Allébiografen

34.31915

Under 1910-talet stängdes nästan en biograf om året i Göteborg. Det var de tidigaste, lite mer primitiva lokalerna, som nu började få svårt att klara sig i konkurrensen med de finare salongerna. Men antalet biografer som öppnade var fortfarande större. Under 1916 kom hela tre, varav Allébiografen den 11 mars blev den första. Antalet platser var okänt.

Det tre våningar höga hörnhuset byggdes 1860 och överläts i mitten av 1905 till Gustaf Smith, innehavare av handelsfirman G. Smith & Co. Vid den tiden planerades en Automatrestaurant i bottenvåningen längsmed Lilla Pusterviksgatan; den drevs antagligen av Arla mejeri. Tidigare, från den 1 december 1907, hade Allévariéten hållit till vid samma adress.

Repertoar 191634.227/3 I allvarlig fara (drama) + Det är lång väg till Tipperary (lustspel)

28/8 Det gamla fyrtornet eller Smugglarens dotter (svensk premiär av dansk film) + Skepparens dubbelgångare

4/9 Viljan som segrar eller Dr X (modern Faust-tragedi)

11/9 Gruvans lag (med Max Landa – Första filmen av den spännande Joe Deebs-serien) +  Min vän Levy (danskt lustspel)

18/9 Pengar (dansk film efter Zolas roman)

25/9 Sekretärens hemlighet (med Max Landa)

2/10 Jägmästarens dotter (med Henny Porten)

9/10 Hennes livsmelodi (med Dorrit Weixler)

16/10 Spökhuset (med Max Landa)

23/10 Godsförvaltaren (med Valdemar Psilander) + Den tappra svärmodern (lustspel)

31/10 De föräldralösa (dansk)

6/11 Barnavännerna (med Valdemar Psilander) + Den vansinnige författaren

13/11 Den stora tystnaden (med Henny Porten)

34.127/11 Lotta vill till landet (lustspel)

4/12 Fulvius kamp för Cabiria eller Cabirias ring (storslaget skådespel)
Filmens Herkules som detektiv (Maciste – Italien 1915 – Giovanni Pastrone) med Maciste i huvudrollen. Bartolomeo Pagano slog igenom som den starke, muskellöse Maciste i Cabiria och tog namnet som artistnamn. (världssensation – För att vara säker om plats är bäst komma veckans första dagar!)

27/12 Helga Arndts synd (med Mia May)

1917.11917

img9871918.21918

En av Göteborgs äldsta biografmaskinister, Sven Hultén, intervjuades 1973 av Uno Asplund för Göteborgs-Posten.

Efter Olympia-tiden fick jag plats på Allé-biografen, en präktig lokal på Norra Allégatan 6. Den startades i mars 1916 av Gustaf Smith, en herre som hade paraplyaffär och ständigt dåliga affärer. Han satsade allt på sin nya bio och premiärdagen tog han fram och visade mej en revolver och sa: Om det inte blir fullt i kväll, då skjuter jag mej. Det blev fullt!

Hultén stannade på Allébiografen till sommaren 1920, och avskedet med Smith blev hetsigt, därför att denne då och då i hastigt mod kallade sin maskinist för ‘dräng’.

– Säger du det en gång till, då går jag, sag Hultén, och en kväll mitt under föreställningen sa han det. Maskinisten lämnade omedelbart lokalen och Smith måste till sin vrede betala tillbaka pengarna till publiken. Det omnämnde han också syrligt i det betyg som Hultén begärde och fick – men inte anledningen till ‘fanflykten’... (GP 11/2 -73)

Ett år efter att Allébiografen stängt den 15 januari 1922 förekom sporadiska visningar i samma lokal under namnet Folkbildningsbion.

34.6

Pariser-Biograf-Teatern

19.1

Huset vid Victoriagatan 2 byggdes 1875. Hörnpartierna på fastigheten var utformade som små torn och entrén till biografen var mitt i det närmaste tornet, från Victoriagatan. Salongen sträckte sig längsmed Parkgatan och fortsatte till vänster utanför bild. Även den senare Wasa-teatern låg här, och inte i huset mitt emot, Victoriagatan 1, som vissa källor anger, där fanns däremot ett av stadens många badhus under det förra seklets första decennier.

Ombyggnadsritningar från 1905 visar planer på en Automatrestauration med entré från Victoriagatan till hörnrummet, till höger innanför entrén fanns ett herrum, rakt fram själva restaurangen och i andra ändan, i ett motsvarande tornrum, låg damrummet. Men av restaurangen blev inget.

Den 17 oktober 1906 öppnade Pariser-Biograf-Teatern. Gustaf Smith blev ägare till fastigheten samma år, och han tycks ha haft en positiv inställning till biografer. Tio år senare startade han Allébiografen på Norra Allégatan i en lokal, som tidigare hyst en Automatrestaurang. Han gjorde ett försök att återuppliva bioverksamheten i huset på Victoriagatan, när han öppnade Wasa-teatern 1920.

F W Edholm var en av stadens biografpionjärer. Han var ägare till Göteborgs första biograf i Arkaden redan på den tid den inte hade något namn och fortsatte under Alhambra-perioden tills den stängde 1917. 1905-06 invigdes många biografer i Göteborg, så Edholms öppnande av Pariser-Biograf-Teatern ska kanske ses som ett uttryck för tidens expansionsiver.

GT:s Codac besökte biografen strax efter öppnandet:

I hörnet mellan Park- och Viktoriagatan, där det en gång tänktes att en automat skulle breda ut sina håfvor, torra och våta, mest våta, för de hungrigas och törstigas ögon, där härskar nu ‘Pariser Biografteatern’ och bjuder på en spis af helt annat slag.
Pariser Biografteatern är alldeles ny. Jag tror att det var andra dagen den var igång i går. Ett besök där är därför en enkel skyldighet mot kinematografpubliken, som kanske icke ännu vet om detta nya tillfälle till dess tjänst.

Man konstaterar att lokalen är en af de bättre, litet långsmal men rymlig och prydlig.
Programmet består af idel konstruerade nummer, ofarliga och delvis ganska roliga, men ändå till fullkomlighet renodlade från alla realiteter.

‘Klockarens dotter’ är en sentimental och moraliserande bild som handlar om en ung kvinnas lidande, en ung mans samvetslöshet och den gamle klockarefaderns förtviflan. Det hela slutar med förlåtelse och en vacker scen med knäfall och välsignande gester.
En historia till af sentimentalt innehåll handlar om kärlek, lättsinne, svartsjuka och revolverskott.

De två lustiga bitarne, af hvilka den ena handlar om en debut som chauffeur, och är ganska lustig, förmå knappast balansera all denna sentimentalitet, och hade man icke de hiskliga grimaserna i slutet på slutnumret, så vore det nog klent beställt med glädjen då programmet är genomgånget.

En nyhet på programmet var en paus midt uti det, som utfylldes med musik för piano, stråke och mässingsinstrument, jag tror att det var cello och valdthorn. Det är bestämt ingen dum idé.

Det finns inga uppgifter om när biografen stängde, men den visade film fortfarande sommaren 1907, då Codac kom med en ny rapport:

På Pariser Biografteatern vid Viktoriagatan har man också ett originalnummer, hvilket villigt skall erkännas. Det framställer fiske på skotska kusten och förtjänar väl att ses.
Ett annat större nummer är en äfventyrsskildring som kallas Spanska sjöröfvare. Den innehåller en mängd vilda brottningar och bataljer och slutar med den tillfångnatagna kvinnans befrielse.

Ett nummer framställer en scen ur Lohengrin, skäligen klumpigt ihopkommet, ehuru det skulle vara motsatsen. Det gör ingen glad, men förargar ingen.
Precis detsamma kan sägas om slutnumret, som återigen är ett skämt med en kärlekskrank karlstackare.” (GT 9/7)

1920 skulle filmen återvända till huset, nu med namnet Wasa-Teatern.

Wasa-Teatern


Wasa-Teatern öppnade 19 november 1920 i samma lokaler på Viktoriagatan 2a som Pariser-Biograf-Teatern hade använt en kort period 1906, inte i huset mitt emot som vissa källor anger, där fanns däremot ett av stadens många badhus under det förra seklets första decennier.

Entrén var, som för den tidigare biografen, från Viktoriagatan genom “tornet” i byggnadens hörn. Kassan låg omedelbart till höger innanför dörren. Maskinrummet var byggt i den inre vänstra halvan av foyern, vilket lämnade plats till höger för en trappa som ledde upp till salongen. På grund av säkerhetsbestämmelserna fick det inte finnas någon förbindelse mellan maskinrum och publika utrymmen. En ny liten dörr hade tagits upp direkt utifrån igenom den korta vägg som gjorde att husets hörnpartier såg ut som torn.

Ritning 1920

Salongens bakre publiksektion lutade 1:3 medan den främre fortsatte in i “tornrummet” i den andra ändan, där lokalen alltså vidgade sig en aning framför duken. På mitten av långsidorna fanns nödutgångar, dels till Parkgatan, dels genom en gång till innergården.

Längsmed salongen åt gårdssidan fanns tre väntrum (som man gärna kallade foyér vid den här tiden). Det saknas uppgifter om antalet platser, men biografägare var Gustaf Smith.
Vilken film som inledde Wasa-Teaterns period med filmvisningar i november 1920 saknas det upplysningar om, men under den andra veckan visades Rena rama lögnen. Precis innan nedläggningen 9 januari 1922 gick Chaplin som den nye vaktmästaren och Ned med spriten – skål!

Programblad för Intolerance av Griffith, många år efter filmens premiär.

Efter bioverksamheten hyrde Py Sörman och Nils Lyberg lokalen för att spela folklustpel och annan lätt teater. De hade premiär på Baldevins bröllop 30 september 1922. Efter tre uppsättningar var det över även för teatern.

1923 blev det café i salongens mittdel med ingång från Parkgatan och kallskänk/kök i de tidigare väntrummen. De båda hörnrummen förvandlades till butiker. 1942 hade kaféet stängt och hörnrummen byggts ihop med mittdelen till en sammanhängande butik.

Senare har flera olika kaféer hållit till i den del som är närmast Viktoriagatan.
Det finns i dag inga spår av varken bio- eller teaterverksamhet, men en pensionerad tapetserare ringde en dag och undrade om det hade funnits en biograf vid Viktoriagatan 2. Han hade nämligen 1937 rivit ned en mellanvägg och upptäckt en filmduk bakom den, målad direkt på väggen.

Huset står kvar, men det enda tänkbara spåret av biograf är sprickor i det smala väggparti som förbinder huvudfasaden med det utskjutande hörnpartiet, spår av dörren till maskinrummet.

25/5 1921