1907

Göteborg har 156 927 invånare, Lundby införlivat.

1907.2

Biograf på toppen av Portofino, Genoa.
Lois Weber – 1:a kvinnliga amerikanska filmregissören.
Il Cinematagrafo, Italien & El Cinematagrafo, Spanien – 1:a film fan-tidningarna.
John Sloan: Movies, five cents – 1:a målning om film.
Il cane riconescente (Italien 1907) Giovanni Vitrotti, Ambrosio – 1:a kända film som vunnit pris.
The Bioscope, Bangkok – Thailands 1:a biograf.
Blue Pike, Prag – Tjeckoslovakiens 1:a biograf.
Constitution Square, Athen – Greklands 1:a biograf.
Elphinstone Cinema, Calcutta – Indiens 1:a biograf.

1907.4

Årskronologi.
8-9/2  J. A. Nyman visar enligt polistillstånd film i Konserthuset.
22/2 1907 – 1924 Central Hall, Colne, Lancs; Joshua Duckworth, Premier Picture Co, i början en kombination av film & varieté – 1:a särskilt byggda biografen i England. (senare: spiritistkapell – mekanisk verkstad – Robotics Division of Cleveland-Guest Engineering Ltd)
1/5 Majblomman säljs för första gången.
16/5 Hälsovårdsnämnden ingriper mot Lundbys stinkande diken.
22/5 Skådespelaren Laurence Olivier föds.
26/5 Skådespelaren John Wayne föds.
16/7 Skådespelaren Barbara Stanwyck föds.

https://i0.wp.com/image2.findagrave.com/photos/2003/350/8190114_1071699627.jpg
21/7 Skådespelaren Georg Rydeberg föds.
14/8 Ångbåtsförbindelsen med Mölndal ersätts med spårvagnstrafik.
20/8 “Canton” avgår som Svenska Ostasiatiska Kompaniets första stora ångare.
27/8 Spårvagnslinjen Drottningtorget-Långedrag startar.
September: Kinematograph Teatret, Kristiania, drottning Alexandra besöker biografen – 1:a biobesöket för en brittisk kunglighet.
18/9 Högskolans byggnad i Vasaparken invigs; arkitekter: Erik Hahr, Ernst Torulf.
25/9 Regissören Robert Bresson föds.
26/9 I polisens papper omnämns en biograf vid Kungsgatan 3, men några andra spår finns inte.
Oktober: The Edison Electric Theatre, 38 Cordon St, Vancouver; John A Schulberg – Kanadas 1:a biograf.
18/10 Favorit öppnar.
28/10 Palace Hotel tar över Fürstenbergska Palatset.
20/11 Frälsningsarmén öppnar härbärge i f d fängelset vid St Eriks torg.
22/11 J. E. Södergren får tillstånd att starta biograf på Karl Johansgatan, vid hörnet till Djurgårdsgatan, men inga majbor minns någon biograf.
5/2 Skådespelaren Katharine Hepburn föds.
8/12 Nordstadens Kinematograf öppnar.
12/12 Varieté i Arkaden: världens starkaste man, gotlänningen Gustaf Edman jämte hustru.

1907.5

GÖTEBORG BLIR CENTRUM FÖR LJUDFILMEN
Konkurrensen mellan Göteborgs ledande biografer hårdnade när Svensk Kinematograf öppnade Göteborgs Kinematograf och startade en egen filmproduktion hösten 1905. Det märks i annonseringen för Skogs Alhambra, Edholms Olympia och Montgomery-Schubacks Stjärnan. Det var framför allt inom två områden som man försökte vara främst: filmer med lokala nyheter och filmer med ljud.

Göteborg hade gästats ett par gånger före sekelskiftet av filmförevisare med ljudfilmer. Programmen presenterades som Den odödliga teatern, teaterns kända skådespelare och sångare kunde nu bli odödliga genom att de i bild och ljud bevarats för framtiden. Det blev ingen större succé, men uttrycket levde kvar som en beteckning för ljudfilm.

När grammofon i kombination med filmprojektor kom till Sverige för första gången våren 1905 var det tysken Oskar Messters system Biophon som veteranen Adolf Berggren reste runt med på turné, men affischerna skrek ut “Odödliga Teatern” i ett eko från förr. I september öppnade Nordenstam Biophonteatern i Göteborg.

Svensk Kinematograf tog Messters apparat på entreprenad året därpå och introducerade ljudfilmerna som om de vore en nyhet på sin biograf i Göteborg med en tre-spaltig annons den 17 mars 1906: “A.-B. Svensk Kinematograf./ Odödligt! Underbart!/ Odödliga bilder å Göteborgs Kinematograf./ Det är första gången den enda äkta odödliga apparaten visar sina prestationer i Göteborg.” (Detta kan kanske tas som en indirekt bevis på att Biophonteatern redan hade upphört.)

Apparaten var viktigare än titeln på filmen eller namnen på sångarna, vilket visas av annonser den 20 mars: “Första fullkomligt mekaniska apparat för Odödliga bilder” och den 22 mars: “I dag ett nytt stortslaget odödligt extranummer”. Det ingick som regel bara en ljudfilm bland de vanliga stumma i programmet.
Den 28 mars fann man anledning att berätta vilken film som visades: “Odödliga bilder: Hon återvände, föredraget af en af Tysklands bästa sångerskor”. Men oftast nöjde man sig med “Odödliga bilder”. Efter ett tag försvann ljudfilmerna ur annonserna.

https://i0.wp.com/www.filmsoundsweden.se/voxbilder/filmhist/biofon.jpg

Under sommaren presenterades Biofon vid Konst- och industriutställningen i Norrköping. Fem-sex filmer visades i varje program, men bara de två sista var biophoner: t ex Gungan ur Hollaenders operett Auf in’s Metropol och Den visslande kolingen (The whistling Bowery Boy). Man hann visa ett dussintal biophonfilmer, bl a Gibsy Woolf i Navaho och dansfilmen Det glada äkta paret, innan den sista föreställningen gavs den 8 september.

Vid Göteborgs Kinematograf dök ljudfilmerna upp igen i december, men nu hade det odödliga ersatts med “talande, sjungande, lefvande bilder”. Den 12/12 visades Rosendoft, 15/12 Duett ur Carmen med Kungliga Operan i Berlin, 22/12 Prologen ur Pajazzo och 29/12 Villars dragoner. Enligt maskinist Anders Carlsson (GT 3/11 -52) gav det ibland riktigt hyggligt resultat.

Under våren 1907 dök de sjungande bilderna upp då och då. Nu var de från England: Kapten Plinford (30/1), Duett ur Trubaduren (27/29), Julvaka i England (6/4) och Herr Laboratorns stängningskuplett (13/4 ).
[BILD: Teatern: Indianer och cowboys]

Andra biografer började vid den här tiden använda levande underhållning som inslag i filmprogrammen, och det är troligt att det var en respons på de “sjungande bilderna”. Den kroniskt spydige Codac recenserade nymodigheten den 20 april i GT efter ett besök på Stjärnan, där man hade börjat ha “en s.k. humorist, hr Hasse Lind” som huvudnummer. “De visor han sjöng kunna kanske sjungas roligt, men sångaren bör icke i vokalt afseende likna korpen och i öfrigt vara lika skralt utrustad.”

Hasse Lind fortsatte sin karriär på Stora Biografen, där man den 29 april lät meddela: “Hasse Lind ytterligare några dagar”, medan Göteborgs Kinematograf bjöd på ljudfilm med en bassola som sjöng ur Millöckers Tiggarstudenten (2/5). Dagen därpå var det “Afskedsafton för Göteborgarnas gunstling: Hasse Lind”.
Stora Biografen fortsatte sin “live-drive”: 17/5 Jim Duley Endast 5 dagar. “OBS! Äkta neger, ej imiterad”, 22/5 Gerda Viberg, 31/5 fakir från Cairo, ej för nervsvaga, 8 dagar. De levande inslagen höll sig kvar. Den 24 december 1908 skrev Ny Tid i sin spalt “Nöjen och idrott”: “Stora Biografen har tagit en bondkomiker, som upptar halva föreställningen med klumpigt framförda kärleks- och friarevisor.” Storstrejken och lågkonjunkturen 1909 ledde till ännu mer varieté på biograferna, men under den nya biografförordningen vid censurens införande 1911 blev den förbjuden.

Efter sommaren 1907 återupptog Göteborgs Kinematograf ljudfilmsvisningarna. Och den 20 september berättade en annons för Alhambra om en nyhet som skulle introduceras dagen därpå: Odödlig Teater, sjungande och talande bilder – “som af herr Otto Montgomery under flera års träget arbete blifvit utarbetade och fulländade”. Det här var Montgomerys egen apparat för att få grammofonen och projektorn att gå synkront. Den var enkel att sköta och hade ett lågt pris: endast 300 kr, exklusive grammofon. Ur programmet: Lilla Karin och John (28/9), Trubaduren (5/10), duett ur Läderlappen (15/10), Den glada trion eller Skyttelisa (21/10), Aria ur Mikadon (26/10)

Men Göteborgs Kinematograf visste hur de skulle möta den ökande konkurrensen, genom att producera egna, svenska ljudfilmer. Den första, Duett ur operetten Lyckoflickan, hade premiär den 13 november 1907. I bild mimade Svea Textorius och Algot Jansson till skivartisterna Emma Meissner och Oscar Bergström.

Alhambra svarade redan den 23 november med Axel Engdahls Pansarbåtsvisan. De troliga producenterna var Erik Montgomery och Jarl Östman och den troliga skådespelaren Svea Textorius; troliga därför att filmen, som de flesta andra svenska ljudfilmer från den här perioden, är förlorad. Skivartisterna, som Textorius textade till, är säkrare: Inga Berentz, August Svensson. Den 30 november kom Otto Lindblads Den gamla mamsellen och hennes sång med samma, osäkra produktionsuppgifter.

Nykomlingen Favorit (öppnade 18/10) hade fått tag på Messters program från sverigeturnén och presenterade The Whistling Bowery Boy som Odödliga teatern den 7/12 och operasångeskan Fru M.A. Michailowa från S:Petersburg den 12/12.
Göteborgs Kinematograf fortsatte en kort tid under våren 1908 med utländska sjungande bilder: Duett ur Op. Hugenotterna (7/1), Toreadorens sång ur Carmen (17/1) och Farbror Holije med Jeo Jackson (1/2).

Först till hösten hade man nya eget producerade filmer klara: Gustaf af Geijerstam Lars Anders och Jan Anders med Max Mohlin (“Matts Persa på Hultet”) mimande till Carl Barcklind (2/9), Célestins och Denises duett ur Lilla Helgonet med Carl & Martha Carlander agerande till Inga Berentz’ & G A Lunds röster (16/9), Duett ur Nerkingarne med Carl & Martha Carlander sjungande till Inga Berentz och Oscar Bergström på skivan (23/9). I samtliga fall råder det en viss osäker om grammofonartisterna.

Den 20 oktober annonserade Olympia om talande och sjungande bilder. Pianisten Signe Andersson berättade på sin 60-årsdag om om händelsen:
“Direktören, And. Skog, hade lyckats få hit en dansk för att demonstrera den stora sensationen. Apparaten bestod av en låda plus diverse grammofonskivor. Men nyheten tycks inte ha gjort sig nämnvärt. Publiken lyssnade hellre på tonerna från det glittrande dragspel, som italienaren Michele Wetese trakterade – innan fröken Andersson slog sig ned vid pianot för att leverera de ljudeffekter, som fordrades för att förhöja stämningen i filmen.” (HT 10/10 -43) .

Ljudfilmerna försvann snart från biograferna, men nya satsningar återkom då och då. 1909 spelade Charles Magnusson in ett stort antal 60 meter långa filmer i Kristianstad. I början av 1910-talet producerade Frans Lundberg ett antal  filmer, antagligen i Malmö. 1914 gjordes ett försök att lansera Edisons Kinetofon. Men det blev aldrig riktigt lyckat. Problemet sammanfattades i en av Codacs krönikor i GT:

“…olämpligheten af att sammanställa en grammofon med kinematografen … det löjliga intryck det hela gör då båda apparaterna icke arbeta precist gemensamt. Sångerskan rör t.ex. läpparna hastigt under det att grammofonen utstöter ett ihållande entonigt tjut, eller grammofon snattrar på en lång rad medan sångerskan gapar oerhört”

1907.3

5/10

[BILD 1907:1 Stora Biografen] BT: G-P 18/10
[BILD 1907:2 K Stjärnan] BT: G-P 4/10

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s