Biorama

29.1Foto: Bertil Wahlin 1983.

Huset med Biorama (numera Hagateatern) vid Södra Allégatan 2a, byggdes 1911, samma år som biografen startade. Invigningen ägde rum den 15 september 1911. Antalet platser i början är okänt, men uppgifter från 1930 anger 150, 1940 var det ändrat till 175.

Trots sin litenhet var Biorama en betydelsefull biograf som till och med fick en och annan sverigepremiär: till exempel Trilby eller Hypnotismens makt/Demoniska makter (26/2 1912), visserligen en österrikisk film, men ändå.

I sina minnen från Biorama berättade Gunnar W. Blomgren i Arbetet den 8 augusti 1998 om att Emma Carlsson var i kompanjonskap med Erik Montgomery, hon satt i kassan, han skötte projektorn. Emma (född Dahlström 21/9 1896 i Tofteryd, död 15/11 1951) var sedan 28 augusti 1894 gift med August Carlsson.

Folke Carlsson (1903-1969), Augusts och Emmas son, berättade i G-P (17/12 1961):

Först ägdes biografen av en [Otto] Montgomery, som sålde den till min fader 1921. Innan vi övertog den, utfördes musiken av ett självspelande piano. Före varje föreställnings början trädde det in en utexaminerad musikdirektör klädd i frack och vaxade mustascher och bugade för publiken. Därefter vred han på en knapp, så att pianot började spela, sedan bugade han sig åter och lämnade lokalen. Efter 1921 sköttes musikunderhållningen av en violinist och en pianist fram till 1929, då ljudfilm installerades.

Till att börja med spelades ljudet upp på grammofonskivor, på s.k. vitaphon-anläggning, vilket kunde bli ganska besvärligt när det gällde synkronisering av ljud och bild ibland. Sedan kom movietone-systemet, som innebar att ljudbandet låg i filmremsan. 1958 införde vi cinemascope.

– Biorama började inte omedelbart med äventyrsgenren. Första året var repertoaren blandad. Där spelades exempelvis En ung mans väg till ena pigo med Christian Schröder i huvudrollen. Sten Stensson Sten gick också på Biorama, Augustas lilla felsteg icke att förglömma. Denna film visade sig vara ett “felsteg” även när det gällde filmsättning, trots att pjäsen som de två andra var komedi.

Men året därpå började vi med wild-west-genren och sedan har vi hållit oss uteslutande till den. I början av tjugotalet var Tom Mix, Ken Maynard, Hot Gibson och William S. Hart de stora pang-pang-kanonerna. Gary Cooper kom 1926-27, och när det gäller denna speciella genre har vi väl visat de flesta av de stjärnor som funnits inom branschen.

En söndag i oktober 1911 var det inbrott i Biorama. Vid sidan av entrédörrarna fanns en reservlucka som användes vid biljettförsäljningen på söndagarna. När kassörskan kom vid fyratiden upptäckte hon att luckan var intryckt och att biljetter låg utspridda på golvet.
Man märkte de kvarvarande biljetter och ställde en detektivkonstapel på plats. En efter annan kommo skolgossar passerande förbi biljettluckan direkt till ingången med sina biljetter. Dessa voro ej märkta och så anhölls vederbörande. Detta upprepades gång på gång tills omsider ett 20-tal gossar infångats. (GT 22/10 1911)

29.73/5 1917
29.43/2 1919

29.229.59/3 1919

29.316/6 1919
29.8ny1921.81921

Ernst Landström hoppade in som biografvaktmästare för en kamrat en kväll 1923. Han blev kvar i nästan 60 år. Aftonbladet intervjuade honom den 10 september 1972:

– Jag vill nog fortsätta riva biljetter så länge jag kan. Men söndagsmatinéerna har jag sagt nej till. Ungarna är alldeles för bråkiga. Och inte får man ta i dom, heller.

– Här går mest vilda västern- och äventyrsfilmer. Och biografen kallas ibland Revolverhallen. Särskilt förr var här också bråkigt och stökigt ibland… Men sen jag fick polisbricka och polismans förordnande fick folk lite större respekt.

– Ett tag körde vi en massa porrfilmer. Men det var bara skräp. Utom de danska. De är mer humoristiska.

– Jag tycker bäst om filmerna förr. Jag minns särskilt “Ropet från Volga”. Det var en tjusig stumfilm.

– Då kostade biljetten 85 öre och vi körde tre föreställningar varje kväll. En pianist och fiolspelare i salongen stod för musiken. Men finalen [fiolen?] skar sig mest. Publiken döpte violinisten till falskspelaren.

En gottpojke gick omkring med en låda på magen och sålde godis; en äldre dam spelade piano, det blev tydligen mest Chopin oavsett vad som hände på duken.

Otto Montgomery lämnade så småningom över biografen till sin son Erik. 1918 kan lokalen ha tillhört Maxim-kedjan, som samma år förvärvade Maxim-Teatern på Östra Hamngatan. August Carlsson tog över driften den 1 september 1921.

Men så dyker Fastighets AB Wodan upp. Det bolaget finns i Adresskalendern som ägare till fastigheten 1922-1939, men dessutom som biografägare enligt Biografägarförteckningen från 1930.  Att de under en period står som ägare beror kanske på att de ansåg sig som den formella biografägaren eftersom de ägde fastigheten. I vilket fall som helst, så återkommer Carlssons namn senare, först hustruns (August dog 26/2 1939) från ungefär 1936, och senare sonens (Emma dog 15/11 1951) från 1951.

När Palladiumbiograferna tog över Biorama 1965 blev den i början en premiärbio med Med dragna revolvrar som första film, följt av Hjältarnas ö med James Mason, Hetsjakt med Ann-Margret och popfilmen Bland sunar och mods samt som annandags-premiär De blodiga hjältarna. Den 26 mars 1973 blev Biorama en porrbio.

1980 gick Palladiums alla biografer över till Europafilm, som i sin tur köptes av Svensk Filmindustri 1984. På hösten 1989 stängde Biorama.

Lilla teatern (numera Hagateatern) tog över lokalen 1990. Man kan fortfarande ana biografen under valven och den lilla duken mellan de två nödutgångarna. Det väldigt lilla maskinrummet kan man också titta in i, men projektorgluggarna är igensatta med små dockskåp.
29.6

Stjärnan

6.1

Drygt en månad efter starten 11 maj 1904 bytte Nya Kinematografen på Östra Hamngatan 29 namn och öppnade 20 juni som Stjernan (eller Stjärnan, det var mitt i stavningsreformen). Antingen inspirerades man till namnet av inredningen eller också passade man på att renovera. I vilket fall som helst har interiören beskrivits ha “fullt med stjärnor på väggarna” och gå i “cacaobrunt och indianutstyrsel”. Antalet platser är okänt.

Enligt Jan Olssons Från filmljud till ljudfilm ägde namnbytet rum i samband med att Montgomery och Schubach blev ägare i slutet av 1904, men annonserna under sommarmånaderna visar att det kom mycket tidigare.

Handlanden John Jansson drev biografen ungefär ett halvår innan han öppnade Biograph-Teatern på Sveagatan i slutet av november.

Från 20 oktober 1904 tog vicekonsul Ernst Odenius över Stjärnan. Varför en ångbåtsredare och konsularagent med kontor på Skeppsbron 1 och villa på Öfveråsen i Lerum skulle ge sig in i biografbranschen är kanske svårt att förstå, men det nya mediet kan ha varit lockande med sina oanade möjligheter till ekonomisk framgång. Innan året var slut hade dock lokalen gått vidare till Otto och Erik Montgomery, far och son, samt Johny B. Schubach.

Axel Reuterberg, som drev en affär med japanskt porslin, var föreståndare för Nya Kinematografen från starten och han fortsatte under ägarskiftena tills han blev delägare med Knut Husberg 18 februari 1909. Då hade de redan startat Cosmorama tillsammans på andra sidan gatan. Den 18 februari 1910 blev Efraim Jakobsson den siste ägaren. Han var kapellmästare, och såg antagligen biografinnehavet som en möjlighet att utöva sitt yrke.

CODAC
Någon regelbunden rapportering i pressen om filmvisningar fanns inte under de första åren. Den kanske tidigaste förekomsten var signaturen Codac, som från 1906 då och då skrev nedlåtande om sina biografbesök under rubriken Kinematograferna i GT.

Pseudonymregister listar två Codac, men Asplund har gjort en anteckning: GT-signaturen Codac (i början av seklet) är identisk med HT-redaktören Torsten Karling (1881-1938), som började som volontär på HT 1902 och lämnade tidningsbanan 1919 för att ägna sig åt teosofisk verksamhet. Några år var han GT:s chefred.

Nyhetsvärdet tycks inte ha varit högt. Det hände att krönikan kunde komma efter att filmerna lämnat repertoaren. En typisk text från den 17 januari:

Herrskapet tror kanske att kinematograferna äro till största delen afsedda för tjänstefolk, barn och landsbygdens ej allt för raffinerat nöjeslystna ungdom.

Codac beskrev vid samma tillfälle Stjärnans interiör med ord som mörkröda tapeter, matta på golvet, palmer längs fondväggarna, barn nästan flertalet. När han såg Förgiftad kärleksolycka blåste någon ut nyspulver i salongen.

6.8

Fastigheten nr 29 har en mycket kort fasad mot Hamngatan och den enda passande lokalen på ritningarna verkar vara alldeles för liten som biograf. Men det bekräftas av Maja Kjellin i boken om Kvarteret Bokhållaren i Göteborg (1955):

…i den nuvarande affärslokalen vid Östra Hamngatan var inrymd en biograf, biografen Stjärnan. Den hade en mycket spartansk inredning och sittplatserna var vanliga träbänkar. Men där kunde man för en billig penning avnjuta spännande och skakande filmförevisningar. För att få se bloddrypande filmer från franska revolutionens dagar, avstod dåtidens publik gärna från de lyxbetonade interiörer som våra dagars biografer erbjuda.

Huset var inte så litet som det kan tyckas från Hamngatan. Huskroppen fortsatte hela kvarteret längsmed Drottninggatan och blev sedan bredare mot Korsgatan och vid samma tid som biografen visade film låg där Hotell Kronprinsen och ett badhus med en simbassäng under ett atriumtak, 7 badrum i damavdelningen, 9 badrum hos herrarna och en nyhet för Göteborg, det elektriska ljusbadet.

Biografen stängde omkring 1911, badhuset 1916, hotellet tidigare. ASEA moderniserade fastigheten rejält 1918 då den fick det nuvarande utseendet. Ännu på 50-talet fanns den med grönt kakel klädda bassängen kvar, då som lampförråd. På 70-talet låg Textil-Centrum i den gamla biograflokalen, som det i dag inte finns det minsta spår av.

6.6

6.7

Stjärnan lär ha varit den första biografen i Göteborg som utökade de traditionella halvtimmesprogrammen till en full timme. Det hände 1905.

6.9

Första sidan av ett program i dubbelvikt A4. Av filmerna, som presenteras på insidan, att döma, så är bladet från 1905, vilket är ovanligt tidigt för den här typen av program.

6.10

Övre halvan av ett mer tidstypiskt program, dvs ett blad vars längd anpassades till längden av filmprogrammet. Det ryska-japanska kriget ägde rum 1904-05, så programmet bör vara från den tiden.

6.2A6.2B

Sillfiske(t) i Bohuslän (Sillfiske vid Västkusten) spelades enligt Svensk Filmografi in i januari 1906 med N E Sterner som producent och möjligen Robert Olsson (1877-1941) som fotograf. Filmen fick urpremiär den 20 januari på Göteborgs Kinematograf. Båda biograferna hade samma ägare, så det är inte så konstigt att filmen “på mångas begäran” dyker upp på Stjärnan, men att trycka reklamen på nyårskort verkar lite senkommet i slutet av januari.

Programmet visat från den 5 januari 1906.

Programmet visat från den 5 januari 1906.

ERIK OCH JOHNY
Erik Montgomery (1881-1935) var son till Otto – för pappan, se Oriental.
Johny Barthold Schuback var son tillfrukthandlare på Kungsgatan 32.

Eriks och Johnys aktiviteter inom den tidiga biografbranschen var så omfattande att det blir tydligast om de arrangeras i en kronologi. Ny information visar att Johny har blandats ihop med sin far Jacob på grund av att källor från den här tiden bara använder initial för förnamnet. Samtliga uppgifter nedan vad gäller frukthandel avser inte Johny, utan hans far Jacob.

1886: J skaffar bostad och filial till frukthandeln vid Andra Långgatan 18 (från 1890 nr 21).

1903:  Adresskalendern visar att Erik är handlande med kontor och lager vid Vallgatan 5. En annons berättar om vad han sysslade med: Uppsättning och försäljning af Elektriska Glödlampor, Brännare, Gascylindrar… Import af Cigarrer. Cigaretter, Velocipeder. En fabrik låg på Hisingen. (Kalendern kom ut i januari/februari, så uppgifter avser i regel året innan.)

Januari: Erik lämnar en anmälan till handelsregistret om en agentur-, handels- och kommissionsaffär belägen i Lundby.

1904: Erik har kontor och lager vid Kungstorget 7, d v s i samma hus som faderns biograf Oriental (från 27/2).

Juli: De öppnar Borås Kinematograf i f d Christierninska huset vid Österlånggatan 42.

1 november: Norges första biograf på Stortingsgaten 12 i Kristiania invigs.  Med hjälp av Johny hade Erik fått kontakt med en norsk grosshandlare och grundat Norsk Kinematograf-Aktiesellskap, som stod för biografen, med svensken N. E. Sterner som administrativ chef.

Slutet av året: Erik och Johny övertar tillsammans med Eriks far Stjärnan i Göteborg.
December: De öppnar Hälsingborgs första biograf.

1904-1906: J har en andra fruktaffärsfilial, i Arkaden.

1905: 14/1 AB Svenska Kinematografteatern bildas. Styrelsen bestod av Johny Barthold Schuback (verkställande direktör), bokhållaren Claes Hilmer Hansson och handlanden Axel Wiktor Larsson med handlanden Axel Hjalmar Krusell som suppleant. Syftet är “att tillverka, försälja och uthyra kinematografutensilier äfvensom att förevisa kinematografbilder”. De har kontor vid Östra Hamngatan 30 (dvs intill Stjärnan) och vid Södra Allégatan 5 (där familjen Montgomery bodde). På vilket sätt Montgomery har varit inblandad går inte att fastställa.

10/4 Tillstånd för Kinematografteatern att visa film i Exercishuset. En visning av Méliès Poetens serenad till månen (Au clair de la lune, ou Pierrot malheurreux, 1904), som ägde rum redan 2 april, kan ha varit en kringresande filmförevisare. En annons 16 april säger bara “Kinematograf i Exercishuset”. Verksamheten varade en månad. I polistillståndet anges följande datum: 25/3, 9, 16, 24 och 30/4.

18/7: AB Bio-Blanche bildas i Stockholm med Albin Bjurman, Carld Edberg och Johny i styrelsen. Erik anställs av bolaget.

23/10 AB Svensk Kinematograf tar över AB Svenska Kinematografteatern. Montgomery har inget att göra med den nya verksamheten.

13/12 Kinematografteatern får, trots att bolaget upphört, tillstånd att driva biografen Ideal. Ansökan lämnades kanske in innan övertagandet. En maskinist vid biografen minns att filmerna kom från Stjärnan, Erik & Johnys biograf. Recensenten Codac nämner i november 1907 Ideal som filialbiograf för Svensk Kinematograf. Så någon gång på vägen bör biografen ha bytt ägare.

1906: 23/7 AB Blanche upphör.Erik köper med Wahlberg Biografen i Blanch’s och Söders Biograf i Stockholm samt London-Biografen i Norrköping från Bjurman och Edberg. Wahlberg drar sig snart tillbaka.

1906-1907: Adresskalendern listar Erik som kinematografmaskinist (antagligen första gången yrket nämns i kalendern) med bostad vid Södra Allégatan 5, dvs samma adress som fadern (och Haga Kinematograf). Han arbetar som ambulerande filmförevisare.

1907: Enligt en annons för faderns grammofonuppfinning är Eriks adress nu St Paulsgatan 13 i Stockholm, där han driver Söders Biograf. Erik producerar ljudfilmen Norrköpings glada änka eller Grefve Danilo o. Hanna Glavari i föryngrad upplaga.

1907-1908: Erik försöker vid ett par tillfällen tillsammans med Jarl Östman att starta ett filmfackligt förbund, utan att lyckas.

1908: 24/1 Ideal brinner.

1909: Erik har en filmfirma i Birger Jarls-passagen i Stockholm.

18/2 Stjärnan övergår i annan ägo.

1911: 15/9 Biorama öppnar under Otto Montgomerys ledning. Erik kan ha haft något att göra med driften innan biografen får en ny ägare 1918.

1918: Adresskalendern ger Erik f.d. biografägare som yrke och Södra Allégatan 2 som bostad. Fadern hade då flyttat till Långedrag, antagligen i samband med att han slutat driva Biorama i samma hus.

Övriga källor: Filmbladet 1917:7. J Olsson: Från filmljud till ljudfilm.