Alhambra

1.17Göteborgs och Sveriges första biograf hade öppnat 1902 i Arkaden utan något särskilt namn. När Olympia dök upp 1904 i samma arkad blev man tvungen att döpa biografen för att publiken skulle kunna hålla isär dem. Man kunde inte fortsätta att skriva “gamla lokalen” i annonserna.

Så den 16 september 1904 användes namnet Alhambra för första gången. F W Edholm hade varit ägare sedan april och fortsatte tills biografen upphörde.

1905.4

img9851908 stängde biografen för renovering och öppnade igen den 14 augusti samma år. Det är möjligen i detta sammanhang som platsantalet ökade från 160 till 200. Från 1910 finns ritningar som visar en ombyggd entré med glasskylt ovanför där lampor lyste upp texten “Biograf Alhambra”.

Edholm uppträdde som konkurrent till sig själv när han 1906 öppnade den kortlivade Pariser-Biograf-Teatern på Victoriagatan bara några kvarter från Stora Biografen på Södra Allégatan. Och han tog över grannen Olympia i Arkaden någon gång på 10-talet.

1915-16 använde Edholm titeln f d fabrikör. Tydligen var biografägare inget man skyltade med. När han dog 2 april 1917 stängde Göteborgs första biograf, efter 15 års verksamhet. På ritningar från den tiden kan man se en syateljé med butik och ett café med underhållningsestrad en trappa upp, med ingång alldeles till vänster om Alhambras gamla entré.

I dag finns inga spår kvar av Göteborgs första biograf, både byggnaden och gatan revs i början av 1970-talet.

Anders Carlsson
18-årige Anders Carlsson kom 1906 till Alhambra efter ett år som maskinist på Ideal. Han stannade i nio år. Ibland klarade han av en typisk 20-minuters- föreställning på 15 minuter. Publiken klagade på att man inte hann läsa texterna. (GT 2/2 1974)

“Lokalen låg där Waideles grammofonavdelning nu finns och rymde liksom Ideal ungefär 200 personer. [Han blandar ihop Alhambra med Olympia i samma hus.] Några separata stolar fanns inte utan man fick sitta på långa bänkar ordnade i halvcirklar runt salongen och uppbyggda med skarp lutning. 25 öre för vuxna och 10 öre för barn, det var ordinarie pris de första åren.

I början nöjde sig publiken med de korta filmstumpar som kördes – ofta importerade från Frankrike – men när intresset började tryta tog man till varietéinslag – jag tror det var 1908 eller 1909.

– Vi hade “världens starkaste karl” på scenen, en tysk som vägde 224 kg. Men några styrkeprov gjorde han inte, han bara visade sig på scenen och gick omkring och sålde vykort av sig själv. Även en ormmänniska hörde till attraktionerna och bondkomiker och sångare fanns det också. Chefen hette F V Edholm, som övertagit stället från dansken Le Tort – och han bodde i en vindskupa ovanför bion. Där gjorde vi f ö en hel del filminspelningar. [Det är inte troligt, eftersom den tidens utrustning inte medgav inspelningar inomhus. Kanske man gjorde efterarbetet på vinden. De filmer som spelades in de första åren i Göteborg var uteslutande verklighetsbilder.]

Nå, omkring 1911 var det slut med varietén efter protester från filmbyråerna som talade om illojal konkurrens.” (GHT 8/11 1968)

Anders Carlsson fortsatte 1917 som maskinist vid Göteborgs Kinematograf och två år senare vid Victoria.

Arkaden – Göteborgs förste biografägare.

1.1Göteborgs biografpionjär föddes 1855 som Niels Jacobsen i Sölleröd i Danmark. Han tog sig artistnamnet Le Tort efter en berömd trollkonstnär. Efter en tid vid Folies Bergère i Paris turnerade han med ett “orientaliskt sällskap” i Sverige: Malmö i januari 1899; Lund, Höör, Landskrona i september 1900. Däremellan besökte han bl a Bohuslän och Filipstad och den 10 december 1899 trollade han på Sundsvalls Teater.

1.1aLe Tort och hans fru var ett stiligt par. “Det var en 50 års man, tydligen en väldigt fin herre med pikéväst, tjocka guldringar, etc.”, enligt typografen Robert Aronsson, som inte förstod vad han talade för språk. “Det är möjligt att det var danska.”  (NT 8/12 1954).

I maj 1901 visade han “en liten häst i en hunds storlek”, ett piggsvin, en amadil och andra smådjur hos Ole Olsen på Malmö Tivoli. Samma år, i juli, var le Tort i Göteborg och visade upp menageriet på Andra Långgatan, enligt poliskammarens liggare. Den 2 augusti till 15 september var det Stockholms tur att få se djuren, i en butik på Drottninggatan 71C.

Året därpå träffade Le Tort J. Couprant som visade film vid gävleutställningen. Enligt När filmen kom till Sverige demonstrerade den icke-svensktalande ingenjören från Paris maskiner i modell i Norrland, och visade filmer om Dreyfus och krigen. Han hade Carl Johan Pettersson anställd som “rekommendör”, utropare och allt-i-allo.

Petterson berättade i NT 10/12 1954 att de också hade rest genom Finland med Edisons fonograf, en modell av John Erikssons varmluftmotor och ett eget elektriskt kraftverk. Men när de kom till Leningrad gick det dåligt, Petterson åkte hem och Couprant blev av med det mesta, utom fonografen. Det var i det läget som han träffade Le Tort i Gävle.

Att Couprants bror i Versailles sålde mekaniska och elektriska apparater, bland annat filmprojektorer, är en viktig förklaring till hur Le Tort och Couprant så snabbt kunde prova på olika verksamheter. Den 25 februari 1902 öppnade de en fotoaffär med biograf, och från början av mars Amerikanska teatern (med fonograf, Royal Biograph och varieté), vid den adress i Stockholm där tidigare de levande djuren förevisats.

Några dagar senare anmälde Couprant hos polisen i Göteborg att han ämnade inleda “förevisning av kinomatografbilder” i Arkaden, i en lokal för 70 personer varav en del ståplatser. En annons den 1 mars förkunnade:

Från och med söndagen den 2 mars förevisas DEN ODÖDLIGA TEATERN i Arkaden-Passagen. Förevisningar medelst kinematofonspiritisografen av bl.a. Opera Carmen, Oberammergau Passionsspel m.m. Föreställningar kl 6 och kl 8. Entré 50 öre och 35 öre. Barn 25 öre. Gör ett besök! Se affischerna!

1.420/1 1902

Det tycks inte ha gått så bra, redan den 10 mars försöker Couprant sälja utrustningen och en annons den 20 mars utbjuder till salu Den odödliga teatern komplett med inredning till föreställning inklusive 50 filmer.

1.520/3 1902

Det är troligt att Couprant vid den här tiden upptäckte den större lokalen i Arkadens källare och föreslog sin kollega att den skulle passa bra för filmvisningar. Den 15 juni stängde Amerikanska teatern i Stockholm och den 27 juli öppnade biografen i Arkaden.

I början av 1903 var Le Tort tillbaka i Stockholm och visade Resan till månen i Vetenskapsakademiens stora sal under några dagar och på Biografen i Blanchs från 3 januari till 15 mars. Le Tort måste ha insett att han hade fått tag på något speciellt med Resan till månen och att det fanns mycket mer att tjäna på filmen genom att resa runt med den. Men han hade fortfarande kontakt med Göteborg och återkom ett par gånger, under höst och jul, med specialvisningar på Läroverket, innan han vid årsskiftet helt lämnade ifrån sig biografen i Arkaden.

Bara några dagar efter att visningarna upphört på Blanch var han i Sundsvall i början på Norrlandsturnén. I hans program ingick också de kolorerade Méliès-filmerna Cendrillon (Askungen, 1899), Lilla Rödhättan och Vargen (Le petit chaperon rouge, 1901) och Robinson Crusoe (1902) samt de engelska Pompejis förstöring (The last days of Pompei, Robert W. Paul 1901) och Aladdins underbara lampa (G. A. Smith 1898)

Tre dagar från den 6 oktober presenterade han några engelska vetenskapliga filmer i Vetenskapsakademiens hörsal i Stockholm: Biets naturalhistoria (Natural history), Den osedda världen (Unseen world) och Snälltåg genom Canada (Living Canada), samtliga Charles Urban, 1903.

Under våren 1904 finns visningar dokumenterade i Vetenskapsakademins hörsal 3/1-24/1 Arctics nordpolsfärd och i Sundsvall 7/4-10/4 En bergbestigning av Matterhorn, Arctics nordpolsfärd och Vilhelm Tells hjältesaga.

Den 17 augusti öppnade Le Tort Malmö Biograf Teater vid S. Tullgatan 6. Året därpå lämnade han Sverige på grund av skatteproblem och öppnade Köpenhamns Biografteater, Vimmelskaftet 27, tillsammans med Ole Olsen.
Senare startade han två biografer i England innan han bosatte sig i Lyngby, strax norr om Köpenhamn, med åtminstone en biograf i Århus. De sista åren innan han dog 1924 bodde han i Odense.

(Kompletterande uppgifter kommer från Waldekranz‘ avhandling och Johan Bergengrens När filmen kom till Malmö i Skånska Kinematografen.)

Arkaden

1.3Arkaden 1970.

Arkaden var1.20 vid invigningen 1899 Göteborgs modernaste byggnad. Här fanns ett hotell med läs- och rökrum, elektrisk belysning och telefon i alla rum; badrum med dusch och centraluppvärmning, 1.19personhiss, badinrättning öppen för allmänheten samt Göteborgs finaste café, allt enligt en annons i Adresskalendern 1901.

3.143.15Så den var en passande miljö för den allra senaste moderniteten, rörliga bilder. Ingången var bredvid huvudentrén till hotellrestaurangen, strax bortom den fjärde bilen. Publiken gick intill hissen i fotogenbelysning nedför trappan, som halvvägs svängde till vänster där biljetterna såldes. Asplund har gjort en anteckning “man såg sig om innan man gick ner i lokalen”

Arkadens vaktmästare, J. Svensson, ansökte i juli 1902 om tillstånd för kinematograf och fonograf i Arkaden, en förnyad ansökan ingavs den 26 augusti att gälla till årets slut:

“Härmed får jag vördsamt anmäla, att jag uti Göteborgs Arkader från och med i dag till innevarande års slut ämnar förevisa bilder medelst kinematograf samt utföra sång och musik genom fonograf.”

Enligt Asplund överlät Svensson lokalen på Le Tort den 10 december, men Svensson hade fortfarande hand om ansökningarna, först i januari 1903 för tiden fram till sista maj och sedan den 16 juni för förlängning till årets slut. Bion hade stängt den 28 december året innan och öppnade den 28 februari igen. Om Svensson var inblandad i verksamheten på något annat sätt har inte gått att avgöra. I december ansökte Le Tort själv om tillstånd för hela 1904. Kanske för att han nu var på väg att sälja verksamheten och ville kunna visa spekulanterna att den aspekten var ordnad.

1.16

Biograflokalen i källaren var nära 20 m lång och 5,5 m bred med en avsmalnande del där duken fanns. (Det är rummet längst ned till höger på ritningen som var biograflokalen. Trappa och hiss syns i rummet ovanför.) Med en viss möda kunde 160 personer få plats. Lokalen hade tillstampat jordgolv och sittplatserna var bräder, lagda på bockar. Charles Magnusson lär ha sagt efter ett besök, troligen 1904: “Är det inte för djävligt att hysa folk i sån här lokal? Hör du Eduard [Sjöbäck], skall vi inte bygga en snygg biograf tillsammans? Jag skall gärna rita den.” Det skulle bli Kronan. Jämför med annonsens beskrivning.

1.71.826/7 & 16/8 1902.

Observera att biografen inte nämns vid namn. Man sa antagligen bara Arkaden eller Kinematografen i Arkaden eller (utanför Göteborg) Kinematografen i Göteborgs arkader i början. Det var först två år senare när Olympia öppnade några tiotal meter längre bort på gatan som man blev tvungen att hålla isär dem och Göteborgs första biograf fick ett riktigt namn, Alhambra. Filmtiteln Hafsfrun avslöjar Le Torts danska ursprung när han översätter  “havfrue” med havsfrun istället för sjöjungfrun.

1.6
Den tecknade bilden av den nakna damen bakom lågorna återkom under hela hösten 1902 i Arkadens annonser, oavsett vilka filmer som visades, ett tidigt bevis på damers dragningskraft i reklamen. Bilden föreställer fru Le Tort som “flammedanserinde” i ett varieténummer från Amerikanska Teatern i Stockholm.

Det finns inte många uppgifter om Le Torts hustru. Möjligen hette hon fröken Hetty Moore, möjligen var hon “zigenerska”. I varje fall beskrevs hon som mörk och skön. Hon kallades för den “falska Cléo de Mérode”, eftersom hon mittbenade håret och klädde sig exakt som parisoperans berömda prima ballerina, vilken alla göteborgare kände från vykort och Den odödliga Teatern.

Den första tiden i Arkaden förekom inga tryckta biljetter, utan Le Tort stod själv i dörren och tog emot pengarna. Senare tog fru Le Tort över försäljningen och hon uppförde även varieténummer. Blandningen av varieté och filmvisning upphörde antagligen den 4 oktober.
1.2

Bengt Idestam-Almquist kom till Göteborg i december 1954 för att forska kring Sveriges första bio och han fick med hjälp av Lars Krantz på Ny Tid kontakt med Anna Gunér, Sveriges första biografkassörska.

Anna Gunér tog över kassan efter fru Le Tort, antagligen omkring den 4 oktober 1902. Hennes man Karl blev vaktmästare. Det kunde komma 600 personer under en söndag och hon fick ont i armen av att riva av alla biljetter.

Enligt en text under originalet till bilden är den tagen 1904. Om dateringen stämmer, så kan mannen till vänster vara den nye ägaren, F W Edholm. I så fall bör vaktmästaren vara Karl Gunér och kvinnan kanske hans hustru. Men utseendet på programbladet (i vaktmästarens hand) tyder på att bilden är från en senare tid. Gunilla Hansson i Göteborg berättade i telefon att vaktmästaren på bilden är hennes morfar Bernhard Niklasson. Han arbetade extra på bion.

David Lind jobbade deltid på SJ:s verkstad och behövde extraknäck. Han blev anställd som hisskötare i Arkadhuset, en av Göteborgs första hissar, och upptäckte på så sätt biografen, där han ryckte in som extra vaktmästare när det behövdes.

Anna Gunér mindes att maskinisten Björklund stod på en ställning under ett skynke vid dörren och vevade filmerna. Föreställningen var en knapp timme lång med nytt program varje vecka. (Enligt Idestam-Almquist var det 20-minutersprogram, vilket är troligare.)  Det var ibland svårt att få ihop nya filmer och man plockade från de gamla programmen.

Anna Gunér kom särskilt ihåg en film där någon blev avrättad med giljotin och hur huvudet rullade iväg och lyftes upp av skarprättaren. Filmen var antagligen Marie Antoinette (Pathé), en omtyckt film som även innehades av Carl Enequist.

Man hade inget piano den första tiden, men ljudeffekter och ett slags grammofon. (Det var nog en fonograf.) Under en krigsfilm kunde en pojke stå och snurra på en harskramla medan en annan stod vid dörren och slog ihop kastrullock för att härma gevärsskott. 1905 flyttade paret Gunér till biografen Stjärnan.

1.146/9 1902.

Boerkrigsfilmerna var mer eller mindre iscensatta och gjordes av flera bolag, främst i USA och England. L’eruption du Mont Pelé (om katastrofen i Martinique 1902) hade återskapats i modellform av både Méliès och Pathé i ateljén. När filmen visades på Arkaden lär man ha kommit överens med Alfred Lans, som arbetade i en verkstad intill, att när man knackade i väggen, så skulle han starta verkstadens smärgelskiva för att det skulle låta och kännas som ett vulkanutbrott.

1.1820/9 1902.

Den 3 december visades ett stort menageriprogram från zoologiska trädgården i London m.m.
1.151903

Typografen Robert Aronsson vid Elanders tryckeri tryckte Arkadens program, senare tog Bröderna Töpels över. “När programmen var färdiga fick jag springa ned med dem till biografen varje måndag middag, och så fick jag som tack för hjälpen se föreställningarna. Programbladen var ibland korta, men de kunde också vara upp till 40 cm långa, tryckta på vanligt makulaturpapper. Biografägaren delade ut dem frikostigt. De kostade ju nästan ingenting på den tiden.” (NT 8/12 1954)

Anna Gunér mindes i samma artikel: “Min man stod utanför biografen och delade ut program till alla som gick förbi, samt ropade ut vad som visades och försökte locka in folk i lokalen. Det var inte svårt, ty alla ville se de levande bilderna.”

Programbladen gav viktig information om filmerna. De tidigaste filmerna saknade helt texter och det var inte alltid lätt att förstå vad man såg. Då kom programmens små beskrivningar väl till pass. Det hände också att filmvisaren muntligt kunde förklara vad som hände.

Från det avbildade programmet från 1903 kan man bland annat se projektorns namn, att visningarna var kontinuerliga, att musiken betonades och att biljettpriserna var enhetliga, senare skulle det bli första (35 öre) och andra (25 öre) plats.

1.11

23/11 Biets naturalhistoria (Natural history, Charles Urban, 1903).

1.12 1.10
En juldröm (Le rêve de Noel, Méliès, 1900)

28/12 Vilhelm Tell.

1904.4
Anders Nilsson
(GAIS-center): “Jag spelade i LS 1903 och på eftersommaren hade vi en match mot Örgryte, som vi förresten slog med 4-3. Det var på idrottsplatsen där Ullevi nu ligger. På kvällen blev vi inbjudna till Alhambra och där fick vi se oss själva. De hade filmat matchen och vi kunde ju känna igen oss, men bilderna darrade väldigt.” (Ny Tid 29/11 -54)

Detta är den allra tidigaste uppgiften om en film inspelad i Göteborg. Nilssons och Anders Carlssons minnen är det enda som säger att Arkaden/Alhambra skulle ha spelat in egna filmer. Några tryckta källor som stöder deras påståenden finns inte. Att Nilsson kallar biografen för Alhambra, trots att den inte fick det namnet förrän året därpå, behöver inte betyda något. Det är under det namnet som folk minns biografen. Han kan också ha blandat ihop den med Olympia, spm spelade in filmer.

Kinematograf – Biograf
Den 4 oktober 1902 fick Arkadens bio en ny maskin: “Vår apparat är af mondernaste slag och skötes af utlärd operatör.” I annonsen skrev man:
“NYTT! NYTT: Nytt program! Ny maskin: Den ärade publiken inbjudes att bese vår storartade och omväxlande förevisning i Arkaden af RÖRLIGA BILDER. Obs! Ej att förväxla med de förr i tiden förevisade laterna magica-, sciopticon-, wargraphbilderna och allt hvad de kallas. Vår apparat är af modernaste och skötes av utlärd operatör. Bilderna äro större och klarare än förut samt darra icke.”

Det framgår inte vilken maskin det är frågan om, men Le Tort hade använt en Royal Biographe (den bästa franska vid sidan av Lumières Cinématographe) vid Amerikanska Teatern i Stockholm under våren och hade en sådan också när han öppnade Biografen i Blanch i Stockholm i januari 1903. Så det troliga är att det var en förbättrad version av detta märke. Uttrycket biograf kommer, enligt Rune Waldekranz, från denna projektor, och användes för första gången vid Blanch.

Det lite omotiverade namnet Amerikanska Teatern kan ha sin förklaring i Le Torts mest berömda trollerinummer, där han stack svärd genom en flätad korg med en dam inuti, som till publikens stora förvåning var helt oskadd efteråt. Det populärara numret kallades för Den amerikanska damen.

Projektorn vid den första svenska filmvisningen i Malmö sommaren 1896 kom från bröderna Isola, som visade film i närheten av Lumières lokal på boulevard des Capucines. Den kallades då Isolatograph, men döptes senare om till Biograph, möjligen samma märke som Le Torts maskin.

Att kinematograf var det allenarådande uttrycket i Göteborg bekräftas av att man i en rapport i HT den 17 november 1908 ifrån Stockholm om satsningen på konstnärlig film, fann det nödvändigt att sticka in upplysningen “‘Biograferna’ som de här kallas”.

I Göteborg dröjde sig namnet kinematograf (därav “kinne”) kvar ovanligt länge, men biograf blev så småningom dominerande. Den första blev den kortlivade Biograph-Teatern 26 november 1904. Sedan kom Stora Biografen (1905), Pariser-Biograf-Teatern (1906), Annedals-Biografen (1908) och Svea-Biografen (1909). Den sista kinematografen blev Göteborgs Kinematograf som 1918 bytte namn till Intima-Biografen.

Arkaden – Resan till månen

1.922/11 1902

Georges Méliès Resan till månen (La Voyage dans la lune, 1902) var ett nytt sätt att göra film. Programmen hade dominerats av verklighetsbilder (föregångarna till journalfilmer och dokumentärer). Méliès populära fantasterier blev början på filmen som underhållning och verklighetsflykt. Resan till månen var också längre än de flesta andra filmer, hela 16 minuter.

Den svenska premiären ägde rum i Realläroverkets högtidssal den 29 oktober, men uppgifterna kring visningarna är motstridiga. Enligt Waldekranz var det Imperial Bioscope från England som kom på  besök. Annonsens text tycks bekräfta detta:

…(scener, dekorationer, maskineri och tillbehör af  G. Melies i paris) har senast med glänsande framgång förevisats på Alhambrateatern och Kristallpalatset i London, där pressen beskrifvit det såsom det underbaraste som någonsin förevisats… Under föreställningens nummer utmärkt pianomusik. (Det här är antagligen första gången en filmregissörs namn anges i en annons.)

https://i0.wp.com/www.janolssonvykort.se/img/21811.jpg

I polisens Dagbok ang tillställningar från 1902 finns en anteckning om att Le Tort ämnade visa film i Torghallen 22/10-25/10. Men han ansökte också om tillstånd för Realläroverkets aula för oktober-november. En tänkbar förklaring till “dubbelbokningen” är att han insåg att den nya filmen var så speciell att den krävde en större lokal. En notis i GT (12/11) bekräftar att både Resan till månen och Lilla Rödlufvan fortfarande visades på läroverket den 13 november.

Hur det nu än ligger till, så hade Le Tort med största sannolikhet något att göra med att Resan till månen introducerades i Sverige. Efter succén på läroverket, trots höga priser, 1 kr för salen, 50 öre på läktaren, tog han över filmen till Arkaden den 15 november med normala biljettpriser, 25 öre för vuxna och 10 öre för barn. I biografens annons fanns en bild på mångubben med en raket i ena ögat.

Le Tort insåg att Resan till månen var för stor för en biograf. Så inför 1903 lämnade han själva driften av Arkaden till sin personal för att ta Méliès-filmen till folket. Den 27 december återkom hans annons med damen i flammorna för sista gången. Nu med texten: “Sista dag i Arkaden med rörliga bilder i morgon Söndag den 28.”

Att Le Tort fortfarande hade ett finger med i Arkaden framgår av att hans nya filmer regelbundet återkom i repertoaren och ofta hade svensk urpremiär i Göteborg under 1903.

https://kinnegbg.files.wordpress.com/2013/03/melies3.jpg

Den 30 september till 2 november är han tillbaka vid Realläroverket med Robinson Crusoe, Djupets under (Le Royaume des fées 1903 – ovan) och Napoleon Bonapartes liv (L’epopée Napoléonienne, 1903), de två senare premiärer. I november visas de tre filmerna under olika veckor i Arkaden

På annandagen var det dags för ett läroverksbesök igen. Nu med premiärer på två engelska filmer av Robert W. Paul, Kapten Kettles nordpolsresa (Voyage of the Arctic, or How Captain Kettle discovered the North Pole 1903) och Vilhelm Tell (1902). Arkaden tog över Vilhelm Tell redan två dagar senare.

Men nu var det definitivt slut för Le Tort i Göteborg. Arkadenbiografen  bjöds ut till salu för 500 kr. Bland spekulanterna fanns en skådespelare som arbetat vid Folkteatern, Victor Sjöström, som funderade på att bli biografägare, men han hade inte tillräckligt med pengar. Han blev så småningom filmregissör istället.

F W Edholm
Alfred P. Nordenstam, som sedan oktober 1903 visat film på Vintertivoliet, tog den 3 januari 1904 över Arkaden efter Niels Le Tort, men sålde den vidare redan i april till F. W. Edholm. Den nya konkurrenten Olympia, bara 50 m bort i Arkaden, måste ha varit en otrevlig överraskning när den öppnade den 9 januari.

Tillståndsbeviset den 19 mars gällde “biografrörelse i Göteborgs Arkader” under ett och ett halvt år från den 1 april.

Edholm var en skåning som tidigare arbetat som ingenjör hos L M Ericsson. Efter en USA-resa medförde han en filmapparat från Boston, vad han gjorde med den är det ingen som vet. Han står som biljardegare i Adresskalendern 1901-14 med bostad i en vindskupa på Drottninggatan 44/Arkaden.

Med två biografer i Arkaden gick det inte i längden att kalla den ena för Arkaden utan risk för förväxling och från den 16 september 1904 var det Alhambra som gällde.

Olympia

3.3

Anders Skog (1859-1929) föddes i Stommen, Gunnarsskog, två mil norr om Arvika, och var en mångsysslare. Han kom till Göteborg ca 1880, började 1884 som grosshandlare med försäljning av smör, ost och bacon åt rallare vid västkustbanan. Efter att hans syster, som var gift i USA, skickat honom en Smith Premier-skrivmaskin såg han 1896 till att bli agent för skrivmaskinsfirman i Sverige.

Genom amerikanska kontakter hamnade han i Paris där han studerade fonografen hos Werner Frères och blev generalagent för Edison i Sydsverige. Han gjorde vid hemkomsten inspelningar på fonograf som han sålde till kringresande filmvisare och kaféer i Sverige, Danmark och Island – en tidig jukebox.

Skog förekommer som handlande i Adresskalendern från åtminstone 1884. Han bytte ofta lokal: Kungstorget 8, Vallgatan 13, Sillgatan 13, Vallgatan 27 och Drottninggatan 13 innan han till slut blir mer permanent med lager på Drottninggatan 18 och kontor i gamla Korkfabrikens hus vid Magasinsgatan 17. En annons i kalendern 1900 berättar att han nu börjat sälja grafofon- (fonograf-) -apparater. En äkta Columbia, som vunnit Grand Prix i Paris 1900, kunde fås för 20 kr, inspelta och insjungna originalrullar för 2 kr styck och stora, så kallade Grand-rullar för 6 kr.

3.12ljusare

Från 1902 har han “utställning” och minutförsäljning i Arkaden, nu med apparater från 10 kr och inspelta och insjungna P-rullar (förkortning för pianorullar) för 2 kr styck eller 20 kr för dussinet. “Öfver 500 olika nummer.” Han fortsätter att titulera sig som handlande. I Adresskalendern finns inte ett spår av att han drev biograf i Arkaden.

Enligt en intervju i GP den 7 juni 1960 med landets äldste biografmaskinist, 79-årige Emil Andersson, så var Anders Skog den enda på den här tiden som importerade film och apparater.

De första var Edisonprojektorerna, men eftersom de inte låg i samma klass som t.ex. de franska och engelska, kom edisonsfabrikatet till mycket litet användning här i Sverige.

– Anders Skog, som inom parentes var en hårdhudad chef, får man nog räkna till en av de allra främsta pionjärerna. Det var strängt taget han som satte fart på bioverksamheten här i landet. Han hade intresse och pengar. Två egenskaper som var nödvändiga.

– Jag minns, att den första som fick köpa en apparat var teaterdirektör Oscar Wennersten, känd författare till många folklustspel som ännu i dag spelas på våra friluftsscener. Han köpte apparaten på avbetalning och jag skulle, som Skogs representant, följa med som maskinist och framförallt inkassera avbetalningarna på apparaten.

Andersson sammanfattade också utvecklingen:

– Det var goda tider och bra förtjänster några år…, men folk tröttnade naturligtvis på, att se de gamla filmerna. Några nya kom sällan in, i alla fall inga med nya motiv. 1906 och nästan hela 1907 låg därför alla biografer i landet nere och det var först hösten 1907 som det på nytt blev liv i dem. Det var när Nordisk Film i Köpenhamn började spela in små kärleksfilmer m.m.

Emil Andersson tycks ha rest omkring i Sverige, Norge och Finland med Wennersten redan från 1901. Det innebär att Skog sålde filmprojektorer långt innan han startade Olympia.

Tillsammans med göteborgaren Johnsson öppnade Andersson 1903 Stockholms första permanenta biograf vid Biblioteksgatan. Han var den förste i Göteborg som monterade in “sjunkande belysningen” i en biografsalong – när, är inte bekant. Fortfarande 1960 var han innehavare av maskinfirman Andersson & Börjesson i Göteborg.

Skogs lagerchef Anders Bengtsson berättade för Idestam-Almquist hur han mindes när den första filmprojektorn anlände från Werner i Paris, i små bitar i en låda. Bruksanvisningen var på obegriplig utrikiska, men man lyckades ändå få ihop den.

Anders Skog drev även Oriental vid Kungstorget en kort tid i början av 1904 och hade biografer i Stockholm (första 1904), bland andra Ideal vid Biblioteksgatan och Malmö (första 1906). Det blev sammanlagt åtta  runtom i Sverige. Han hyrde ut sina filmer till andra när han var klar med dem själv.

Småningom blev Skog alltmer intresserad av bilar, och avvecklade biografrörelsen. Hans Firma And. Skog var den mest betydande bilagenturen utanför Stockholm. I februari 1909, när han var 50 år, vann han KAK:s vintertävling genom att köra Göteborg-Stockholm på 23 timmar 24 minuter och 42 sekunder. Självfallet gjordes det ett filmreportage från tävlingen.
3.2

Som handlande hade Anders Skog internationella kontakter. Så beslutet att öppna en biograf intill  fotoaffären i Arkaden måste ha kommit naturligt när han såg köerna till Göteborgs första biograf en bit bortåt gatan.

I slutet av 1903 tog han upp en ny dörr i fasaden 50 meter till höger om pionjärbiografen, där Törnstens herrekipering senare etablerade sig, och den 9 januari året därpå fick Göteborg sin första biogata när Olympia öppnade.

3.10B

Olympia hade samma entrépriser som grannen, det vill säga 25 öre för vuxna och 10 öre för barn. En bra lördag kunde intäkterna bli 350 kr. Antal platser är okänt. Som biografmaskinister anlitades bryggardrängar som vevade en Urban Perfect Bioscope-projektor.

3.4

Den legendariska stumfilmspianisten Signe Andersson kom till Olympia från Stora Biografen under Anders Skogs tid. Signe hade upplevt Köpenickskapten på Stora Biografen. Den filmen visades på göteborgsbiografer 1908. Skog lämnade Olympia i juni 1909. Så Andersson bör ha bytt biograf någon gång under den här perioden. 1911 flyttade hon till Svea; kan det ha varit i samband med att Edholm blev ägare till Olympia? (Mer om Signe Andersson under Svea.)

Ett osignerat brev i HT-arkivet styrker det mesta av slutsatserna:

Sprängkullsgatan 37 [Signes bostadsadress]
60 År fyller 11/10 43 Fröken Signe Andersson. Har i många år varit pianist i Svea-Biografen många minns nog henne på den tiden. Åren 1906-1908 skötte hon musiken på Stora Biografen dito Biograf Olympia arkaden åren 1908-1910. För sitt glada väsen är det nog många som ihågkommer henne på denna högtidsdag.

SENARE ÄGARE
Efter de första lyckade åren bytte Olympia ägare flera gånger, den 1 juni 1909 tog Carl G Olsson (som då ägde Biograph-Teatern vid Torggatan på andra sidan Gustaf Adolfs-torg) och John Löfmark över för att redan den 14 april 1910 lämna vidare till musikdirektör Carl Bernhard Hultén (pianist vid Grand Kinematograf) som småningom (1911?) lät den gå till Alhambras ägare F W Edholm. Man kan tänka sig att ingen annan ville ha biografen – det fanns hela 18 stycken i Göteborg vid den här tiden, det stängde och öppnade någon om året – och att Edholm helt enkelt bara tog sig an den övergivna biografen.

Biograflokalerna blev allt större och bekvämare på 10-talet och det är märkligt att de två pionjärerna i källaren lyckades hålla sig kvar i konkurrensen så länge. I början av 1915 slog Edholm igen Olympia, enligt Asplund, men i den sammanfattning av biografläget i Göteborg som Aftonbladet gör den 3 mars 1913 finns inte biografen med. (Asplund har skrivit ordet “FEL” bredvid denna uppgift på en fotokopia av artikeln, så det verkar som om han hade bevis för att Olympia fortfarande existerade.) 1917 dog Edholm och Göteborgs första biograf, Alhambra, följde honom i graven. Arkaden var inte längre någon biogata, och skulle hellre aldrig bli det igen.
3.10A

Arkaden var fortfarande Göteborgs centrum vid tiden för Olympias stängning. Samma år öppnade ett stort café med matsal i bottenvåningen. I ritningar från 1918 framgår att en kägelbana tagit över biograflokalen. Den startade kanske i samband med att biografen upphörde eftersom ett inre rum är markerat som den nya banan, medan det yttre, före detta biograflokalen, anges som den gamla. I Asplunds anteckningar står det “Bowlingbana efter 1915.”

1929 förvandlades det gamla biografutrymmet/kägelbanan till ett musikrum med en ny trappa direkt upp till affären i gatuplanet där Waidele installerade sig. I dag finns inga spår kvar. Byggnaderna kring den diagonalt gående gatan Arkaden revs 1972.

DEN OSYNLIGA FILMAPPARATEN
Emil Andersson berättade i GP 7/6 1960 om en filmvisning med hans kompanjon (?Johnsson) på teatern i Hälsingborg. 27 man ur Södra Skånska Infanteriregementets musikkår spelade och det var premiär för den “osynliga filmapparaten”:

– Tidigare hade ju alltid apparaten varit placerad i salongen men nu hade vi flyttat på en del parkettstolar och tagit ett hål i väggen bakom där apparaten placerats. Men publiken var orolig och bestormade vaktmästarna med frågor om, “vad det här var för skoj”, det finns ju ingen apparat sa’ dom och trodde det hela var ett lurendrejeri. Men desto större blev deras förvåning när ridån gick upp på slaget 8 och filmen började. Den gången fick vi applåder.
3.5

I Olympias öppningsprogram den 9 januari 1904 visades Faust i underjorden. Göteborgs-Posten skrev: “Att dessa kinematografförevisningar blifvit ett värkligt folknöje, därom vittnar den ständigt växande köbildningen i Arkaden om söndagsaftnarne.” Man berömde också “den nya, enkelt och praktiskt inredda lokalen” och uppmärksammade särskilt en tjurfäktningsfilm (Tjurfäktning i Barcelona 1903).

3.6

Observera hur man betonar ”Nya lokalen”. Detta därför att  den gamla biografen i Arkaden inte hade något egentligt namn. Så kunde det inte fortsätta. Göteborgs första biograf fick snart namnet Alhambra.

En av de största tidiga succéerna hade svensk urpremiär den 27 april. Det var Det stora tågröfveriet i Amerika även känd som Den stora tågplundringen eller Amerikanska stråtröfvare plundra ett posttåg eller Det stora tågrånet, med andra ord Edwin Porters The Great Train Robbery från 1903, av många kallad den första västernfilmen. Den kom att visas upprepade gånger på flera biografer.

En annan klassiker, som antagligen hade svensk premiär på Olympia under året, var den 27 minuter långa Den otroliga resan (Voyage à travers l’impossible, 1904) av Georges Méliès. Det danska bolaget Nordisk Films var en stor leverantör till Göteborgs biografer. Skogs första kontakt med dem ägde rum i december 1906.

3.11

Exakt när det här programmet visades har inte gått att fastställa. Skidtäflingarne i Slottsskogen gick den 1 mars. Spökhotellet hade premiär på Oriental den 20 maj och fick två reprisveckor på Olympia från 12 september. Delar av filmprogrammet kunde bytas ut i förtid eller hållas kvar längre. Att det är i början av verksamheten understryks av att man poängterade “nya förevisningslokalen”. Men projektorn är inte längre en Urban utan en Olympia Elektric Biograph; det kan förstås vara ett påhittat namn för att imponera.

3.7

Hiawatha visades på Olympia från den 21 januari 1904, Riddar Blåskägg på ännu inte döpta Alhambra. Observera den tidiga sensationsreklamen.

3.83.9

5/10 Bergsbana i Spanien + Jupiter i underjorden (färglagd) + Ett Skeppsbrott + Kolingen och grilljanarne + Komisk badscen – Mixed bath

12/12 En rundresa i Världsrymden i 40 scenerier (förevisad på Alhambra i London första gången 27/10) + Zeus i underjorden + (från 13/12) Göteborg i vinterskrud (en spårvagnsresa med Ringlinjen)

14/12 Drama i en kolgruva + Göteborg i vinterskrud + En tur med trawlångare i Kattegatt + Landstrykaren i badrummet + Den kärlekskranke Rekryten

16/12 Borneo och Ceylon (410 m “tager c:a 25 minuter genom apparaten” – H.M. Loman, medl. i Brittiska fotografiska sällskapet) + Sprätten i trångmål.

27/12 Rekryterna härdas + De amerikanska banktjuvarna (“The Yeggs”) + Konstapeln lurar sergeanten

3.13a3.13b