Biophonteatern

18.1

18.2ny

Bilden visar Östra Hamngatan 41, som det såg ut innan J A Wettergren 1898 flyttade härifrån till Stigbergsliden. Biophonteatern levde sitt korta liv från 16 september 1905 innanför de två stora fönstren i bottenvåningen. Antalet platser var okänt. Tillståndet gällde till den 30 september 1906, men det finns inga bevis att verksamheten blev så långvarig. Det kan inte ha varit lätt att få fram tillräckligt med ljudfilmer, även om programmet blandades upp med de vanliga stumma.

Namnet Biophon, levande ljud, sa vad det frågan om, ljudfilm. Enstaka ljudfilmsexperiment hade gjorts sedan filmen föddes, men mellan sekelskiftet och första världskriget tog produktionen i olika länder fart. Det i biografsammanhang ovanliga namnet kommer ifrån tysken Oskar Messters ljudfilmssystem Biophon, som kombinerade grammofon och filmprojektor. En annons (HT 16/9) berättade om Levande, talande, sjungande, musicerande bilder från världsutställningen i Liège.

https://i0.wp.com/grammophon-platten.de/e107_files/public/1346831437_340_FT10635_ccf04092012_0007.jpg

Messter hade löst synkroniseringen mellan grammofonen och filmprojektorn genom en separat styrmotor. Filmerna visades med 15 bilder/sekund, vilket motsvarade ett varv på skivan. En trolig orsak till att Biophonteatern inte blev långlivad är att AB Svensk Kinematograf (med Göteborgs Kinematograf) tog Messters system på entreprenad 1906.

Biografägaren Alfred Nordenstam hade tidigare drivit Arkaden några månader 1904 och Colosseum 1903-1906. 1909-14 var Hasselblad & Co ägare till Östra Hamngatan 41. I dag finns inga spår av biografen.

Colosseum

2.314/4 1904

Vad ett inomhustivoli var är beskrivet både under Nya Tivoli och Nya Vintertivoliet. Det formella namnet på det rum som visade film inom tivolit var Colosseum, men man tycks inte ha använt det konsekvent. Hur många platser det fanns i rummet var okänt. Alfred E Nordenstam fick polistillstånd för filmvisning den 11 oktober 1903.

Efter att ha betalat en entréavgift kunde man gå runt i olika rum och förlusta sig med attraktionerna. Till tivolit på Första Långgatan var entrén 10 öre 1902. GP skrev den 7 september 1903 om rummet med filmvisning:

Föreställningen hade samlat en nästan alltför talrik publik. Hettan i salongen var nämligen rent af olidlig … Nyheterna Robinson Crusoe och Brandkåren i London mottogs med enstämmigt bifall.

På hösten 1904 var priset oförändrat i veckan, men på lördagar och söndagar kostade det 20 öre. För pengarna fick man se ”Jätte Boa Constrictor-Ormar” och ”Ormhunden samt världens minsta Dvergapa” och ”Uppträdande af den berömde illusionisten Ben-Ali-Bey med sina häppnadsväckande illusioner”. Dessutom  ”Prakt-Karusellen ‘Svea’“ och “Colosseum med de nyaste världshändelserna”.

Nordenstam fick den 28 september 1904 tillstånd för karusell och skjutbana samt panorama, kinematograf och illusionsteater från 16 oktober till 30 april året därpå i “förra menageribyggnaden vid 1:a Långgatan”. Hur det gick till slut beskrivs under Nya Tivoli. Se även Nya Vintertivoliet.