1917

Göteborg har 185 365 invånare.

Det är nödår i Sverige med hungerkravaller bl a i Göteborg. U-båtsblockaden leder till risk för filmbrist. Svenska film- och biografmannasällskapet och Sveriges filmuthyrareförening bildas.

Egendomsmäklaren Joh:s Lindells förslag att staden skulle inköpa samtliga biografer beslöt drätselkammaren icke skulle föranleda någon åtgärd.

Alhambra, Göteborgs första biograf, läggs ned. Nu blir Stora Biografen från 1905 Göteborgs äldsta biograf.

Utomhusbiograf på Trafalgar Sq. London, för soldater och sjömän.
National Board of Review of Motion Pictures, USA – 1:a årliga filmpriset, äldsta filmpriset.
Central Park Theatre, Chicago; Abraham & Barney Balaban, Sam Katz – 1:a biograf med luftkonditionering.

Årskronologi.
Text efter ”Film:” är citat från programbladen.
Januari: Brödransoneringen börjar bli kännbar.
1/1 Film: Ång. “Reserv” som efter det tyska uppbringandet nu inkommit i vår hamn.

8/1 Film: Vinterns första Bragebacksdag – Ullervi skridskobanas högtidliga invigning, Trettondagen 1917. Den inleddes i den strålande vinterdagen med Bandymatch mellan Johanneshovs I.F. (Stockholm) och Komb. Göteborgslag, därefter följde Paråkning av de svenska mästarne, syskonen Palm samt individuell Konståkning.

15/1 Brödransonering införs – Brödpriserna höjs – Brännvinet tar slut – Restaurangmusiken upphör. – Film: Söndagens tävlingar i skidkörning efter häst. – Det gamla försörjningshuset vid Drottningtorget, som nu snart är blott ett minne.

24/1 Fenix byter namn till Phaenix.
29/1 Film: Göteborgs omgivningar i vinterskrud – Söndagens fältskjutning på skidor – den första i sitt slag i våra trakter – anordnad av Örgryte vinteridrottsklubb och Örgryte skytteförening.

29/1 Victor Sjöströms Terje Vigen har premiär på Cosmorama det är den hittills dyraste filmen i Sverige, nästan 60 000 kr, och den såldes i 60 kopior runt om i världen med en vinst på 37 000 kr.

1/2 Oinskränkt ubåtskrig, fartygen stannar i hamn.
3/2 Filmaren Arne Sucksdorff föds.
5/2 Utställning av Prins Eugen på Valand.

6/2 Film: Bilder och stämningar från vår nu så tysta skärgård – Eldsvådan i Göteborgs fattigvårds kol- och vedupplag, torsdagen den 1 febr. – Göteborgs damers bandyklubb spelar för första gången bandy på Ullervi. – Gymnastikdirektör Viking Cronholm demonstrerar å Ullervi japans självförsvar Jiu-Jitsu.

12/2 Film: Hur Göteborgs hamn ter sig efter den tyska blockadens inträdande – Rambergsskolans högtidliga invigning måndagen den 12 febr – Ett fartyg som klarat sig genom blockaden: Ång. Lucy Andersen ankom från Leith till Göteborg med last av kol måndagen den 12 febr.

14/2

15/2 Ångaren Adolf sänkt vid Orkneyöarna.

19/2

25/2 Buckingham Palace, Lew Warren, Tom Brown’s schooldays (England 1917) – 1:a långfilm visad på begäran av kunglighet.

5/3 Film: Göteborgs brandkår i verksamhet. Brandövningar i stor skala under uppsikt av brandchefen löjtnana Gustaf Ekstedt. Våra raska och skickliga brandmän ha i dagarna haft stora övningar framför Cosmoramas filmkamera och de bilder, som tagits (såväl interiörer som exteriörer) vittna högst fördelaktigt om brandkårens ypperliga kvalitet. Sålunda få vi följa brandmännens arbete från det ögonblick, då stationen alarmeras och den omedelbart därpå skeende utryckningen till platsen för “eldsolyckan” tills brandkåren efter välförättat och rävande räddningsarbete återvänder hem.

19/3 Film: Vår neutralitetsvakt till sjöss i vintertid. Övningar m.m. ombord å Göteborgseskaderns flaggskepp “Göta”. Det bör givetvis ha sitt intresse att se huru våra duktiga blåjackor ha det under vinterdagarna och därför har Cosmorama, med älskvärt tillmötesgående från kommendören greve Hamiltons sida, tagit en serie bilder från den del av göteborgseskadern, som stationerats ute på Älvsborgsfjorden. Bilderna ge en god bild av det friska liv, som föres ombord samt om den gemytliga kamratlighet som råder hos alla.

23/3 Phaenix byter tillbaka till Fenix.
10/4 Film: Hos våra pojkar på Ullervi. Göteborgskamraterna i träning för årets kommande fotbollsmatcher. Sedan tre veckor tillbaka ha de tränande Kamraterna logerat å idrottsplatsen. Kl. 10 inträder kojdags och kl. ½6 på morgonen sker den allmänna purrningen. Och så hugga “pojkarna” i med liv och lust. Dagen börjas med gymnastik, därefter börja de dagliga träningarna, tills var och en nödgas gå till sina sysslor och befattningar. En utmärkt intressant kinografering, som till fullo visar, att “Kamraterna” föresatt sig att bli en av landets farligaste motståndare på idrottens område. Träningarna ha letts av vår energiske tränare, Knut Lindberg.

16/4 Film: Göteborgs kanotförening börjar sin säsong – Pansarbåten “Sverige”, sedan den under veckan lämnat Götaverken och förankrats på flacket.
21/4 Hungerdemonstrationer i Göteborg och resten av landet.
22/4 Demonstrationer på Järntorget och vid Rådhuset.

23/4 Dyrtidsdemonstration på Heden. – Film: En populär 50-åring. Majoren vid Kgl. Göta Artillerireg:te, greve Carl Gustaf Hamilton på sin 50-årsdag å egendomen Stora Böö.

30/4 Film: En farlig arbetsplats. När den gamla missvisande vindflöjeln på Tyska kyrkans torn ersattes med en ny .
4/5 Tillverkning av ost förbjuds.
5/5 Upplopp i stora delar av staden, främst Haga, Annedal, Landala och Masthugget; livsmedelsbutiker stormas och länsas på mat, brödvagnar plundras.

14/5 Folkköket serverar 8 000 portioner första dagen.
19/5 Ångarna Vesterland, Aspen och Viken torpederade, 10 döda.
21/5 Film: Pansarbåten “Sverige” lämnar Göteborgs hamn den 15 maj kl. 8 f.m. och anträder därmed sin första resa.
21/5 Skådespelaren Raymond Burr föds.
24/5 Beslutas att införliva Örgryte med Göteborg.
1/6 Torgny Segerstedt blir huvudredaktör för GHT.
7/6 Skådespelaren och sångaren Dean Martin föds.
30/6 Skådespelaren och sångaren Lena Horne föds.
6/8 Skådespelaren Robert Mitchum föds.
13/8 Film: I bensinbristens dagar: En lustig gatubild från Göteborg.

13/8 Mauritz Stillers Thomas Graals bästa film har premiär.

15/8 Skådespelaren Martin Ljung föds.
3/9 Fenix byter namn till Biografen Neptun.

10/9 Victor Sjöströms Tösen från Stormyrtorpet har premiär.
15/9 Pansarbåten “Victoria” sjösätts vid Götaverken.
7/11 Smöret ransoneras.

26/11 Film: Göteborgs stads äldsta borgare, brukspatron Alexander Keiller, på 85-årsdagen d. 26 nov. Herr Keiller är den svenska segelsportens “grand old man” och säkert världens äldsta aktiva seglare.

3/12 Film: Ett lustigt vad. Gösta Björkman vid Folkteatern hade gått in på ett originellt vad: Om han, iklädd frack, cylinder etc., ville forsla en gris genom stadens gator, skulle han få behålla den. Björkman vann vadet till gatutrafikanternas munterhet, men så fick han också en präktig julnasse så gott som till skänks – n.b. om livsmedelsnämnden icke lägger beslag på densamma (nassen, icke Gösta Björkman).

10/12 Film: En ovanligt livlig dag i vår fiskhamn. Efter månadslång oviss väntan kom äntligen det stora ögonblicket, då flera hundratal bohuslänska fiskare fingo sin oljeranson

Stora teatern 1916

Stora Teatern (arkitekt B C Malmberg; invigd 15/9 1859) kunde ha blivit biograf 1917

Albert  Ranft, Stockholms teaterkung med Vasateatern, Södra Teatern och Djurgårdsteatern, köpte Storan 1889 för 575.000 kr och allt gick bra ända fram till 1910 då det började bli svårt att hålla ihop verksamheten ekonomiskt. När Ranft ansökte om tillstånd  för att bygga ut en veranda med restaurang krävde staden att få utöva kontroll över repertoaren.

Kombinationen av höga omkostnader i förhållande till biljettpriserna, betungande nöjesskatt och den stränga utskänkningsförordningen bidrog till att Ranft i början av 1917 beslöt att sälja. Finansbolaget AB Göteborgs Intressenter förvärvade teatern för 775.000 kr med avsikt att sälja byggnaden vidare till Cosmoramabolaget, som redan hade ritningar på hur salongen skulle förvandlas till biograf.

Styrelseordföranden i Storans teaterförening (bildad 1910) bankdirektör Axel Fromell agerade snabbt när han förstod vad som var på väg att hända. Genom sina kontakter lyckades han den 16 mars bilda ett garantikonsertium som på ett dygn fick ihop en summa på 1 miljon. Namnkunniga göteborgare ställde upp: Adolf Bratt, Axel H. Ågren, Gunnar Carlsson, Harald Fürstenberg, W. Gibson, Conrad Mark, Herman Metcalfe, A.W. Månsson, Knut Natt och Dag, George Seaton, Charles Sinclair, Fritz Stenhagen, Hjalmar Wijk m.fl.

Cosmoramaledningen befann sig lördagen den 17 mars i Hindås, men kallades in för ett möte med AB Göteborgs Intressenter på kvällen. Förhandlingarna blev svåra, ingen jurist fanns ett tillgå eftersom det var juristkongress i stan och alla satt på en middag.

Man lyckades till slut annullera köpeavtalet mot att Cosmorama fick 100.000 kr i skadestånd och för 900.000 kr förvärvades teatern. Transaktionen var hemlig tills man hade gjort upp med Ranft om inventarierna. På söndagen enades man om 75.000 kr för rekvisita och restaurang plus 15.500 för ett magasin på Gullbergsvass.

Måndagen den 19 mars stod att läsa i Göteborgs-Posten, med stora rubriker: Storan förblir teater!

Ranft hyrde Storan ytterligare tre säsonger, men 1920 övertogs verksamheten av AB Göteborgs Lyriska Teater.

I Cosmoramas jubileusmskrift i samband med bolagets tio-årsjubileum 1918 redovisas ett annat händelseförlopp. Man menar att ett utländskt filmbolag under en längre tid spekulerat i möjligheterna att köpa Storan, utan att några göteborgare reagerat på hotet.

“Till och med Göteborgs Teaterförening förhöll sig passiv och anledningen var förmodligen att finna i det faktum att teaterverksamheten under de senaste åren icke fyllt rimliga krav på konstnärlig repertoar. I sista stund trädde då Cosmorama emellan och räddade genom överbud teatern åt sig. Så länge det utländska filmbolaget stod som antaglig köpare förhöll sig pressopinionen tämligen lugn, men i samma ögonblick Cosmorama stod som ägare öppnades en desto hetsiga kampanj mot biografväsendets ingrepp på teaterlivets område.”
Man avslutade sitt försvar med att förklara att det var “meningen att av Stora Teatern göra en skådeplats för det yppersta inom såväl scenens som filmens konst.”

Kriget i Tingstadsvassen
GT berättade i augusti 1917 om det stora slaget i Tingstadsvassen. Georg af Klercker höll på att spela in den sommarens sista Hasselbladsproduktion, beredskapsfilmen För hem och härd.

Det råder en febril stämning i ateljén, allt måste vara klart innan transportbilarnas avgång kl 11.30, kläder provas in i det sista och två packvagnar lastas. Ett par småflickor syr stålhjälmar.

“Nu börja en del kända ansikten ur Göteborgs teatervärld att synas i trängseln. Manne Göthssons fryntliga leende lyser upp lokalen och vid hans sida trippar lilla fru Jonsson.” Så anländer man till Tingstad.

“Därute är lika livligt som på filmateljén, och det ligger en krigisk stämning över nejden. En trupp ryttare ha suttit av på en kulle strax intill järnvägen. Intill står en alldeles nyuppförd stuga. Den har visserligen bara en gavel och en sidvägg, men från vårt håll ser den riktigt idyllisk ut.”

Två kameror ställs upp, för nu ska skjutas och sprängas, och då gäller det att få med alltsammans i första tagningen. I ett röda korstält framför stugan håller fru Jonsson och hr Chrisander på att förbinda sårade. En granat slår ned i närheten och villervalla uppstår, en ilsken röst ropar: Stopp! En dynamitpatron i en telegrafstolpe har vägra exlodera och scenen måste tas om.

Så är det dags att spränga huset. “Invärvt av krevader slår plötsligt en kvast av rök, brädstumpar och tegelpannor upp ur taket. Skorstenen vacklar, väggarna falla samman och skorstenspipan står halvrasad jämte några väggfragment med fladdrande tapeter.”

Så är det dags för fru Jonsson att göra sin insats, men hon är ute och rider – förvirring och irritation råder en stund innan man lyckas hitta henne. “Hon skall nämligen begravas under det rasade husets spillror och dragas fram därur av sin modige fästman, fältläkaren hr Chrisander … Så börja kamerorna arbeta och sjukvårdssoldaterna gräva fram hennes “sargade” lekamen. Därefter förbindes hon och – viges omedelbart därefter vid sin hjältemodige älskare.”

Det blev stor festföreställning på Victoriabiografen den 4 oktober till förmån för HKH Kronprinsessans Förening för det Frivilliga arbetet för Landstormsmäns beklädnad m.m. GHT skrev:

“Första uppvisningen av Victoriateaterns landstormsfilm blev en biografpremiär av särskilt festlig karaktär. Trots de höga biljettpriserna hade föreställningen samlat en nära nog fulltalig publik, som icke utan en viss högtidsstämning, och under intresserad förväntan motsåg föreställningens början.

Den förstärkta orkestern spelade först ett nummer, varefter en manskvartett sjöng Vårt land. Martin Öhman sjöng därefter Södermans ballad Trogen i döden och Sjögrens Tonerna, varefter kvartetten utförde Härliga land.

Så grep Victoriateaterns kapellmästare dir. Jacob Velt åter taktpinnen och under tonerna av Stenhammars Sverige drogs ridån från den vita duken.
Varken Chrisander eller Jonsson omnämns i Svensk filmografi som skådespelare i denna film. GT:s reportage från slaget i Tingstadsvassen nämner inte namnet på filmen, medan Uno Asplund i sin GP-artikel (27/2 -71) menar att det var För hem och härd som spelades in. Ingen annan film från den här tiden passar in på beskrivningen i reportaget.

Andra af Klercker-filmer råkade värre ut. Mysteriet natten till den 25:e spelades in i Fürstenbergska palatset, på Börsen och  Palace, men blev censurförbjuden. I mörkrets bojor (Det förflutnas bojor – Hypnotismens offer) visades inte i Göteborg.

Barnen och biografofoget
Under våren 1917 föreslog Barnavårdsnämnden strängare åtgärder för att “motverka den allvarliga moraliska fara, som en del av biografföreställningarna äro”. Man menade bl a att åldersgränsen skulle höjas från 15 till 18 år, att censuren skulle bli strängare och att biografernas antal skulle minskas genom att kraven på biografägarna ökades.

Signaturen “Familjefader” reagerade i en insändare i GT den 2 april:
“Hos den eftertänksamme iakttagaren kan det endast väcka sorg och medlidande, att se dessa skaror av barn och ungdom dag efter dag i timtal trängas framför biografingångarna. Varje sparad slant skall här offras, och har man ej eller kan man ej på något sätt tilltvinga sig pengar till avgiften från föräldrar eller målsmän, så är det tyvärr ej sällsynt att vilka medel som helst tillgripas för anskaffandet därav. Vilka karaktärer som på detta sätt utbildas är ej svårt att förstå…

Det enda verksamma medlet vore här, att skolbarn, i vilken ålder som helst, ej borde få besöka dessa nöjeslokaler på annat sätt än klassvis i sällskap med en av sina lärare eller lärarinnor eller eventuellt att biljetter uteslutande erhölls genom skolans förmedling för högst ett besök i veckan. Att förevisningen i dessa fall uteslutande måste vara av instruktiv eller oskyldigt roande art, säger sig självt.”

1950

Göteborg har 349 145 invånare.

Årskronologi.

Den höjda nöjesskatten 1948 fortsätter att påverka biobranschen negativt under 1950-talet och många biografer på landsbygden drabbas, men i Göteborg ökar det totala antalet under decenniet. Efter att biografetableringsstoppet hävts kommer fyra nya förortsbiografer under decenniets sista år – och Draken ersätter Nya Teatern.

Men nya tider är på gång. Redan i augusti 1950 bildar biografägare från sju europeiska länder en organisation till skydd mot televisionen, som börjar sända i Danmark.

50-talet var ett biotokigt decennium. I telefonkatalogen från 1950 kan man läsa: Astoria Biografturné. E A Norberg, Liserbergsg Uthyr biografmaskiner, förstärkaranläggning o tält

1950-talet började lugnt i Göteborgs biografvärld. Sedan Intima-Biografen bytte namn till Facklan 1944 hade inga förändringar ägt rum. 1953 läggs Svea ned; Stjärnan på Lindholmen följer 1954 och Nya Teatern vid Järntorget 1955. Men fem år tidigare, 1950, bygger Nya Teatern om.

Plaza fortsätter att visa non stop-filmer på eftermiddagarna med programbyte måndagar och fredagar; det är filmer som Präriens lag, Frankenstein, Tarzan och lejontämjarna. På kvällarna är det också oftast repriser.

Rex byter program två gånger i veckan.

Stjärnan visar film onsdag och fredag till lördag.

Svea fortsätter att ge tre föreställningar om dagen, men har stängt måndagar och tisdagar.

Rank’s Odeon circuit (största biografkedjan någonsin i England).

1/1

2/1

13/2 Skådespelaren Eva Remaeus föds.

6/3 Hasse Ekmans Flicka och hyacinter har premiär.
20/3 Skådespelaren William Hurt föds.
2/5 Visning av television på Liseberg.

29/5 Skådespelaren Thor Modéen dör.
8/6 Hotel Park Avenue invigs. Ark Nils Einar Eriksson.
14/6 Nya Varvet 250 år. Minnessten av Nils Einar Eriksson.

26/6

17/7

16/9 Björn-Erik Höijers Det lyser i kåken i regi av Bengt Ekerot har premiär på Studion.

21/9 Skådespelaren Bill Murray föds.
29/9 Jordskred i Surte.
9/10 Dicksons folkbiblioteket introducerar bokbuss.
29/10 Alla biografföreställningar är troligen inställda på grund av kungens död.
4/11 Bjurslättsskolan, ark John Eliasson.
20/12 Evert Taube får Svenska Akademins Bellmanspris.

Andra biografer som dyker upp i Göteborgs närhet:

* Folkets Hus Bio, Sävedalen, 235 platser, föreståndare: A. J. Andersson.

* Göta Lejon, 16 biografer med samma namn och ägare, Torsten Björnberg, från 125 till 270 platser i bl a Henån, Kungälvs Ytterby, Landvetter, Lindome och Tanumshede.

* Göta Lejon, Särö, 150 platser, ägare Harry Keiller, Bolinders Fabriks AB.

* Maxim, 19 biografer med samma namn och ägare, Erik Egnell, från 110 till 230 platser i bl a Bollebygd, Hindås, Härryda, Klädesholmen, Knippla, Landvetter, Partille, Styrsö, Särö och Ucklum.

* Mölnlycke Bio, 262 platser, ägare Ekon. Föreningen Kino upa.

* Ritz (Hemvärnsgården), Styrsö, 100 platser, ägare Walter Larsson.

* Saga, 8 biografer med samma namn och ägare, Paul Borgqvist, från 100 till 190 platser i bl a Hindås, Landvetter, Lödöse och Sollebrunn.

Cosmorama
Vid bolagets 40-årsjubileum 1950 sammanställdes en lista över den personal som varit anställd längst:

1. Gerda Brodin, kassörska vid Kronan – 15/8 1911 – 39 år.

2. Gustaf Enander, föreståndare vid Kronan – 15/8 1912 – 38 år (var sjuk och inte i tjänst sedan 1948).

3. Elof Olsson, kamrer – 23/10 1916 – 34 år.

4. Torsten Lundeqvist, vaktmästare vid Kaparen – 13/8 1917 – 33 år.

5. Gustav V. Larsson, vaktmästare vid Cosmorama – 15/11 1918 – 32 år.

6. Ester Rundkvist – garderobier vid Cosmorama – 1/1 1919 – 31 år.

7. Vanja Andersson, kassörska vid Flamman – 14/8 1920 – 30 år (vid tiden för jubiléet tjänstgjorde hon bara extra pga sjukdom).

8. Emy Larsson – kassörska vid Nya Teatern – 14/8 1920 – 30 år.

9. Gustaf Johansson – vaktmästare vid Cosmorama – 1/11 1920 – 30 år.

10. Frans Havel – föreståndare vid Spegeln – 1/9 1921 – 29 år.

11. Elin Andersson, städerska vid kontoret – 15/9 1921 – 29 år.

12. Sigrid Hedberg, kontorskassörska – 23/11 1921 – 29 år.

13. Beda Andersson, städerska vid Victoria – 1/1 1922 – 28 år.

14. Emil Rådqvist, vaktmästare vid Victoria – 1/1 1922 – 28 år.

15. Olof Jonsén, vaktmästare vid Victoria – 1/1 1922 – 28 år.

16. Anna Nilsson, kassörska vid Victoria – 1/1 1922 – 28 år.

17. Hjalmar Cederqvist, vaktmästare vid Victoria – 1/1 1922 – 28 år.
(Personalen på Victoria från 1922 följde med biografen när den kom i Cosmoramas ägo. Deras anställning började i Victoriabolaget mellan tre och nio år tidigare.)

18. Sven Hedberg, direktör – 1/2 1923 – 27 år.

19. Anders Carlsson, maskinist vid Cosmorama – sammanlagt ca. 27 år.

20. Arvid Odelram, extra maskinist – sammanlagt ca. 27 år.

21. Erik Åkerstedt, vaktmästare vid Cosmorama – 1/4 1923 – 27 år.

Biograferna under Cosmorama-tiden var: Cosmorama, Kronan, Victoria, Scala, Odéon-Teatern, Röda Lyktan, Nya Teatern, Flamman, Kaparen, Spegeln och Draken.

1951

Göteborg har 353 687 invånare.

Årskronologi.

Svensk filmkris, ateljéerna stängs, ingen långfilmsproduktion.

Biograferna höjer biljettpriserna med 25-30 öre. Priskontrollnämnden återinför prisstoppet med retroaktiv verkan, men går efter förhandlingar med på de genomförda höjningarna.

Den franska statistiska centralbyrån konstaterar att bara Australien och Nya Zeeland har fler biofåtöljer per invånare än Sverige. Om alla svenskar plötsligt fick för sig att gå på bio samtidigt, så skulle var tionde få en plats.

3/2 Riksdagen tillsätter utredning om television i Sverige.

20/4 Alf Sjöbergs Fröken Julie vinner Grand Prix i Cannes.
5/6 Den 1:a filmfestivalen i Berlin öppnar.
9-10/6 Kung Gustaf Adolf kommer på eriksgata till Göteborg.
13/6 Regissören Peter Oscarsson föds.
13/6 Skådespelaren Stellan Skarsgård föds.
28/6 Anita Ekberg väljs till Fröken Sverige på Skansen.
8/7 Skådespelaren Anjelica Huston föds.
30/7 Alf Sjöbergs Fröken Julie har premiär.
20/8 Den 12:e filmfestivalen i Venedig öppnas. Akira Kurosawas Rashomon vinner Guldlejonet.
9/9 Skådespelaren Michael Keaton föds.
20/9 Ransoneringsbyrån stängs.
25/9 Skådespelaren Mark Hamill föds.

1/10 Ingmar Bergmans Sommarlek har premiär.
2/10 Danmark är först i Norden med reguljära TV-sändningar.
11/10 Stadsfullmäktige beslutar köpa barken Viking.
14/12 Björngårdsvillan brinner ned på grund av en cigarettfimp.
17/12 Arne Mattssons Hon dansade en sommar har premiär.

SKEPPARE I BLÅSVÄDER

Fiskaren Åke Kristiansson (spelad av Bengt Eklund) kommer ut från ett krogbesök med Greta (Marinne Hylén) på kroken i Gunnar Olssons Skeppare i blåsväder (1951).

Den större delen av handlingen i Skeppare i blåsväder (1951) äger rum i det fiktiva fiskeläget Burö, inspelat i verklighetens Mollösund på Orust ett par månader från slutet av augusti 1950, efter att sommargästerna åkt hem. Resten av tiden är en skildring av bohusfiskares slitsamma liv till sjöss. Åtminstone var ambitionen det, men många kritiker tyckte att det hamnade på folklustspelets larviga nivå, trots så gedigna manusförfattare som Olle Länsberg och Rune Lindström.

Adolf Jahr spelade skutskepparen Alexander och Elof Ahrle hans bästeman ombord på Drott. När Åke (Bengt Ekelund) kommer till fiskeläget och får jobb på skutan tillstöter komplikationer och konflikter, särskilt som han blir förtjust i skepparens dotter Britta (Sigbrit Molin).

Det finns ingen anledning att försöka redogöra för alla trådar här – det går fortare att se filmen – men en av tåtarna handlar om ett banklån till en ny båt, och då krävs ett besök inne i storstan. I Göteborg tycks Åkes opålitlighet bekräftas när de får se honom i sällskap med en främmande dam, antagligen en dålig sådan, eftersom hon kommer ut från Henriksberg. Ingen lämplig karl för dottern alltså. Hur det går är alldeles för krångligt att reda ut – se filmen.

TULL-BOM

Nils Poppe skapade Fabian Bom i mitten av 40-talet när filmbolaget SF ville att han skulle göra en militärfars. För att undvika att härma 91:an Karlsson och andra typiskt struliga malajer gjorde han Fabian till en odrägligt noggrann och plikttrogen figur. Soldat Bom (1948) blev en succé som till och med kunde säljas till andra länder, något som är sällsynt när det gäller svenska komedier.
I uppföljarna flyttade Poppe klokt över Fabian till nya miljöer och situationer, vilket framgår av filmtitlarna.  Pappa Bom kom 1949 följd av Lars-Eric Kjellgrens Tull-Bom 1951.

Det här kan bara bli en gissning, eftersom Tull-Bom är en sällan visad film. Att hamnen i Göteborg förekommer i filmen framgår tydligt av bilden. Och av handlingsreferatet kan man dra slutsatsen att den utspelar sig i bara en stad, förutom en sekvens till sjöss och en i ett franskt fängelse.

Men tivolit i slutscenen spelas av Gröna Lund, och andra scener är tagna i Sundbyberg och Nynäshamn. Så det tycks som om man använt sig av filmens frihet att kunna kombinera olika geografiska platser och få det att se ut som om allt utspelar sig på samma ställe. En så känd bakgrund som Sjömanstornet placerar förstås handlingen i Göteborg, medan de mer anonyma miljöerna lättare och billigare har filmats närmare studion i Filmstaden Råsunda utan att bryta illusionen.

Den som ser filmen utan att känna till detta kan förstås luras till att försöka komma underfund med vilka andra göteborgsmiljöer som förekommer och hur det kan komma sig att nöjesfältet ligger alldeles intill hamnen.

Cosmoramabolaget och Odéon
I början av 50-talet anhöll Cosmorama hos Hyresnämnden att få hyran sänkt för Odéon. Man menade att den var för hög med tanke på biografens undangömda läge och jämfört med vad man betalade för sina andra biografer. Biografhyran utgick i regel ifrån antalet platser samt läge, komfort och teknisk utrustning. Den bifogade sammanställningen ger intressant information om Cosmorama-bolagets centralt belägna biografer (Cosmorama och Victoria är inte med eftersom man själv var ägare till dessa fastigheter).

Spegeln 37 500 kr/år – 491 platser à 76:37. “Har bästa läge av samtliga biografer i Göteborg. Elegant högmodern biograf i högsta klass. Kan med vinst även hållas öppen sommartid” [vilket även gäller Nya Teatern och Kronan]

Nya Teatern 43 000 kr/år – 832 platser à 51:68. “Utmärkt läge, äldre biograf av medelklass.”

Röda Lyktan 15 000 kr/år – 423 platser à 35:46. “Bra läge, äldre biograf av relativt enkel klass.” [biografen hade fortfarande bara en projektor och det regnade in i salongen]

Kronan 17 500 kr/år – 256 platser à 68:36. “Ett av de bästa lägen i staden. Äldre biograf av medelklass.”

Odéon 28 000 kr/år – 423 platser à 66:19. “Undangömt läge vid bakgata. Äldre biograf av medelklass.”

I ett utkast till ansökan har man först skrivit att Odéon går “med förlust”, men detta är överstruket och ändrat till “dåligt”. Man jämför intäkterna vid Spegeln och Odéon där de förra tagit in 287 500 kr medan den senare gett blott 106 900 kr.

Vidare framhåller man att den 34 år gamla biografen drivits av fyra olika biograffirmor, som samtliga haft svårt att få den att bära sig. Dåliga toaletter, dålig akustik. För litet väntrum [denna mening är överstruken, Odéon hade ovanligt stor foajé]. Nöjescentrum har med åren förskjutits åt övra Avenyen och Götaplatsen, vilket bestyrkes av, att vi själva inköpt 3 fastigheter vid övra delan av Avenyen, där vi har ritningar färdiga på en storbiograf på över ett tusen platser. [Dessa fastigheter slogs ihop till en och blev så småningom Epa.]

Samtidigt var varuhuset Ferd. Lundquist ute efter lokalerna. De hade akut behov av lastkaj. I det här sammanhanget betonade Cosmorama hur viktig biografen var och från deras förklaring får man en god beskrivning av hur programsättningen fungerade:

Odéon är, såsom en viktig och nödvändig länk i vår biografkedja, av utomordentligt stor betydelse för oss, såsom framgår av följande. En biografkedja som vår måste ha inte bara premiärteatrar, utan även andrahandsteatrar. Man kan inte få skumma gräddan av en filmproducents filmer och ta endast de större filmerna. Man måste även ta de mindre filmerna för att få de större. Därför är det nödvändigt att ha andrahandsteatrar som Odéon. Det är de större filmerna som ger pengar – de mindre filmerna gå ofta med förlust.

Därtill kommer, som en minst lika viktig omständighet, att till andra handsbiografer kunna från premiärbiograferna överflyttas filmer, som där är mer eller mindre “utspelta” och därför mindre inkomstbringande, såväl för biografägaren som för filmleverantören. Om vi t.ex. kör en film på biograf Cosmorama, och denna ger en bruttoinspelning av c:a 10.000:- under en vecka, så har leverantören rätt att fordra, att vi behålla filmen kvar på Cosmorama yttrerligare en vecka. Under påföljande veckan ger den oss c:a kr. 6.000:-. Men om vi då ha en andrahandsteater, såsom Odéon, till vilken vi kan flytta över filmen, så går filmägaren med på, att vi gör detta, och vi tager då av filmen från biograf Cosmorama. Vi kan då på denna biograf sätta upp en ny film, som istället för kr. 6000:- ger oss kr. 16.000:- ifrågavarande vecka. Härigenom få vi på biografen Cosmorama en bruttoinspelning av kr. 10.000:- mer än om vi kört kvar den förstnämnda filmen därstädes. På så vis hjälper oss Odéon att få en större inspelning på Cosmorama-biografen.

Därtill kommer kanske det allra viktigaste: Odéon hjälper oss att kunna behålla våra filmleverantörer. Vi ha sedan c:a 25 år i följd lyckats förnya våra årskontrakt med världens två största filmbolag i Amerika; Metro och Fox. Attacker ha icke saknats från våra konkurrenter att ta dessa leverantörer ifrån oss. Det har hittills inte lyckats, tack vare att vi haft ett litet övertag i antalet teatrar och antalet sittplatser, varigenom det blivit möjligt för oss att spela in ett något större belopp pr år, än våra konkurrenter skulle ha gjort. Filmerna förhyras nämligen av oss mot 40 à 45 % på bruttoinspelningen. Detta vårt övertag är tyvärr ganska litet, och förlusten av Odéon skulle komma att ytterligare minska detta.

Man spekulerade i olika lösningar för ersättningslokal. Ett nybygge på Avenyn skulle betinga för hög hyra (ev 200 000 kr/år), likaså hörnfastigheten intill Odéon där Ferd. Lundquist planerade en ombyggnad för företagets parkering (ca 80 000 kr/år, dvs dubbelt så mycket som man betalade nu). Ett tredje alternativ vore att förmå Lundquist att köpa Boulevard. Man var också rädd att om Lundquist fick som de ville, så skulle Ströms förnya sin attack på Kronan.

Ända sedan 1953 hade Hyresnämnden underkänt Lundquists nästan årliga försök att vräka Cosmorama. När Cosmorama stängde Röda Lyktan i Haga vid årsskiftet 1959/60 reagerade Lundquist:

Speciellt anmärkningsvärt är, att Cosmorama utan att underrätta hyresvärden fr.o.m. den 1 januari 1960 nedlagt den centralt belägna andrahandsbiografen Röda Lyktan med i det närmaste lika stort antal platser som Odéonbiografen och med utmärkt och inarbetat läge i Göteborg.

SF förde ett dubbelspel, man ville bli av med biografen, men man ville samtidigt att fastighetsägaren skulle ge så hög ersättning som möjligt, därför gav man sken av att den var viktig.

Omsättning och intäkter hade konstant minskat sedan 1956, det bästa bioåret i Göteborg någonsin. Radions Biodags rapporterade 1959 att 1958 hade betytt en markant nedgång för biografbranschen, i Stockholm skulle besöksfrekvensen ha minskat med 30%, och i Göteborg med 18-20%. Siffrorna var överdrivna, 7 % för Göteborg var en mer korrekt siffra. Men det här var bara början. Minskningen i faktiska siffror från 1956 till 1958 var för Stockholm från 16 826 000 till 12 229 000, och i Göteborg från 6 607 000 till 5 691 000.

Televisionen var den största boven, men alltför ofta pratar man om den som den enda. Orsaksbilden blir fullständigare om man även tar hänsyn till de nya bostadsområdena med fler egnahem och allt vad detta förde med sig i extra-arbete, både ute i trädgården och i hobbyrummet i källaren. Restiderna till biograferna blev längre och hade man skaffat sig TV var motivationen mycket låg för att ge sig ut. På 60-talet var kostnaderna för hemelektronik för första gången högre än utgifterna för nöjen utanför hemmet.

Vid styrelsemötena diskuterade man vad som kunde göras för att öka publikintresset: spela grammofonskivor i foajén, ordna kaffebarer, visa fler trailers. Så småningom skulle bingon komma in i foajéerna på dagtid. I värsta fall blev det bara bingo, som i Röda Lyktans fall.

Omsättning och bruttovinst för Odéon samt total biopublik i Göteborg och total vinst för hela Cosmoramabolaget

• ÅR — OMSÄTTN — BRUTTO — PUBLIK — VINST
• 1949 —            —                 — 5 421 000 —
• 1950  —            —                — 5 332 000 —
• 1951  — 128 148 — 22 858 — 5 575 000 —
• 1952  — 152 110 — 15 787 — 5 662 000 —
• 1953  — 161 846 — 15 210 — 5 998 000 —
• 1954  — 149 526 — 14 707 — 6 033 000 —
• 1955  — 188 147 — 3 470 —   6 216 000  — installation av CinemaScope
• 1956  — 222 453 — 40 261 — 6 607 000 —
• 1957  — 196 567 — 24 951 — 6 491 000 — 112 000
• 1958  — 184 115 — 19 641 — 6 050 000 — 59 750
• 1959  — 141 691 — minus 722 —  —
• 1960  — 140 947 — 2 917 — —

1963

Göteborg har 410 681 invånare.

Årskronologi.

Lorensberg har nattbio fredag och lördag.
Saga i Sävedalen stänger.
14/1 Ingmar Bergman blir chef för Dramaten.

11/2 Ingmar Bergmans Nattvardsgästerna har premiär.

5/3 Skådespelaren Ludde Gentzel dör.
6/3 Den 25-procentiga nöjesskatten på biobiljetter avskaffas.

26/3 Stort beslag av sprit och cigaretter på minfartyget Älvsnabben, som döps om till Älvsnapsen.

27/3 Regissören Quentin Tarantino föds.
29/3 Agent 007 med rätt att döda har premiär.

23/4 Skådespelaren Erik “Bullen” Berglund dör.
13/5 Biotiderna ändras från 6.30 och 8.30 till 7 och 9.
31/5 Röda Sten stänger.
9/6 Skådespelaren Johnny Depp föds.
16/6 Östra Bio stänger.
Sommaren: Palladium får 70 mm.
29/8 Palladium börjar med Drop-In.

31/8 Bengt Bratts Sorgen och ingenting i regi av Staffan Aspelin har premiär på Studion.

9/9 Rio kör Film-Roulett med spelautomater.

23/9 Ingmar Bergmans Tystnaden har premiär.
25/9 Skådespelaren Mikael Persbrandt föds.
11/10 Sångaren Edith Piaf dör.
27/10 Beatles skapar hystery vid framträdande på Lorensbergs Cirkus.

November:  Kronan byter namn till Smultronstället och visar i november och december en Ingmar Bergman-kavalkad med två olika filmer varje vecka.

10/12 Återinvigning av Feskekörka efter renovering.
18/12 Skådespelaren Brad Pitt föds.

26/12 Bo Widerbergs Kvarteret Korpen har premiär.

1963 var Cosmorama-bolagets sista år innan fusionen med moderbolaget Svensk Filmindustri i Stockholm. På göteborgskontoret var det året följande anställda (med födelseår och anställningsår):

Elof Olsson (26/10 1902 – 23/10 1916) VD

Erik Hedberg (5/7 1902 – 1931) personalchef (personal, press, exploatering)

Elsa Girdland (5/2 1916 – 15/11 1937) kassörska (avlöningar, kassabokföring)

Sigvard Kullenstam (24/2 1918 – 10/7 1939) kontorist (bokföring, statistik, filmredovisning)

Roland Hansson (19/4 1914 – 1/10 1929) kontorist (allm. expedition, löpande ärenden, biljettkontroll, fribiljetter)

Kurt Julin (2/11 1908 – 1/4 1947) ingenjör (teknisk utrustning, maskinister, fastighetsunderhåll, reparationer, ombyggnader)

Stig Lavén (7/1 1923 – 23/5 1947) reklamchef (ateljéchef, reklamarrangemang)

Torsten Ekström (15/5 1912 – 24/4 1941) reklamtecknare

Otto Eliasson (9/6 1881 Nordstan – 3/8 1933) reklamtecknare

I Cosmoramas framställan till Riksskattenämnden 1961 framhölls att de båda bolagen skulle erhålla en mer ändamålsenlig organisation om fusionen kunde komma till stånd. SF:s tekniska möjligheter på redovisningsområdet kunde utnyttjas med icke obetydliga besparingar, programsättningen samordnas och ställningen mot de filmlevererande bolagen stärkas.

En komplikation var ett konsortium som bildats 1944 av arkitekt Nils Olsson, bankdirektör Ernst Gröndahl och hr Erik Philgren för inköp av Avenyn 31, 33 och 35. Det ägdes av tre bostadsrättsföreningar, bl.a. Föreningen Haag u.p.a. Ett aktiebolag bildades som tog namnet Haag och de tre fastigheterna sammanslogs till en. Cosmoramabolaget var intresserat av möjligheterna att bygga en storbiograf på platsen och satsade därför pengar i bolaget och drog upp ritningar. Av bokslutet att döma lånade man ut 260.000 kr till konsortiet. Två år senare upptogs konsortiet istället som en tillgång. 1964 sattes det i likvidation.

Årsredovisning Cosmorama/SF  1963
105 biografanställda, 15 övriga
Intäkter: Fastighetshyror 308.335 – Biograf 297.320

Intäkter —  1958 — 1959 — 1960 — 1961
Cosmorama — 164 000 — 201 200 — 213 100 — 122 200
Victoria — 88 100 — 19 500 — minus 45 600 — 90 400
Dagens bilder — 20 900 — 17 900 — 33 200 — 47 300   1961 flyttad till Cosmorama
Spegeln — 89 300 — 82 000 — 107 500 — 38 500
Kaparen — 52 800 — 37 900 — 32 900 — 14 400
Flamman — 70 700 — 35 900 — 34 500 — 19 400
Draken – 63 700 — 40 300 — minus14 300 — 13100
Odéon — 19 600 — minus 800 — 2900 — 5900
Röda Lyktan — minus 22 100 — minus 13 900 — minus 700
Kronan — 500 — minus 5600 — 100 — 1400
Olympia — minus 11 600 — minus 15 000 — minus 5 500 — 200
Redbergsg. — 300 — minus 3 200 — 1 300 — 2 700
TOTALT — 569 900 — 434 700 — 425 500 — 355 500

Cirkus-Biografen

Första gången det visades film på Cirkus i Lorensbergparken var 1911, då under namnet Världsteatern. För de följande försöken användes namnet Cirkus-Biografen. Brisman försökte 5 december 1912. Det blev kortvarigt.

1

913 fick Sophus Petersen polistillstånd, då Cosmorama av okänd anledning hyrde in sig i lokalerna. Hösten 1914 hade varit mer logisk eftersom Cosmorama-biografen då var stängd för ombyggnad. Cirkus-Biografen gav föreställningar mellan 29 augusti och 14 september, samt 1 till 7 december 1913.

6/9 1913

En okänd biografägare gjorde ett sista försök att bedriva regelbunden bioverksamhet i Cirkus-Biografen annandag jul 1923. Det höll i sig till 3 februari året därpå. Antalet platser var ca 1500. 1934 återvände filmen till parken när Lorensbergs-Teatern blev biograf. 1969 revs Cirkus-byggnaden och ersattes med en parkeringsplats.

Draken

Under den andra halvan av 1950-talet byggdes i Göteborg stadens fem sista singelbiografer. Först och störst var Draken, uppförd 1955-56 efter arkitekt Nils Einar Eriksson ritningar. Den nya biografen ingick i Folkets Hus-komplexet och ersatte Cosmoramabolagets Nya Teatern, som sedan 1925 hade varit inhyst i Arbetarföreningens fina tegelbyggnad på andra sidan Järntorget. Om rivningen hade fördröjts ett par-tre år är det tveksamt om man vågat satsa på en så stor lokal. Under 1956 gick fortfarande nästan 80 miljoner människor på bio, men just det året ägde de första TV-sändningarna i Sverige ägde rum. Början på den stora biodöden låg bara fyra år framåt i tiden.

Det är många städer där det finns en biograf som heter Draken – men det är bara i Göteborg som det namnet betecknar icke en kinesisk drake utan ett drakskepp. Och upphovsmannen till att det blev så i Göteborg, är konstnären Gunnar Erik Ström [1892-1982] . Han fick nämligen i uppdrag att komponera ridån – och han vägrade absolut att måla en färggrann kinadrake. I Göteborg skall det vara ett drakskepp, sade han, och därvid blev det. (GP 27/4 -56) Ridåns mönster målades för hand av Bröderna Ljungbergs Textiltryck AB under ledning av konstnären Einar Ljungberg.

Ström designade också Drakens neonskylt. Detta blev den grandiosa finalen på en lång karriär som utsmyckare av Göteborgs biografer, från Cosmoramas balkongbarriärer, via Palladiums takmålning, Flammans prosceniemålningar till Kaparens stuckreliefer.

Redan gatutrafikanterna lockas av den stora baldakinen med ett drakskepp som galjonsbild. Från entrén kommer man in i en mahognyinfattad kassahall, varifrån en marmortrappa för upp till en pampig, rymlig och luftig foyer, vars glasväggar utåt gatan ger “cinemascope-sikt”. Långväggen mot salongen i gråstrimmig italiensk marmor prydes av porträtt av den svenska filmens kvinnliga storheter, alltifrån Garbo och Bergman. (HT 27/4 -56)

Salongens väggar var beklädda med en cellulosalackerad mahogny, 1000 kvadratmeters panel, levererad av Åmans snickerfabrik i Åhus, och hämtad från en enda stock – hur otroligt det än låter. (HT)

En nyhet för Sverige är att personer med nedsatt hörsel tack vare en magnetslinga runt lokalen som alstrar radiovågor, kan höra ljudet lika bra som alla andra. (GP)

De 742 stolarna var mörkblå. Senare, antagligen i samband med Cinerama-ombyggnaden, minskades antalet platser till 713.

Ari Nordström.

I maskinrummet stod tre projektorer av märket Philips FP 6, som kunde visa normalfilm, vidfilm/Vistavision (med eller utan bred ljudfront) samt CinemaScope med optiskt eller magnetiskt ljudband. Draken var den enda göteborgsbiograf som kunde visa CinemaScope-filmer med magnetljud. Ljudanläggningen bestod av tre cell-högtalare bakom duken och tio effekthögtalare dolda i salongens tak eller bakom väggpanelen.

Cosmoramabolaget konstaterade lite förskräckt att man hade lagt ned enorma pengar på biografen, men resultatet hade blivit en biograf av så ovanliga dimensioner att dess like inte kunde uppbringas i västra Sverige. För att stärka sig sammanställde man några rekordsiffror (den tidigare paradbiografen Cosmoramas mått anges inom parentes):

Sceninramning: 13 x 7 m (9,6 x 7,5 m)
Ljusrampen i taket: 47 m
Höjd från parkettgolv till tak: 9-11 m (12-13 m)
Salongen: 29 x 18 m (24 m lång)
Foajéns yta: 270 kvm (225 kvm); fönsterytan mot gatan: 60 kvm
Reklamlådan på baldakinen: 24 m (12 m)

Vid invigningen den 26 april 1956 visades den italienska expeditionsfilmen Förlorad kontinent på den 12,6 m breda duken, Göteborgs största CinemaScope-duk.  Den föregicks av ett collage av gamla göteborgsbilder ur SF:s journalfilmer och en prolog skriven av Uno Asplund och framförd av Ludde Gentzel (nedan) från Stadsteatern:

Låt oss få festlig fars och mäktig drama,
musik och romantik av fin boké.
Ja, det finns garanti från Cosmorama
att kvalité blir Drakens ABC.

Draken påminde gärna om att man hade stadens största biografduk. En morgon i september 1977 hade någon skämtare bytt ut en bokstav i den stolta texten på baldakinen.

Den tekniska utvecklingen gick snabbt den här tiden och fyra år efter invigningen byggdes Draken om till en Cinerama-biograf med tre specialprojektorer, som stod 5,5 m från varandra och visade en varsin tredjedel av filmen på den 20 x 7 m stora duken. Så bred var den att nödutgångsdörrarna måste flyttas uppåt i salongen. För att inte den djupt svängda duken skulle reflektera ljus mot sig själv var den konstruerad av 1 500 smala plastband, impregnerade med glasfibrer och riktade parallellt och vinkelrätt mot objektivet. Nu var det fem högtalare bakom duken, sex i salongen och en separat bandspelare för ljudet.

Vid premiären den 14 decmber 1960 visades Världens sju underverk, med flickor i foajén utklädda i olika nationalitesdräkter, gäststudenter och generalkonsuler representerande de länder som är med i filmen. Sju trumpetare blåste fanfar från baldakinen utanför bion och från scenen. Skådespelerskan Jane Friedmann läste en prolog författad av Uno Asplund. Senare visades Drömmen om paradiset och Så vanns vilda västern, men det spektakulära systemet dog snart ut, det var för dyrt och krångligt, både att spela in och att visa.

Frakt- och tullkostnaderna kom tydligen som en chock för Cosmoramakontoret. Det var tre gånger så höga eftersom varje Cinerama-film krävde tre gånger så mycket film. För de två första filmerna hade man betalat 10 000 kr.

1960
Världens sju underverk (The Seven Wonders of the World, 1957)

1961
Drömmen om paradiset (Search for Paradise, 1957)
Äventyr i Söderhavet (South Sea Adventure, 1958)

1962
På vift med Cinerama (This is Cinerama, 1952)
Cinerama Holiday (1955)
Ryssland – landet vi icke känner (Sovjet 1957)

1963
Windjammer (1958) reprisvisning av en film som tidigare visats på Palladium
Så vanns vilda västern (How the West was Won, 1962)
Bröderna Grimms underbara värld (The Wonderful World of the Brothers Grimm, 1962)

70 MM
70 mm-filmer med två Favorit 70-projektorer ersatte Cinerama som storbildssytem från den 1 augusti 1966. Den stora bilden och det sex-kanaliga magnetljudet gav en storslagen upplevelse med både bild och ljud utan att vara tekniskt krångligt. Först med införandet av det brusreducerande systemet Dolby stereo 1979 kunde det optiska ljudet komma upp i samma kvalitetsnivåer som magnetljudet.

1966
På främmande mark
Vånda och extas, Bibeln

1967
Doktor Dolittle
Krig och fred, del  I
Dessa fantastiska män i sina flygande maskiner
Doktor Zjivago

1968
Slaget vid Litte Big Horn
Fiskarens skor
Kanonen vid San Sebastian
Örnnästet

1969
Kungen och jag
Karakatau – öster om Java
Den längsta dagen
En ding, ding, ding, ding, värld
De blodiga sköldarna
Ben-Hur
Hello Dolly

1970
55 dagar i Peking
Pansarslaget
Airport
Kellys Hjältar

1971
Djävulens fästning
Två red ut
Törnrosa

1972
Tolv fördömda män

1973
Hjältarna från Telemarken
Den tysta flykten
Grand Prix
Polarstation Zebra svarar ej

1974
Sound of Music

1976
Så vanns vilda västern
Patton – pansargeneralen
Tora! Tora! Tora!
Romarrikets fall

1977
That́s the way it is

1978
2001

1979
Det stora slaget
Kanonbåten San Pablo

1980
Cleopatra
The Rose

1981
Spartacus

1982
West Side Story
Poltergeist

1984
Brainstorm
Indianerna
Det vilda gänget
Borta med Vinden

1985
Cocoon

1986
Aliens – återkomsten

1992
Drömmarnas horisont

Drakens historiska och tekniska hemsida av Stefan Adler och Magnus Elm.

NEDLÄGGNINGSPLANER
Tankarna på att lägga ned Draken går åtminstone tillbaka till 1988. Då hade Lorensberg slagit igen som bio och Galenskaparna spelade Stinsen brinner. Både Galenskaparna och Backa Teater letade efter nya lokaler. Prisma och Draken nämndes som tänkbara alternativ, men Galenskaperna tyckte de salongerna var för små och blev till slut kvar på Lorensberg. Backa Teater hamnade i Bulten och Draken fortsatte ännu en tid som biograf, men storhetstiden var över.

En gång i tiden var Draken en av de bästa biograferna i Europa vad det gällde ljud och bild. Godfrey Reggio, regissören till den symfoniska filmen Koyaanisqatsi, ansåg att visningen av hans film på Draken under filmfestivalen hade varit bättre än den vid Zoo Palast under Berlinfestivalen.

SF lät den tekniska utrustningen på Draken förfalla när man insåg att det inte fanns någon framtid i biografen, man höll ju igång bara för att inte riskera att Sandrews skulle ta över. När Sandrews började bygga sitt Biopalats kände man sig säkrare. I den interna utredningen 1988 om biografernas framtid konstaterades helt kort: “Denna biograf finns [det] inte mycket man kan göra med…” Och 1995 stängde man i maj.

Nya Draken invigdes den 23-24 september med knattebio, två förhandsvisningar, Höst i paradiset och Dolores Claiborne, samt en utsåld visning av Coppolas Apocalypse som inledning på Cinematekets höstserie. Men några regelbundna filmvisningar var det aldrig tal om, det förbjöd SF med hot om att de i så fall skulle komma och hämta visningsutrustningen.

Biografen var räddad, genom en gemensam ansträngning av Göteborg Film Festival, Göteborgs-Posten, Göteborgs stad, SF och privatpersoner som “köpte” stolar och annat lösöre. Så småningom blev det ekonomiska ansvaret för stort för festivalen. Under en period från 1999 hade Sandrew-Metronome visningar i Draken, men numera drivs lokalen av Folkets hus som låter kongresser och möten få företräde.

Stadsbyggnadskontoret har i sin utredning om de tre sista singelbiograferna, Victoria, Palladium och Royal, menat att det är värdefullt att bevara alla tre, men inte nödvändigtvis som biografer, även annan verksamhet kan vara tänkbar, om det leder till att lokalerna bevaras. Draken uppfyller de kraven mer än alla andra stängda biografer. Hur f.d. Victoria och f d Palladium har “bevarats” kan man se genom att göra besök i de affärer som tagit över lokalerna.

Drakens ljud förföll och delar av salongsbelysningen slocknade när festivalen tog över, det var helt enkelt för dyrt att åtgärda. Senare återkom både klangen och ljuset.

Flamman

“Redbergslids nya storbio” – den sjunde länken i AB Cosmoramas biografkedja, ritades av arkitekten Sten Branzell och uppfördes av byggnadsingenjören Olle Engkvist. Den konstnärliga utsmyckningen stod konstnären Gunnar Ström för. Byggnadskostnaden var 333 000 kr, varav tomt 40 000 kr och inventarier 45 000 kr.

Tillsammans med Victoria och Cosmorama disponerade nu Cosmorama-bolaget tre stora biografer “av kontinentala mått”, samt de mindre salongerna Nya Teatern, Kronan, Odéon och Röda Lyktan.

Cosmorama var fastighetsägare från början; från 1964, när dotterbolaget upphörde, stod Svensk Filmindustri som ägare och från 1975 Fastighets AB Hufvudstaden, som ägdes av SF. 1986 tog Göteborgs Finska Pingstförsamling över fastigheten.

Som öppningsprogram den 14 oktober 1935 visades Flickornas Alfred med Birgit Tengroth och Sture Lagerwall samt kortfilmen Havet lockar med Per-G. Holmberg. Filmen gick samtidigt upp på Victoria.

28/3 (ovan) och 31/8 (nedan) 1939.

14/12 1939

Flamman, och senare Kaparen, hade ofta  funktionen att parallellköra en extra stor premiärfilm med en av biograferna i centrum. Men man programsatte också lite udda filmer som man kanske inte riktigt trodde på, som den tyska Hennes engelska giftermål, som kom redan andra veckan. De största svenska filmerna gick i regel två veckor, men annars byttes programmet ut varje vecka.

GP rapporterade dagen efter öppnandet:

Den originella exteriören med glasskåpet har fångat uppmärksamheten och det stod täta köer när biljettförsäljningen i går middag började till kvällens öppningsföreställningar. Det har tydligen inte varit så lätt att inpassa en biografbyggnad i den spetsiga hörntomten, men arkitekten Sten Branzell har likväl lyckats få in både en rymlig och trevlig salong och luftig entréhall.

Man kommer från Redbergsvägen direkt in i en stor glashall, hållen i gult och grönt, och från denna leder en bred trappa upp till salongen. Utanför denna löper en gång med sittplatser på ena sidan. Taket är här, liksom i hallen, i grönt, ena väggen är varmt gul, medan den andra är mörkblå med en rad silverpelare. Utmed den sistnämnda väggen är inbyggd en marmorbänk, som uppvärmes underifrån.

Själva salongen, som är något kilformig, verkar hög och luftig och de i rött klädda stolarna äro bekväma. Taket och övre delen av väggarna äro beklädda med grov puts, som först täckts med en kraftig röd färg och därefter belagts med guld. Det blir en god effekt. Hela väggen i salongens bakgrund är klädd med röd manchestersammet och nedre delen av långväggarna är också klädd med sammet, fast i en gulaktig ton. Prosceniet omgives av ett par allegoriska målningar konstnären Gunnar Erik Ström, på ena sidan Afrodite med en fackla, på andra sidan Atlas med jordklotet. Hr Ström svarar också för färgsättningen inom biografen.

Flamman vid Redbergsvägen 19 var en biograf i tiden. Funktionalismen slog igenom på 1930-talet och biograferna befriade sig från behoven att efterlikna teatrarna. Den 29 meter långa salongen smalnade av mot duken. Golvet med de 684 platserna sluttade ordentligt för att garantera goda siktlinjer.

Det var den första av stadens biografer som byggdes direkt för ljudfilm, om man bortsåg från Lundby bio, och det verkade man göra.

Entrén öppnade sig storslaget och inbjudande utåt mot omgivningen.De äldre biograferna, som Victoria, Cosmorama och Palladium, hade plana golv och trånga portar.

De många stolarna [684], i en biograf utanför centrum, vittnar om vilken stark tro det fanns i biografbranschen. Under 1930-talets senare hälft ökade antalet biografer i Sverige med 50%. Många av Göteborgs mest kända biografer byggdes under den här perioden: Spegeln, Royal, Skansen, Kaparen, Fyren. Nästan alla är i dag nedlagda. I bästa fall, som med Flamman och Royal, har byggnaden och lokalen bevarats.

Flamman stängde den 31 december 1982. I dag används byggnaden som frikyrklig möteslokal, biosalongen finns i stora drag kvar, men anpassad till de nya behoven: duken är ersatt med estrad, platsantalet är minskat från 684 till 150 med en ny mittgång; maskinrummet är kontor. Den berömda funkisexteriören är i stort sett oförändrad.

PERSONAL
Föreståndarveteranen Gösta Lundquist kom från Nya Teatern till Flamman när biografen öppnade i oktober 1935, men redan 1 januari året därpå återvände han till Nyan och Sven Brantby tog över.

Vanja Andersson (född 1/10 1890) började som kassörska vid Cosmorama 14/8 1920, men flyttade 1935 till Flamman.

Paul Grundberg (född 23/1 1906) började som kontorist vid AB Cosmorama 1920 och kom som vaktmästare till Flamman när biografen öppnade.

Arne Pettersson (född 26/7 1918) var vaktmästare från 1937.

Flammans maskinrum var utrustat med två Ernemann-projektorer. En tid efter öppnandet installerades automatisk kolmatning för lamporna, vilket betydde att filmerna i princip kunde köras av en maskinist, men på grund av den stora duken med kraftig H.i-belysning krävdes stor påpasslighet och man tyckte det var säkrast med ett maskinistbiträde (lön 140 kr). Som sådant anställdes Åke Johansson 1937. Han hade tidigare erhållit utbildning inom bolaget.

Valter Lagerkvist (född 23/10 1903 i Lugnäs) var först elev på Palladium innan han blev huvudmaskinist på Flamman när den gamle maskinisten Öhrlund flyttades till Victorias nya dagvisningar. I maskinistsysslan ingick även eldning, skötsel av ventilation och gasbrännare.

Åke Jeverstam (född 8/5 1907 i Fjärås) var tjänsteman vid Lindholmens varv innan han blev maskinistbiträde vid Cosmorama 1937, senare blev han maskinist på Flamman.

Folkbiografen

Arbetareföreningen vid Jerntorget 1911

Om man bläddrar bland Arbetareföreningens efterlämnade brev och protokoll i Regionarkivet hittar man en överraskning, en tidigare oupptäckt Cosmoramabiograf. Föreningshuset med teater och möteslokaler uppfördes 1872 vid Södra Allégatans mynning vid Järntorget. 1909 kom en större tillbyggnad med en riktig teater, Nya Teatern, en B-sal som rymde mer än 500 och ett så stort antal rum att man kom ända fram till Z-sal.

Ritningarna från 1906 visar att bottenvåningen hade en banklokal i hörnet Järntorget/Allégatan. I hörnet mot Mellangatan fanns en motsvarande butik. Mellan dessa låg en Matsal och ett Kafé som nåddes både genom en entré mitt på järntorgsfasaden och en från Mellangatan. En passage ledde genom huset, mellan de båda entréerna. På den bortre sidan av gången fanns köksutrymmena med kallskänk, disk, kök och skafferi; även toaletter. Mellan järntorgsentrén och Haga Östergata var tre butiker. Längs den senare gatan låg en portgång och en butik.

Den mittersta tredjedelen av våning 1-3 upptogs av Stora salen, dvs Nya teatern, från Allégatan nästan ända fram till Haga Östergata. B-salen med Folkbiografen hade hela resterande utrymme på våning 2:s östra sida, från Mellangatans trapphus till Haga Östergata. Den övre delen av salen, med läktare på kortsidan mot trapphuset och långsidan mot teatern låg på våning 3.

Enligt ett protokoll från ett sammanträde den 31 maj 1911 skrev man ett kontrakt med Cosmorama som stipulerade visningar fredag till söndag mot en hyra på 100 kr/vecka, 3000 kr/år; säsongen skulle löpa 15 augusti till 15 maj. Av en inventarieförteckning från samma år framgår att B-salen var utrustad med 361 Winerstolar, 60 pinnstolar, 4 bänkar = 24 platser, 2 gula draggardiner, 2 konstgjorda palmer och maskinrum. 1914 tillkom 69 klaffstolar vilket kan innebära att verksamheten gick bra. C F Ahlström var maskinist 1915.

Våren 1917 var dramatisk i Göteborg. Då köpte Cosmoramabolaget Stora Teatern i mars för att börja visa film där och det är väl inte orimligt att detta kan ha föranlett en uppsägning av avtalet med Arbetareföreningen. I vilket fall som helst kan man hitta ett förslag i föreningens papper om att överta biografverksamheten eftersom liknande verksamhet går bra på andra ställen, under förutsättning att nuvarande innehavare inte tänker fortsätta.

Den 22 maj skickade man ut erbjudande till andra biografägare i Göteborg. Den 29 maj höjer man hyran till 125 kr/vecka. Den 6 juni löser man in biograflokalens volt- & ampèremätare samt motstånd, ger anbud på biografduk, reservbelysning och affischtavlor.

Det visar förstås att det var Cosmorama som stått för biografens utrustning vid starten. Man gör också upp ett förslag till kontrakt med direktör August Carlsson vid Stora Biografen med förlängning av säsongen till nio månader.

Den 22 juni har man konstaterat att Carlsson är “en mindre trevlig man att ha att göra med i affärsangelägenheter” och kontraktet går till den andra sökande, direktör. Emil Olsson vid Göteborgs Kinematograf, som inledningsvis kallar salongen för Nya Folkbiografen.

Kaparen

Stigbergstorget är Majornas kulturcentrum med Gathenhielmska huset, Oceanografiska institutet och Sjöfartsmuseet inom räckhåll. Nu på lördag slår storbiografen Kaparen upp portarna vid samma torg. Så skrev Handelstidningen den 23 februari 1940.

Och det var verkligen en stor biograf som invigdes i Göteborgs folkrikaste församling. Med sina 801 platser var den större än Draken. Det kan man knappast tro när man ser den låga byggnaden, vars exteriör är bevarad, men så krävdes det också många sammanträden mellan byggnadsnämnden och Lindbergska fonden innan den yttre formen kunde fastställas. Det var meningen att biografen skulle smälta in i torgmiljön. Byggkostnaden var 679 000 kr, varav tomt 128 500 kr och inventarier 90 000 kr.

På platsen stod tidigare Carlgrenska skolan (1827) och Belfragerska huset (1880-talet), som båda revs i slutet av 1930-talet. Framför biografen låg Patersonska huset där droskägaren J. Jonsson bodde och drev både Majornas första droskstation med 2-3 hyrdroskor och ett värdshus som i folkmun kallades för Lilla helvetet. När huset revs 1892 blev området en del av det nuvarande torget.

Kaparen blev ABC-kedjans åttonde biograf, senare samma år kom den nionde, Spegeln. Cosmorama/SF ägde själva huset, men när interiören byggdes om till postkontor 1984 blev Posten fastighetsägare. Numera är det mataffär. Exteriören är bevarad.

Biografens inredning har inspirerats av stadsdelens gamla anknytning till sjöfarten, och namnet Kaparen är valt med tanke på närheten till Gathenhielmska huset. GP beskrev känslan när man steg in genom dörrarna:

Det första man möter i biografens rymliga entréhall är en stor snäcka med ett kapareskepp under segel (2800 kr enligt kostnadsspecifikationen) och hela fonden är panelad som ett fartyg (2 dioramer för 2250 kr) och försedd med ventiler (180 kr). Dessa ventiler har ordnats som tittskåp med vackra marinmotiv. Över nedgången till toalettavdelningen hänger en skeppsklocka och en originell vägvisning har anbringats på väggen. Takbelysningen i hallen utgörs av ett 50-tal måsar, som sväva under mörkblå himmel...

Salongen… har också fått sin prägel av sjöfarten. Väggarna med sin panel i rödbok luta något och taket ger intryck av upp-och-ned-vända fartygsspant med belysning emellan (56 st till en kostnad av 4820,38). Väggarnas övre partier upptagas av en kraftigt tilltagen relief, med stiliserade nordiska motiv på ena sidan och söderhavsmotiv på den andra… (6300 kr). Framför den blå sammetsridån har placerats en tyllridå med sillstimm och sjögräs och där framme har också uppställts ett par skeppskanoner.

Arkitekt var Nils Olsson medan utsmyckningen hanterades av konstnären Gunnar Erik Ström, liksom vid ombyggnaden av Cosmorama och Victoria. Han berättade i invigningsbroschyren:

…mina käcka medhjälpare – skulptörerna Erling Valldeby, Gull Arfwedson, Sten Eriksson och Arvid Johansson – vilka från stegar och ställningar frejdigt smockar upp bruket på väggarna. Deras skäligen enkla verktyg översätter snart varje detalj av mina kartonger i plastisk form. Det blir glorvyrdiga vikingar på äventyrliga färder och 1700-talskapares upplevelser à la Svarte Rudolf, buttra skepparprofiler i solig söderhavsmiljö, stormdrivna skepp och förföriska nymfer.

Förutom de 801 stolarna till salongen (varav en lämnades onumrerad, antagligen avsedd för vaktmästaren) skaffades en soffa och tio fåtöljer till foajén. Maskinrummet utrustades med två Ernemann-projektorer med Aschcraftlampor, en färgspelsanläggning och en elektroöverbländare (vad det nu är för något).

Två år senare fick Kaparen ännu mer konst, av samme konstnär. Det var bland annat en väggmålning i olja för foajén med söderhavsmotiv från mitten av 1800-talet, kallat En sjöman går i land.

Invigningskvällen var festlig med församlingens präster, stadens fäder och Gamla Majpojkar i den inbjudna publiken. Blåjackor tågade in och musikdirektör Bror Lundström höjde taktpinnen framför Götarnas musikkår.

Efter ett anförande från Cosmoramabolagets direktör Sven Hedberg presenterades regissören och författaren till kvällens film, Weyler Hildebrand, tillsammans med huvudrollsinnehavaren Åke Söderblom, införd kadettuniform. Filmen hette Kadettkamrater.

Normalt kunde en biografföreståndare under halva antalet kvällar lämna biografen efter att den sista föreställningen börjat. Men under kriget drogs den förmånen in. Han var skyldig att hela tiden övervaka att mörkläggningen sköttes i enlighet med myndigheternas förordnande. All ytterbelysning skulle hållas släckt, och när publiken släpptes ut skulle salens belysning vara nedtonad så att inte omkringliggande gator upplystes.

25/11 1940 (ovan), 29/9 1947 (nedan)

När AB Cosmorama firade 40 år 1950 kom Kaparens vaktmästare Torsten Lundeqvist med sina 33 år på 4:e plats i den lista man gjorde upp över vilka anställda som varit längst i företaget. Han hade börjat vid Kronan den 13 augusti 1917.

Valter Lagerkvist (född 23/10 1903 i Lugnäs) började som elev vid Palladium, för att 1941 bli maskinist vid Kaparen. Han fanns i Adresskalendern som projektionist med bostad på Karl Johansgatan 2, Kaparen-huset, ännu 1987. Under åren 1941-1942 drev han företaget Alltjänst, som sysslade med budskickning.

Kronan

Egentligen fanns det två Kronor vid Kungsgatan 31-33. Den första som öppnade i december 1906 låg i en befintligt lokal inne på gården, medan den andra Kronan den 26 september 1907 flyttade in i helt ombyggda lokaler med ingång direkt från Kungsgatan. Till vänster alldeles inför dörrarna låg kassan. “Väntrummet” var uppdelat i två lika stora delar, från det inre gick en trappa längst bort på den vänstra väggen upp till “mörkrummet” (dvs maskinrummet).

Vid den högra delen av väggen rakt fram ledde dörrarna in till salongen. Bänkarna stod till vänster, utan mittgång på ett golv som sluttade längst bak, dit nådde man via små trappsteg från sidogången. Några korta bänkrader fanns till höger om gången, som avskildes från huvudrummet genom pelare förbundna med bågar (dessa kan man fortfarande se i dag i affären). Salongen med utnyttjade större delen av den överbyggda innergården, kvar blev bara en smal gång för nödutrymningen. Rektangeln längst upp motsvarar det rum som den första biografen använde.

Signaturen Codac skrev i GT den 12 oktober:

Biografen Kronan har efter sin flyttning fått den obestridligen elegantaste lokalen i staden. Man har icke nekat sig någonting i dekorativt och belysningshänseende. Resultatet är också godt. Lokalen är ett mellanting mellan konserthuset i tiondels skala och Kontinentals kafé. Det mäst epokgörande av allt: pianisten sitter icke bakom en skärm, utan synligt för allt folket.

Programmet lät sig se. ‘Laterna magica’ var för en gångs skull något nytt. Man får så sällan intrycken uppfriskade med nya idéer, att man är tacksam till och med för något så anspråkslöst som numret i fråga.

Isupptagning vid Djurgårdsbrunnsviken är ett bra nummer. Sådant är alltid roligt att se, och vi hörde flera uttryck af belåtenhet rundt om i salen.

‘En hjältinna’ är en hjärtnupen liten äfventyrsroman. Den kan godt ses af hvem som hälst, men till barnens upplysning må det sägas, att det inte är passande att skratta, när den lilla flickan ramlar i vattnet och är nära att drunkna, äfven om det ser litet lustigt ut. Det lustiga hör nämligen inte till pjäsen.

Den ursinniga cykelfärden är tämligen rolig. Särskilt hade man omåttligt roligt, då cyklisten före och hela det förföljande sällskapet efter hoppar i vattnet från den höga bron. Bilden skulle varit roligare ändå om det sparats något på sparkarne. Det ser så illa ut att karlar slå och sparka en kvinna, äfven om denna ställt till något litet spektakel.

Nå, man får ju ännu icke vara allt för granntyckt. Det ena först och det andra sedan.
Det är angenämnt att konstatera att på två hela kinematografprogram icke funnits något som värkat direkt osmaklingt. Det tyder på utveckling.

De två arkitekterna Otto Fahlström och Oscar W Nilsson (med arkitektbyrån Fahlström & Nilsson på samma adress som biografen) var fastighetsägare från 1907 (dvs samma år som den andra Kronan öppnade) till 1915. (Nilsson bodde i villa Solhyddan på Danska vägen, medan Fahlströms hem låg vid Öfvre Husargatan 25.)

Nilsson fortsatte ensam äga fastigheten till 1917 då handlanden Gustaf Löfmark tog över; 1920 var AB Nordiska Kompaniet ägare och från 1922 Fastighets AB Kungsgatan 31 och 33.

Interiör från Kronans salong med personal, troligen 1910-tal. Det välvda taket, armaturen och pelarna till höger kan ses än i dag i butiken. En normal biograf vid tiden för Kronans öppnande hade 75-150 platser, men det fanns de som var större, t ex Blanchs i Stockholm (325) och Success i Trollhättan (500).Kronan hade 222 platser.

Kronan visade helst bilder från verkligheten, och i första hand då egna filmreportage, framkallade av Sven Persson i det egna laboratoriet. Magnusson importerade också film från London och hyrde ut den, efter visningen på Kronan, till andra biografer i Sverige.

När Cosmorama öppnade 1908 blev den en stor konkurrent till Kronan och den 1 september 1910 gick Kronan upp i AB Cosmorama, som skulle bli Göteborgs största biografkedja, men Charles Magnusson (AB Biokronan) hade redan den 2 mars 1909 lämnat sin biograf till fastighetsägaren Oscar W Nilsson och åkt till Kristianstad och startat den svenska filmindustrin på riktigt. AB Cosmorama var ett dotterbolag till Svensk Filmindustri fram till 1973 då det gick upp i moderbolaget.

1918

Under 1910-talet dominerades den svenska biografrepertoaren av danska och tyska filmer och Kronan blev ett hem för Nordisk Films produktion. I en notis i Göteborgs Aftonblad den 30 juli förklarades att Kronan, efter en mindre reparation under sommaren, kommer att fortsätta med “samma arbetsmetoder” som föregående säsong och presentera “en omväxlande och modärn produktion på såväl dramats som komediens gebit”. Publiken kunde återse de gamla danska filmfavoriterna Psilander, Anton de Verdier, Olaf Fönns, Carl Alstrup, Busch, Stribolt och de tyska Joe Deebs- och Stuart Webbsfilmerna. Från den hösten ansvarade kapellmästare Gustaf Octabec och hans kapell för musiken.

Varje vecka kommenterades biorepertoaren på Cosmorama och Kronan i Göteborgs Aftonblad och Göteborgs Morgontidning under rubriker som Biografronden eller Films (som ett tag var den svenska pluralformen).
 

Kronans återinvigningsprogram hösten 1916. Det typiska biografprogrammet under 10-talet var ett vikt A4-blad med biografens namn och någon logo på framsidan, reklam på baksidan och filmprogrammet på insidan.

Det kom nya motiv på programbladets framsida, ovan från 1917 respektive 1921.

På ritningarna från 1917 har kassan flyttats till det bortre högra hörnet i den yttre halvan av foajén. I det gamla utrymmet till vänster, som utökats till 5 m djupt, installerades Göteborgs antagligen minsta tobaksaffär, blott 1,5 m bred. På 20-talet drevs den av revystjärnan Zarah Backman. Senare kallades den för Cigarrlådan. Bilden är antagligen från 1917-18 eftersom den publicerades i ett häfte som gavs ut till Cosmoramas tio-årsjubileum i september 1918.

Chaplins tidiga filmer var för grova för att vara riktigt rumsrena, men i slutet av november 1917 kunde inte Kronan värja sig längre: Anmälaren har aldrig tillhört beundrarne av Chaplinfilmerna och ej häller har direktionen känt sig hågad att upptaga någon av dem på ‘Kronans’ repertoar. Nu har emellertid ett undantag måst göras.

Redan efter branden på Ideal 1908 ställdes det krav på att biografernas maskinrum skulle ha en separat entré, skild från publikutrymmena. Kronan var antagligen den enda göteborgsbiograf som bröt mot den bestämmelsen, det gick inte att hitta någon lösning.

1934 byggdes vid väggen utanför maskinrummet en slussanordning med två små rum och självstängande dörrar som skulle hindra elden att sprida sig ut i foajén. Kassan flyttades till det överblivna utrymmet på vänster sida. Senast 1936 blev platsantalet 275.

1947 flyttade kassan tillbaka till 1917 års läge och i dess ställe byggdes en toalett. Fram tills nu hade man fått gå på torrtoa på innergården. Så småningom fick kassan sin slutliga position på höger sida strax innan ingången till salongen.

Kronan var länge Göteborgs äldsta fungerande biograf med i stort sett oförändrad inredning. 1963-1971 bytte man tillfälligt namn till Smultronstället. Stora ansträngningar gjordes för att K-märka lokalen, men beslutet kom för sent. Stängningen den 18 september 1986 blev inledningen till den sista stora biografdöden i Göteborg.

I dag är Kronan affärslokal. Den smalare passagen innanför entrén motsvarar biografens foajé. Mellanväggen till salongen är utslagen. Kvar i salongen finns de bärande pelare och arkadbågar som delar den i en större och mindre del. I takvalven sitter fortfarande biografens gamla armatur.