Metropol

30.4

Södra Allégatan 6 var en träbyggnad i två våningar från 1853. 1898 blev hela bottenvåningen en butik med tre stora fönster. I maj 1913 ritades en ombyggnadsplan för fastigheten. Bottenvåningen skulle bli foajé, gården innanför biosalong med en läktare på tre sidor. Trappan dit planerades att gå upp i tre sektioner från foajén, längsmed ytterväggen mot gatan, den högra väggen och slutligen den mot salongen. Kassan var tänkt att ligga under trappan med salongsentrén rakt fram, mellan kassa och apparatrum.

Salongen skulle ha en mittgång med 117 platser på vänstra sidan och på den högra, som delades av en passage fram till nödutgångarna, 48 i den främre och 66 i den bakre sektionen. Duken var placerad något till vänster för att komma mitt för maskinrummet.
Läktaren, som skulle gå längsmed tre sidor, hade man fyllt med platser. Det såg kanske effektivt ut i teorin, men i verkligheten var det inte många som skulle se hela duken.

30.3

Redan efter två månader kom en ny ritning, som tog hänsyn till både säkerhetskrav och siktlinjer. Tidigare var kontor inritade på övervåningen, men nu sköts hela läktaren in i huskroppen med bara en liten del utstickande på “innergården”, det blev en brantare lutning. Läktaren mot den högra väggen förlorade de flesta av stolarna för att passagen mot nödutgångstrapphuset i det bortre högra hörnet ska bli lättare. Trappan upp är flyttad till vänster sida av foajén, med ett avskilt trapphus. Hur många platser det blev i det andra förslaget är okänt

30.11

EMIL OLSSON
Kino-Olle (Kinne-Olle) var enligt Asplund ett original som söp, men han byggde också Metropol. 1909-15 står han som verkmästare i Adresskalendern, med bostad på Chalmersgatan 29. 1916-31 titulerar han sig som biografägare, utom 1918 då han för ett år är direktör. Från 1931 är han fastighetsägare. 1915 flyttade han till Haga Kyrkogata 12b och året därpå till Hvitfeldtsplatsen 1a; från 1929 blev det Linnégatan 1.

I april 1909 trädde Olsson in i biografbranschen när han tillsammans med J A Quicklund tog över Göteborgs Kinematograf. 1914 förvärvade han Södra Allégatan 6 och öppnade Metropol. 1917 började han visa film i Folkbiografen (dvs B-salen i Arbetarföreningens hus). I november 1918 avyttrade han Göteborgs Kinematograf till Maxim och den 1 januari 1927 tog stockholmaren Jan Bergendahl över Metropol.

När filmvisningarna i Folkbiografen upphörde är osäkert, men det bör ha varit någon gång under 20-talet. Så det verkar som om Olsson lämnat biografbranschen, men ändå hänger titeln biografägare med på lagfarten till hans död 1936. Fastigheten (med Röda Lyktan, som biografen hette från 1929) var registrerad i Emil Olssons sterbhus till åtminstone 1940.
30.5a1915 (framsida ovan, mittuppslag nedan)

30.5b30.6Framsidan från 1919 speglar bättre biografens repertoar.

Metropols öppningsfilm den 28 mars 1914 blev den danska Under klubban (Hammerslaget) av Robert Dinesen och med Betty Nansen. Det var en biograf i samma stil som Svea,men med “gott anseende” (Asplund), med mycket stark betoning av västernfilmer, seriefilmer (följetonger) och liknande okultiverade genrer i programmet. 1920 annonserade man stolt i programbladet: “västra stadsdelarnes ledande biografteater”.

30.723/8 1915 Den första Chaplin-annonsen i Sverige

Att de första Chaplinfilmerna i Sverige, Charlie som boxare (The Champion) och ytterligare tre titlar, visades här den 23 augusti 1915 säger något om biografens status. Hans låga, burleska humor i de tidigaste filmerna ansågs inte rumsren, flera blev censurförbjudna och det fanns biografer som av princip vägrade visa hans filmer.

Även för Charlie i parken (16/9), Charlie på motortävlingen (15/11) och Tango (17/1) var den svenska urpremiären förlagd till Metropol, men Chaplins berömmelse växte snabbt, och när Göteborg någon gång i framtiden lyckades knycka en urpremiär från Stockholm, så hamnade den på de stora, fina biograferna: Äventyraren (26/12 1918) på Cosmorama och Klockan 1 på natten (25/8 1919) på Palladium.

1919.181919

Efter fem år på Östra Bio kom veteranmaskinisten Sven Hultén till Scala för en kort sejour innan han flyttade vidare till Metropol. Efter tjänst på Victoria och Cosmorama avgick han i pension 1967 efter 38 år som biografmaskinist. I en tidningsintervju (GP 11/2 73) berättade han om sina favoriter på bio:

Den elegante detektiven Max Landa var en, Mary Pickford – oj, vad hon var söt! – en annan. Likaså Douglas Fairbanks! Jag glömmer aldrig hans Zorros märke.Inte heller glömmer jag Gösta Ekman – en makalös skådespelare. Men Chaplin förstod jag mig aldrig på trots att han var så enormt populär.

Annonser