Göteborgs Kinematograf

17.2

Kungsgatan (på bilden från 1900) är den gata i staden som längst varit biogata. Från när Göteborgs Kinematograf öppnade 9 september 1905 (vid nr 15) till Victorias stängning 2002 har här alltid legat minst två biografer.

Huset med butiksskyltarna på höger sida byggdes om 1904. I den bortre tredjedelen av fastigheten låg Göteborgs Kinematograf (senare Intima-Biografen, Lilla Teatern och Facklan).

I mitten av nästa kvarter på höger sida fanns Favorit en kort tid. Längst bort i bilden skymtar träden kring Domkyrkan; här låg Kronan och här var Filmstaden Downtown fortfarande verksam en bit in på 2000-talet. I kvarteret bortom kyrkan, på vänster sida fanns Victoria och i korsningen med Östra Hamngatan låg Grand.

Göteborgs Kinematograf är den äldsta biograf som kom att fortsätta sin verksamhet ända fram i “modern tid”. Det var också den biograf som längst behöll uttrycket “Kinematograf”. Efter att ha bytt namn två gånger, 1918 till Intima-Biografen och 1944 till Facklan, drogs den slutligen med i det stora bionedläggningsraseriet på 1960-talet.

Göteborgs Kinematograf blev stadens ledande biograf efter Olympia i Arkaden. För att möta konkurrensen från de många biograferna satsade man på egna reportage med hjälp av fotograferna Charles Magnusson, Robert Olsson och Nils Thomasson; man spelade in ljudfilmer och man hade en programsättning av sensationsfilmer som ledde till de första föräldraprotesterna mot filmfördärvet. 1905-06 var en tumultartad tid i stadens biografhistoria.

17.5

Ombyggnaden 1904 av fyravåningshuset är ritad av arkitekten A. Westerlind, som också, tillsammans med fabrikör Anton Almquist, var fastighetsägare (1911-17 var Almquist ensam ägare).

Huset bestod av två parallella kroppar som förenades innanför en långsmal gård. Alla fasader täcktes nästan helt av fönster, de mot gatan var stora, medan de mot gården var långsmala.

På båda sidorna om porten fanns en butik med två skyltfönster vardera och lagerlokal innanför. Porten var tvådelad, den högra ledde genom en gång in till gården. I gången till vänster fanns en butik, följt av vaktstuga och hiss; ovanför ledde en brygga över från hissen till den högra huskroppen. Innanför gården låg en strykinrättning till vänster och tvätt till höger, mellan dem en trappa upp till övriga våningar.

Den vänstra delen av porten mot gatan ledde till ett trapphus. Den främre delen av första våningen var utställningslokal i båda huskropparna, en smal förbindelse fanns mellan trapphuset och ytterväggen. Innanför i den vänstra delen låg ett sockerbageri och ett konditori, i den högra matsalar och kafé. Den andra våningen upptogs helt av utställningsutrymmen medan den tredje var vind.

Det finns inga ritningar från den första biografens tid, men ombyggnadsritningar från tiden för namnbytet till Intima-Biografen visar att biografen låg i den vänstra huskroppens bottenvåning. Göteborgs Kinematograf kom till på det klassiska sättet, genom att väggen mellan två angränsande rum slogs ut. Antalet platser är okänt.

I husets högra butik fanns under olika perioder mellan 1906 och 1913 Bröderna Ekmans Kappaffär, cykel- och sportaffären G. R. Johansson & Co samt Café Tua. Den första pingstförsamlingen, Smyrna bildad 1914, inrättade en predikolokal längre upp i huset. Långt senare hade scenskolan sina lokaler här innan den flyttade ut till Bö.
17.9

Den tidigaste annonsen för Göteborgs Kinematograf är från lördagen den 9/9 1905 (HT). Texten betonar programbytet två gånger i veckan och visningstiderna framhålls, typisk information som presenterar en ny biograf. Men det hindrar inte att biografen kan ha öppnat någon vecka tidigare.

Polisens tillstånd är daterat den 11 augusti och biografernas säsongstart efter sommaruppehållet låg gärna i slutet av augusti. Att Oriental den 1 september inledde säsongen med att markera: “Ett charmant program. Är fortfarande den största och trefligaste Biograf-Teatern i Gbg” kan förstås vara en släng åt Göteborgs Kinematograf.
Priserna, 35 och 25 öre, och öppningstiderna, 5-10.30, sön 1-5, 6-10.30, var de normala för tiden.
17.16

Basen i alla biografers program vid den här tiden utgjordes av korta farser och dramer, som ofta varierade samma tema. Skådespelarna och regissörerna och alla andra var anonyma. Det enda som skilde en film från en annan var en säljande titel eller en lustig beskrivning. Oftast nämndes bara ett eller två huvudnummer i annonsen, och ibland inget alls. Göteborgs Kinematograf verkar ge upp oftare än andra biografer när man inte har något att slå på:

“Två gånger i veckan bjuder Göteborgs Kinematograf på totalt nytt program. I dag nytt” och “I dag trefliga komiska vackra lärorika nyheter” (6/12 1905), “Vår lokal har den bästa ventilationen af alla lokaler i hela staden” (9/12), “Vårt enormt komiska program väcker stormande munterhet” (27/4 1906), “Ny Odödlig Nyhet och ett stort nytt charmant och särdeles roande Kinematograf-Program” (2/5), “Önskar Ni ett godt skratt? Det i dag uppsatta Programmet är Makalöst skrattretande” (22/9) och  “Folket jublar över det i dag uppsatta nya programmet” (14/11).

Men man hade också svensk premiär på filmer som i dag är en del av filmhistorien: Edvin Porters Hur Mr Jones förlorade sina kläder /How Jones lost his roll (25/10 1905), Hönan med guldägget /La poule aux oeufs d’or “Vacker, Vackrare än någonting förut, Vackrast af allt som kanske kan uppnås” konstnärligt kolorerad – OBS! 14 000 fotografier (23/11), Hepworths Alice i Undrens Land /Alice in Wonderland (9/12), Alice Guys De två små vilsnegångna /Les petits coupeurs de bois vert  (23/12), Charles Magnussons Sillfiske i Bohuslän (19/1 1906) och En flickas hjältedåd /The little train robbery med Marie (Mae) Murray (gemensam premiär med Olympia 14/2).

Den 19 mars 1908 meddelade en annons: “Dagens nettoinkomst afsättes till förmån för de arbetslösa i Göteborg. Intressant program, däribland de arbetslösas demonstration.” Samma år kunde man se Olympiska spelen på bio, från den 20 augusti.
17.17ny

1910 hade Värmländingarna premiär på Göteborgs Kinematograf. Den var längre än andra filmer och förebådade, tillsammans med den ännu längre Regina von Emmeritz och konung Gustaf II Adolf på Cosmorama (28/11), långfilmens intåg i filmprogrammen.

Den 22 maj 1916 visades en vision av milleniumskiftet. Filmen År 2.000 var ett sensationsdrama i 4 akter. “Iscensättningen visar än en gång över vilka fenomenala möjligheter filmkonsten förfogar.” Den 4 september samma år ingick  Metropol och Göteborgs Kinematograf konsortieavtal och började samannonsera.

STERNER vs POLISEN & CODAC
I äldre svenska filmhistorier (Idestam-Almquist) och i Uno Asplunds anteckningar anges Charles Magnusson som ägare till Göteborgs Kinematograf. Att det är fel bekräftas av en notis i GT den 24 januari 1906 där polisen klagat på en av filmerna:

Anmärkningarne framställdes till vaktmästaren å lokalen, men med så ringa påföljd att numret gafs två dagar därefter. Då polisen efterhörde anledningen till detta svarade vaktmästaren, att ingenting kunde göras af personalen på kinematografen, då anmärkningen ej var ställd direkt till kinematografens ägare hr Nils Einar Sterner.
Med anledning häraf var hr Sterner i går kallad till inställelse inför poliskammaren och meddelade därvid att han ej hade kännedom om, hurudant det klandrade numret vore.
Poliskammaren erinrade hr Sterner om dennes skyldighet att ställa sig polisens order till efterrättelse och att denna skyldighet jämväl gälde de å kinematografen anställda personerna.

Hr Sterner har en gång förut erhållit en privat påminnelse i samma riktning af polisintendenten.

Tre månader senare är det Sterner som går till angrepp. Han har tröttnat på signaturen Codacs spydigheter och försöker utröna om det är den anonyme skribenten eller tidningen som har ansvaret eftersom han tänker vidtaga rättsliga åtgärder. Han vänder sig särskilt mot en artikel, “Odödligheten på kinematograf”  i GT den 23 mars.

Efter en del tjatande, redaktionen menar att det “knappast har något annat syfte än att göra reklam för ifråga varande kinematograf”, lyckas han den 11 april få in ett “Beriktigande” där han menar att den tidigare publicerade “artikeln syntes mig vara tendentiös, gående ut på en ovederhäftig kritik af våra bilder för att därmed understryka ett beröm för en annan kinematograf.”

I december 1906 startade Magnusson Kronan med en uttalad målsättning att bara visa rumsrena kvalitetsfilmer, en reaktion mot den skandal som Göteborgs Kinematograf hade orsakat med sin programsättning i slutet av 1905. Det kan bekräfta att han inte hade något att säga till om vad det gäller driften av Göteborgs Kinematograf, men det kan också vara så att han bara utnyttjade skandalen för att ställa sin egen biograf i bättre dager.

Asplund menar att Sven Pettersson, som var fotograf och Magnussons medarbetare i deras gemensamma fotolaboratorium, övertog biografen 1906. Det här är antagligen ett av flera exempel på hur svårt det kan vara att hålla isär ägare och föreståndare. Pettersson fungerade nog som biografföreståndare.

När Svensk Kinematograf upplöstes i april 1909 blev Emil Olsson och J.A. Qvicklund biografens ägare. Förre konduktören Qvicklund har inte satt några andra spår i Göteborgs filmliv, men Olsson blev känd som “Kinne-Olle” när han 1914 byggde Metropol.

Göteborgs Kinematograf: En lyckad konkurs

AB Svenska Kinematografteatern bildades i januari 1905 men övertogs inom ett år av AB Svensk Kinematograf. Likheten i namnen har gjort att bland andra Idestam-Almquist blandat ihop de två.

Bolagsordningen beskriver företagets verksamhet: att tillverka, försälja och uthyra kinematografutensilier ävensom att förevisa kinematografbilder. Den är undertecknad av Johny Barthold Schuback, Claes Hansson och Axel W Larsson samt bevittnad av Hugo Wikström och E F Ljungström. En kopia av registreringen finns vid Kungl Patent- & Registreringsverket den 13 februari 1905.

Enligt en notis i GT (22/11 1905) konstituerades Svensk Kinematograf dagen innan med ändamål att från den 1 Jan. 1906 öfvertaga aktiebolaget Svensk kinematografteaters affärsrörelse, utvidga denna samt driva tillvärkning af kinematograffilms.

De större aktieägarna i det nya bolaget var Wilhelm Ranch (150 aktier), Carl G Boisen (64) och Axel V Larsson (60). Övriga 60 fanns hos Martin Rydell, Charles Palmqvist och Hjalmar Krusell.

Verksamheten låg vid Kungsgatan 15 med kontor, direktörsbostad och Göteborgs Kinematograf samlat på samma adress. Nils Einar Sterner hade varit administrativ chef  i Norsk Kinematograf-Aktiesellskap, som i november 1904 öppnade Norges första biograf i Kristiania.

Erik Montgomery och Johny Schuback var också inblandade i det norska äventyret, men nu var de ute ur leken. Riktigt hur det gick till är inte utrett, men Montgomery-koncernen tycks ha tappat inflytandet i Göteborgs filmliv i samband med att Kinematografteatern upphörde, man förlorade också sina landsortsbiografer till den nya bolagsbildningen.

I november 1905 var Sterner mantalsskriven på Östra Hamngatan 30, Kinematografteaterns ena kontorsadress, med en hänvisning till Kristinelundsgatan 3 som hemadress. I Adresskalendern för 1907 (som avser förhållandet 1906) står han som verkställande direktör för Svensk Kinematograf med samma hemadress som tidigare. I kalendern för 1908 är disponent Vilhelm Ranch (hemadress Färgaregatan 4) direktör. Bolaget är listat i kalendern till och med 1909, det år som en annan ägare övertog Göteborgs Kinematograf.

Jan Olsson är den som mest rotat i de gamla bolagspapperen. I Från filmljud till ljudfilm redovisar han turerna som bakgrund till sin genomgång av de svenskinspelade ljudfilmerna. Adresskalenders uppgifter om byte av direktör får sin förklaring i 1907 års utdragna bolagsstämma med stadgeändringar och nya aktieägare som följd. Bolaget upplöstes den 8 april 1909 och inom två veckor hade Göteborgs Kinematograf fått nya ägare.

Den konkurs som följde blev lyckad. När samtliga skulder betalats med ränta, så delade aktieägarna på resten. (GT 16/3 1910).

Göteborgs Kinematograf: Charles Magnusson

17.1

Charles Magnusson (26/1 1878 – 18/1 1948) bodde under skoltiden på Viktoriagatan 4 i Göteborg. Efter Carlstedts förberedande skola flyttade han till andra klass i Göteborgs Real-Läroverk (senare Vasa Högre Allmänna Läroverk), men han var ingen större begåvning. Efter femte klass (och två år i tredje) slutade han våren 1894 med dåliga betyg i allt utom Naturlära där fysik och kemi ingick.

Hans intresse för fotografi ledde till internationella priser redan i gymnasiet och för att ha råd att ägna sig åt sin hobby tog han jobb i olika firmor som kontorist och bokhållare. Året för när Magnusson köpte sin första filmkamera varierar i olika källor mellan 1903 och 1905. Innan de många biograferna öppnade runt om i staden under 1904 och Olympia börjat spela in egna filmer (tidigaste dokumenterade är från 16 februari 1904)  är det knappast troligt att Magnusson började tänka på att skaffa sig kamera.

Magnusson berättade i Filmbladet 1916:2 att han 1905 träffade Nils Sterner på gatan och blev erbjuden anställning som fotograf och kontorist vid nyöppnade Göteborgs Kinematograf. Redan dagen därpå, den 16 september, tog han sin första film, på Heden, där Barnens dag för första gången firades i Göteborg i dagarna två. Filmen, som är bevarad med 1 minut och 48 sekunder, visades den 20 september på Göteborgs Kinematograf.

Magnusson bör rimligen ha haft en del erfarenhet av filmande innan. Debuten kan ha ägt rum redan vid Holmenkollendagen den 13 mars. Han låg antagligen bakom de filmer som visats på nyrenoverade Stjärnan i augusti: Tyska pansarfartygens besök i Göteborg i Juli 1905, Prins Gustaf Adolf och Prinsessan Margarethas ankomst till Stockholm, Ett eldsläckningsprof å Heden i Göteborg i Juli, 1905 med Kolsyresprutan KOSTOS, Kungl. Kortègen å Djurgården i Stockholm. Det skulle förklara hans snabba anställning vid Göteborgs Kinematograf. Sterners tidigare associationer med Montgomery, som ägde Stjärnan, bör ha gjort att han kände till Magnusson när de två träffades på gatan.

1908.7

De första filmerna framkallades i det egna badrummet, men snart hade han inrättat ett laboratorium. Under hösten levererades en rad filmer till Göteborgs Kinematograf: Hvalfångarnes lif, Kapprodd i Kristiania (30/9), Gamla Akershus fästning i Kristiania (4/10), Konung Haakons mottagning: Ombordstigningen å ång. “Heimdal” (18/11), Konung Haakons mottagning i Kristiania den 25 november 1905 (29/11) och enligt en annons införd dagen efter premiären den 29 december: 4 timmar efter aftäckningen af Jonas Alströmers staty förevisade Göteborgs Kinematograf densamma.

När Haakon VII, Norges förste kung efter unionsupplösningen, kom till Kristiania den 25 november, tilläts bara en fotograf ombord på båten. Det var Charles Magnusson.

1908.6

Svensk Kinematograf, som formellt bildades den 23 oktober 1905, drev Göteborgs Kinematograf. Idestam-Almquist menade att biografen var Magnussons, men han ingick inte bland aktieägarna, annat än en kort period under själva bolagsbildningen, antagligen av taktiska skäl. Och det kan knappast ha varit förenligt med arbetet som filmfotograf. Tillsammans med fotografkollegan Robert Olsson dokumenterade de allt från galoschfabrikation i Skåne via sillfiske i Bohuslän och timmerhuggning i Värmland till sameliv i Jämtland.

Charles Magnusson hade under många år sällskap med Emma Wilhelmina, född i Haga 1884 och dotter till handlanden August Nordblom på Snickaregatan, som drev ett smörstånd i Saluhallen, så dottern kallades för Smör-Emma. Hon blev senare kassörska vid Kronan och bytte namn till Bio-Emma.

Magnusson tänkte gifta sig, men tyckte att han borde ha en tryggad ekonomi först, och ville därför starta en biograf med kvalitetsprogram till skillnad från de spekulativa filmer som föräldrar och lärare hade protesterat mot på andra biografer. Han gick till sin svåger Otto Stendahl som drev vinkällare vid Vallgatan, där man kunde få portvin för 20 öre glaset; Georg Blickingberg och Gösta Ekman tillhörde stamgästerna. Stendahl hjälpte honom hitta en lämplig lokal i närheten, på Kungsgatan mittemot Domkyrkan.

Den 31 juli 1907 bildades AB Biokronan med Magnusson som chef och Stendahl som styrelsemedlem. Året därpå vidgades ambitionerna när han tillsammans med Karl Oskar Krantz, en filmuthyrare i Lund, bildade Biografaktiebolaget Kronan. Och 1909 blev Charles Magnusson direktör för Svenska Bio i Kristianstad och lämnade därmed Göteborgs biografvärld.

Göteborgs Kinematograf: Egen produktion

Ingen biograf av klass kunde klara sig utan en egen filmproduktion. Med fler än tio biografer i Göteborg 1905 hårdnade konkurrensen. Annonseringen speglar kampen om publiken.

På biograferna kunde man se världshändelser: Strider kring Port Arthur, En färd med en engelsk expedition till Nordpolen med ångaren “Arctic”, Engelska militäröfningar under boerkriget i Afrika och Jordgubbsskörd i England. Kändisreportage var också populära, vid den här tiden begränsade de sig till kungligheter: Kejsar Wilhelms Medelhafsresa, Vicekonungens kröning i Indien, Originalbilder från fursteparets bröllop i Windsor och Prins Gustaf Adolf och Prinsessan Margarethas ankomst till Stockholm.

17.10

Men det var de lokala verklighetsbilderna som väckte störst intresse. Även här blev öppnandet av Göteborgs Kinetmatograf i september 1905 en tändande gnista. En annons i HT förkunnade: Spårvagnsolyckan i Göteborg den 9 sept. 1905/Obs! Eget tagna/Obs! Enda existerande. Inför det första firandet av Barnens dag i staden lovade man den 12/9 Hela bruttoinkomsten … öfverlämnas till kommitterade för ‘Barnens dag’. och den 20/9 kunde man bjuda på ett reportage från firandet, upptaget av Svensk Kinematografs egen fotograf, Charles Magnusson.
17.11

Från premiärannonserna kan man se att Magnusson inte stannade i Göteborg: Kapprodd i Kristiania (30/9), Gamla Akershus fästning i Kristiania (4/10), Konung Haakons mottagning: Ombordstigningen å ång. “Heimdal” (18/11), Konung Haakons mottagning i Kristiania den 25 november 1905 (29/11). Även Olympia uppmärksammade den norske kungens återkomst efter unionsupplösningen: Konung Haakon VII:s intåg i Kristiania (28/11) från “Anders Skogs ateljé”.

Att ha unika bilder var viktigt. Göteborgs Kinematograf sparade inte på orden i annonsen den 29 november:

17.8

Att komma först var också viktigt: 4 timmar efter aftäckningen af Jonas Alströmers staty förevisade Göteborgs Kinematograf densamma (annons 30/12, dagen efter premiären).
Magnusson fortsatte kringresandet under 1906: Kristian IX:s begravningståg från Köpenhamn till Roskilde (februari). Anders Skog kunde berätta att man hade egna “biografister” både i Roskilde och Sundsvall söndagen den 18/2. Redan den 19/2 visade båda biograferna filmen från begravningen och den 21/2 annonserade Olympia om Traftäflingarne och skidtäflingarne i Sundsvall.

Den 24 februari inledde Göteborgs Kinematograf serien Svenska bilder med ett avsnitt om Värmland. Den 8 mars visade Olympia Norrlandsbilder från “egen utsänd Bioscopist” och den 15 mars Skidtäflingarne vid Holmenkollen den 12 dennes. Efter “tre veckors oerhörda strapatser” kunde  Göteborgs Kinematograf den 31 mars presentera Lappbilder fotograferade av  Robert Olsson och Nils Thomasson.

Höstsäsongen öppnade Kinematograf med en liten clou. I en trespaltsannons den 25 augusti utlovade man: hela det för Hans Majestät Konungen förevisade utfvalda program, som vann Hans  Majestäts särskildt uttalade fulla och nödiga bifall. Dagen innan hade man visat film för kungen i Marstrand, bland andra den från invigningen av industriutställningen i Norrköping på sommaren. Antagligen ägde visningarna rum i Societetssalongen.

Om filmen Lika mot lika ingick i programmet är osäkert, hela dess existens är osäker. Men om filmen fanns, så var den regisserad av Svensk Kinematografs chef N.E. Sterner och Knut Lambert och hade Knut Lambert, Helfrid Lambert och Tollie Zellman i rollerna.

Charles Magnussons film från Göta Elf-katastrofen i april 1908 blev den mest kända av verklighetsfilmerna från den här perioden. Den visades på Kronan och såldes till hela Europa. Även Göteborgs Kinematograf hade en film från olyckan på programmet.
Veckojournaler med lokalt filmade inslag fortsatte att vara ett viktigt inslag i filmprogrammen på alla större göteborgsbiografer under hela stumfilmsperioden.