Rialto

43.6

Direktör Fredrik Andersson, innehavare av en filmbyrå i Stockholm, tog över Järntorgsbiografen när den inom ett år (5/2 1923) bytte namn till Rialto, men Gustaf Hilding fortsatte som verkställande direktör. I  samband med namnbytet sattes kraftigare fasadbelysning upp för att ge en festligare och mer inbjudande prägel. Salongen med 803 platser snyggades till genom diverse måleriarbeten.

43.4

Direktör E Christensen i AB Fabos styrelse (ett underbolag till Palladium) blev huvudansvarig för biografen från 1 september 1924. Den skulle få ett program liknande Palladiums: “svenska och nordiska inspelningar, Släpvagnsfilmer, italienska, tyska och franska inspelningar, Harold Lloyd, Pola Negri, Rodolph [han stavades så på den tiden] Valentino etc.”

43.5

John Falck (född 12/8 i Öja) var föreståndare och personalchef under Rialto-perioden.

Emil Rogård (född 14/8 i Älvsbyn) började i filmbranschen 1923 som vaktmästare vid Rialto innan han blev föreståndare på Scala.

Julius Larsson kom 1925 som maskinist från Palladium och fortsatte vid Rialto åtminstone till 1940. Den andre maskinisten hette Mattsson.

Rialtos orkester hade till att börja med 7- 8 man under kapellmästaren Schöön, men utökades hösten 1927. Dessutom fanns 3 kassörskor, 8 vaktmästare, hallpojke, 3 städerskor och värmeskötare. 1999 kunde Astrid Geyer som 80-åring se tillbaka på ett helt liv som kassörska: Rialto, Carolus, Röda Sten, Victoria, Biorama och slutligen Palladium.

43.3

Under sommaren 1938 moderniserades biografen med bland annat nya fåtöljer. På 1940-talet blev Rialto under en period “spikbio”, mot 100 spikar kunde man få en entrébiljett. Kampanjen ingick i Finlandshjälpen.

Bion började visa kortfilmsprogram i februari 1948, men publiken svek och man upphörde vid säsongsavslutningen i mitten av maj. 1969 stängde biografen för en ombyggnad och när den öppnade igen samma år var det med namnet Prisma.

43.8