1912

Göteborg har 170 606 invånare.

12000 biografer i England.
Luna Park, Port Luis – Mauritius 1:a biograf.
Palads-Teatret, Köpenhamn, 3000 pl.
Bell & Howell, USA – 1:a motoriserad kameran.
International Automobile Races, Indianapolis 1912 William N Swain – 1:a tävlingen.
After fifty years (Italien 1912) Ambrosio – 1:a filmpris för en långfilm.

1:a dokumentären av långfilmslängd, tre aspiranter:
African hunt (USA 1912) Paul Rainey, 8 akt.
Along the Racha and Lechkhuma (Ryssland 1912) Vasily Amashukeli.
One hundred years of Mormonism (USA 1912) 5 akt.

1912.4

Årskronologi.
17/1 W G Faulkner: Around the Cinema Palaces i Evening News – 1:a reguljära filmkritikern i England.
8/4 Konståkerskan Sonja Henie föds.
25/4 Amerikaskjulet på Masthuggskajen står klart.
12/6 Uppstoppade fåglar på damhattarna väcker diskussion, bör ha försämrat sikten rejält i biograferna.
Juli – vintern: Garden Cinema, Hull – open air-biograf.
Augusti: Sándor Kellner (Alexander Korda), Vilag (tidning) – 1:a filmrecensionerna.
1/8 Lukten från kanalerna blir allt mer irriterande.
23/8 Skådespelaren och dansaren Gene Kelly föds.
29/8 Folkskoleseminariet på Övre Husargatan tas i bruk efter en ombyggnad.
30/9 Aktion mot att få bort de långa nålarna i damhattarna efter att en spårvagnskonduktör spetsats. – Sista dagen för att köpa brännvin utan anmälningsbevis.
1/11 Trädgårdshallen vid Södra Larmgatan öppnar, arkitekt: J Emil Billing.
14/11 Bilarna i Slottsskogen bör inte gå fortare än en häst lunkar, dvs 10 km/tim.

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/f/f7/Engdahl,_Axel_i_VJ_9_1916.jpg/200px-Engdahl,_Axel_i_VJ_9_1916.jpg
Axel Engdahl fick den 1 december 1911 tillstånd av polisen att tills vidare visa film på Folkteatern. Den 9 mars 1914 utfärdades ett nytt tillstånd som avsåg tiden 9-23 mars. Kan det vara så att Folkteatern har använts för filmvisningar under en period, precis som Cirkus, grannen i Lorensbergsparken.

Undersökningar i Teaterhistoriska samlingarna avslöjade följande: För det första tillståndet gällde det en film som var invävd i teaterpjäsen En million, senare filmad av René Clair, på ett sådant sätt att det, enligt en samtida kritiker, “sammanflätats till en … oupplöslig härfva”. Det rörde sig om “äkta pariserbilder tagna i Göteborg” under regi av skådespelaren Thor Christiernsson och Knut Husberg, direktör för AB Cosmorama i Göteborg.

Det andra tillståndet gällde ett fristående filmmellanspel i Axel Engdahls revy på Lorensbergs sommarteater 1915. Enligt Svensk filmografi hette filmen En teaterdirektörs vedermödor, enligt teaterprogrammet En direktörs vedervärdigheter. I vilket fall som helst fick filminslaget genomgående dåligt kritik. “Med strykning av det ledsamma filmintermezzot … bör revyn kunna hålla till rötmånaden”, skrev Morgonposten.

Det ena polistillståndet gällde alltså ett tidigt exempel av multimediakonst, det andra en tillfällig återgång till filmens födelse när den ofta var ett inslag i varetéprogrammen. För övrigt var det mer traditionella pjäser på teaterns repertoar.
1912.2

Förr i tiden, det här är långt innan videon, visades film i skolorna. Varje skola med självaktning hade en projektor i en sal med mörkläggning där man körde filmer om vattenfall, små kryp, hygien och allt annat som tillhörde läroplanen.

Det är förstås svårt ibland att veta var gränsen ska dras mellan en riktig biograf och en lokal som visar film då och då. Frälsningsarmén började tidigt med filmvisningar och ännu på 60-talet kunde man få se Barnen från Frostmofjället eller Kniven och korset och liknande uppbyggliga filmer.

Ska deras verksamhet jämställas med skolvisningar eller var den periodvis så omfattande och regelbunden att den, precis som de föreningar som inkluderats, fick karaktären av biografvisningar?

Det här är bara ett par exempel från 1910-talet på hur filmvisningar förekom i de mest skiftande sammanhang. Så skulle det fortsätta att vara tills projektorn trängdes ut av videobandspelaren. Det finns inga ambitioner i det här sammanhanget att redovisa alla dessa utombiografiska varianter.
1912.1
Maharadjahens yndlingshustru (1917)

Lilly Jacobsson, född 8 juni 1893 i Göteborg, var en av Sveriges första filmskådespelare. Hon debuterade på scenen hon direktör Selander som Greta i Flickornas Alfred och fortsatte med roller som Anna i Värmländingarna, Lisbeth i Den dummaste, Jessica i Köpmannen i Venedig och Anna Page i Muntra fruarna i Windsor.

1911 var hon hos Karin Swanström och tidskriften Ridå tyckte att “hennes röst är allt för späd och oskolad för några större partier.” Men skribenten i Vidi var förtjust:

“I Lycko-Pers resa var Lily Jacobson [hennes namn stavas olika] hofsångerskan. Hon var mycket söt. Och sjöng mycket nätt. Ofverhufvudtaget är hon alltid mycket söt och gör allt hvad hon gör mycket nätt.”

Hennes två första filmer, Opiumhålan samt Agaton och Fina (båda 1911), blev aldrig visade på bio. Fram till 1915 medverkade hon i nära 20 filmer, flera med Mauritz Stiller som regissör. Några av dem var inspelade på västkusten – En skärgårdsflickas roman (1913) – eller i Göteborg – Det gröna halsbandet eller Expeditrisen Fröken Annas kärlekssaga (1912).  Båda filmerna är förlorade. Hon fortsatte sin karriär i Danmark

1910-talets teater- och filmskribenter skrev ofta lyriskt och substanslöst om samtidens idoler. Fortsättningen på artikeln i Vidi torde vara typisk:

“Lily Jacobson är, som man vet, göteborgska. Som sådan är hon ett litet praktexemplar. Hon har inget af den riksbekanta göteborgska stelheten och viktigheten. Hon är ett litet snällt, rart, vänligt och öppet solskensbarn med blå ögon, härlig hy, guldblondt hår och de vackraste hvita tänder. Det är verkligen märkvärdigt, att denna mulna, kulna stad har kunnat frambringa en sådan älsklig typ.”

Lily Jacobsson var Göteborgs första skådespelarbidrag till den svenska filmhistorien?

1912.3