Göteborg har 443 292 invånare.
Årskronologi.
Smultronstället: Utrymmet mellan bänkraderna utökades till drygt 80 cm, varvid ca 20 platser förlorades, en ny maskin installerades. Nattbio på fredag och lördag med konstnärligt högstående filmer. Bergmanfilmer med engelska texter under sommaren.
Spegeln: Experiment med föreställningar klockan 5.30, 7.30, 9.30 vid särskilt attraktiva filmer. Xenon-lampor istället för kollampor. Gäller även Cosmorama och Draken
1/1 Butikerna får ha kvällsöppet.
23/4 Nalen i Stockholm läggs ned.
24/4 Bo Widerbergs Elvira Madigan visas i Cannes, Pia Degermark får pris som bästa skådespelare.
28/4 Kent Anderssons Flotten i regi av Lennart Hjulström har premiär på Stadsteatern.
10/6 Skådespelaren Spencer Tracy dör.
29/6 Skådespelaren Jayne Mansfield dör.
8/7 Skådespelaren Vivien Leigh dör.
11/7 Skådespelaren Regina Lund föds.
29/8 Polishuset på Skånegatan invigs.
21/8 Hasse Wallmans Drrapå – Kul grej på väg till Götet har premiär på Aveny, Fyren och Gnistan. Den är inspelad på väg till och i Göteborg.
3/9 Högertrafik införs.
9/10 Vilgot Sjömans Jag är nyfiken – gul har premiär.
28/10 Skådespelaren Julia Roberts föds.
1/11 Starköl säljs i livsmedelsbutiker i Göteborg och Bohus län.
15/12 Kent Anderssons och Bengt Bratts Hemmet i regi av Lennart Hjulström har premiär på Stadsteatern.
31/12 Boulevard stänger.
PLANERADE BIOGRAFER
Om Arbetarföreningens lokaler vid järntorget med biografen Nya Teatern hade rivits fyra-fem år senare skulle nog Draken aldrig ha byggts. I slutet av 50-talet försökte biobranschen hänga med i samhällsomvandlingen. Folk fick bättre ekonomi, flyttade ut i nybyggda förorter, köpte TV och tillägnade sig nya fritidsvanor. De fyra biografer som byggdes mellan 1956 och 1959 låg i Kyrkbyn, Tolered, Gamlestaden och Kortedala. Och fler liknande var planerade på andra ställen.
I februari 1961 konstaterade styrelsen att Olympia fortfarande gick med underskott (5 508 kr 1960, 15 016 1959) och att man knappast kunde behålla biografen efter säsongens slut. Om man kunde få acceptabel ersättning från fastighetsägarna borde Odéon och Kronan, i första hand Odéon, avvecklas. Kronan skulle överleva många år till.
De stora biografbolagen i Göteborg försökte analysera läget.
Cosmoramabolaget (som 1964 gick upp i sitt moderbolag Svensk Filmindustri) gjorde en kalkyl för en visningslokal i Backa med ett befolkningsunderlag på 30 000 invånare. Med en biljettintäkt på 100 000 kr skulle vinsten bli 5 000 kr, dvs det man fick in på reklamfilm och konfekt. Den totala personalkostnaden, med en maskinist, en vaktmästare, en kassörska och en städerska uppgick till 130 kr/dag.
Cosmorama ägde en tomt på 1800 m2 vid Slottskogsgatan/Lilla gatan strax söder om Jaegerdorftsplatsen, där det var tänkt att byggas bostäder och biograf, men under 60-talets första år började HSB visa intresse för hela området. Redan på 40-talet hade man, trots biografstoppet, tillstånd att bygga en biograf vid Redbergsvägen 1. På 60-talet var det läget inte längre intressant och 1961 såldes tomten till Göteborgs stad.
1967 kunde man läsa i tidningarna om hur Palladium-bolaget förvärvat grannfastigheten till Palladium-biografen (hörnhuset Östra Larmgatan 20/Trädgårdsgatan 1) för att i det traditionsrika huset, med bland annat Angermanska charkuteriet, bygga ett biografannex, en premiärbio med 400-500 platser. Den planerade gågatan från Östra Nordstan gjorde området mer attraktivt och SF hade också ögonen på fastigheten. Deras arkitekt Nils Einar Eriksson ritade ett förslag till biograf innan man fick reda på att konkurenten hunnit före. Det skulle bli en “trapetzformad” salong, 29 m lång och kortsidor på 13 resp 20 m. och med 510 platser. Läktaren skulle få 75 lika rymliga fåtöljer som Spegeln och foajén skulle bli större än Spegelns.
I ett brev från november 1967 sammanfattade SF läget på olika håll i staden: Avenyn 10 och 12 (intill biografen Spegeln) hade stått tomma en längre tid och fastighetsägaren, Bygg-Göta, informerade om att inget var bestämt, men om det skulle bli biograf, så fanns det ett erbjudande ifrån Stockholm, troligen Svenska Förenade.
Rivningshuset vid Kungstorget på motsatt sida om Östra Hamngatan i förhållande till Palladium hade ett utmärkt läge, men tomten var möjligen i smalaste laget. Några riktigt bestämda planer fanns inte, Göteborgs Bank skulle tydligen få bygga ett tillfälligt trähus. Platsen man syftar på bör vara Vallgatans mynning i Östra Larmgatan, där som bekant långt senare hotell Avalon hamnade. (Sandrews hade innan krisen en idé om att bygga tre lyxiga salonger i källaren till hotellet, arbetsnamn var Trekanten.)
I Göteborgsbostäders broschyr över det planerade Frölunda centrum är en biograf inritad på kartskisserna. Det skulle ha blivit en oval friliggande byggnad i backen upp mot kulturhuset. “Anläggningen skall i stort innehålla lokaler för handel, kontor, social- och sjukvård, biograf, restauranter, bostäder till betydande antal inom den egentliga centrumbebyggelsen samt framdeles möjligen hotell.”
Ett konfidentiellt avtal drogs upp mellan Göteborgsbostäder och SF i juni 1965 där byggnadsbolaget förband sig att uppföra en biograf med preliminärt 589 platser medan SF lovade att hyra lokalen på tio år med preliminär inflyttning den 1 oktober 1966. Men inga framsteg gjordes och en ökande irritation kunde märkas bland affärsmännen i området över att frågan om biograf och samlingslokal ej blivit löst. SF spekulerade i att det kunde vara ekonomiskt lönsamt att kombinera med föreläsningssalar och möteslokaler. “Kanske ett ‘Folkets Hus’ i miniatyr – då brukar de kommunala pengarna komma fram.”
I mitten av september meddelade SF att årsomkostnaderna på 140 000 kr är orealistiska för en biograf i Frölunda och föreslår en billigare lösning. Samtidigt meddelar man att man inte längre har möjligheter att låna etableringspengar till bostadsbolaget, som några dagar senare svarar att man inte kan genomföra projektet. Och så blev det ingen biograf i Frölunda.
Även för Guldheden planerades en biograf som aldrig blev av (ovan).
Kring Östra Nordstan-projektet var det dåliga vibbar. Alla stora varuhuskedjor hade dragit sig ur. Domus byggde istället på Avenyn, även EPA etablerade sig där, Tempo köpte Meeths och NK Ferd. Lundquist.
I september 1965 gjorde SF ett besök hos Östra Nordstadens Kommanditbolag för att diskutera planerna på en biograf. En grovskiss visade en biograf på ca 900 platser placerad 10 m ovanför den täckta gågatan där kassan var tänkt att ligga. Man kom in på båda sidorna av duken till en salong som lutade starkt uppåt. Eventuellt kunde man tänka sig två biografer, en större och en mindre.
Hyran för de 1500 kvm stora lokalerna skulle bli 300 000 kr/år, vilket SF:s representanter tyckte var alldeles för dyrt och menade att affärsinnehavarna borde subventionera en del eftersom biopubliken skulle komma och titta på deras skyltfönster kvällstid när det annars skulle bli folktomt. På frågan om de 2000 parkeringsplatserna skulle bli kostnadsfria efter kl 18.00 fick man svaret:
“Åh, vi idkar ingen välgörenhet, det får publiken vänja sig vid att det kostar pengar att parkera bilar.”
1966 fick man erbjudande att ta över biografen Aranäs i Kungsbacka. Man tackade nej, då intäkterna var låga, bara något mer än vad man fick in på visningarna i Olympia vid Långedragsvägen.
Bräutigams konditori hade vid flera tillfällen fått anbud från Skånska Cement, men direktör Carl E. Bräutigam var ovillig att sälja. På sin ålders höst 1967 började han få andra tankar och bad Hufvudstaden (det vill säga SF:s fastighetsbolag) om anbud, men diskret, för han ville inte oroa de anställda.
Redan 1965 hade SF lämnat en intresseanmälan till Göteborgs Fastighetsnämnd angående etablering i Angered-Bergum. Arkitekt Ingegerd Ågren anlitades och hon önskade diskussioner med olika institutioner och grupper i området.
1968 gjordes förfrågningar om möjligheten till biograf i nybyggnaderna vid Vasagatan 45 A och B, dvs hörnhuset mot Heden
Av alla dessa projekt förverkligades – inget.
Göteborgs biografer 