Världsteatern

Lorensbergsparken 1947

Från det första värdshuset i Lorensbergsparken 1823 utvecklades ett helt nöjesetablissement, och i början av 1900-talet var parken ett populärt besöksmål med restaurang, cirkus och folklig teater. Under några somrar från 1899 ingick film som ett inslag i varietéprogrammet.

Bilden är från 1947. Cirkus (den runda byggnaden) uppfördes 1900 efter att den gamla från 1884 hade brunnit ned. Här visades film under flera korta perioder. Cirkus revs 1969. Huset till vänster är Lorensbergsteatern, invigd 1916 och använd som biograf 1934-1987. Restaurangen ovanför försvann när Park Avenue hotell (invigt 8/6 1950) behövde expandera 1956.

Folkteatern saknas på bilden eftersom den brann den 19 januari 1942. Den byggnaden hade uppförts som en extra matsal till utställningen 1891, blev sedan varieté under namnet Alhambra och från 1896 teater. Axel Engdahl arrenderade den 1903 och senare spelade Karl Gerhard revy här.:

Bilden, tagen av K Utgård, är från 1936

Om Cirkus vid Lorensberg har det skrivits en hel del, men man har sällan nämnt att det förekom filmvisningar under olika perioder. Det var nog inte helt lätt att bedriva  bio i den enorma cirkusbyggnaden med cirka 1500 platser. Flera försök gjordes, men de blev alla kortvariga.

Den första visningen ägde rum 15 februari 1911 med okänt program.  Från 20 februari visades

Den indiska staden Rangoon och dess omgivningar
En ung mans väg till ena pigo
Konung Lear
När man har alltför gott hjärta
En flodfärd i Japans bärgtrakter

Tillsammans en timme.

Den 24 februari kom En tapper kvinna i vilda västern, en amerikansk nyhet.

Visningarna tycks ha varit sporadiska, men man annonserade stolt: “Göteborgs största, luftigaste, modernaste kinematograf.” Loge 50 öre vuxna, 35 öre barn. Parkett och amfiteater 30 öre resp. 20 öre. 1:a och 2:a plats 20 öre resp. 10 öre. Galleri 15 öre resp. 5 öre. Föreställn 6, 7.30 och 9.

Men det var inte bara “enastående vackra kolorerade bilder gjorda av förnämsta fabrikat”, utan skådespelerskan Hildur Malmberg berättade sagor i pausen, och det rumänska kapellet gav konsert.

Möjligen var Sophus Petersen inblandad i verksamheten, som antagligen dog ut innan året var slut. Det skulle komma fler försök att visa film, då under namnet Cirkus-Biografen.