Alhambra

1.17Göteborgs och Sveriges första biograf hade öppnat 1902 i Arkaden utan något särskilt namn. När Olympia dök upp 1904 i samma arkad blev man tvungen att döpa biografen för att publiken skulle kunna hålla isär dem. Man kunde inte fortsätta att skriva “gamla lokalen” i annonserna.

Så den 16 september 1904 användes namnet Alhambra för första gången. F W Edholm hade varit ägare sedan april och fortsatte tills biografen upphörde.

1905.4

img9851908 stängde biografen för renovering och öppnade igen den 14 augusti samma år. Det är möjligen i detta sammanhang som platsantalet ökade från 160 till 200. Från 1910 finns ritningar som visar en ombyggd entré med glasskylt ovanför där lampor lyste upp texten “Biograf Alhambra”.

Edholm uppträdde som konkurrent till sig själv när han 1906 öppnade den kortlivade Pariser-Biograf-Teatern på Victoriagatan bara några kvarter från Stora Biografen på Södra Allégatan. Och han tog över grannen Olympia i Arkaden någon gång på 10-talet.

1915-16 använde Edholm titeln f d fabrikör. Tydligen var biografägare inget man skyltade med. När han dog 2 april 1917 stängde Göteborgs första biograf, efter 15 års verksamhet. På ritningar från den tiden kan man se en syateljé med butik och ett café med underhållningsestrad en trappa upp, med ingång alldeles till vänster om Alhambras gamla entré.

I dag finns inga spår kvar av Göteborgs första biograf, både byggnaden och gatan revs i början av 1970-talet.

Anders Carlsson
18-årige Anders Carlsson kom 1906 till Alhambra efter ett år som maskinist på Ideal. Han stannade i nio år. Ibland klarade han av en typisk 20-minuters- föreställning på 15 minuter. Publiken klagade på att man inte hann läsa texterna. (GT 2/2 1974)

“Lokalen låg där Waideles grammofonavdelning nu finns och rymde liksom Ideal ungefär 200 personer. [Han blandar ihop Alhambra med Olympia i samma hus.] Några separata stolar fanns inte utan man fick sitta på långa bänkar ordnade i halvcirklar runt salongen och uppbyggda med skarp lutning. 25 öre för vuxna och 10 öre för barn, det var ordinarie pris de första åren.

I början nöjde sig publiken med de korta filmstumpar som kördes – ofta importerade från Frankrike – men när intresset började tryta tog man till varietéinslag – jag tror det var 1908 eller 1909.

– Vi hade “världens starkaste karl” på scenen, en tysk som vägde 224 kg. Men några styrkeprov gjorde han inte, han bara visade sig på scenen och gick omkring och sålde vykort av sig själv. Även en ormmänniska hörde till attraktionerna och bondkomiker och sångare fanns det också. Chefen hette F V Edholm, som övertagit stället från dansken Le Tort – och han bodde i en vindskupa ovanför bion. Där gjorde vi f ö en hel del filminspelningar. [Det är inte troligt, eftersom den tidens utrustning inte medgav inspelningar inomhus. Kanske man gjorde efterarbetet på vinden. De filmer som spelades in de första åren i Göteborg var uteslutande verklighetsbilder.]

Nå, omkring 1911 var det slut med varietén efter protester från filmbyråerna som talade om illojal konkurrens.” (GHT 8/11 1968)

Anders Carlsson fortsatte 1917 som maskinist vid Göteborgs Kinematograf och två år senare vid Victoria.

Ideal

12.1

Första och Andra Långgatorna möttes vid Johannesplatsen. På bottenvåningen i det nedre högra hörnet av kvarteret mitt i bilden låg Ideal (i närheten av kyrktornets spets). En bit uppför Andra Långgatan, i samma kvarter visade Sexografen porrfilm i en lägenhet många år senare. Kyrkan i förgrunden är St Johannes (1866).

12.4

Johannesplatsen från Stigbergslidens mynning. Fasaderna åt vänster ligger vid Första Långgatan. Bakom det vita huset i mitten börjar Andra Långgatan. Där i bottenvåningen låg Ideal.

12.2

Huset i vinkeln mellan Andra Långgatan och Johannesplatsen byggdes 1874. I bottenplanet fanns tre butiker med tre fönster åt Långgatan och fyra åt Johannesplatsen. 1897 planerades en servering genom att slå ihop butikerna, men ordet “servering” är överstruket på ritningen. I 1904 års Adresskalender finns caféidkerska Amanda Nordfeldt registrerad på adressen, så den blev kanske ändå av till slut.

På en ritning från 1904 är en “förevisningslokal” markerad, med ett mindre rum avdelat till “förstuga”  i den vänstra delen. En ny dörr togs upp genom fönstret till förstugan, som hade en liten biljettlucka i ett hörn. Visningslokalen gick i en rät vinkel med varje arm ca 12 x 5 m. Om man utnyttjade båda utrymmena måste duken ha varit vid den snedställda väggen, men var fanns i så fall projektorn? Träbänkarna utan ryggstöd stod på ett cementgolv.

På en ritning från 1906 används ordet “Kinematograflokal”. Senare delades lokalen upp i tre butiker igen. Handlande Axel Gillblad var fastighetsägare.

Elin från Malmö hörde i början av 1973 av sig till Göteborgs-Posten och berättade att hon hade gått på “kinne” vid Johannesplatsen.

– Inträdet för oss barn var summasummarum 5 öre. Jag minns det såväl därför att mina äldre syskon många år efteråt retade mig genom att härma mig: “Mamma jag kan väl få fem öre och gå på Ideal!”

Barn utgjorde en stor del av publiken i de första göteborgsbiograferna. Snart skulle moralens väktare upptäcka sedeslösheten och slå till. Elin fortsatte:

– Jag är född den 15 december 1897. Vi bodde vid Masthuggstorget på den tiden och själv är jag född i Vite Knut, huset där det spökade.

Anders Carlsson började våren 1905 som maskinist på Ideal. I en artikel i GT den 3 november 1952 minns han att han i september 1897, i en lokal i hörnet av Södra Hamngatan & Fredsgatan, såg en upptagning från Oskar II:s 25-årsjubileum som regent. Tio öre kostade det att få se eleganta kavallerister rida över den handduksstora vita duken i det ryckigaste tempo man kunde tänka sig.

Det måste ha varit Alexandre Promios filmer tagna vid stockholmsutställningen. Visningen finns inte dokumenterad på annat sätt.

HT publicerade en intervju med Carlsson den 8 november 1968:

– Min äldre bror vevade film på biografen Ideal vid Johannesplatsen, en bio som startades av Knut Husberg. Men så måste han plötsligt rycka in i exercisen och någon ersättare fanns inte.

Jag fick hoppa in fast jag aldrig tidigare skött sen sådan apparat. Men min springpojkslön var 8-9 kr i veckan och nu fick jag hela 25. Det var pengar på den tiden. Längre än ett år stannade jag dock inte på Ideal, det blev för besvärligt att stå och veva, och dessutom uppförde sig inte folk alltid så trevligt under föreställningen. Dom tyckte om att kasta snus på duken, och vi hade alltid en pyts med vit färg för att måla över det värsta.

– Att söka pricka den lilla gluggen till maskinrummet med äppelskrottar var också ett omtyckt nöje. Och när det snöat ute kunde det bli snöbollar.

– Man hade inga fasta biotider, utom att man startade kl 5 på eftermiddagen. Sen kördes i regel föreställningar om 20 minuter, men kom det för mycket folk i salongen kunde vaktmästaren bli otålig och uppmana mej: Kör fortare, för tusan, så vi blir av med dom!

Anders Carlsson menade att Ideal rymde 200 personer.

Den franska Inkvisitionens martyrer (1905) var en bloddrypande film som allmänt betraktades som ett tekniskt mirakel. Censuren utövades av polisen på den här tiden. En lördagskväll kom en kommissarie från polisstationen på Masthuggstorget och sökte den 17-årige föreståndaren. Han bad att få se den beryktade filmen och förklarade efter visningen: “Den får ni inte köra.” Efter en stunds pratande fram och tillbaka ångrade han sig.

Herbert Jorm mindes hur maskinisten helt fyllde dörröppningen när han för hand vevade filmerna (men om det var Carlsson eller någon senare framgår inte).

Efter en kort tid lämnade Knut Husberg biografen. Den nye ägaren, AB Svenska Kinematografteatern (Schuback-Montgomery), fick polistillstånd 13 december 1905, men bolaget togs redan vid årsskiftet över av AB Svensk Kinematograf. Carlsson menade att Ideal fick filmerna efter Stjärnan (som ägdes av Schuback-Montgomery).

Codac nämner i sin spalt i GT (26/11 1907) att Ideal var filial till AB Svensk Kinematograf. Att Anders Carlsson 1906 flyttade till Alhambra kan ha att göra med ett ägarbyte, från Kinematografteatern till Kinematograf. Det finns mycket kvar att utreda vad som egentligen hände mellan de två bolagen. Biografens öde är lättare att fastställa, den upphörde efter en brand i början av 1908. Ett år senare sålde Schuback-Montgomery Stjärnan till Knut Husberg.

Ideals öppningsprogram den 16 december 1904 bjöd på:

Kinesiska akrobater
Chicagobranden
Ett jaktsällskap (komedi)
Gullivers resor
Alkoholens offer (drama i fem bilder; “Denna bild bör ej ses av nervösa personer.”)

12.321/1 1905

Några datum från slutet av 1905

27/11 Elgjakt i vilda Vestern i 6 avd + En skurkligas de s.k. Paris Apachers verksamhet och sprängning “(Nervösa personer böra dock icke se den.)” + Följden av pratsjuka – komisk + Falskt alarm

24/12 Obs! Alla dagar: Skolpojkar på ferier + Det förhäxade trädet (1100 fot = 25 min) + På hafvets botten (sagospel i 20 scenerier) + Den förtrollade omnibussen Hokus-pokus + En kyss i tunneln

31/12 Järnvägsstudier från Filadelfia + Lille bror är ledsen + De akrobatiska vagabonderna + Äppletjufvarne + Verklighetsbilder från kriget + Hetsjakt efter villebrådstjufvarne + Kampen om kålet

Göteborgaren Knut Husberg (1874-1928) började som snickare och arbetade som möbelgesäll i England. Tillbaka i hemstaden startade han Göteborgs Bambumöbelsfabrik för att senare gifta sig med f d hustrun till en ölkaféägare och började därmed intressera sig mer för den typen av drycker.

Husberg levde ett varierat liv, vilket speglas i Adresskalenderns ständiga uppdateringar: 1901 var han fabrikör och bodde på Kaptensgatan, 1902 flyttade han till Kungsgatan 16A, 1903 blev han föreståndare med bostad på Haga Kyrkogata 6. Från 1904 var han handlande och innehavare av Vasastadens Cigarraffär med hem på Linnégatan 43. Det var nu han investerade pengar i Masthuggsbiografen Ideal.

1905-08 hade han butik på Chalmersgatan 13 och bostad på Victoriagatan 27. I februari 1906 hyrde han tillsammans med elektrikern Axel Öhlander (d. 1956) teatern i Trollhättan och gjorde om den till biograf Success med 500 platser. Det var hög kvalité på verksamheten. Man drev projektorlamporna med elektricitet istället för gas, och programmet var 2 timmar långt med 15 minuters paus. Både antalet platser och programmets längd var ytterst ovanligt så tidigt.

1909 flyttade han tillbaka till Linnégatan, nu nr 27. 1910 bildade han AB Cosmorama och blev bolagets direktör. Att Cosmorama var Göteborgs ståtligaste biograf speglas i Husberg allt finare adresser. 1912 var han på Avenyn 26 och 1913 i Villa Spiranza i Örgryte, för att 1919 flytta tillbaka till Avenyn.