Göteborg har 269 581 invånare.
Årskronologi.
Det finns nästan 12 000 biograffåtöljer i Göteborg, hela Skövdes befolkning skulle få plats samtidigt.
Backa Bio stänger.
Lorrybiografen, Gamla Torget i Mölndal, öppnar.
Katolska kyrkan, Heden, ark Sigfrid Ericson.
12/1 Skådespelaren Gösta Ekman dör.
17/1 – 12/3 Restaurangkonflikt, endast Stora Teaterns är öppen.
24/1 Kronan visar Swedenhielms i repris med anledning av Gösta Ekmans död.
25/2 Gnistan öppnar.
7/4 Minnestavla till Bedrich Smetana vid Stora Nygatan 21.
15/4 Skådespelaren Claudia Cardinale föds.
21/5 Regissören Kay Pollak föds.
6/8 Skådespelaren Helge Skoog föds.
15/8 Rialto öppnar med Ljuva ungdomstid efter att ha moderniserats under sommaren med bland annat nya fåtöljer.
18/8 Prins Eugen överlämnar målningen Minnenas land till Konserthuset.
23/9 Skådespelaren Romy Schneider föds.
11/10 Schamul Baumans Karriär har premiär.
4/12 Skådespelaren Agneta Ekmanner föds.
16/12 Skådespelaren Liv Ullman föds.
20/12 Motorskeppet Stockholm under rustning brinner
29/12 Skådespelaren Jon Voight föds.
Till styrelse för Göteborgs Filmsällskap valdes under våren 1938 skådespelaren Benkt-Åke Benktson (ordförande), fru Birgit Afzelius-Wärnlöf (v. ordförande), Anders Strandberg (sekreterare), reklamchefen Einar Ström (intendent), banktjänstemannen Arnold Zink (skattmästare), filmfotografen Östen Söderlund (klubbmästare) samt förste regissör Knut Ström. Förutom de vanliga långfilmerna planerade man att anordna program med filmer om olika yrken och resefilmer, framförallt smalfilmer tagna av amatörer.
Höstsäsongen inleddes med en supé där några av Chaplins tidigaste filmer visades följt av Janningsfilmen Den sönderslagna krukan. Arkitekt Georg Linder bjöd vid ett senare tillfälle på en lyckad kväll när han gav en inblick i en filmarkitekts arbete och vedermödor.
Säsongens bästa filmer 1937-38
(enl filmjournalisternas omröstning)
Utländska
1. Emile Zolas liv
2. Havets hjältar
3. Den goda jorden
4. 100 man och en flicka
5. Min fru har en fästman
6. Jag är en falskspelare
7. Peter den store
8. Kronans pärlor
9. Den stora illusionen
10. Natthärbärget
Svenska
1. John Ericson, segraren vid Hampton Roads
2. Storm över skären
3. Fram för framgång
4. Den stora kärleken
5. Häxnatten – Kamrater i vapenrock
KFUM förde en dagbok över filmvisningsverksamheten, som i dag förvaras på Regionarkivet. Här är ett utdrag:
* = affisch finns, 1 kr – 0:75
12/2 Rembrandt 25 (hyra)
5/3 Mannen från Aran 50 program
12/3 Roman Ramon and orchestra + Den vita ängeln 83,44
19/3 *Synnöve Solbakken 50
2/4 Filmen om Chopin/Avskedsvalsen 25
HYRA – ANTAL BESÖKARE – BRUTTO – NETTO
17/9 Elephant boy 25 – ? – 98,25 – 11,20
24/9 Virenmaki: Finlands idrottsinstitut + Forsfararens brud 25 – ? – 218,50 – 126,50
8/10 Varje dag en världsrevy (435 m) + Laila – 50 – 295 – 275 – 165,10
15/10 Hennes kungarike 25 – 217 – 202 – 115,90
22/10 Tre små apor i spökhuset (210 m) + Den förlorade sonen 25 – 259 – 245 – 155,70
29/10 Cecil Rhodes i Afrika 25 – 117 – 95,75 – 4,80
26/11 Julotta + Segraren vid Hampton Road 50 – 154 – 130,25 – 13,85
3/12 Havets hjältar 50 – 379 – 344,25 – 229,40
Övriga visningar:
5/11 Minne från Tullgarn (235 m) + 16 Juni (1160 m)
Föreningen för Gamlestadens (Fru Sophie Ekmans) arbetsstuga:
Festspel (Alfvén) + Sverige i bilder, ord och toner + Tre små Prinsessor i Leksandsdräkt + En kunglig fisketur på Ornö + Sommardagar på Solliden + Havets vinthundar (Prins Bertil) + Tullgarn + H.M. Konung Gustaf gästar Särö sommaren 1941 + Lovsång (Beethoven) + Till en drottnings [Victoria] minne (Italien, Solliden)
som inledning visas några filmbilder från Gamlestadens arbetsstuga 1937 och 1942.
Tyskland
Filmbranschen försökte in i det längsta låtsas som ingenting när krig bröt ut i Europa. Filmproduktionen fortsatte under hela kriget i Tyskland och representanter för distributörer reste fram och tillbaka mellan Berlin och Stockholm, även när bomberna föll. Kristina Söderbaum, Tysklands kanske populäraste filmstjärna under kriget, reste runt i Sverige 1944 och gjorde reklam för sin senaste film. På Victoria möttes hon av jublande folkmassor.
Det är skrämmande att följa rapporteringen i branschtidningarna från den här tiden. I Biografbladet nr 4 1938 kan man läsa rubriken: ‘Anschluss’ – tyska filmvärlden jublar. Artikeln handlar om
det stora tillskott, Tysklands filmvärld fått genom Österrikes anslutning till Tredje Riket och som ger tyska filmen ett mycket gott tillskott. … Jublet inom Berlins filmkretsar är emellertid stort, och förbrödringen skall givetvis bli mycket intim mellan de båda folken inom filmvärlden…
Naturligtvis ha biografprogrammen i Tyskland i mycket hög grad influerats av den österrikiska omstörtningen, av Hitlers intåg i Österrike och Wien och av Görings och Goebbels’ visit därstädes. De tyska journalfilmarna har gjort ett glänsande arbete, och man har varkligen fått en enastående klar och livfull bild av Hitlers hela triumftåg. Biograferna ha varit smockfulla och entusiasmen stor.
Lite längre fram i samma nummer av Biografbladet berättas om övertagandet ifrån det andra perspektivet: Farväl, Österrikes film! “Brev”-skrivaren bekymrar sig över hur det nu ska gå med den typiskt mysiga wien-filmen när industrin ska “inrangeras i det stora tyska maskineriet”.
Tyskarna, med dr Goebbels i första rummet, försäkrar att de fortfarande ska få leva sitt eget, av sitt nationella kynne särpräglade liv. Vi skola inte förändra ett jota. Vi skola bara ‘rensa’ Österrikes film från alla ‘inte rent ariska element’ och från övriga personer, som inte haft gynnsam inverkan på den. … De österrikiska filmklubbarna och andra sammanslutningar ha naturligtvis automatiskt rensats från alla misshagliga element, och Friprescis [filmjournalistisk förening] österrikiska sektion har lika automatiskt upplösts och övertagits av den rikstyska sektionen.
Mot slutet av våren meddelade SF att en del av personalen ska utbildas i luftskydd, då det anses nämligen utomordentligt viktigt att sakkunnigt folk finnes att tillgå vid luftanfall, då panik bland biografpubliken kan leda till större olyckor än själva skadorna från ett bombnedslag.
Berlinrapportören i oktobernumret är entusiastisk över den storfilm som ska spelas in.
Det inte minst beaktansvärda med filmen är att den blir relativt billig, då alla roller spelas i miljön av Tysklands vackraste orter, av landets ungdom och av en del myndighetspersoner i de olika städerna. Handlingen är imposant och dock ytterst enkel. Från Tysklands alla hörn och kanter marscherar Hitlerjugend med flygande fanor och klingande spel till partidagen i Nürnberg, där 2,000 ungdomar med 500 fanor hylla der Führer, medan Adolf Hitler-marschen spelas.
Det är detta marscherande från Tysklands gamla historiska städer, från byar och avlägsna landsändar som filmas. Ungdomar bryta upp från sina hemorter, de få en avskedshälsning av borgmästaren, läraren eller någon annan myndighetsperson, mammor och systrar vifta farväl. De slå läger på vägen, sjunga, dansa, marschera. Och som bakgrund till det hela får man se Tyskland av i dag, moderna städer och gamla borgar, ståtliga nya autostrador och idylliska bymotiv, samt som slutakt partidagen i Nürnberg, där ungdomarna defilera förbi Hitler. …
Vi ha ju visserligen ingen Hitlerjugend, men vi ha trevliga scouter och scoutflickor och en underbar svensk natur. Hur skulle det nu, när Sverige är så omtyckt utomlands, vara med en film fylld av svenska ungdomar, som dra genom vårt land för att träffas till ett stort ungdomsläger, exempelvis i Stockholm eller Värmland?…
Redan i nästa nummer börjar korrespondenten få bekymmer:
Det går inte längre att i rapporter från Berlin endast behandla det vi hittills kallat den rikstyska filmen med dess båda huvudstationer Berlin och Geiselgasteig. Österrrike och de från Tjeckoslovakien ockuperade sudet-tyska områdena ha nämligen redan så handfast inkorporerats i Stortysklands filmvärld att man måste ta dem med under samma rubrik. I de ockuperade områdena arbetas för högtryck på det slutgiltiga samorganisationen med rikstysk film. …de 380 biografer, som nu automatiskt tillförts den tyska teaterparken, gerså gott som uteslutande tyska filmer.
I decembernumret meddelas: Polisförbud för damer att i biograferna behålla sina stora hattar på fordras nu allt kraftigare i Tyskland, och det är inte omöjligt att det kommer att genomföras lika strängt som förbudet mot rökning.” Och strax efter: “De svenska filmernas eller rättare sagt de svenska filmartisternas succé kommer inom kort att ökas med uppförande av – “Pettersson och Bendel”, som ju förut visats i Tyskland i den ursprungliga, svenska originalupplagan. Nu har den emellertid dubbats till tyska och skall ingå som ett betydelsefullt led i hetskampen mot judarna.
Göteborgs biografer 