Bilden är från ca 1910. Haga Kinematograph låg i byggnaden längst till höger (men strax utanför bilden) i hörnet av Södra Allégatan och Östra Skansgatan. Öppnandet den 26 november 1904 blev början till ett nytt biografcentrum i Göteborg. I maj 1905 kom den första grannen, Stora Biografen, den vänstra byggnaden på bilden. Huset i mitten blev också biograf, Metropol, men först i mars 1914. Närmare Järntorget etablerades Biorama och, norr om Allén, Allébiografen, båda på 1910-talet. Det är alltså ett ansenligt antal tidiga biografer som har legat inom ett litet område i utkanten av Haga. I dag är alla husen rivna, utom det Biorama låg i.
I hörnet Södra Allégatan byggdes ett flervånings bostadshus med affärer på gatuplanet i slutet av 1800-talet. De tre affärerna längs med Skansgatan slogs ihop 1904 för att skapa en biograflokal med ett okänt antal platser på ca 15 x 5 m med ingång på hörnet.
Ägaren till Haga Kinematograph, Otto Montgomery, bodde själv en tid i huset. Uno Asplund menade att biografen fick en ny ägare 1 november 1907, men Nordisk Filmtidning 1909:5 anger fortfarande Montgomery som ägare med kontor på Östra Skansgatan 2. När nybyggda Biorama öppnade 1911 flyttade Montgomery sina visningar och senare även sin bostad dit.
Carl August Nilsson (född 4/4 1881 i Grimeton) debuterade 20 februari 1905 som maskinist vid Haga Kinematograf. Han kom senare att visa film på flera ställen i Sverige och starta en biograf i Jönköping-
26/11 1904, Haga Kinematografs första annons.
Efter ett besök på biografen skrev GT:s “Codac” den 1/12:
I Haga-kinematografen bjöds först på ett nummer ‘förstklassig musik’, piano och trumma, och sedan en bild som kallades Pariserlif. Jag undrar om polisen har sett den bilden. Inte precis därför att det vore så säkert, att den kunde förmå vederbörande att stryka den, hvilket emellertid vore det behagligaste, utan därför, att det skulle vara intressant att veta hvar gränserna för det enligt polisens mening anstötliga går. En nybakad students äfventyr i Paris skall bilden framställa. En flock halfvuxna pojkar sutto längst fram och hade roligt åt fånigheterna, mest åt en cancan som t. o. m. på vår s. k. varieté skulle ansetts tvifvelaktig, så mycket mer som dess omständighet särskilt markeras af , att den ‘nybakade studentens’ stackars föräldrar komma in i orgien.
De två öfvriga bilderna nämner jag icke, därför att så länge programmet upptar ett nummer, som gör det så osmakligt som detta, anser jag mig förhindrad att säga ett enda förmildrande ord.
BIOGRAFELÄNDET
I november 1909 började stockholmstidningarna skriva om biografeländet. Signaturen Pen i GT gav en tidsbild av Göteborgs gatuliv: går man oförsiktigtvis med strömmen som rör sig ute om kvällarne är man också snart i gapet på någon af dessa ljusfyllda portaler med en galonerad gestalt som behagfullt smeker folk i ansiktet med programmen.
Man trodde inte att det kunde vara lika illa ställt som i Stockholm, men bestämde sig för att på måfå gå in på “någon af de tarfligare biograferna”:
I Haga har man ett par sådana förlustelseställen, där vi voro inne och gjorde studier. Programmet var ingenting att fasa öfver, men det var dumt och osmakligt. Det kunde vara oändligt mycket bättre, men först skulle själfva lokalerna vara snygga och framför allt luftiga. Att en lokal sådan som den lilla i hörnet vid Södra Allégatan får användas till teatersalong är förvånande. Man kväfs därinne. Från fem till half 11 i sträck repeterar programmet sig själft, pianisten hamrar ihjäl sig på tangenterna och projektionsduken är skådeplatsen för en massa otroliga saker. Skaror af minderårig ungdom äro troget bänkade på tioöresplatserna och kunna inte se sig mätta på hästar i sken, sagobilder och upptåg, – Och utanför står den lille gossen och har det kallt och lider i tysthet. Han måste naturligtvis in, det känner han. Vaktmästaren omtalar, att nu börjar snart ny föreställning, båglampan susar, men de skrikande affischerna dramatisera själfva luften, alstra spänning och slutligen löser sig konflikten således att fattigmansbarnet försöker med första herre: ‘Ge mej ett öre!’ (13/11 1909 GT)
Göteborgs biografer 