Aftonstjärnan

DSC00821

Folkets hus-föreningen Aftonstjärnan köpte Aftonstjärnans hus på Lindholmen 1987. Fram till 1954 hade det förekommit filmvisning under namnet Stjärnan. Efter renovering invigdes den nya salongen i januari 1994 med Cinema Paradiso i Folkets Bios regi. Det finns 53 platser (200 med lösa stolar). Nu var det åter en blandning av olika föreningsaktiviteter och filmvisningar. I dag äger sporadiska föreställningar rum i Aftonstjärnans hus, varvat med annan verksamhet som revyer. Huset är K-märkt.

Det påstås ofta att Aftonstjärnan nu är Hisingens enda biograf. Det är fel. Backa Bio i Backa Folkets hus visar också film då och då.

Backa bio

https://i0.wp.com/www.didi.se/geocaching/ovr/biograf_rex.jpg

När Rex upphörde med visningar 1958 försökte Folkets Hus-styrelsen hitta nya intressenter, men förgäves. Bakom knuten väntade 60-talet med den stora biodöden då 15 biografer gick i graven. Först i början av 90-talet lyckades en förening få igång visningarna igen, som i regel äger rum varje söndag. Nu med namnet Backa Bio, samma namn som den första biografen i gamla Folkets Hus.. Golvet är inte längre sluttande och platsantalet är något mindre, 240. Att den gamla biografen låg på Backavägen och den nya på Granåsgatan 2 betyder inte att Folkets Hus flyttat. Den här delen av Backavägen har försvunnit i den nya stadsplaneringen.

Man verkar ha en tendens att glömma bort den här biografen, alltför ofta kallas Aftonstjärnan för Hisingens enda biograf. Med traditioner tillbaka till stumfilmstiden har Backa Bio all rätt att kalla sig för en riktig biograf.

DSC01048

Redbergsgården

69.6

Redbergsgården byggdes som ett Folkets hus 1931 vid Danska vägen 110. En sal med 243 platser på övervåningen gjordes om till biograf som från hyrdes av AB Cosmorama med filmvisningar lördagar och söndagar, helgdagsaftnar och helgdagar kl 7 och 9.

Den första filmen 30 oktober 1943 var Det brinner en eld med Inga Tidblad, Lars Hanson och Victor Sjöström. Den sista filmen 25 april 1971 blev Fästningen i Ardennerna. Principen var att man delade på samma repris- eller nedflyttningsfilmer som Olympia i andra ändan av staden.

69.3

Hyresvärden, Arbetarföreningen, hade tagit över Redbergsgården 1935. När Cosmoramabolaget hyrde lokalen 1943 slöts en cirkel. I bolagets barndom hade man hyrt C-salen (Folkbiografen) i Arbetarföreningens hus vid Järntorget, som komplement till Kronan och Cosmorama.

69.2

1959 bekräftade Arbetarföreningen i ett brev av den 14 december Cosmoramas uppsägning av hyresavtalet gällande Redbergsgården:

Har emottagit Eder uppsägning av hyresavtalet med Redbergsgården. Beklagar samtidigt förlusten av en sådan utomordentlig hyresgäst. Vi ha med Eder alltid haft det bästa samarbete och hoppas att det skall återkomma när TV-flugan gått över.

Huset står kvar. TV-apparaten också.

69.569.4

Med nedflyttningsfilm menas en film som flyttar från en större biograf till en mindre när publikunderlaget inte längre är tillräckligt stort. På det sättet kan filmen vandra till flera olika biografer och hålla sig kvar en längre tid än om den bara visades på den största biografen. Den här principen gjorde att biografägarna kunde programsätta filmerna för att ge en maximal inkomst åt varje biograf.

I dag styrs programsättningen av de amerikanska distributörerna efter modellen att få varje film att spela in så mycket pengar som möjligt på kortaste tid. Det innebär att filmerna samtidigt ska visas på så många biografer/salonger som möjligt, som på så sätt konkurrerar inbördes med varandra. En singelbiograf får i regel mindre publik än en filmstad för samma film. Resultatet blir att singeln dör. Distributörens krav gör det omöjligt för biografägaren att driva sina biografer maximalt, och har bidragit stort till biografdöden efter 1970-talet

Om en storfilm hade visats enbart på den största singelbiografen i en stad, så skulle det inte ha varit så svårt att hålla biograferna vid liv. I dag har kravet på intensiv och bred lansering ökat, eftersom DVD-intäkterna överstiger biografinkomsterna.  Ingen är längre intresserad av att en film går så många veckor som möjligt på bio.

69.1

Rex

64.1

Enligt en uppgift öppnade Rex 1940 i en utbyggnad av Folkets Hus vid Backavägen 75. Vad som inte framgick direkt var att utbyggnaden (till väster om entrén) var i ett helt nytt hus, som ersatte det gamla Folkets Hus, där Backa bio hade legat. Arkitekt Sven Wedenmark svarade för ritningarna. Utom biografen, som med parkett och läktare hade 307 platser, byggdes samlingslokaler, bibliotek och kafé.

64.2Invigningsfilmen på Rex 13 september 1940 var Vildmarkens sång med Signe Hasso och Georg Lökkeberg. Rex var den femte biografen som öppnade 1940 i Göteborg – det var mitt i den stora biofebern, med en eller flera nya biografer varje år under en åttaårsperiod.

Biografen gick aldrig riktigt bra, och ägaren Hugo Hansson, som hade kontrakt på fem år, ville att Folkets Hus skulle ta över verksamheten redan 1942, men man misslyckades med att finansiera övertagandet, så Hansson strävade på till 1958. Den 8 juni visades den sista filmen, Panik på kapplöpningsbanan med Norman Wisdom. Långt fram återkom filmen till huset, nu under namnet Backa bio.

64.3

Roxy

[71.1
Arkitekt E. Ragndahl ritade Kyrkbytorget som byggdes 1954-55 av Göteborgs Stads Bostads AB. Roxy låg tillsammans med biblioteket i tvåvåningsbyggnaden på den norra sidan. Den hade putsad fasad och flackt plåtklätt tak. På kortsidan fanns en sorts baldakin med namnet “ROXY” på taket. Hisingen hade nu fått sin tredje och största biograf, efter Lundby bio och Rex vid Tingstad.

Entrén gick genom en 20 meter lång, ganska smal foyer med tak av träullsplattor och inredd med “alla moderna bekvämligheter”. Salongen med 477 platser hade väggar av perforerad cementsten och tak av mörka eternitplattor. Golvet var täckt av grön linoleum och otaliga luftventiler. Längst bak fanns en murad vit baldakin. De sammetsröda stolarna och ridån utgjorde de enda färgklickarna. Det här “nakna” sättet att använda byggnadsmaterial gick igen i samtliga förortsbiografer.

Invigningsfilmen 15 november 1956 blev CinemaScope-filmen Bus Stop med Marilyn Monroe; duken var 7 m bred. Ibland visades filmerna en hel vecka, som Mannen med den gyllene armen och Gorilla; rekordfilm var Lille Fridolf och jag, som gick i hela två veckor. Men oftast bytte man film både på måndag och torsdag.

Roxys föreståndare hette Göte Karlsson. Sista filmerna 28 mars 1965 blev Snövit och de sju dvärgarna som matiné och Angélique som kvällsföreställning.

DEN KORTA FÖRORTSTRENDEN
Om Arbetarföreningens lokaler vid Järntorget med biografen Nya Teatern hade rivits fyra-fem år senare skulle nog Draken aldrig ha byggts som ersättningsbio. I slutet av 50-talet försökte biobranschen hänga med i samhällsomvandlingen. Folk fick bättre ekonomi, flyttade ut i nybyggda förorter, köpte TV och tillägnade sig nya fritidsvanor. De sista singelbiograferna i Göteborg byggdes vid den här tiden, precis innan publiken började stanna hemma för att titta på TV, påta i trädgården och springa i skogen.

De fyra nya som invigdes mellan 1956 och 1959 låg i Kyrkbyn, Tolered, Gamlestaden och Kortedala. Bara en skulle bli äldre än tio år och överleva 60-talet, den stora biodödens decennium. Av de fyra tillhörde tre Folkets Hus-rörelsen, som var en stor biografägare på landsorten. Roxy blev deras första i Göteborg, men 619:e i hela landet.

Andra bolag, som Cosmorama, var oroade över den nya konkurrenten. Hanteringen av Röda Lyktan vid Södra Allégatan belyser situationen. Vid den här tiden var biografen helt förfallen, det var kallt och det regnade in och det var antagligen den enda biografen i staden som fortfarande körde med bara en projektor och paus för omladdning.

Osäkerheten vad det gällde Hagas framtid och sanering i området var stor. Därför ville inte Cosmorama lägga några pengar på annat än de absolut nödvändigaste reparationerna. Hyresvärden i Stockholm var helt ointresserad; Cosmorama misstänkte att det fanns en spekulant på fastigheten.

Det vore nog ingen större förlust att göra sig av med lokalen, även om den behövdes för att köra de pang-pangfilmer som tidigare gått på Nya Teatern, de passade ju inte på nya, fina Draken –

om man ej visste, att Folkbiograferna komma att kasta sig över den – och även göra en radikal omändring av lokalen. Så sker ju på platser, där Folkbiograferna lyckats komma in. Folkbiograferna ha, som bekant, kommit över Kortedala i östra stadsdelen och Kyrkbyn på Hisingen – och äro säkert mycket intresserade av att få en mera centralt belägen bio i Göteborg. (Ur brev till SF:s stockholmsdirektör B. Juberg från göteborgskontoret)

I februari 1954 ägde en biograffusion rum genom att Folketshusföreningarnas riksorganisation och Sveriges Folkbiografer AB förvärvade aktiemajoriteten i Skandinaviska biograf AB. Miljonköpet berörde 15 biografer i 13 städer. Sveriges Folkbiografer, som i huvudsak ägdes av Folketshusföreningar, var huvudman för 600 småbiografer i Folkets Hus och bygdegårdar runt om i landet. De tre nya göteborgsbiograferna i slutet av 1950-talet ingick i den allmänna expansionsivern.