna Gunér mindes i samma artikel: “Min man stod utanför biografen och delade ut program till alla som gick förbi, samt ropade ut vad som visades och försökte locka in folk i lokalen. Det var inte svårt, ty alla ville se de levande bilderna.”

Programbladen gav viktig information om filmerna. De tidigaste filmerna saknade helt texter och det var inte alltid lätt att förstå vad man såg. Då kom programmens små beskrivningar väl till pass. Det hände också att filmvisaren muntligt kunde förklara vad som hände.

Från det avbildade programmet från 1903 kan man bland annat se projektorns namn, att visningarna var kontinuerliga, att musiken betonades och att biljettpriserna var enhetliga, senare skulle det bli första (35 öre) och andra (25 öre) plats.

1.11

23/11 Biets naturalhistoria (Natural history, Charles Urban, 1903).

1.12 1.10
En juldröm (Le rêve de Noel, Méliès, 1900)

28/12 Vilhelm Tell.

1904.4
Anders Nilsson
(GAIS-center): “Jag spelade i LS 1903 och på eftersommaren hade vi en match mot Örgryte, som vi förresten slog med 4-3. Det var på idrottsplatsen där Ullevi nu ligger. På kvällen blev vi inbjudna till Alhambra och där fick vi se oss själva. De hade filmat matchen och vi kunde ju känna igen oss, men bilderna darrade väldigt.” (Ny Tid 29/11 -54)

Detta är den allra tidigaste uppgiften om en film inspelad i Göteborg. Nilssons och Anders Carlssons minnen är det enda som säger att Arkaden/Alhambra skulle ha spelat in egna filmer. Några tryckta källor som stöder deras påståenden finns inte. Att Nilsson kallar biografen för Alhambra, trots att den inte fick det namnet förrän året därpå, behöver inte betyda något. Det är under det namnet som folk minns biografen. Han kan också ha blandat ihop den med Olympia, spm spelade in filmer.

Kinematograf – Biograf
Den 4 oktober 1902 fick Arkadens bio en ny maskin: “Vår apparat är af mondernaste slag och skötes af utlärd operatör.” I annonsen skrev man:
“NYTT! NYTT: Nytt program! Ny maskin: Den ärade publiken inbjudes att bese vår storartade och omväxlande förevisning i Arkaden af RÖRLIGA BILDER. Obs! Ej att förväxla med de förr i tiden förevisade laterna magica-, sciopticon-, wargraphbilderna och allt hvad de kallas. Vår apparat är af modernaste och skötes av utlärd operatör. Bilderna äro större och klarare än förut samt darra icke.”

Det framgår inte vilken maskin det är frågan om, men Le Tort hade använt en Royal Biographe (den bästa franska vid sidan av Lumières Cinématographe) vid Amerikanska Teatern i Stockholm under våren och hade en sådan också när han öppnade Biografen i Blanch i Stockholm i januari 1903. Så det troliga är att det var en förbättrad version av detta märke. Uttrycket biograf kommer, enligt Rune Waldekranz, från denna projektor, och användes för första gången vid Blanch.

Det lite omotiverade namnet Amerikanska Teatern kan ha sin förklaring i Le Torts mest berömda trollerinummer, där han stack svärd genom en flätad korg med en dam inuti, som till publikens stora förvåning var helt oskadd efteråt. Det populärara numret kallades för Den amerikanska damen.

Projektorn vid den första svenska filmvisningen i Malmö sommaren 1896 kom från bröderna Isola, som visade film i närheten av Lumières lokal på boulevard des Capucines. Den kallades då Isolatograph, men döptes senare om till Biograph, möjligen samma märke som Le Torts maskin.

Att kinematograf var det allenarådande uttrycket i Göteborg bekräftas av att man i en rapport i HT den 17 november 1908 ifrån Stockholm om satsningen på konstnärlig film, fann det nödvändigt att sticka in upplysningen “‘Biograferna’ som de här kallas”.

I Göteborg dröjde sig namnet kinematograf (därav “kinne”) kvar ovanligt länge, men biograf blev så småningom dominerande. Den första blev den kortlivade Biograph-Teatern 26 november 1904. Sedan kom Stora Biografen (1905), Pariser-Biograf-Teatern (1906), Annedals-Biografen (1908) och Svea-Biografen (1909). Den sista kinematografen blev Göteborgs Kinematograf som 1918 bytte namn till Intima-Biografen.

Arkaden – Resan till månen

1.922/11 1902

Georges Méliès Resan till månen (La Voyage dans la lune, 1902) var ett nytt sätt att göra film. Programmen hade dominerats av verklighetsbilder (föregångarna till journalfilmer och dokumentärer). Méliès populära fantasterier blev början på filmen som underhållning och verklighetsflykt. Resan till månen var också längre än de flesta andra filmer, hela 16 minuter.

Den svenska premiären ägde rum i Realläroverkets högtidssal den 29 oktober, men uppgifterna kring visningarna är motstridiga. Enligt Waldekranz var det Imperial Bioscope från England som kom på  besök. Annonsens text tycks bekräfta detta:

…(scener, dekorationer, maskineri och tillbehör af  G. Melies i paris) har senast med glänsande framgång förevisats på Alhambrateatern och Kristallpalatset i London, där pressen beskrifvit det såsom det underbaraste som någonsin förevisats… Under föreställningens nummer utmärkt pianomusik. (Det här är antagligen första gången en filmregissörs namn anges i en annons.)

https://i0.wp.com/www.janolssonvykort.se/img/21811.jpg

I polisens Dagbok ang tillställningar från 1902 finns en anteckning om att Le Tort ämnade visa film i Torghallen 22/10-25/10. Men han ansökte också om tillstånd för Realläroverkets aula för oktober-november. En tänkbar förklaring till “dubbelbokningen” är att han insåg att den nya filmen var så speciell att den krävde en större lokal. En notis i GT (12/11) bekräftar att både Resan till månen och Lilla Rödlufvan fortfarande visades på läroverket den 13 november.

Hur det nu än ligger till, så hade Le Tort med största sannolikhet något att göra med att Resan till månen introducerades i Sverige. Efter succén på läroverket, trots höga priser, 1 kr för salen, 50 öre på läktaren, tog han över filmen till Arkaden den 15 november med normala biljettpriser, 25 öre för vuxna och 10 öre för barn. I biografens annons fanns en bild på mångubben med en raket i ena ögat.

Le Tort insåg att Resan till månen var för stor för en biograf. Så inför 1903 lämnade han själva driften av Arkaden till sin personal för att ta Méliès-filmen till folket. Den 27 december återkom hans annons med damen i flammorna för sista gången. Nu med texten: “Sista dag i Arkaden med rörliga bilder i morgon Söndag den 28.”

Att Le Tort fortfarande hade ett finger med i Arkaden framgår av att hans nya filmer regelbundet återkom i repertoaren och ofta hade svensk urpremiär i Göteborg under 1903.

https://kinnegbg.files.wordpress.com/2013/03/melies3.jpg

Den 30 september till 2 november är han tillbaka vid Realläroverket med Robinson Crusoe, Djupets under (Le Royaume des fées 1903 – ovan) och Napoleon Bonapartes liv (L’epopée Napoléonienne, 1903), de två senare premiärer. I november visas de tre filmerna under olika veckor i Arkaden

På annandagen var det dags för ett läroverksbesök igen. Nu med premiärer på två engelska filmer av Robert W. Paul, Kapten Kettles nordpolsresa (Voyage of the Arctic, or How Captain Kettle discovered the North Pole 1903) och Vilhelm Tell (1902). Arkaden tog över Vilhelm Tell redan två dagar senare.

Men nu var det definitivt slut för Le Tort i Göteborg. Arkadenbiografen  bjöds ut till salu för 500 kr. Bland spekulanterna fanns en skådespelare som arbetat vid Folkteatern, Victor Sjöström, som funderade på att bli biografägare, men han hade inte tillräckligt med pengar. Han blev så småningom filmregissör istället.

F W Edholm
Alfred P. Nordenstam, som sedan oktober 1903 visat film på Vintertivoliet, tog den 3 januari 1904 över Arkaden efter Niels Le Tort, men sålde den vidare redan i april till F. W. Edholm. Den nya konkurrenten Olympia, bara 50 m bort i Arkaden, måste ha varit en otrevlig överraskning när den öppnade den 9 januari.

Tillståndsbeviset den 19 mars gällde “biografrörelse i Göteborgs Arkader” under ett och ett halvt år från den 1 april.

Edholm var en skåning som tidigare arbetat som ingenjör hos L M Ericsson. Efter en USA-resa medförde han en filmapparat från Boston, vad han gjorde med den är det ingen som vet. Han står som biljardegare i Adresskalendern 1901-14 med bostad i en vindskupa på Drottninggatan 44/Arkaden.

Med två biografer i Arkaden gick det inte i längden att kalla den ena för Arkaden utan risk för förväxling och från den 16 september 1904 var det Alhambra som gällde.

Aveny

59.3DSCN4462

Centrumbiografernas Aveny vid Kungsportsavenyn 25 var Sveriges modernaste bio när den invigdes den 13 december 1939. Den var till och med byggd så att man kunde “transformera för television”, vad det nu innebar. Längst bak fanns telefoner för lomhörda. I taket satt 56 000 ventilationshål. Fåtöljerna kom från NK. Alla ljuskällor var dolda. Projektorerna var de senaste Zeiss-maskinerna “för färgfilm”. Den moderna färgspelsbelysningen med ljusorgel, ridåmaskinen, figurelevatorn och vattenfontänen installerades av Weichert & Carls.

AVENYN-01159.2

Figurelevatorn var den hiss som förde undan den nakna damen med globen som stod framför ridån innan föreställningen. Konstnären bakom skulpturen hette Erling Valldeby. Fontänen stängdes av så småningom för den läckte vatten in i salongen och skvalandet störde visningen. Vid något tillfälle ramlade den ner iI april 1992 var man tvungen att ställa in en föreställning när damen vägrade försvinna ner. Senare placerades hon i Palladiums foajé och ännu senare i Bergakungen – stillastående.
59.4ny13/12 1939. Invigningsfilmen gick 10 veckor.

Öppningsfilmen på Aveny den 13 december 1939 var Kalle på Spången. Kvällen inleddes med musik, som bekräftade salongens goda akustik. Därefter läste Frithiof Hedvall en prolog, skriven av Fritz Schéel, som handlade om hur gamla förnäma Avenyn förvandlades till ett modernt stråk. Innan filmen började dök Edvard Persson upp och sa några trevliga ord på skånska.

spången.jpg

Robert Hansson (född 20/6 1897 i Kvistofta) var maskinmästare vid Aveny åtminstone till 1957. Han hade börjat i biobranschen redan 1928. Han installerade ett system som kallades för Magnascope. Det innebar att man med hjälp av en förstoringslins ökade storleken på bilden under särskilt spektakulära scener. Det nästan kvadratiska normalbildsformatet härskade på biograferna innan 50-talet. De försök som hade gjorts i USA med 70 mm-film runt 1930 kom knappast till Sverige.

Magnascope, som förstorade duken fyra gånger, introducerades av Paramount i USA 1925 och var tänkt att användas bara i utvalda scener, men många biografer utnyttjade systemet oftare, särskilt för västernfilmer. Först i och med att CinemaScope dök upp 1953 försvann Magnascope. Ture Schön minns en visning av Robin Hoods äventyr på Cosmorama 1938 när actionscenerna blev större på duken. Då kallades fenomenet för Grandeur, antagligen av copyrightskäl, men principen torde ha varit samma.

Den 12 augusti 1940 tog Aveny över det dagliga kortfilmsprogrammet från Lillan. De korta visningarna upphörde i maj 1947.

Birger Eriksson kom efter 26 år på Boulevard till Aveny och fungerade som Centrumbios huvudmaskinist ända fram till slutet.

Fru Beda Andersson intervjuades av Handelstidningen i april 1947, då hade hon städat efter biopubliken på Victoria i 33 år, sedan biografen öppnade 1914, och betraktades som äldst i skrået. Hon tyckte att biopubliken hade blivit hyggligare med åren.

“Efter Harold Lloyd-filmerna förr i världen – bevare oss, så det såg ut! Fru Rundquist och en av hennes kamrater som varit 25 år på Cosmorama har lika dystra minnen av Douglas Fairbanks och de gamla Chaplin-filmerna.

Den lilla mannen med mustaschen tycks emellertid alltjämt dra till sig en publik, som han säkert inte tänkt på från början. När hans Moderna tider för en tid sedan togs upp som repris på Aveny, då var bl.a. toaletterna söndersparkade, när fru Olsson kom för att städa på morgonen. Just nu medan Jens Månsson går har hon det lite lättare, för på Edvard Perssons filmer kommer bara ordentligt folk, säger hon. Det är äldre människor, och så barn, som de äldre håller reda på. Ditte människobarn samlar inte heller så mycket skräp, och snygg publik hade också Greta Garbos filmer och Mrs Miniver, säger fru Rundquist.”

59.5Göteborgs Morgonpost 15/9 1947.

59.8b9/1 1950.

59.8a

59.716/10 1950.

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/thumb/0/06/Bwanadevil3.jpg/220px-Bwanadevil3.jpg

Den 4 maj 1953 visades på Aveny den första långfilmen i 3D i Göteborg: Bwana-Djävulen av Arch Oboler och med Robert Stack. Den 15 juni kom den andra, Mannen som levde två liv av Lew Lander och med Edmond O’Brien; den tredje fick premiär den 28 september, Vaxkabinettet av enögde regissören André de Toth, med Vincent Price och Charles Buchinski (det vill säga Bronson).

Den 26 december 1957 fick 70-mmfilmen Jorden runt på 80 dagar premiär, fast i vanligt format. Maskinmästare Hansson försökte förbättra upplevelsen genom att låta en vaktmästare styra ljudet manuellt mellan de olika högtalarna. Flera biografer fick projektorer för 70 mm, men aldrig Aveny.

1977 kom en ombyggnad. Väggarna blev “dystert murriga och golvet täcks av en brunaktig heltäckningsmatta”, enligt ett biograftest i GP 1995. Bland de senare succéerna var Lasse Åbergs Repmånad och den första filmen i serien Polisskolan.

Centrumbiograferna och Europafilm hade ägt Aveny från början. 1980 gick alla Centrums biografer över till Europafilm, som i sin tur blev köpt av Svensk Filmindustri 1984.

1988 hade man planer på att flytta in salongsväggen, så att foajén skulle bli större och salongen förlora sju bänkrader. Samtidigt skulle hela väggen mot gatan tas upp som en entré. Tanken var att man skulle rädda singelbiograferna genom att öka försäljningsytorna. Men det genomfördes som bekant aldrig. Redan dagen efter stängningen den 5 maj 1997 flyttades biografstolarna till en förortsbiograf i Köpenhamn.

Biografen har i dag byggts om till affär, men baldakin och skyltfönster är bevarade.

59.6

Backa bio

Det första intrycket var att Backa Bio från 1928 levt vidare på olika sätt fram till våra dagar, men ritningar visar att Tingstads Folkets Hus revs och att ett nytt Folkets Hus byggdes innan Rex öppnade 1941. Det gör att den första Backa Bio måste betraktas som en egen biograf. Om den ursprungliga lokalen från 1928 är inte mer bekant än att den var verksam mellan 1928 och 1938, att den hade 240 platser och att två av ägarna hette Ernst Ekelöf (Eldorado) och Eric Hellgren (född 24/2 1904). Deras namn finns i Biografägareförteckningen för 1930 respektive 1936, vilket innebär att de måste ha varit ägare från åtminstone året innan. I förteckningen från 1940 står Hellgren fortfarande som innehavare av Backa Bio. Möjligen visade man film bara fredagar och söndagar. Hellgren tog senare över Lindholmens Bio, antagligen från 1943, då den kallades för Stjärnan.

Backa bio

https://i0.wp.com/www.didi.se/geocaching/ovr/biograf_rex.jpg

När Rex upphörde med visningar 1958 försökte Folkets Hus-styrelsen hitta nya intressenter, men förgäves. Bakom knuten väntade 60-talet med den stora biodöden då 15 biografer gick i graven. Först i början av 90-talet lyckades en förening få igång visningarna igen, som i regel äger rum varje söndag. Nu med namnet Backa Bio, samma namn som den första biografen i gamla Folkets Hus.. Golvet är inte längre sluttande och platsantalet är något mindre, 240. Att den gamla biografen låg på Backavägen och den nya på Granåsgatan 2 betyder inte att Folkets Hus flyttat. Den här delen av Backavägen har försvunnit i den nya stadsplaneringen.

Man verkar ha en tendens att glömma bort den här biografen, alltför ofta kallas Aftonstjärnan för Hisingens enda biograf. Med traditioner tillbaka till stumfilmstiden har Backa Bio all rätt att kalla sig för en riktig biograf.

DSC01048

Biograph-Teatern

8.18.2
Sveagatan 25 byggdes 1900, ett sex-våningshus med högt i tak och för tiden typiska småbutiker i bottenvåningen. Dörren på hörnan leder till en butik som enligt ritningen är lite större än de andra. Det är den troliga lokalen för Biograph-Teatern. Om lokaler slagits ihop borde det ha synts på ombyggnadsritningarna.

Handlanden John Jansson fick den 26 november 1904 biotillstånd för ett år och för högst 116 personer.

När biografen stängde 1908 byggdes bottenvåningen om till bland annat en charkuteriverkstad. 1937 blev det en restaurang i hörnlokalen. Gyllene Prag öppnade här senare och ligger fortfarande på samma plats, men i ett nytt hus.

Apollo/Nordstadens kinematograf på Torggatan tog 1908 över det lediga namnet Biograph-Teatern. Uno Asplund menar att hela verksamheten flyttade, och hans uppgift om när biografen upphörde bygger antagligen på den uppfattningen. Men med olika ägare av de båda biograferna är denna tolkning inte trolig. Det enda man kan vara säker på är att Sveagatans biograf  måste ha upphört senast vid ombyggnaden, men antagligen tidigare.