Odéon-Teatern

Drottninggatan 1955

Det var biografboom i Göteborg i slutet av 1910-talet och GT skrev när det i oktober 1917 blev känt hur många biografer som planerades:

Kristiden synes, åtminstone här i Göteborg, vara en sannskyldig guldålder för biograferna. Biobiljetterna äro lika eftersökta som lotterna till Drottningens centralkommittés lotteri, varom ju långa köer utanför resp. lokaler så gott som dagligen bära vittnesbörd.

I betraktande av de gynnsamma konjunkturerna på denna del av nöjesmarknaden må man icke förvånas över, att det är gott om folk, som med nya biografer vilja upptaga konkurrensen med de gamla, vilkas ägare ju allmänt antagas vara rika män vid det här laget.

Hörnhuset Fredsgatan 5 och Drottningsgatan 45-47 (entré) genomgick under byggmästare C. O. Anderssons ledning en större ombyggnad. Planerna för Odéon var mycket avancerade, med spektakulär fasad, foajé och salong. Två gånger måste arkitekt Hansson göra om ritningarna innan de blev godkända. Exteriören var först asymmetrisk med en stark betoning genom pelare och andra klassicistiska element på entrén till biografen. Utförandet blev mer nedtonat och konventionellt.

Den stora vestibulen hade en garderob omedelbart till vänster innanför dörrarna och toaletter vid vänster sida, herrarnas en trappa ned. Man nådde salongen genom en liten trappa upp rakt fram, till höger om den låg kassan.

Det fanns 459 sittplatser och 21 ståplatser i salongen och ytterligare 56 i en loge längst bak. Gångarna gick längs båda väggarna, man nådde den bortre genom en gång framför logen. Nödutgångar på båda sidorna om duken ut på Fredsgatan. Senare minskade det totala platsantalet till 495.

Hela gården byggdes över på liknande sätt som hade skett med Cosmorama. Salongen, som blev 24 m lång, 14,5 m bred och 10 m hög, beskrevs så här inför invigningen:

Lokalen gör ett synnerligen tilltalande intryck med sina ljusa och diskreta färger. Belysningen sker indirekt genom i frisen inlagda, osynliga lampor med en sammanlagd ljusstyrka av 6 000 normalljus. Ventilationen sker efter modernaste system. Anordningen har konstruerats av ingenjör Bernard Brosky. (GT 30/12 1918)

Premiärfilmen den 4 januari 1919 var Joe Stantons hedersord i regi av Raoul Walsh och med Milton Sills i titelrollen. Biljetterna kostade 1 kr för nedre parkett, 1:25 kr för övre och 1:75 kr för loge. Jacob M. Velt och Karl Bornfors var kapellmästare under olika perioder.

16/2 1919

11/5 1919

Det var fastighetsägaren själv, C. O. Andersson, som byggde om till biograf, men man får en känsla av att han inte hade tänkt sig att driva den. Först bildades ett bolag, Biograf AB Odéon, bestående av Andersson och baron Fock och säkert några fler. Enligt Asplund skulle Fock driva biografen.

Det gick antagligen inte så bra, för redan i september 1922 står Andersson som ensam ägare (med arkitekt Ernst Törnberg som föreståndare) innan han ett år senare hittar en hyresgäst i AB Cosmorama, som då får fem biografer i staden med totalt 2600 platser.

Hyreskontraktet från den 1 september 1923 (biografen öppnade 3 september) innehåller intressant information. Astrid L. Andersson står som hyresvärd, kanske av skattetekniska skäl. I en fullmakt ger hon sin far C. O. Andersson rätt att förvalta allt. Bland lösöret finns en större flygel och en konsertorgel. Hyran uppgår till 20% på inspelat brutto med nöjesskatten fråndragen, dock minst 20 000 kr/år.

Hyresgästen förbinder sig att under kontraktstiden köra goda och omväxlande program å ‘Odeon’ under minst åtta månader på året.

Det omnämns också två skyltlådor som är placerade i nya och gamla Arkaden. Två klausuler bekräftar att hyresvärden själv tidigare stått för biografdriften; dels Den personal, som hyresvärden har anställt för Odeon Teaterns räkning, skall av hyresgästen övertagas på samma villkors – dels Av de filmer, som hyresvärden har bestämt sig för att köra på Odeon, skall hyresgästen övertaga tre stycken, ‘Jim Sanders stora kupp’ samt två från Björnstrands filmbyrå. De viktigaste förändringar man gjorde i lokalerna var att flytta kassan till mitt i porten och ta bort logen.

Efter ett år i Palladium-bolagets regi (från 1 oktober 1927) återkom biografen till Cosmorama, från 1 oktober 1928. Nu stod Knut Lindstrand som hyresvärd, orgeln hade försvunnit och hyran stigit till 28 000 kr/år.

1943 skedde en renovering av Odéon. De bakersta sju raderna höjdes med “logaritmisk stigning”, så att alla skulle se bra.  Det blev totalt 423 platser.  Den 16 augusti återinvigdes biografen med Lilla Napoleon. Färgen på väggarna var benvit, och silverridån hade dekor av konstnären Joel Mila. Den större vikt man lade vid ljudet på 1940-talet bekräftades av uppsättandet av särskilda akustikplattor.

1953 byggdes kassan om för 2 600 kr; 1955 installerades “vidduk och linser”, dvs CinemaScope för 17 200 kr; 1958 justerades avmaskningen kring duken för 1 750 kr och 1959 brandskyddsmålades väggen för 2 700 kr.

Odéons verksamhet upphörde 1962 när Ferd. Lundquist behövde lokalerna. De hade en längre tid gjort påtryckningar. Cosmoramas försökte sitta på två stolar och dels få ner hyran med motivation att biografen inte var så viktig, samtidigt som de ville att Lundquist skulle förstå att de inte kunde klara sig utan den. Farvälfilmen den 6 maj var Hemliga vägar med Richard Widmark som agent i Ungern.

För Ferd. Lundquists tillfälliga utställning av sportartiklar behövdes ingen ombyggnad, bara nedmontering av biografbänkarna. Delar av den ursprungliga exteriören finns kvar.

PERSONAL
Axel Ahlqvist (född 17/4 1876 i Hov) var anställd som vaktmästare från bions start.

Veteranen Sven Andersson (född 24/2 1873) var också vaktmästare från starten, han hade varit i biobranschen sedan 1908.

William Persson (född 9/5 1889 i Trelleborg) var en tredje vaktmästare från början, men 1920 flyttade han upp i maskinrummet.

Robert Grimm (född 12/2 1870 i Hamburg) var föreståndare från 1931. Han var tidigare kontrabasist i Cosmoramas orkester under femton år, men blev förstås arbetslös när ljudfilmen slog igenom.

Anställda vid Odéon 1926, med anställningsår i företaget inom parentes.
Föreståndare: A. E. Ahlqvist (4/1 1919)
Kassörska: Maria Möller (4/1 1919)
Vaktmästare:
Gustaf Ahlqvist (1/12 1922)
Gustaf Kristenssson (4/1 1919)
Sven Andersson (4/1 1919)
Hans Hansson (4/1 1919 – ej 1931)
Kapellmästare: Arvid Fagberg (1915-17, 1/10 1923)
Pianist: Georg Thorin (1/11 1923)
Violinist: Erik Hultén (15/9 1923)
Cellist: Thure Fridell (1/9 1924)
Städerska: Elfrida Larsson (4/1 1919)
Maskinist:William Persson (4/1 1919)

Erik V. Carlsson blev anställd som maskinist den 12 oktober 1929. I ett konfidentiellt PM från juli 1937 konstaterades att Carlsson varit frånvarande i ett och ett halvt år, att han hade arbete på annat ställe och att han visat “ringa intresse för maskinistarbetet”. Innan moderniseringen krävdes två maskinister, men sedan automatisk kolmatning installerats för lampan, så räckte det med en.

Odéons programblad bytte skepnad nästan varje år i början. Från 1923 samlades alla Cosmorama-bolagets biografer i ett gemensamt programhäfte.

1920
   

1922

3 D-FILMER
Torsdagen den 13 mars 1953 visades ett kortfilmsprogram med de första 3D-filmerna i Göteborg: Tid för glasögon och Around is around (båda av Norman McLaren), Herr Experten har ordet, The Black Swan ur Svansjön och En färd på Themsen. Djupfilm var det namn annonserna gav den nya upplevelsen. Från fredagen gick programmet hela dagarna.
Victoria hängde på den nya trenden den 26 mars genom att visa kortfilmen Metroscopix i 3D som efterspel till Timmen 13; man var rädd att långfilmen skulle kännas för platt om den kom efter 3 D-filmen.