Cosmorama

24.1Det äldre Cosmorama låg på Östra Hamngatan 48 i det vita huset i mitten.

Efter storbiografen i Trollhättan ville Knut Husberg göra om försöket med en kvalitetsbiograf i Göteborg. Han hittade tillsammans med Axel Reuterberg (som skötte bokföringen) en fastighet vid Östra Hamngatan 48, mitt emellan biograferna Alhambra och Stjärnan. Fasaden i pseudorenässans fick inte röras, men Alfred Agrells gamla lagerlokaler på gården kunde rivas.

Arkitektfirman Zetterström & Jonson stod för ritningarna till ombyggnadsprojektet som var fyllt av svårigheter, något liknande hade inte tidigare gjorts i Sverige. Cosmorama byggdes rakt innåt från gatan, tvärs över gården och sex meter in i gårdshuset. Den gamla inkörsporten gjordes om till väntrum (som foajé kallades vid den här tiden). Ovanför, på första våningen, placerades apparatrummet, det vill säga rummet för filmprojektorn.
24.3Programbladets framsida hade den första tiden en teckning av salongen och entrén med de två små kassorna.

De två små biljettkassorna var vända ut mot gatan, på var sida om entrén. Eftersom salongsgolvet var sluttande behövde man gå uppför en trappa från väntrummet. Salongen hade både mitt- och sidogångar med en tvärgång till nödutgången halvvägs ner på höger sida. Duken satt i en sorts “alkov” som var bredare än själva salongen.

I april 1908 berättade ett stort plakat på fasaden att “etablissementet Cosmorma, Skandinaviens största och elegantaste biografteater” snart skulle öppnas. Biografens namn var så ovanligt att målaren hade stavat fel. Den blev Göteborgs i särklass förnämsta biograf. Filmen var på väg upp ur källare och kaféer.
24.113/9 1908

Den 1:a september var de klara, måleribolaget S. A. Wahlström, Nya Förenade Elektriska AB och konstnären Oscar Högström, som utfört stuck- och gipsarbetet. På eftermiddagen nästa dag ägde invigningen rum för specialinbjudna och pressen. På kvällen den 3:e följde utsålda föreställningar för allmänheten. Det  sex man starka rumänska zigenarkapellet var för invigningen bara. Den ersattes senare av den ordinarie orkestern på tre man, trumslagaren var också ljudeffektsmakare. Arbetstiden för musikerna var 6 timmar och på söndagar 9 timmar.
24.2Cosmoramas första salong 1908-1914.

Göteborgs-Posten skrev dagen efter öppnandet:

Redan den stilfulla entréen med sina massiva ekdörrar, genom hvilken man kommer in i en stor och rymlig vänthall, gör ett solidt och präktigt intryck. Och detta förtages sannerligen icke, då man beträder själfva teaterlokalen med sina 364 sittplatser. Lokalen är hållen i en ljus och glad färgton och från takbågarne sprida en mängd elektriska lampor sitt ljus. För utsmyckningen i öfrigt är också väl sörjt.

Den ständigt kritiske Codac i GT var också imponerad:

En så elegant kinematograflokal som den i går invigda ‘Cosmorama’ i huset nr 48 vid Östra Hamngatan ha vi icke förut.

Redan entrén åt gatan drager uppmärksamheten till sig med sitt hvalf af färgade lampor och gipsornamenter och då man passerat detta och de i hela livréer klädda vaktmästarne och kommit in i salongen mötes ögat af en stor, särdeles solidt och icke utan smak inredd salong med sittplatser för mellan 3 och 4 hundra personer. Färgerna är ljusa utan att irritera. Taket är hvälft och längs alla lister rikt ornerat med guld och skulptur.

Vissa protester kunde höras i Göteborg. Man ansåg att det var onödigt att flytta över den dåliga atmosfären och skräpfilmerna från de små biograflådorna och upphöja det till något fint i en tjusig miljö. Men det blev kortvarigt. Genom ett omsorgsfullt program med kvalitetsfilm höjdes filmens status, och nya kategorier människor kom till biografen.
Under 1910-talet växte trenden att bygga allt större biografpalats i hela världen. Även här kan man betrakta Göteborg som en föregångsstad. Klagomålen mot biografeländet minskade.

De lokala filmreportagen utgjorde en viktig del i biografernas program. I programbladen angavs under 1910-talet mycket detaljerat de olika inslagen. Sammantaget utgör de en historisk krönika över händelserna i Göteborg och trakten runt omkring, även om själva filmerna i de flesta fall är försvunna. Redan den andra veckan, den 8 september, visades reportaget Öis inviger sin nya idrottsplats Walhalla. Invigningen hade ägt rum två dagar tidigare.

Den 18 september var det premiär på Eld och lågor (ett litet kärleksraseri med avkylande epilog).

I januari 1909 spelade Cosmorama in sitt första egna filmreportage. Det handlade om Sven Hedins återkomst till Stockholm efter fyra år i Tibet. Filmen framkallades i Charles Magnussons laboratorium, som länge var det enda i Sverige, snart förvärvade Cosmorama laboratoriet.

Magnussons filmbolag Svenska Bio behövde en stor premiärbiograf i Göteborg och eftersom han var aktieägare i Cosmorama föreslog han ett samarbete. Förhandlingarna pågick länge, Knut Husberg ville inte ge upp sin ställning som egen företagare och Svenska Bio hade inte råd att köpa hela Cosmorama. Den 12 augusti 1910 bildades ett nytt bolag, AB Cosmorama, med Svenska Bio som delägare till 50% av aktierna och med Husberg som verkställande direktör. Magnusson var tvungen att ge Husberg ett privat lån på 10 000 kr så att han kunde byta ut sin villa mot ett stenhus på Avenyn. Hösten 1910 införlivades biografen Kronan i verksamheten.

24.12

Den första svenska långfilmen fick göteborgspremiär på Cosmorama den 28 november 1910. Det var Regina von Emmeritz och konung Gustaf II Adolf efter Zacharias Topelius, hela 800 m lång, vilket tog ungefär 45 minuter att visa. Dramatenregissören Gustav Linden stod för regin medan Gerda André och Emile Stiebel gjorde titelrollerna. Den visades “44 gånger i sträck” enligt Cosmoramas broschyr vid tioårsjubileet den 2 oktober 1918.

I 1910 års program fanns också Järnbäraren efter August Blanche och De svarta maskerna – den 1:a internationella inspelningen i Sverige, efter manus av Charles Magnusson.

Hösten 1911 blev det stora genombrottet för dansk film, som kom att dominera den svenska biorepertoaren under större delen av 10-talet. August Bloms Offer för sin lidelse (Ekspeditricen) med Clara och Carlo Wieth slog rekord med 76 föreställningar. Den följdes av De röda artisterna (De fire djævle) och i december Kärlek och svek med Asta Nielsen och Valdemar Psilander, det var Nielsens svenska debut. Hennes nästa film, Svarta drömmen, blev det stora genombrottet. Världens första filmstjärna var tänd.

24.13ny1912

24.14

Den 31 mars 1914 kunde man läsa en notis i GT:

Cosmorama skall byggas om för en kostnad av 800,000 kronor. I förfjol inköpte bolaget huset nr 48… där biografen nu är inrymd, och i fjol bredvidliggande fastighet nr 46, mot hörnet av Kyrkogatan. På det förstnämnda huset skall en våning tillbyggas, så att byggnaderna bli lika höga. För övrigt skall allt så väl utan som innan morderniseras.

Samma dag gavs den sista föreställningen av Den blå musen i den gamla salongen. Nästa dag började byggnadsfirman Bröderna Persson att riva ut innanmätet av de två byggnaderna, fasaderna mot Hamngatan fick stå kvar. Det första Cosmorama låg i Östra Hamngatan 48. Bolaget hade förvärvat nr 46 1913 och nu skulle de två fastigheterna slås ihop för att få plats med det nya, större Cosmorama

.

Folkbiografen

28.4 Arbetareföreningen vid Jerntorget 1911

Om man bläddrar bland Arbetareföreningens efterlämnade brev och protokoll i Regionarkivet hittar man en överraskning, en tidigare oupptäckt Cosmoramabiograf. Föreningshuset med teater och möteslokaler uppfördes 1872 vid Södra Allégatans mynning vid Järntorget. 1909 kom en större tillbyggnad med en riktig teater, Nya Teatern, en B-sal som rymde mer än 500 och ett så stort antal rum att man kom ända fram till Z-sal.

Ritningarna från 1906 visar att bottenvåningen hade en banklokal i hörnet Järntorget/Allégatan. I hörnet mot Mellangatan fanns en motsvarande butik. Mellan dessa låg en Matsal och ett Kafé som nåddes både genom en entré mitt på järntorgsfasaden och en från Mellangatan. En passage ledde genom huset, mellan de båda entréerna. På den bortre sidan av gången fanns köksutrymmena med kallskänk, disk, kök och skafferi; även toaletter. Mellan järntorgsentrén och Haga Östergata var tre butiker. Längs den senare gatan låg en portgång och en butik.

28.2

Den mittersta tredjedelen av våning 1-3 upptogs av Stora salen, dvs Nya teatern, från Allégatan nästan ända fram till Haga Östergata. B-salen med Folkbiografen hade hela resterande utrymme på våning 2:s östra sida, från Mellangatans trapphus till Haga Östergata. Den övre delen av salen, med läktare på kortsidan mot trapphuset och långsidan mot teatern låg på våning 3.

Enligt ett protokoll från ett sammanträde den 31 maj 1911 skrev man ett kontrakt med Cosmorama som stipulerade visningar fredag till söndag mot en hyra på 100 kr/vecka, 3000 kr/år; säsongen skulle löpa 15 augusti till 15 maj. Av en inventarieförteckning från samma år framgår att B-salen var utrustad med 361 Winerstolar, 60 pinnstolar, 4 bänkar = 24 platser, 2 gula draggardiner, 2 konstgjorda palmer och maskinrum. 1914 tillkom 69 klaffstolar vilket kan innebära att verksamheten gick bra. C F Ahlström var maskinist 1915.

28b

Våren 1917 var dramatisk i Göteborg. Då köpte Cosmoramabolaget Stora Teatern i mars för att börja visa film där och det är väl inte orimligt att detta kan ha föranlett en uppsägning av avtalet med Arbetareföreningen. I vilket fall som helst kan man hitta ett förslag i föreningens papper om att överta biografverksamheten eftersom liknande verksamhet går bra på andra ställen, under förutsättning att nuvarande innehavare inte tänker fortsätta.

Den 22 maj skickade man ut erbjudande till andra biografägare i Göteborg. Den 29 maj höjer man hyran till 125 kr/vecka. Den 6 juni löser man in biograflokalens volt- & ampèremätare samt motstånd, ger anbud på biografduk, reservbelysning och affischtavlor.

Det visar förstås att det var Cosmorama som stått för biografens utrustning vid starten. Man gör också upp ett förslag till kontrakt med direktör August Carlsson vid Stora Biografen med förlängning av säsongen till nio månader.

Den 22 juni har man konstaterat att Carlsson är “en mindre trevlig man att ha att göra med i affärsangelägenheter” och kontraktet går till den andra sökande, direktör. Emil Olsson vid Göteborgs Kinematograf, som inledningsvis kallar salongen för Nya Folkbiografen.

Ideal

12.1

Första och Andra Långgatorna möttes vid Johannesplatsen. På bottenvåningen i det nedre högra hörnet av kvarteret mitt i bilden låg Ideal (i närheten av kyrktornets spets). En bit uppför Andra Långgatan, i samma kvarter visade Sexografen porrfilm i en lägenhet många år senare. Kyrkan i förgrunden är St Johannes (1866).

12.4

Johannesplatsen från Stigbergslidens mynning. Fasaderna åt vänster ligger vid Första Långgatan. Bakom det vita huset i mitten börjar Andra Långgatan. Där i bottenvåningen låg Ideal.

12.2

Huset i vinkeln mellan Andra Långgatan och Johannesplatsen byggdes 1874. I bottenplanet fanns tre butiker med tre fönster åt Långgatan och fyra åt Johannesplatsen. 1897 planerades en servering genom att slå ihop butikerna, men ordet “servering” är överstruket på ritningen. I 1904 års Adresskalender finns caféidkerska Amanda Nordfeldt registrerad på adressen, så den blev kanske ändå av till slut.

På en ritning från 1904 är en “förevisningslokal” markerad, med ett mindre rum avdelat till “förstuga”  i den vänstra delen. En ny dörr togs upp genom fönstret till förstugan, som hade en liten biljettlucka i ett hörn. Visningslokalen gick i en rät vinkel med varje arm ca 12 x 5 m. Om man utnyttjade båda utrymmena måste duken ha varit vid den snedställda väggen, men var fanns i så fall projektorn? Träbänkarna utan ryggstöd stod på ett cementgolv.

På en ritning från 1906 används ordet “Kinematograflokal”. Senare delades lokalen upp i tre butiker igen. Handlande Axel Gillblad var fastighetsägare.

Elin från Malmö hörde i början av 1973 av sig till Göteborgs-Posten och berättade att hon hade gått på “kinne” vid Johannesplatsen.

– Inträdet för oss barn var summasummarum 5 öre. Jag minns det såväl därför att mina äldre syskon många år efteråt retade mig genom att härma mig: “Mamma jag kan väl få fem öre och gå på Ideal!”

Barn utgjorde en stor del av publiken i de första göteborgsbiograferna. Snart skulle moralens väktare upptäcka sedeslösheten och slå till. Elin fortsatte:

– Jag är född den 15 december 1897. Vi bodde vid Masthuggstorget på den tiden och själv är jag född i Vite Knut, huset där det spökade.

Anders Carlsson började våren 1905 som maskinist på Ideal. I en artikel i GT den 3 november 1952 minns han att han i september 1897, i en lokal i hörnet av Södra Hamngatan & Fredsgatan, såg en upptagning från Oskar II:s 25-årsjubileum som regent. Tio öre kostade det att få se eleganta kavallerister rida över den handduksstora vita duken i det ryckigaste tempo man kunde tänka sig.

Det måste ha varit Alexandre Promios filmer tagna vid stockholmsutställningen. Visningen finns inte dokumenterad på annat sätt.

HT publicerade en intervju med Carlsson den 8 november 1968:

– Min äldre bror vevade film på biografen Ideal vid Johannesplatsen, en bio som startades av Knut Husberg. Men så måste han plötsligt rycka in i exercisen och någon ersättare fanns inte.

Jag fick hoppa in fast jag aldrig tidigare skött sen sådan apparat. Men min springpojkslön var 8-9 kr i veckan och nu fick jag hela 25. Det var pengar på den tiden. Längre än ett år stannade jag dock inte på Ideal, det blev för besvärligt att stå och veva, och dessutom uppförde sig inte folk alltid så trevligt under föreställningen. Dom tyckte om att kasta snus på duken, och vi hade alltid en pyts med vit färg för att måla över det värsta.

– Att söka pricka den lilla gluggen till maskinrummet med äppelskrottar var också ett omtyckt nöje. Och när det snöat ute kunde det bli snöbollar.

– Man hade inga fasta biotider, utom att man startade kl 5 på eftermiddagen. Sen kördes i regel föreställningar om 20 minuter, men kom det för mycket folk i salongen kunde vaktmästaren bli otålig och uppmana mej: Kör fortare, för tusan, så vi blir av med dom!

Anders Carlsson menade att Ideal rymde 200 personer.

Den franska Inkvisitionens martyrer (1905) var en bloddrypande film som allmänt betraktades som ett tekniskt mirakel. Censuren utövades av polisen på den här tiden. En lördagskväll kom en kommissarie från polisstationen på Masthuggstorget och sökte den 17-årige föreståndaren. Han bad att få se den beryktade filmen och förklarade efter visningen: “Den får ni inte köra.” Efter en stunds pratande fram och tillbaka ångrade han sig.

Herbert Jorm mindes hur maskinisten helt fyllde dörröppningen när han för hand vevade filmerna (men om det var Carlsson eller någon senare framgår inte).

Efter en kort tid lämnade Knut Husberg biografen. Den nye ägaren, AB Svenska Kinematografteatern (Schuback-Montgomery), fick polistillstånd 13 december 1905, men bolaget togs redan vid årsskiftet över av AB Svensk Kinematograf. Carlsson menade att Ideal fick filmerna efter Stjärnan (som ägdes av Schuback-Montgomery).

Codac nämner i sin spalt i GT (26/11 1907) att Ideal var filial till AB Svensk Kinematograf. Att Anders Carlsson 1906 flyttade till Alhambra kan ha att göra med ett ägarbyte, från Kinematografteatern till Kinematograf. Det finns mycket kvar att utreda vad som egentligen hände mellan de två bolagen. Biografens öde är lättare att fastställa, den upphörde efter en brand i början av 1908. Ett år senare sålde Schuback-Montgomery Stjärnan till Knut Husberg.

Ideals öppningsprogram den 16 december 1904 bjöd på:

Kinesiska akrobater
Chicagobranden
Ett jaktsällskap (komedi)
Gullivers resor
Alkoholens offer (drama i fem bilder; “Denna bild bör ej ses av nervösa personer.”)

12.321/1 1905

Några datum från slutet av 1905

27/11 Elgjakt i vilda Vestern i 6 avd + En skurkligas de s.k. Paris Apachers verksamhet och sprängning “(Nervösa personer böra dock icke se den.)” + Följden av pratsjuka – komisk + Falskt alarm

24/12 Obs! Alla dagar: Skolpojkar på ferier + Det förhäxade trädet (1100 fot = 25 min) + På hafvets botten (sagospel i 20 scenerier) + Den förtrollade omnibussen Hokus-pokus + En kyss i tunneln

31/12 Järnvägsstudier från Filadelfia + Lille bror är ledsen + De akrobatiska vagabonderna + Äppletjufvarne + Verklighetsbilder från kriget + Hetsjakt efter villebrådstjufvarne + Kampen om kålet

Göteborgaren Knut Husberg (1874-1928) började som snickare och arbetade som möbelgesäll i England. Tillbaka i hemstaden startade han Göteborgs Bambumöbelsfabrik för att senare gifta sig med f d hustrun till en ölkaféägare och började därmed intressera sig mer för den typen av drycker.

Husberg levde ett varierat liv, vilket speglas i Adresskalenderns ständiga uppdateringar: 1901 var han fabrikör och bodde på Kaptensgatan, 1902 flyttade han till Kungsgatan 16A, 1903 blev han föreståndare med bostad på Haga Kyrkogata 6. Från 1904 var han handlande och innehavare av Vasastadens Cigarraffär med hem på Linnégatan 43. Det var nu han investerade pengar i Masthuggsbiografen Ideal.

1905-08 hade han butik på Chalmersgatan 13 och bostad på Victoriagatan 27. I februari 1906 hyrde han tillsammans med elektrikern Axel Öhlander (d. 1956) teatern i Trollhättan och gjorde om den till biograf Success med 500 platser. Det var hög kvalité på verksamheten. Man drev projektorlamporna med elektricitet istället för gas, och programmet var 2 timmar långt med 15 minuters paus. Både antalet platser och programmets längd var ytterst ovanligt så tidigt.

1909 flyttade han tillbaka till Linnégatan, nu nr 27. 1910 bildade han AB Cosmorama och blev bolagets direktör. Att Cosmorama var Göteborgs ståtligaste biograf speglas i Husberg allt finare adresser. 1912 var han på Avenyn 26 och 1913 i Villa Spiranza i Örgryte, för att 1919 flytta tillbaka till Avenyn.

Stjärnan

6.1

Drygt en månad efter starten 11 maj 1904 bytte Nya Kinematografen på Östra Hamngatan 29 namn och öppnade 20 juni som Stjernan (eller Stjärnan, det var mitt i stavningsreformen). Antingen inspirerades man till namnet av inredningen eller också passade man på att renovera. I vilket fall som helst har interiören beskrivits ha “fullt med stjärnor på väggarna” och gå i “cacaobrunt och indianutstyrsel”. Antalet platser är okänt.

Enligt Jan Olssons Från filmljud till ljudfilm ägde namnbytet rum i samband med att Montgomery och Schubach blev ägare i slutet av 1904, men annonserna under sommarmånaderna visar att det kom mycket tidigare.

Handlanden John Jansson drev biografen ungefär ett halvår innan han öppnade Biograph-Teatern på Sveagatan i slutet av november.

Från 20 oktober 1904 tog vicekonsul Ernst Odenius över Stjärnan. Varför en ångbåtsredare och konsularagent med kontor på Skeppsbron 1 och villa på Öfveråsen i Lerum skulle ge sig in i biografbranschen är kanske svårt att förstå, men det nya mediet kan ha varit lockande med sina oanade möjligheter till ekonomisk framgång. Innan året var slut hade dock lokalen gått vidare till Otto och Erik Montgomery, far och son, samt Johny B. Schubach.

Axel Reuterberg, som drev en affär med japanskt porslin, var föreståndare för Nya Kinematografen från starten och han fortsatte under ägarskiftena tills han blev delägare med Knut Husberg 18 februari 1909. Då hade de redan startat Cosmorama tillsammans på andra sidan gatan. Den 18 februari 1910 blev Efraim Jakobsson den siste ägaren. Han var kapellmästare, och såg antagligen biografinnehavet som en möjlighet att utöva sitt yrke.

CODAC
Någon regelbunden rapportering i pressen om filmvisningar fanns inte under de första åren. Den kanske tidigaste förekomsten var signaturen Codac, som från 1906 då och då skrev nedlåtande om sina biografbesök under rubriken Kinematograferna i GT.

Pseudonymregister listar två Codac, men Asplund har gjort en anteckning: GT-signaturen Codac (i början av seklet) är identisk med HT-redaktören Torsten Karling (1881-1938), som började som volontär på HT 1902 och lämnade tidningsbanan 1919 för att ägna sig åt teosofisk verksamhet. Några år var han GT:s chefred.

Nyhetsvärdet tycks inte ha varit högt. Det hände att krönikan kunde komma efter att filmerna lämnat repertoaren. En typisk text från den 17 januari:

Herrskapet tror kanske att kinematograferna äro till största delen afsedda för tjänstefolk, barn och landsbygdens ej allt för raffinerat nöjeslystna ungdom.

Codac beskrev vid samma tillfälle Stjärnans interiör med ord som mörkröda tapeter, matta på golvet, palmer längs fondväggarna, barn nästan flertalet. När han såg Förgiftad kärleksolycka blåste någon ut nyspulver i salongen.

6.8

Fastigheten nr 29 har en mycket kort fasad mot Hamngatan och den enda passande lokalen på ritningarna verkar vara alldeles för liten som biograf. Men det bekräftas av Maja Kjellin i boken om Kvarteret Bokhållaren i Göteborg (1955):

…i den nuvarande affärslokalen vid Östra Hamngatan var inrymd en biograf, biografen Stjärnan. Den hade en mycket spartansk inredning och sittplatserna var vanliga träbänkar. Men där kunde man för en billig penning avnjuta spännande och skakande filmförevisningar. För att få se bloddrypande filmer från franska revolutionens dagar, avstod dåtidens publik gärna från de lyxbetonade interiörer som våra dagars biografer erbjuda.

Huset var inte så litet som det kan tyckas från Hamngatan. Huskroppen fortsatte hela kvarteret längsmed Drottninggatan och blev sedan bredare mot Korsgatan och vid samma tid som biografen visade film låg där Hotell Kronprinsen och ett badhus med en simbassäng under ett atriumtak, 7 badrum i damavdelningen, 9 badrum hos herrarna och en nyhet för Göteborg, det elektriska ljusbadet.

Biografen stängde omkring 1911, badhuset 1916, hotellet tidigare. ASEA moderniserade fastigheten rejält 1918 då den fick det nuvarande utseendet. Ännu på 50-talet fanns den med grönt kakel klädda bassängen kvar, då som lampförråd. På 70-talet låg Textil-Centrum i den gamla biograflokalen, som det i dag inte finns det minsta spår av.

6.6

6.7

Stjärnan lär ha varit den första biografen i Göteborg som utökade de traditionella halvtimmesprogrammen till en full timme. Det hände 1905.

6.9

Första sidan av ett program i dubbelvikt A4. Av filmerna, som presenteras på insidan, att döma, så är bladet från 1905, vilket är ovanligt tidigt för den här typen av program.

6.10

Övre halvan av ett mer tidstypiskt program, dvs ett blad vars längd anpassades till längden av filmprogrammet. Det ryska-japanska kriget ägde rum 1904-05, så programmet bör vara från den tiden.

6.2A6.2B

Sillfiske(t) i Bohuslän (Sillfiske vid Västkusten) spelades enligt Svensk Filmografi in i januari 1906 med N E Sterner som producent och möjligen Robert Olsson (1877-1941) som fotograf. Filmen fick urpremiär den 20 januari på Göteborgs Kinematograf. Båda biograferna hade samma ägare, så det är inte så konstigt att filmen “på mångas begäran” dyker upp på Stjärnan, men att trycka reklamen på nyårskort verkar lite senkommet i slutet av januari.

Programmet visat från den 5 januari 1906.

Programmet visat från den 5 januari 1906.

ERIK OCH JOHNY
Erik Montgomery (1881-1935) var son till Otto – för pappan, se Oriental.
Johny Barthold Schuback var son tillfrukthandlare på Kungsgatan 32.

Eriks och Johnys aktiviteter inom den tidiga biografbranschen var så omfattande att det blir tydligast om de arrangeras i en kronologi. Ny information visar att Johny har blandats ihop med sin far Jacob på grund av att källor från den här tiden bara använder initial för förnamnet. Samtliga uppgifter nedan vad gäller frukthandel avser inte Johny, utan hans far Jacob.

1886: J skaffar bostad och filial till frukthandeln vid Andra Långgatan 18 (från 1890 nr 21).

1903:  Adresskalendern visar att Erik är handlande med kontor och lager vid Vallgatan 5. En annons berättar om vad han sysslade med: Uppsättning och försäljning af Elektriska Glödlampor, Brännare, Gascylindrar… Import af Cigarrer. Cigaretter, Velocipeder. En fabrik låg på Hisingen. (Kalendern kom ut i januari/februari, så uppgifter avser i regel året innan.)

Januari: Erik lämnar en anmälan till handelsregistret om en agentur-, handels- och kommissionsaffär belägen i Lundby.

1904: Erik har kontor och lager vid Kungstorget 7, d v s i samma hus som faderns biograf Oriental (från 27/2).

Juli: De öppnar Borås Kinematograf i f d Christierninska huset vid Österlånggatan 42.

1 november: Norges första biograf på Stortingsgaten 12 i Kristiania invigs.  Med hjälp av Johny hade Erik fått kontakt med en norsk grosshandlare och grundat Norsk Kinematograf-Aktiesellskap, som stod för biografen, med svensken N. E. Sterner som administrativ chef.

Slutet av året: Erik och Johny övertar tillsammans med Eriks far Stjärnan i Göteborg.
December: De öppnar Hälsingborgs första biograf.

1904-1906: J har en andra fruktaffärsfilial, i Arkaden.

1905: 14/1 AB Svenska Kinematografteatern bildas. Styrelsen bestod av Johny Barthold Schuback (verkställande direktör), bokhållaren Claes Hilmer Hansson och handlanden Axel Wiktor Larsson med handlanden Axel Hjalmar Krusell som suppleant. Syftet är “att tillverka, försälja och uthyra kinematografutensilier äfvensom att förevisa kinematografbilder”. De har kontor vid Östra Hamngatan 30 (dvs intill Stjärnan) och vid Södra Allégatan 5 (där familjen Montgomery bodde). På vilket sätt Montgomery har varit inblandad går inte att fastställa.

10/4 Tillstånd för Kinematografteatern att visa film i Exercishuset. En visning av Méliès Poetens serenad till månen (Au clair de la lune, ou Pierrot malheurreux, 1904), som ägde rum redan 2 april, kan ha varit en kringresande filmförevisare. En annons 16 april säger bara “Kinematograf i Exercishuset”. Verksamheten varade en månad. I polistillståndet anges följande datum: 25/3, 9, 16, 24 och 30/4.

18/7: AB Bio-Blanche bildas i Stockholm med Albin Bjurman, Carld Edberg och Johny i styrelsen. Erik anställs av bolaget.

23/10 AB Svensk Kinematograf tar över AB Svenska Kinematografteatern. Montgomery har inget att göra med den nya verksamheten.

13/12 Kinematografteatern får, trots att bolaget upphört, tillstånd att driva biografen Ideal. Ansökan lämnades kanske in innan övertagandet. En maskinist vid biografen minns att filmerna kom från Stjärnan, Erik & Johnys biograf. Recensenten Codac nämner i november 1907 Ideal som filialbiograf för Svensk Kinematograf. Så någon gång på vägen bör biografen ha bytt ägare.

1906: 23/7 AB Blanche upphör.Erik köper med Wahlberg Biografen i Blanch’s och Söders Biograf i Stockholm samt London-Biografen i Norrköping från Bjurman och Edberg. Wahlberg drar sig snart tillbaka.

1906-1907: Adresskalendern listar Erik som kinematografmaskinist (antagligen första gången yrket nämns i kalendern) med bostad vid Södra Allégatan 5, dvs samma adress som fadern (och Haga Kinematograf). Han arbetar som ambulerande filmförevisare.

1907: Enligt en annons för faderns grammofonuppfinning är Eriks adress nu St Paulsgatan 13 i Stockholm, där han driver Söders Biograf. Erik producerar ljudfilmen Norrköpings glada änka eller Grefve Danilo o. Hanna Glavari i föryngrad upplaga.

1907-1908: Erik försöker vid ett par tillfällen tillsammans med Jarl Östman att starta ett filmfackligt förbund, utan att lyckas.

1908: 24/1 Ideal brinner.

1909: Erik har en filmfirma i Birger Jarls-passagen i Stockholm.

18/2 Stjärnan övergår i annan ägo.

1911: 15/9 Biorama öppnar under Otto Montgomerys ledning. Erik kan ha haft något att göra med driften innan biografen får en ny ägare 1918.

1918: Adresskalendern ger Erik f.d. biografägare som yrke och Södra Allégatan 2 som bostad. Fadern hade då flyttat till Långedrag, antagligen i samband med att han slutat driva Biorama i samma hus.

Övriga källor: Filmbladet 1917:7. J Olsson: Från filmljud till ljudfilm.