Cosmorama

24.1Det äldre Cosmorama låg på Östra Hamngatan 48 i det vita huset i mitten.

Efter storbiografen i Trollhättan ville Knut Husberg göra om försöket med en kvalitetsbiograf i Göteborg. Han hittade tillsammans med Axel Reuterberg (som skötte bokföringen) en fastighet vid Östra Hamngatan 48, mitt emellan biograferna Alhambra och Stjärnan. Fasaden i pseudorenässans fick inte röras, men Alfred Agrells gamla lagerlokaler på gården kunde rivas.

Arkitektfirman Zetterström & Jonson stod för ritningarna till ombyggnadsprojektet som var fyllt av svårigheter, något liknande hade inte tidigare gjorts i Sverige. Cosmorama byggdes rakt innåt från gatan, tvärs över gården och sex meter in i gårdshuset. Den gamla inkörsporten gjordes om till väntrum (som foajé kallades vid den här tiden). Ovanför, på första våningen, placerades apparatrummet, det vill säga rummet för filmprojektorn.
24.3Programbladets framsida hade den första tiden en teckning av salongen och entrén med de två små kassorna.

De två små biljettkassorna var vända ut mot gatan, på var sida om entrén. Eftersom salongsgolvet var sluttande behövde man gå uppför en trappa från väntrummet. Salongen hade både mitt- och sidogångar med en tvärgång till nödutgången halvvägs ner på höger sida. Duken satt i en sorts “alkov” som var bredare än själva salongen.

I april 1908 berättade ett stort plakat på fasaden att “etablissementet Cosmorma, Skandinaviens största och elegantaste biografteater” snart skulle öppnas. Biografens namn var så ovanligt att målaren hade stavat fel. Den blev Göteborgs i särklass förnämsta biograf. Filmen var på väg upp ur källare och kaféer.
24.113/9 1908

Den 1:a september var de klara, måleribolaget S. A. Wahlström, Nya Förenade Elektriska AB och konstnären Oscar Högström, som utfört stuck- och gipsarbetet. På eftermiddagen nästa dag ägde invigningen rum för specialinbjudna och pressen. På kvällen den 3:e följde utsålda föreställningar för allmänheten. Det  sex man starka rumänska zigenarkapellet var för invigningen bara. Den ersattes senare av den ordinarie orkestern på tre man, trumslagaren var också ljudeffektsmakare. Arbetstiden för musikerna var 6 timmar och på söndagar 9 timmar.
24.2Cosmoramas första salong 1908-1914.

Göteborgs-Posten skrev dagen efter öppnandet:

Redan den stilfulla entréen med sina massiva ekdörrar, genom hvilken man kommer in i en stor och rymlig vänthall, gör ett solidt och präktigt intryck. Och detta förtages sannerligen icke, då man beträder själfva teaterlokalen med sina 364 sittplatser. Lokalen är hållen i en ljus och glad färgton och från takbågarne sprida en mängd elektriska lampor sitt ljus. För utsmyckningen i öfrigt är också väl sörjt.

Den ständigt kritiske Codac i GT var också imponerad:

En så elegant kinematograflokal som den i går invigda ‘Cosmorama’ i huset nr 48 vid Östra Hamngatan ha vi icke förut.

Redan entrén åt gatan drager uppmärksamheten till sig med sitt hvalf af färgade lampor och gipsornamenter och då man passerat detta och de i hela livréer klädda vaktmästarne och kommit in i salongen mötes ögat af en stor, särdeles solidt och icke utan smak inredd salong med sittplatser för mellan 3 och 4 hundra personer. Färgerna är ljusa utan att irritera. Taket är hvälft och längs alla lister rikt ornerat med guld och skulptur.

Vissa protester kunde höras i Göteborg. Man ansåg att det var onödigt att flytta över den dåliga atmosfären och skräpfilmerna från de små biograflådorna och upphöja det till något fint i en tjusig miljö. Men det blev kortvarigt. Genom ett omsorgsfullt program med kvalitetsfilm höjdes filmens status, och nya kategorier människor kom till biografen.
Under 1910-talet växte trenden att bygga allt större biografpalats i hela världen. Även här kan man betrakta Göteborg som en föregångsstad. Klagomålen mot biografeländet minskade.

De lokala filmreportagen utgjorde en viktig del i biografernas program. I programbladen angavs under 1910-talet mycket detaljerat de olika inslagen. Sammantaget utgör de en historisk krönika över händelserna i Göteborg och trakten runt omkring, även om själva filmerna i de flesta fall är försvunna. Redan den andra veckan, den 8 september, visades reportaget Öis inviger sin nya idrottsplats Walhalla. Invigningen hade ägt rum två dagar tidigare.

Den 18 september var det premiär på Eld och lågor (ett litet kärleksraseri med avkylande epilog).

I januari 1909 spelade Cosmorama in sitt första egna filmreportage. Det handlade om Sven Hedins återkomst till Stockholm efter fyra år i Tibet. Filmen framkallades i Charles Magnussons laboratorium, som länge var det enda i Sverige, snart förvärvade Cosmorama laboratoriet.

Magnussons filmbolag Svenska Bio behövde en stor premiärbiograf i Göteborg och eftersom han var aktieägare i Cosmorama föreslog han ett samarbete. Förhandlingarna pågick länge, Knut Husberg ville inte ge upp sin ställning som egen företagare och Svenska Bio hade inte råd att köpa hela Cosmorama. Den 12 augusti 1910 bildades ett nytt bolag, AB Cosmorama, med Svenska Bio som delägare till 50% av aktierna och med Husberg som verkställande direktör. Magnusson var tvungen att ge Husberg ett privat lån på 10 000 kr så att han kunde byta ut sin villa mot ett stenhus på Avenyn. Hösten 1910 införlivades biografen Kronan i verksamheten.

24.12

Den första svenska långfilmen fick göteborgspremiär på Cosmorama den 28 november 1910. Det var Regina von Emmeritz och konung Gustaf II Adolf efter Zacharias Topelius, hela 800 m lång, vilket tog ungefär 45 minuter att visa. Dramatenregissören Gustav Linden stod för regin medan Gerda André och Emile Stiebel gjorde titelrollerna. Den visades “44 gånger i sträck” enligt Cosmoramas broschyr vid tioårsjubileet den 2 oktober 1918.

I 1910 års program fanns också Järnbäraren efter August Blanche och De svarta maskerna – den 1:a internationella inspelningen i Sverige, efter manus av Charles Magnusson.

Hösten 1911 blev det stora genombrottet för dansk film, som kom att dominera den svenska biorepertoaren under större delen av 10-talet. August Bloms Offer för sin lidelse (Ekspeditricen) med Clara och Carlo Wieth slog rekord med 76 föreställningar. Den följdes av De röda artisterna (De fire djævle) och i december Kärlek och svek med Asta Nielsen och Valdemar Psilander, det var Nielsens svenska debut. Hennes nästa film, Svarta drömmen, blev det stora genombrottet. Världens första filmstjärna var tänd.

24.13ny1912

24.14

Den 31 mars 1914 kunde man läsa en notis i GT:

Cosmorama skall byggas om för en kostnad av 800,000 kronor. I förfjol inköpte bolaget huset nr 48… där biografen nu är inrymd, och i fjol bredvidliggande fastighet nr 46, mot hörnet av Kyrkogatan. På det förstnämnda huset skall en våning tillbyggas, så att byggnaderna bli lika höga. För övrigt skall allt så väl utan som innan morderniseras.

Samma dag gavs den sista föreställningen av Den blå musen i den gamla salongen. Nästa dag började byggnadsfirman Bröderna Persson att riva ut innanmätet av de två byggnaderna, fasaderna mot Hamngatan fick stå kvar. Det första Cosmorama låg i Östra Hamngatan 48. Bolaget hade förvärvat nr 46 1913 och nu skulle de två fastigheterna slås ihop för att få plats med det nya, större Cosmorama

.

Stjärnan

6.1

Drygt en månad efter starten 11 maj 1904 bytte Nya Kinematografen på Östra Hamngatan 29 namn och öppnade 20 juni som Stjernan (eller Stjärnan, det var mitt i stavningsreformen). Antingen inspirerades man till namnet av inredningen eller också passade man på att renovera. I vilket fall som helst har interiören beskrivits ha “fullt med stjärnor på väggarna” och gå i “cacaobrunt och indianutstyrsel”. Antalet platser är okänt.

Enligt Jan Olssons Från filmljud till ljudfilm ägde namnbytet rum i samband med att Montgomery och Schubach blev ägare i slutet av 1904, men annonserna under sommarmånaderna visar att det kom mycket tidigare.

Handlanden John Jansson drev biografen ungefär ett halvår innan han öppnade Biograph-Teatern på Sveagatan i slutet av november.

Från 20 oktober 1904 tog vicekonsul Ernst Odenius över Stjärnan. Varför en ångbåtsredare och konsularagent med kontor på Skeppsbron 1 och villa på Öfveråsen i Lerum skulle ge sig in i biografbranschen är kanske svårt att förstå, men det nya mediet kan ha varit lockande med sina oanade möjligheter till ekonomisk framgång. Innan året var slut hade dock lokalen gått vidare till Otto och Erik Montgomery, far och son, samt Johny B. Schubach.

Axel Reuterberg, som drev en affär med japanskt porslin, var föreståndare för Nya Kinematografen från starten och han fortsatte under ägarskiftena tills han blev delägare med Knut Husberg 18 februari 1909. Då hade de redan startat Cosmorama tillsammans på andra sidan gatan. Den 18 februari 1910 blev Efraim Jakobsson den siste ägaren. Han var kapellmästare, och såg antagligen biografinnehavet som en möjlighet att utöva sitt yrke.

CODAC
Någon regelbunden rapportering i pressen om filmvisningar fanns inte under de första åren. Den kanske tidigaste förekomsten var signaturen Codac, som från 1906 då och då skrev nedlåtande om sina biografbesök under rubriken Kinematograferna i GT.

Pseudonymregister listar två Codac, men Asplund har gjort en anteckning: GT-signaturen Codac (i början av seklet) är identisk med HT-redaktören Torsten Karling (1881-1938), som började som volontär på HT 1902 och lämnade tidningsbanan 1919 för att ägna sig åt teosofisk verksamhet. Några år var han GT:s chefred.

Nyhetsvärdet tycks inte ha varit högt. Det hände att krönikan kunde komma efter att filmerna lämnat repertoaren. En typisk text från den 17 januari:

Herrskapet tror kanske att kinematograferna äro till största delen afsedda för tjänstefolk, barn och landsbygdens ej allt för raffinerat nöjeslystna ungdom.

Codac beskrev vid samma tillfälle Stjärnans interiör med ord som mörkröda tapeter, matta på golvet, palmer längs fondväggarna, barn nästan flertalet. När han såg Förgiftad kärleksolycka blåste någon ut nyspulver i salongen.

6.8

Fastigheten nr 29 har en mycket kort fasad mot Hamngatan och den enda passande lokalen på ritningarna verkar vara alldeles för liten som biograf. Men det bekräftas av Maja Kjellin i boken om Kvarteret Bokhållaren i Göteborg (1955):

…i den nuvarande affärslokalen vid Östra Hamngatan var inrymd en biograf, biografen Stjärnan. Den hade en mycket spartansk inredning och sittplatserna var vanliga träbänkar. Men där kunde man för en billig penning avnjuta spännande och skakande filmförevisningar. För att få se bloddrypande filmer från franska revolutionens dagar, avstod dåtidens publik gärna från de lyxbetonade interiörer som våra dagars biografer erbjuda.

Huset var inte så litet som det kan tyckas från Hamngatan. Huskroppen fortsatte hela kvarteret längsmed Drottninggatan och blev sedan bredare mot Korsgatan och vid samma tid som biografen visade film låg där Hotell Kronprinsen och ett badhus med en simbassäng under ett atriumtak, 7 badrum i damavdelningen, 9 badrum hos herrarna och en nyhet för Göteborg, det elektriska ljusbadet.

Biografen stängde omkring 1911, badhuset 1916, hotellet tidigare. ASEA moderniserade fastigheten rejält 1918 då den fick det nuvarande utseendet. Ännu på 50-talet fanns den med grönt kakel klädda bassängen kvar, då som lampförråd. På 70-talet låg Textil-Centrum i den gamla biograflokalen, som det i dag inte finns det minsta spår av.

6.6

6.7

Stjärnan lär ha varit den första biografen i Göteborg som utökade de traditionella halvtimmesprogrammen till en full timme. Det hände 1905.

6.9

Första sidan av ett program i dubbelvikt A4. Av filmerna, som presenteras på insidan, att döma, så är bladet från 1905, vilket är ovanligt tidigt för den här typen av program.

6.10

Övre halvan av ett mer tidstypiskt program, dvs ett blad vars längd anpassades till längden av filmprogrammet. Det ryska-japanska kriget ägde rum 1904-05, så programmet bör vara från den tiden.

6.2A6.2B

Sillfiske(t) i Bohuslän (Sillfiske vid Västkusten) spelades enligt Svensk Filmografi in i januari 1906 med N E Sterner som producent och möjligen Robert Olsson (1877-1941) som fotograf. Filmen fick urpremiär den 20 januari på Göteborgs Kinematograf. Båda biograferna hade samma ägare, så det är inte så konstigt att filmen “på mångas begäran” dyker upp på Stjärnan, men att trycka reklamen på nyårskort verkar lite senkommet i slutet av januari.

Programmet visat från den 5 januari 1906.

Programmet visat från den 5 januari 1906.

ERIK OCH JOHNY
Erik Montgomery (1881-1935) var son till Otto – för pappan, se Oriental.
Johny Barthold Schuback var son tillfrukthandlare på Kungsgatan 32.

Eriks och Johnys aktiviteter inom den tidiga biografbranschen var så omfattande att det blir tydligast om de arrangeras i en kronologi. Ny information visar att Johny har blandats ihop med sin far Jacob på grund av att källor från den här tiden bara använder initial för förnamnet. Samtliga uppgifter nedan vad gäller frukthandel avser inte Johny, utan hans far Jacob.

1886: J skaffar bostad och filial till frukthandeln vid Andra Långgatan 18 (från 1890 nr 21).

1903:  Adresskalendern visar att Erik är handlande med kontor och lager vid Vallgatan 5. En annons berättar om vad han sysslade med: Uppsättning och försäljning af Elektriska Glödlampor, Brännare, Gascylindrar… Import af Cigarrer. Cigaretter, Velocipeder. En fabrik låg på Hisingen. (Kalendern kom ut i januari/februari, så uppgifter avser i regel året innan.)

Januari: Erik lämnar en anmälan till handelsregistret om en agentur-, handels- och kommissionsaffär belägen i Lundby.

1904: Erik har kontor och lager vid Kungstorget 7, d v s i samma hus som faderns biograf Oriental (från 27/2).

Juli: De öppnar Borås Kinematograf i f d Christierninska huset vid Österlånggatan 42.

1 november: Norges första biograf på Stortingsgaten 12 i Kristiania invigs.  Med hjälp av Johny hade Erik fått kontakt med en norsk grosshandlare och grundat Norsk Kinematograf-Aktiesellskap, som stod för biografen, med svensken N. E. Sterner som administrativ chef.

Slutet av året: Erik och Johny övertar tillsammans med Eriks far Stjärnan i Göteborg.
December: De öppnar Hälsingborgs första biograf.

1904-1906: J har en andra fruktaffärsfilial, i Arkaden.

1905: 14/1 AB Svenska Kinematografteatern bildas. Styrelsen bestod av Johny Barthold Schuback (verkställande direktör), bokhållaren Claes Hilmer Hansson och handlanden Axel Wiktor Larsson med handlanden Axel Hjalmar Krusell som suppleant. Syftet är “att tillverka, försälja och uthyra kinematografutensilier äfvensom att förevisa kinematografbilder”. De har kontor vid Östra Hamngatan 30 (dvs intill Stjärnan) och vid Södra Allégatan 5 (där familjen Montgomery bodde). På vilket sätt Montgomery har varit inblandad går inte att fastställa.

10/4 Tillstånd för Kinematografteatern att visa film i Exercishuset. En visning av Méliès Poetens serenad till månen (Au clair de la lune, ou Pierrot malheurreux, 1904), som ägde rum redan 2 april, kan ha varit en kringresande filmförevisare. En annons 16 april säger bara “Kinematograf i Exercishuset”. Verksamheten varade en månad. I polistillståndet anges följande datum: 25/3, 9, 16, 24 och 30/4.

18/7: AB Bio-Blanche bildas i Stockholm med Albin Bjurman, Carld Edberg och Johny i styrelsen. Erik anställs av bolaget.

23/10 AB Svensk Kinematograf tar över AB Svenska Kinematografteatern. Montgomery har inget att göra med den nya verksamheten.

13/12 Kinematografteatern får, trots att bolaget upphört, tillstånd att driva biografen Ideal. Ansökan lämnades kanske in innan övertagandet. En maskinist vid biografen minns att filmerna kom från Stjärnan, Erik & Johnys biograf. Recensenten Codac nämner i november 1907 Ideal som filialbiograf för Svensk Kinematograf. Så någon gång på vägen bör biografen ha bytt ägare.

1906: 23/7 AB Blanche upphör.Erik köper med Wahlberg Biografen i Blanch’s och Söders Biograf i Stockholm samt London-Biografen i Norrköping från Bjurman och Edberg. Wahlberg drar sig snart tillbaka.

1906-1907: Adresskalendern listar Erik som kinematografmaskinist (antagligen första gången yrket nämns i kalendern) med bostad vid Södra Allégatan 5, dvs samma adress som fadern (och Haga Kinematograf). Han arbetar som ambulerande filmförevisare.

1907: Enligt en annons för faderns grammofonuppfinning är Eriks adress nu St Paulsgatan 13 i Stockholm, där han driver Söders Biograf. Erik producerar ljudfilmen Norrköpings glada änka eller Grefve Danilo o. Hanna Glavari i föryngrad upplaga.

1907-1908: Erik försöker vid ett par tillfällen tillsammans med Jarl Östman att starta ett filmfackligt förbund, utan att lyckas.

1908: 24/1 Ideal brinner.

1909: Erik har en filmfirma i Birger Jarls-passagen i Stockholm.

18/2 Stjärnan övergår i annan ägo.

1911: 15/9 Biorama öppnar under Otto Montgomerys ledning. Erik kan ha haft något att göra med driften innan biografen får en ny ägare 1918.

1918: Adresskalendern ger Erik f.d. biografägare som yrke och Södra Allégatan 2 som bostad. Fadern hade då flyttat till Långedrag, antagligen i samband med att han slutat driva Biorama i samma hus.

Övriga källor: Filmbladet 1917:7. J Olsson: Från filmljud till ljudfilm.