DET FÖRSTA FILMPROGRAMMET

V.9

Enligt Göteborgs första biografmaskinist, Arthur Rehn, visades åtta filmer, alla kortare än en minut. “Vid bytet av filmrullarna spelades musik på fonograf… [eller graphophon som man tydligen sa när det begav sig]” Enligt Idestam-Almquists Svensk film före Gösta Berling var det “ett franskt Méliès-program han kommit över”. Waldekranz kom också fram till att filmerna kom från Méliès.

graphophone

Ett exempel på graphophon. Det finns många fler här.

Georges Méliès hade imponerats av bröderna Lumières första filmvisning i Paris och förgäves försökt köpa en av deras apparater. Bara ett par månader senare, i februari 1896 fick han tag på en Bioscope, en projektor/kamera konstruerad av engelsmannen William Paul. I maj-juni spelade han sina första filmer, många av dem “nyinspelningar” av Lumiére-filmer.

Eftersom Lumière helt satsade på att utbilda egna maskinister och skicka ut dem i världen, så är det inte heller troligt att han släppte ifrån sig sina egna filmer till konkurrenterna. Av de fragmentariska beskrivningarna i många olika källor av programmet på Valand kan man vid första anblicken tro att det bestod av några av de mest berömda Lumière-filmerna från den här tiden. Det är inte så konstigt eftersom Lumières filmer har fortsatt att visats och hyllats som de första filmerna, medan Méliès kopior har försvunnit och glömts bort, men det var med största sannolikhet följande Méliès-filmer:

Graphofon: Husarmarsch

1. Ett järnvägståg anländer till stationen (Arrivée d’un train – gare de Vincennes eller gare de Joinville) “…när lokomotivet kom ångande rakt fram emot publiken blåste biomaskinist Rehn i en signalpipa och folk hukade sig eller störtade i panik upp från bänkarna.”

opera

2. Operaplatsen i Paris (Place de l’Opera – som det fanns två filmer från)

serpentine

3. Serpentindansöses (Danse serpentine – eller möjligen Miss Vère)
En Edison-film “…den kända varietéartisten Lois Fuller …inledde alltid kvällens program”, enligt Rehn. Idestam-Almquist tror inte att det var Fuller själv som dansade (han tycks ha glömt att han i ett annat sammanhang påstått att det var ett Méliès-program), medan Waldekranz föreslår Serpentindansösen miss Vivian. Det vimlade av olika serpentindansösfilmer vid den här tiden. Rehn menade att det var “en delikat och graciös pinuppa som kom hjärtat att klappa hastigare på lilla Londons lorder.”

4. Roddfärd. Damer stiga i land

https://i0.wp.com/www.cinearchives.org/photos_cdb/p/339%20-%20DEFENSE%20D%27AFFICHER_Photos_339-Defense%20d%27afficher-1.jpg

5. Affischering förbjuden (Défense d’afficher – en komisk scen) – You Tube

6. (“ett bantåg avgår från stationen” – det finns ingen passande titel bland de 78 filmer som Méliès spelade in 1896, möjligen La gare Saint-Lazare, men det kan också vara så att den som mindes blandade ihop den med ett anländande tåg.)

7. En oväntad honnör
en komisk sketch som visades som sista film

8. Snabbmålaren/Snabbtecknaren (Dessinateur express). Rehn: “en herre som på rekordtid förfärdigade den naturtrognaste bröstbild å drottning Victoria av England.”

Den 13 januari förkunnar en annons i GHT om nytt program på Valand från nästa dag:

1. filmen med vågorna (troligen Effet de mer sur des roches – som varit försenad)

2. En badscen eller Vid Hafsstranden i Trouville (Jetée et plage de Trouville – del 1 och del 2 finns att välja på)

3. Tsarbesöket i Paris (Besöket ägde rum i oktober och Méliès tog fyra filmer: Revue navale à Cherbourg, Cortège du tsar Versailles, Les haleurs de bateau och Cortège du tsar bois de Boulogne; vilken av dem som visades på Valand går inte avgöra, den svenska titeln kan ha syftat på tsarens parisbesök i största allmänhet)

4. Ett pojkstreck/Den nerblötte vattnaren (L’arroseur – Méliès gjorde alltså även en kopia av Lumières berömda komedi)

5. En soldat som plockar en höna

Graphophon: Ryska nationalhymnen

“Det var en väl tilltagen paus mellan varje nummer, så att maskinisten skulle hinna spola tillbaka den gamla rullen och sätta i en ny – och kinematografens kylvatten hinna svalna. Den tidens bågljuslampor framkallade kolossala temperaturer. I pausen frambringades emellertid musik genom ett annat av den tidens tekniska underverk, fonografen, och dessutom visades stillbilder med reklam för stadens stora företagare – precis som i våra dagar.” (GT 11/1 1957)

Det första tillståndet för visning hade sökts fram till 4 januari, men det förlängdes till 31 januari. En påtänkt konstutställning i mitten av januari blev framskjuten och i slutet av månaden upphörde filmvisningarna på Valand. Enligt senare annonser hade filmerna setts av mer än 26.000 människor.

Arkaden – Resan till månen

1.922/11 1902

Georges Méliès Resan till månen (La Voyage dans la lune, 1902) var ett nytt sätt att göra film. Programmen hade dominerats av verklighetsbilder (föregångarna till journalfilmer och dokumentärer). Méliès populära fantasterier blev början på filmen som underhållning och verklighetsflykt. Resan till månen var också längre än de flesta andra filmer, hela 16 minuter.

Den svenska premiären ägde rum i Realläroverkets högtidssal den 29 oktober, men uppgifterna kring visningarna är motstridiga. Enligt Waldekranz var det Imperial Bioscope från England som kom på  besök. Annonsens text tycks bekräfta detta:

…(scener, dekorationer, maskineri och tillbehör af  G. Melies i paris) har senast med glänsande framgång förevisats på Alhambrateatern och Kristallpalatset i London, där pressen beskrifvit det såsom det underbaraste som någonsin förevisats… Under föreställningens nummer utmärkt pianomusik. (Det här är antagligen första gången en filmregissörs namn anges i en annons.)

https://i0.wp.com/www.janolssonvykort.se/img/21811.jpg

I polisens Dagbok ang tillställningar från 1902 finns en anteckning om att Le Tort ämnade visa film i Torghallen 22/10-25/10. Men han ansökte också om tillstånd för Realläroverkets aula för oktober-november. En tänkbar förklaring till “dubbelbokningen” är att han insåg att den nya filmen var så speciell att den krävde en större lokal. En notis i GT (12/11) bekräftar att både Resan till månen och Lilla Rödlufvan fortfarande visades på läroverket den 13 november.

Hur det nu än ligger till, så hade Le Tort med största sannolikhet något att göra med att Resan till månen introducerades i Sverige. Efter succén på läroverket, trots höga priser, 1 kr för salen, 50 öre på läktaren, tog han över filmen till Arkaden den 15 november med normala biljettpriser, 25 öre för vuxna och 10 öre för barn. I biografens annons fanns en bild på mångubben med en raket i ena ögat.

Le Tort insåg att Resan till månen var för stor för en biograf. Så inför 1903 lämnade han själva driften av Arkaden till sin personal för att ta Méliès-filmen till folket. Den 27 december återkom hans annons med damen i flammorna för sista gången. Nu med texten: “Sista dag i Arkaden med rörliga bilder i morgon Söndag den 28.”

Att Le Tort fortfarande hade ett finger med i Arkaden framgår av att hans nya filmer regelbundet återkom i repertoaren och ofta hade svensk urpremiär i Göteborg under 1903.

https://kinnegbg.files.wordpress.com/2013/03/melies3.jpg

Den 30 september till 2 november är han tillbaka vid Realläroverket med Robinson Crusoe, Djupets under (Le Royaume des fées 1903 – ovan) och Napoleon Bonapartes liv (L’epopée Napoléonienne, 1903), de två senare premiärer. I november visas de tre filmerna under olika veckor i Arkaden

På annandagen var det dags för ett läroverksbesök igen. Nu med premiärer på två engelska filmer av Robert W. Paul, Kapten Kettles nordpolsresa (Voyage of the Arctic, or How Captain Kettle discovered the North Pole 1903) och Vilhelm Tell (1902). Arkaden tog över Vilhelm Tell redan två dagar senare.

Men nu var det definitivt slut för Le Tort i Göteborg. Arkadenbiografen  bjöds ut till salu för 500 kr. Bland spekulanterna fanns en skådespelare som arbetat vid Folkteatern, Victor Sjöström, som funderade på att bli biografägare, men han hade inte tillräckligt med pengar. Han blev så småningom filmregissör istället.

F W Edholm
Alfred P. Nordenstam, som sedan oktober 1903 visat film på Vintertivoliet, tog den 3 januari 1904 över Arkaden efter Niels Le Tort, men sålde den vidare redan i april till F. W. Edholm. Den nya konkurrenten Olympia, bara 50 m bort i Arkaden, måste ha varit en otrevlig överraskning när den öppnade den 9 januari.

Tillståndsbeviset den 19 mars gällde “biografrörelse i Göteborgs Arkader” under ett och ett halvt år från den 1 april.

Edholm var en skåning som tidigare arbetat som ingenjör hos L M Ericsson. Efter en USA-resa medförde han en filmapparat från Boston, vad han gjorde med den är det ingen som vet. Han står som biljardegare i Adresskalendern 1901-14 med bostad i en vindskupa på Drottninggatan 44/Arkaden.

Med två biografer i Arkaden gick det inte i längden att kalla den ena för Arkaden utan risk för förväxling och från den 16 september 1904 var det Alhambra som gällde.