Biophonteatern

18.1

18.2ny

Bilden visar Östra Hamngatan 41, som det såg ut innan J A Wettergren 1898 flyttade härifrån till Stigbergsliden. Biophonteatern levde sitt korta liv från 16 september 1905 innanför de två stora fönstren i bottenvåningen. Antalet platser var okänt. Tillståndet gällde till den 30 september 1906, men det finns inga bevis att verksamheten blev så långvarig. Det kan inte ha varit lätt att få fram tillräckligt med ljudfilmer, även om programmet blandades upp med de vanliga stumma.

Namnet Biophon, levande ljud, sa vad det frågan om, ljudfilm. Enstaka ljudfilmsexperiment hade gjorts sedan filmen föddes, men mellan sekelskiftet och första världskriget tog produktionen i olika länder fart. Det i biografsammanhang ovanliga namnet kommer ifrån tysken Oskar Messters ljudfilmssystem Biophon, som kombinerade grammofon och filmprojektor. En annons (HT 16/9) berättade om Levande, talande, sjungande, musicerande bilder från världsutställningen i Liège.

https://i0.wp.com/grammophon-platten.de/e107_files/public/1346831437_340_FT10635_ccf04092012_0007.jpg

Messter hade löst synkroniseringen mellan grammofonen och filmprojektorn genom en separat styrmotor. Filmerna visades med 15 bilder/sekund, vilket motsvarade ett varv på skivan. En trolig orsak till att Biophonteatern inte blev långlivad är att AB Svensk Kinematograf (med Göteborgs Kinematograf) tog Messters system på entreprenad 1906.

Biografägaren Alfred Nordenstam hade tidigare drivit Arkaden några månader 1904 och Colosseum 1903-1906. 1909-14 var Hasselblad & Co ägare till Östra Hamngatan 41. I dag finns inga spår av biografen.

Boulevard

36.12

Efter att Roxy vid Östra Hamngatan 35 stängt i slutet av september 1941 öppnade biografen igen onsdagen den 8 oktober med nytt namn, Boulevard, och ny ägare, Rune Engelbrektsson. Nu var det enbart kortfilmer som gällde.

Fram till sin stängning den 31 december 1967 var Boulevard den enda biograf i Göteborg som konsekvent körde kortfilmsprogram på 90 minuter varje dag, från kl 12 (kl 13 på söndagar) till kl 23.

Premiärprogrammet den 11 oktober 1941 ger en bra bild av blandningen:

36.7

Boulevards repertoar under verksamhetsåren speglar utvecklingen inom filmen och samhället. De tyska UFA-journalerna var bara en av många filmjournaler som utgjorde populära inslag, även som förspel på vanliga biografer. Före televisionen var det den enda möjligheten att se levande bilder från världshändelserna.

De tyska journalerna var grovt propagandistiska och till och med lögnaktiga, som när man intervjuade tyskar på gränsen till Polen, vilka påstod att de attackerats av polacker som kommit över gränsen under natten. Samma morgon inleddes blixtattacken mot Polen. Trots detta visades de på svenska biografer under hela kriget.

Birger Eriksson, som arbetade som biografmaskinist på Boulevard från premiärdagen till sista visningen 1967, har berättat för Hans Sidén (i hans bok “På bio i Göteborg”) om den starka publikreaktionen på en kortfilm från koncentrationslägret i Buchenwald som visades från den 14 maj 1945. Folk svimmade i bänkraderna och kassan fick tillhandahålla luktsalt. I samma program ingick UFA-journal nr 713, men den blev inte långvarig och tyska journalfilmer lyste sedan med sin frånvaro. Andra maskinister på Boulevard har varit Rolf Magnusson och Erik Egnell.

https://i0.wp.com/images.ados.fr/divers/photo/9224548922/lily-st-cyr/lili-st-cyr-6639204d1.jpg

På 1950-talet började televisionen slå ut journalfilmerna och det blev svårare att hitta kortfilmer. Från 1958 visade  Boulevard avsnitt ur amerikanska TV-serier och nedklippta versioner av B-filmer. Den 25 juli 1955 dök den första sexfilmen upp. Dansfantasi med den amerikanska strippan Lily St. Cyr (ovan). Naket skulle bli ett allt viktigare inslag i repertoaren för att från 1960-talets början dominera.

När biografen stängde 1967 var det inte för att det gick dåligt, porrfilmsperioden förlängde livet på mången tynande biograf, utan för att huset skulle genomgå en omfattande ombyggnad. Avslutningsprogrammet visar i jämförelse med premiärfilmerna tydligt hur inriktningen förändrats: 1. Foxjournalen; 2. Smygtittarna; 3. Hot rocks; 4. Dubbelt sextrubbel; 5. Nude a Go-Go; 6. Nakenbadarna; 7. Endast för män. Av biografen finns inget spår.
36.11

Cinema

42.2

Med renovering och namnbyte 1968 från Plaza till Cinema ville Sandrews markera ambitionerna att byta till en mer kvalitetsbetonad repertoar. Läktaren försvann och antalet platser minskade till 282.

Invigningsfilmen den 15 augusti var Truffauts Bruden bar svart, inte Bruden var svart, som GT skrev. Vid ett annat tillfälle gav en göteborgstidning en förhandsnotis om filmen Fångad av en röst: “På måndag har Royalbiografen premiär på Fångad av en präst.”

Sandrews trippel i Nordstan ersattes av en bio med sju salonger. Vid invigningen av de nya komplexet i maj 1986 sa Sandrew-chefen Göran Lindgren att det inte var aktuellt att lägga ned någon av bolagets andra två biografer. I mars året därpå stängde Cinema.

I dag är fasaden vid Östra Hamngatan 37 kvar, med namnet Plaza längst upp, och man kan ana olika biografassociationer i arkitekturen.

42.11

Cosmorama

24.1Det äldre Cosmorama låg på Östra Hamngatan 48 i det vita huset i mitten.

Efter storbiografen i Trollhättan ville Knut Husberg göra om försöket med en kvalitetsbiograf i Göteborg. Han hittade tillsammans med Axel Reuterberg (som skötte bokföringen) en fastighet vid Östra Hamngatan 48, mitt emellan biograferna Alhambra och Stjärnan. Fasaden i pseudorenässans fick inte röras, men Alfred Agrells gamla lagerlokaler på gården kunde rivas.

Arkitektfirman Zetterström & Jonson stod för ritningarna till ombyggnadsprojektet som var fyllt av svårigheter, något liknande hade inte tidigare gjorts i Sverige. Cosmorama byggdes rakt innåt från gatan, tvärs över gården och sex meter in i gårdshuset. Den gamla inkörsporten gjordes om till väntrum (som foajé kallades vid den här tiden). Ovanför, på första våningen, placerades apparatrummet, det vill säga rummet för filmprojektorn.
24.3Programbladets framsida hade den första tiden en teckning av salongen och entrén med de två små kassorna.

De två små biljettkassorna var vända ut mot gatan, på var sida om entrén. Eftersom salongsgolvet var sluttande behövde man gå uppför en trappa från väntrummet. Salongen hade både mitt- och sidogångar med en tvärgång till nödutgången halvvägs ner på höger sida. Duken satt i en sorts “alkov” som var bredare än själva salongen.

I april 1908 berättade ett stort plakat på fasaden att “etablissementet Cosmorma, Skandinaviens största och elegantaste biografteater” snart skulle öppnas. Biografens namn var så ovanligt att målaren hade stavat fel. Den blev Göteborgs i särklass förnämsta biograf. Filmen var på väg upp ur källare och kaféer.
24.113/9 1908

Den 1:a september var de klara, måleribolaget S. A. Wahlström, Nya Förenade Elektriska AB och konstnären Oscar Högström, som utfört stuck- och gipsarbetet. På eftermiddagen nästa dag ägde invigningen rum för specialinbjudna och pressen. På kvällen den 3:e följde utsålda föreställningar för allmänheten. Det  sex man starka rumänska zigenarkapellet var för invigningen bara. Den ersattes senare av den ordinarie orkestern på tre man, trumslagaren var också ljudeffektsmakare. Arbetstiden för musikerna var 6 timmar och på söndagar 9 timmar.
24.2Cosmoramas första salong 1908-1914.

Göteborgs-Posten skrev dagen efter öppnandet:

Redan den stilfulla entréen med sina massiva ekdörrar, genom hvilken man kommer in i en stor och rymlig vänthall, gör ett solidt och präktigt intryck. Och detta förtages sannerligen icke, då man beträder själfva teaterlokalen med sina 364 sittplatser. Lokalen är hållen i en ljus och glad färgton och från takbågarne sprida en mängd elektriska lampor sitt ljus. För utsmyckningen i öfrigt är också väl sörjt.

Den ständigt kritiske Codac i GT var också imponerad:

En så elegant kinematograflokal som den i går invigda ‘Cosmorama’ i huset nr 48 vid Östra Hamngatan ha vi icke förut.

Redan entrén åt gatan drager uppmärksamheten till sig med sitt hvalf af färgade lampor och gipsornamenter och då man passerat detta och de i hela livréer klädda vaktmästarne och kommit in i salongen mötes ögat af en stor, särdeles solidt och icke utan smak inredd salong med sittplatser för mellan 3 och 4 hundra personer. Färgerna är ljusa utan att irritera. Taket är hvälft och längs alla lister rikt ornerat med guld och skulptur.

Vissa protester kunde höras i Göteborg. Man ansåg att det var onödigt att flytta över den dåliga atmosfären och skräpfilmerna från de små biograflådorna och upphöja det till något fint i en tjusig miljö. Men det blev kortvarigt. Genom ett omsorgsfullt program med kvalitetsfilm höjdes filmens status, och nya kategorier människor kom till biografen.
Under 1910-talet växte trenden att bygga allt större biografpalats i hela världen. Även här kan man betrakta Göteborg som en föregångsstad. Klagomålen mot biografeländet minskade.

De lokala filmreportagen utgjorde en viktig del i biografernas program. I programbladen angavs under 1910-talet mycket detaljerat de olika inslagen. Sammantaget utgör de en historisk krönika över händelserna i Göteborg och trakten runt omkring, även om själva filmerna i de flesta fall är försvunna. Redan den andra veckan, den 8 september, visades reportaget Öis inviger sin nya idrottsplats Walhalla. Invigningen hade ägt rum två dagar tidigare.

Den 18 september var det premiär på Eld och lågor (ett litet kärleksraseri med avkylande epilog).

I januari 1909 spelade Cosmorama in sitt första egna filmreportage. Det handlade om Sven Hedins återkomst till Stockholm efter fyra år i Tibet. Filmen framkallades i Charles Magnussons laboratorium, som länge var det enda i Sverige, snart förvärvade Cosmorama laboratoriet.

Magnussons filmbolag Svenska Bio behövde en stor premiärbiograf i Göteborg och eftersom han var aktieägare i Cosmorama föreslog han ett samarbete. Förhandlingarna pågick länge, Knut Husberg ville inte ge upp sin ställning som egen företagare och Svenska Bio hade inte råd att köpa hela Cosmorama. Den 12 augusti 1910 bildades ett nytt bolag, AB Cosmorama, med Svenska Bio som delägare till 50% av aktierna och med Husberg som verkställande direktör. Magnusson var tvungen att ge Husberg ett privat lån på 10 000 kr så att han kunde byta ut sin villa mot ett stenhus på Avenyn. Hösten 1910 införlivades biografen Kronan i verksamheten.

24.12

Den första svenska långfilmen fick göteborgspremiär på Cosmorama den 28 november 1910. Det var Regina von Emmeritz och konung Gustaf II Adolf efter Zacharias Topelius, hela 800 m lång, vilket tog ungefär 45 minuter att visa. Dramatenregissören Gustav Linden stod för regin medan Gerda André och Emile Stiebel gjorde titelrollerna. Den visades “44 gånger i sträck” enligt Cosmoramas broschyr vid tioårsjubileet den 2 oktober 1918.

I 1910 års program fanns också Järnbäraren efter August Blanche och De svarta maskerna – den 1:a internationella inspelningen i Sverige, efter manus av Charles Magnusson.

Hösten 1911 blev det stora genombrottet för dansk film, som kom att dominera den svenska biorepertoaren under större delen av 10-talet. August Bloms Offer för sin lidelse (Ekspeditricen) med Clara och Carlo Wieth slog rekord med 76 föreställningar. Den följdes av De röda artisterna (De fire djævle) och i december Kärlek och svek med Asta Nielsen och Valdemar Psilander, det var Nielsens svenska debut. Hennes nästa film, Svarta drömmen, blev det stora genombrottet. Världens första filmstjärna var tänd.

24.13ny1912

24.14

Den 31 mars 1914 kunde man läsa en notis i GT:

Cosmorama skall byggas om för en kostnad av 800,000 kronor. I förfjol inköpte bolaget huset nr 48… där biografen nu är inrymd, och i fjol bredvidliggande fastighet nr 46, mot hörnet av Kyrkogatan. På det förstnämnda huset skall en våning tillbyggas, så att byggnaderna bli lika höga. För övrigt skall allt så väl utan som innan morderniseras.

Samma dag gavs den sista föreställningen av Den blå musen i den gamla salongen. Nästa dag började byggnadsfirman Bröderna Persson att riva ut innanmätet av de två byggnaderna, fasaderna mot Hamngatan fick stå kvar. Det första Cosmorama låg i Östra Hamngatan 48. Bolaget hade förvärvat nr 46 1913 och nu skulle de två fastigheterna slås ihop för att få plats med det nya, större Cosmorama

.

Cosmorama

24.4

Entrén till nya Cosmorama flyttades längst till höger i fastigheten vid Östra Hamngatan 48, men nu användes också byggnaden vid nr 46 för den nya, större salongen, som gick ända fram till Kyrkogatan. Nr 48 blev tillbyggd med en våning. 800 000 kr kostade renoveringen.

Tanken var att invigningen skulle kunna ske till hösten 1914, men på grund av kriget i Europa blev det förseningar, och först den 12 januari året därpå kunde den nya biografen öppna.

Biljettkassorna hade flyttat in till båda sidorna av den yttre vestibulen, en marmorhall med raka linjer, diskret upplyst från amplar i taket, som låg direkt bakom parkett. I fonden fanns en fontän med belyst vatten. Marmortrappan till höger ledde upp till balkongens väntutrymmen.

Till vänster om salongen kom man in vänthallen för främre parkett. Där fanns soffor, lampettpelare och takamplar. På den högra sidan låg en motsvarande vänthall för bakre parkett.

24.19

Salongen, där platserna ökat från 365 till 800, lystes upp av sex ljuskronor i böhmisk kristall, var och en motsvarade 1200 normalljus. Från sidorna, i det brutna taket, kom motsvarande 700 normalljus från tolv lampkombinationer. Det fanns sex utgångar och en nödbelysning som drevs med ackumulatorbatterier. Biljettpriserna varierade från 1,25 kr i balkongens loger till 35 öre på främre parkett. Under scenen låg klädloger för bland andra de fjorton vaktmästarna (inkl två programpojkar).

24.20

Invigningen den 12 januari 1915 inleddes med Cosmoramas festmarsch av James Garlach, spelad av en fjorton mans orkester under ledning av violinisten Francesco Asti som senare blev konsertmästare, med en lön på 50 kr per kväll. Ett hälsningstal följde och en specialskriven prolog läst av teaterdirektör Axel Engdahl.

Filmprogrammet:
Första avdelningen:
Cosmoramas egen veckorevy
Senaste nytt från kriget: Messters krigsjournal
Kolonien på Hall (Ur Svenska sociala filmserien – Bilden visar några drag ur den sociala värksamheten vid Hall. Det är helt enkelt en liten inblick man får i kampen mot ungdomens förvildning sådan den bedrives där. Om man för personifiera Hall så är det ju banbrytaren på sitt område till namnet. Envar vet detta, även om man först genom denna film också lär känna det till gagnet)
Göteborgsrevyn (Av Axel Engdahl och Fritz Schéel)

Andra avdelningen:
En av de många (Victor Sjöström)
Slutmarsch

Senare filmer under året på Cosmorama:av Sjöström: Skepp som mötas (16/1), Högfjällets dotter (7/4), Landshövdingens döttrar (4/10; svensk premiär på filmdramatisering efter romanerna “Landshövdingens döttrar” och “Daniela Herz” av Marika Stjernstedt) – av Stiller: När konstnärer älska/Thora Flemming (12/4), Hans hustrus förflutna (6/9)

Den svenska guldålderns allra främsta filmer presenterades på Cosmorama: Körkarlen, Tösen från Stormyrtorpet, Berg-Eyvind och hans hustru, Erotikon, Gösta Berlings saga. När Selma Lagerlöf själv och Victor Sjöström var närvarande som hedersgäster en septemberdag vid premiären på Ingmarssönerna betraktades det som en historisk dag.

Den 11 maj 1915 var Lusitania-katastrofen ett uppmärksammat extranummer.

24.151916

Så länge det går bra finns det alltid tankar på expansion. 1917 köpte AB Cosmorama Centrum-fastigheten vid Kungsportsplatsen med avsikt att bygga om den till lägenheter och en stor, modern biograf. Planerna förverkligades aldrig och 1935 såldes huset till ett dotterbolag till försäkringsbolaget Svea, med en stipulation om att byggnaden inte fick användas för biografändamål.

Under 1910-talet var Cosmoramabolaget i stort en göteborgsangelägenhet med i huvudsak Cosmorama och Kronan som biografer. Man gjorde några kortare inhopp i andra visningslokaler, som Cirkus-byggnaden i Lorensbergsparken, Folkbiografen i Arbetareföreningen vid järntorget, och det beryktade köpet av Stora Teatern 1917 i syfte att göra om teatern till biograf. När Cosmorama på 20-talet blev ett dotterbolag till SF påbörjades en expansion som skulle göra företaget till den ledande biografkedjan i Göteborg.

I september 1917 kom Allan Dwans Äkta amerikanskt (Manhattan Madness), den 1:a Douglas Fairbanks-filmen.

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/e/ed/Annette_Kellerman_in_A_Daughter_of_the_Gods.jpg

I april 1918 hade Herbert Brenons Gudarnas dotter (A daughter of the gods) med simmerskan Anita Kellerman premiär.

24.22

COSMORAMA I SIFFROR – 2/9 1908 – 16/7 1918
14 498 284 m film har visats = 1,449 svenska nymil = avståndet från New York till Peking.
Varje meter film innehåller 52 fotografier (bilder) = 753 910 768 fotografier totalt. Om man skulle räkna dessa bilder med en hastighet av 200 foton i minuten så skulle det ta 21 år, 9 månader och 18 dagar med en åtta timmars arbetsdag.

Filmerna var uppdelade i längder på 200 m som låg i askar som var 5 cm höga = totalt 72 441 askar. Staplade på varandra skulle de bli en hög på 3 662 m = 12 x Eiffeltornets höjd. Om de lades sida vid sida skulle de täcka en yta på 15 937 kvm. Sammanlagd tyngd = 105 ton 39 kg vilket det krävs 105 järnvägsvagnar för att flytta.

1908-11 var den genomsnittliga längden på ett program 790 m. 1911-12 845 m, 1912-13 900 m, 1913-14 1 646 m, 1914-15 1 812 m, 1916-17 1 987 m och 1917-18 2 304 m. 1 944 olika filmer visades under perioden. 1915 var ett typiskt program 90 minuter med en halv timme ägnad åt nyheter och kortfilmer.

Antal besökare: 3 261 540. Om man placerade dessa i spårvagnar, med 50 i varje, så skulle det krävas 65 230 vagnar. Om den första vagnen stod utanför Cosmoramas entré skulle den sista stå någonstans i Stockholm. Om man lyckades med att sälja en biljett till samtliga passagerare i en vagn på två minuter, så skulle det ta drygt tre månader innan de i sista vagnen fick en.

1918.7a1918

Den internationella filmen dominerades inte alls i lika hög grad av amerikansk film i gamla tider: den franske komikern Max Linder, den italienska muskelknutten Maciste och den tyska stjärnan Henny Porten var stora stjärnor under 1910-talet.

Mary Pickford stod för Cosmoramas julprogram 1918 med Flickan som inte ville vara rik. Och nu började de amerikanska filmstjärnorna slå igenom på allvar: Norma Talmadge, Dorothy Gish, William S. Hart, Charles Ray, Harold Lloyd, Charles Chaplin.

1919 kunde publiken teckna säsongsabonnemang.

24.161921

cosmoreserv

24.251924

24.23

Innan 1925 hade utrymmet bakom prosceniet och ovanför scenöppningen använts som kontor. Det året installerades en biograforgel, en Wurlitzer Hope Jones Unit från USA, och kontoret fick flytta på sig för att orgelkammaren skulle få plats. Kvar blev en smal gång närmast gatan som ledde fram till ett rum dit reklamateljén flyttade.

Orgeln krävde ett utrymme på nära 9 x 3 m och bestod av sju grundstämmor – principal (85 pipor), flöjt (85), violin (73), violoncell (61), tibia-clausa (85), trumpeter (61), vox-humana (61) – med 41 register fördelade på två manualer och pedaler. Dessutom fanns harpa (49 toner), kyrkklockor (18 st), klockspel (30 toner), xylofoner (37 toner), slagverk och diverse ljudeffekter.

Det medföljde en organist, Arthur Dupont från Burlington, Vermont. Han hade spelat sedan han var 7 år. Orsaken till orgelinköpet var facklig. Man hade krävt begränsad arbetstid för musikerna, och de kunde inte längre spela vid tre föreställningar per dag. Som stadens finaste biograf kunde inte Cosmorama bara bjuda på piano, så i fortsättningen blev det orgel vid fem-föreställningarna.

24.8De nya kontorslokalerna, som låg mot Östra Hamngatan, fick en egen liten biograf.

Ett par filmer från 1926:

* Cecil B DeMilles Ropet från Volga (The Volga Boatmen) hade förutom orkester en levande manskör i diket och slog ett publikrekord som stod sig i fyra år. Mer än 76 000 göteborgare såg filmen.

* Murnaus Faust med Gösta Ekman och Emil Jannings.

Det var inte få människor som arbetade på en singelbiograf på 1920-talet, orkestrarna bidrog förstås till att antalet steg. En tjänstgöringslista finns bevarad från 1926. Den visar att det fanns 32 anställda vid biografen Cosmorama. Datumet anger när en person anställdes vid företaget, inte nödvändigtvis i samma funktion som 1926:

Föreståndare: Oscar Thulin (1/2 1916)

Kassörskor: Anna Wickberg (23/8 1915), Wanja Andersson (14/8 1920)

Extra kassörska: Gerda Englund (1/10 1923)

Maskinister: Oscar Svensson (11/3 1914), Erik Andersson (15/9 1916)

Extra maskinist: Barhold Edén (1/1 1922), Hugo Malmborg från Borås blir 2:e maskinist 1911.

Kapellmästare: Louis Johansson (1/9 1910)

1. Konsertmästare: Francesco Asti (1/10 1924)

2. Konsertmästare
: Siegfried Fournes (15/9 1924) – Cellist: Erwin Salomé (1/10 1924)

Violinister: Bohumir Cerný (1/7 1921), Tor Perfect (1/8 1921)

Bassist: Robert Grimm (13/8 1917)

Flöjtist: Franz Havel (1/9 1921)

Klarinettist: Carl Nilsson (1/9 1921)

Trumpetare: Ragnar Pettersson (1/9 1919)

Trumslagare: Emil Hellgren (15/9 1918)

Bassunist: Erik Lundgren (1/10 1924)

Vaktmästare: Gustaf Johansson (1/1 1920), Ernst Jonsson (1/9 1916), Oscar Haglund (1/9 1915), Gustaf Larsson (15/11 1918), Hans Pettersson (15/9 1920), Edvin Larsson (15/2 1917), Gösta Ljung (1/3 1923), Hjalmar Andén (21/8 1916-1921, 1/8 1922), Hilding Persson (24/8 1924)

Vaktmästarpojke: Ernst Andersson (1/4 1924)

Garderobier: Ida Ljungqvist (1/3 1919)

Städerska: Ester Rundqvist (1/1 1919), Elin Andersson (13/3 1921)

COSMORAMA-0071957

1927 fick Cosmorama en baldakin över entrén, och dörrarna flyttades in en bit från gatan till den nuvarande placeringen. En andra kassa installerades mellan dörrarna, medans den gamla inne i foajén behölls. Biografbladet rapporterade i nr 17 (1/9):

Man blir smått bländad av den klarhet, som utströmmar från ungefär ett tusental nyinmonterade lampor, de flesta placerade i smakfullt mönster under det nya skyddstaket. Förhallen har försetts med ny inredning och en del nya arrangemang för reklam göra sig bra. Ljusinstallationen har utförts av Asea, och arkitekten Andrew Persson står för de vidtagna ombyggnadsanordningarna.

Nyinvigningsfilm var den svenska filmen ”Ungdom”.

1930 blev det en liten “puckel”  på fasaden mot Kyrkogatan för att högtalaren skulle få plats bakom duken. Av de 70 musiker som spelade på Göteborgs biografer två år tidigare återstod hösten 1930 fem på Cosmorama, under ledning av konsertmästare Karl Bornfors.

https://i0.wp.com/www.sfi.se/ImageVault/Images/id_7315/width_227/conversionFormatType_Jpeg/scope_0/ImageVaultHandler.aspx

Den 1 september 1930 kom den 1:a ljudfilmen på Cosmorama: För hennes skull med Gösta Ekman och Inga Tidblad, den 1:a svenska talfilmen.

Fridolf Rhudin var ständigt återkommande i filmer som Kronans kavaljerer, Skepp ohoj, Pojkarna på Storholmen och Simon i Backabo.

COSMORAMA-009COSMORAMA-008COSMORAMA-012

Den nya lyxiga Lorensbergs-biografen 1934 ledde till flera ombyggnader av Cosmoramabolagets biografer. I april 1935 påbörjades Cosmoramas renovering efter ritningar av Nils Einar Eriksson. Arbetet tog ett halvår.

Man köpte in 921 biografstolar och nummerskyltar i emalj, sju reostater, ridåmaskineri och ett magnoskop (antagligen för att kunna förstora bilden i spektakulära sekvenser). Det blev en ny “bildduk” av märket Westone och två ridåer, en av plysch och en av siden, och en färgspelsapparat, en nymodighet som lyste mot ridån. (En komplettering gjordes sommaren 1936 i form av en sceninramning i trä med intarsiaarbete av konstnären Einar Dahlskog. 1949 var det dags för nya fåtöljer igen.)

COSMORAMA-010COSMORAMA-011

COSMORAMA-004

24.5

Scenöppningen blev mindre och med raka hörn. Taket sänktes en aning och kurvningen minskades. Men den viktigaste förändringen var en andra balkong, mellan den första och parkett. Detta möjliggjordes genom att golvet sänktes. Tidigare gick man sju trappsteg upp från foajén för att komma till den bakre delen av salongen. Nu blev det fyra steg ned, som tidigare sluttade bakre delen av parkett en aning. Bassängen i foajén revs.
Maskinrummet fick en kompletterande Ernemann-projektor, 2 Western-adaptrar (för ljudet), 2 objektiv och en Ufa-gong, att klanga i före föreställning. Hörlurar installerades för döva.

Den 15 september 1935 återinvigdes biografen (nu med 920 platser på två balkonger och parkett) med Hjalmar Bergmans Swedenhjelms. (Vid ett senare tillfälle minskade antalet platser till 798.) Ingmar Bergmans, Hasse Ekmans, Alf Sjöbergs och Lars-Eric Kjellgrens filmer har sedan varit självklara premiärfilmer på biografen.

En förteckning från 1937 anger att T. Örtenblad och E. Andersson var maskinister vid Cosmorama. Örtenblad var också den tekniskt huvudansvarige i bolaget med serviceutryckningar vid behov och allmänna inspektioner och underhåll. Han hade 425 kr i lön och en fridag i veckan. Arvid Olsson var reservmaskinist för bland annat Cosmorama och ansågs vara värd en löneförhöjning från 4,50 kr till 5 kr per föreställning på grund av Cosmoramas “numera svårskötta maskineri”.

I ett PM till personalen 1940 meddelades vilka som fick gå på bolagets biografer gratis utan biljett, i mån av plats. Chefen Sven Hedberg kunde ha med sig hur stort sällskap som helst, och det gällde även Charles Magnusson om han kom på besök från Stockholm. För kontorspersonalen i övrigt, kamrer E. Olsson, herr Erik Hedberg, ing. Ture Örtenblad, herr Einar Ström och herr Otto Eliasson gällde en gäst, men för kassörskor och konfektförsäljerska gäller “sällskap får ej kostnadsfritt medtagas”.

24.21b1951

Den 15 september 1952 inleddes middagsbiovisningar på Cosmorama med Borta med vinden. 1954 installerades CinemaScope, men den smala scenöppningen gjorde att det aldrig blev någon imponerande bredd på duken.

1950.2

Den 2 september 1958 firades 50-årsjubileum med två festföreställningar av Flottens överman i Agascope (svensk CinemaScope) som huvudnummer och Minns du?, klipp ur stumfilmer sammanställda av Knut Martin som förfilm. Nils Poppe var hedersgäst.
Under den följande veckan visades på dagtid en historisk kavalkad av svenska filmer: Ingeborg Holm (1915), Terje Vigen (1917), Erotikon (1920), Gösta Berlings saga (1924), Swedenhielms (1935), Ordet (1944) och Smultronstället (1958).

Kortfilmsprogrammet Dagens bilder visades från 7 juni 1960 till augusti 1966. Då återgick man till middagsbio som lades ned i oktober 1982.

1962 genomfördes flera ombyggnader: portalen i entrén kläddes om, golvet i hallen och entrén hade börjat få pucklar därför att den underliggande leran hade börjat pocka på sig, kassan utökades för tre kassörer och maskinisten fick äntligen en toalett, det var övergången till enmansbetjäning som ledde till denna nödinsats.
I januari 1964 upphörde AB Cosmorama som egen enhet och gick helt upp i Svensk Filmindustris organisation.

COSMORAMA-014COSMORAMA-0151967

COSMORAMA-005COSMORAMA-0061967

Den sista tiden, från 1984, användes Cosmorama av Stora Teatern för bland annat barnteater (Lillan) parallellt med filmvisningar innan de senare helt upphörde den 28 juli 1988.

Cosmorama finns fortfarande kvar, som ett skal runtom de butiker som sedan slutet av 1990-talet finns i lokalerna. Det behövs inte mycket fantasi för att frammana gamla tiders filmvisningar med en hel orkester som spelar framför duken. Nu gapar scenen tom.
Baldakinen utanför, panelen i nedre och övre foajén – i salongen de båda balkongerna med Gunnar Ströms utsmyckning i metalltråd, effekthögtalare på sidorna, scenöppningen med området bakom duken – det finns så mycket kvar av den gamla inredningen att det verkligen känns som om man står i en gammal övergiven biograf. Condeco har nu gjort så stora ingrepp att biografrummet är förstört och väggen bakom duken blivit ett stort fönster.

24.18

Grand Kinematograf

7.1Centralen, Östra Hamngatan 52. 1900-talets början. Foto: Aron Jonasson

Grand Kinematograf låg i Centralenhuset, i hörnet mot Östra Hamngatan och Kungsgatan. Den drevs av Göteborgs första kvinnliga biografägare Signe Ljungkvist, som den 21 maj 1904 fick tillstånd att starta verksamheten den 23 maj. Oscar Wennersten, en före detta kringresande filmförevisare, var föreståndare, och Carl Bernhard Hultén spelade piano till filmerna, åtminstone under 1908. Hans son Sven blev senare en legendarisk biografmaskinist vid flera av stadens biografer. Ernst Wadell tog den 12 mars 1907 över biografen, som stängde 1910. Antalet platser är okänt.

7.2

Som så många andra hus fick Centralen kring sekelskiftet större fönster i bottenvåningen, när rummen innanför gjordes om till butikslokaler. Fasadens tre entréer är också från den här tiden. När en av butikerna förvandlades till biograf uppstod en lokal som var ca 18 m lång, 7 m bred i den yttre delen och 5 m bred i den inre.

7.322/5 1904. Grands första annons (ovan) – 29/5 1904 (nedan)

7.4

GT:s “Codac” var inte så nöjd i sin rapport den 17 oktober 1906: …de dyraste platserna äro de sämsta. Första plats ligger nämligen längst bort i salen och stolarna äro icke häller så bekväma där som på andra plats.

Han såg Klockarens dotter (= Ringaren i Notre Damekyrkan), Trav i Derby, En oväntad hundutställning och Den skicklige porslinskrossaren.

Panorama International hade tidigare visat stereoskopiska ljusbilder i samma lokal som biografen, och senare flyttade Hasselblads berömda smörgåsaffär in. Centralen revs 1935-36 och ersattes med Centrumhuset 1937-38 och följaktligen finns det inte det minsta spår av biografen.

Maxim-Teatern

36.1036.936.3

I november 1916 fick Göteborg en andra biograf med namnet Maxim. Man kan tänka sig att den sedan förra hösten verksamma biografen med samma namn på Stigbergstorget kände sig nonchalerad; innan månaden var slut tyckte Maxim 1 att det var bäst att byta namn, till Majornas Biografteater.

Maxim 2 låg i ett hus från 1825, flera gånger ombyggt. Under 20-talet fanns musikkaféet Continental, senare Ritz, på övervåningen.

Den nya bion presenterades i en stor annons:
Maxim-Teatern … börjar sina föreställningar Fredagen den 3 Nov. kl. 5 e.m. i sin efter modernaste mönster inredda teater.

Maxim-Teatern kommer att lägga sig vinn om att framföra de mest gedigna program som kan erhållas och i orkestern medverka värdefulla krafter vilka borga för förstklassig musik.

Maxim-Teatern tillåter sig därför vördsamt innesluta sig i en intresserad publiks välvilja.
Som premiärprogram gives ett skådespel i 5 akter med titeln: Fjäriln som flög vilse. I huvudrollerna medverka den verkligt storstilade dramatikern Holbrook Blinn och den förnäma konstnärinnan miss Vivian Martin.

1917.51919.1536.5

Biografmaskinist Hugo Malmborg flyttade över gatan från Cosmorama därför att lönen var en tia högre, 130 kr i månaden.

Strax efter att 5-föreställningen den 4 maj 1922 börjat tog det eld i Maxims maskinrum. Brandkår och ambulans tillkallades. Salongen utrymdes utan panik. Publiken visste inte ens vad det var frågan om när ordern kom. Musiken spelade upp “Bröder, viljen i gå med oss” och publiken marscherade ut, stampande takten.

Elden begränsades till maskinrummet, som blev svårt ramponerat. Resten av kvällens föreställningar ställdes in, men redan två dagar senare räknade man med att återuppta visningarna.

Några år tidigare hade Malmborg experimenterat med falluckor, som automatiskt skulle falla ned framför gluggarna vid minsta mankemang, och hindra eventuell eld från att sprida sig till salongen. Han hade tagit ut patent på sin uppfinning, och nu fick han en praktisk demonstration på att den fungerande.

Den brandfarliga nitratfilmen kunde vara dödlig. Filmhistorien har flera exempel på biografbränder, från Paris och Torino – och från Tammerfors. 1927 omkom 21 personer i den finska biografen genom att elden spred sig till salongen, en panikslagen maskinist glömde stänga dörren efter sig när han flydde

36.2a36.2b36Simg984

ÄGARMYSTERIER
Om den förste ägaren, Isak Astrinsky, är inte mycket känt. 1921-22 är han listad som kontorist i Adresskalendern, med bostad på Nordenskjöldsgatan 30. Uno Asplund menar att han var direktör när han den 31 oktober 1916 fick poliskammarens tillstånd att visa film på Maxim-Teatern. Fastigheten ägdes 1916-1950 av handlanden Otto Salomon, och det finns ingen anledning att tro att denne varit inblandad på något sätt.

Så vilka slutsatser ska man dra: En direktör som blev kontorist på grund av dåliga biografaffärer? Eller en kontorist som hade resurser att starta en biograf på Östra Hamngatan, för att så småningom bli direktör.

Biograf AB Maxim låter som en konstruktion för att driva biografen med samma namn, men bolaget förvärvade biografen först den 1 oktober 1918. Stora Biografen var den första i den växande biografkedjan, någon gång under hösten 1917, och Biorama lär ha lagts till gruppen under 1918. Till sist fick man Intima-Biografen den 13 november samma år.

Så varför döper man ett bolag efter en biograf ett år innan man förvärvar den? Det finns förstås många tänkbara förklaringar, men utan mer forskning kan det bara bli frågan om spekulationer. Bolaget kan ha hetat något annat i början. Eller man kan ha arbetat med långsiktiga planer och döpt bolaget redan från börjar efter den finaste och nyaste av de fyra biograferna.

AB Maxim finns med i Adresskalendern 1919-1924 med kontor vid Östra Hamngatan 44. Styrelsen bestod av Orvar Frodi, Erik Forsblad, kapten Ivar Westerberg och Sven Hedberg.
Orvar Frodis karriär som advokat kan följas i kalendern, notarie (1917), e.o. notarie (1918), e.o. hofrättsnotarie (1919-1922). Han flyttade under den här perioden från Vasa Kyrkogata 1 till Vallgatan 15. Roland Frodi var en tid ägare till fastigheten Kungsgatan 15 där Intima-Biografen låg.

Erik Forsblad hade en agenturaffär i Skandias hus. Ivar Westerberg var även med i styrelserna till Palladiumbolaget och Fastighets AB Orion, som ägde fastigheterna där Palladiums biografer låg.

Alla Maxims biografer avyttrades under en lika kort period som de anskaffats; först Intima och Biorama under 1921, och året därpå stängde Stora Biografen för gott den 15 februari. Den framtida ägarbilden för biografen Maxim är dunkel. Bolaget tycks ha upphört, och 1926 dyker Palladiumbiograferna upp en kort tid som ägare, men vem som  var det fram till stängningen den 21 september 1936 är oklart. Efter en ombyggnad öppnade biografen igen, nu med namnet Roxy.

Nya Kinematografen

6.1

Nya Kinematografen vid Östra Hamngatan 29 blev den 11 maj 1904 den första biografen på den blivande biogatan. Det var ett okänt antal platser. Handlanden John Jansson bytte namn på sin biograf redan efter drygt en månad, så från 20 juni 1904 kallades den Kinematografen Stjernan. Kanske det var lite opraktiskt att säga: “Ska vi gå på Nya Kinematografen i kväll?”  Eller var de så enkelt att man hade glömt att ge biografen ett namn. I första annonsen står det “Ny Kinematograf-Lokal”, vilket blev “Nya Kinematografen” en vecka senare

6.46.5

Plaza

36.12

1941 bytte Scala namn och öppnade som Plaza den 3 september. Royal-Film (från oktober 1965 Sandrews) blev ny ägare. En rejäl ombyggnad ägde nu rum. I princip stod bara fasaden kvar. Arkitekten, som hette Nils Olsson, var redan ansvarig för sju av stadens biografer.

Rivningen av den gamla interiören inleddes den 1 juli och den 22 juli kunde närmare 40 man, under ledning av ingenjör Dan Frändberg, börja installationen. Nästan 100 arbetade när det var som mest bråttom.

42.8

Direktör Carl A. Nelson (född 13/9 1899 i Stockholm) vid Royal Film, som hade 14 biografer runt om i landet, var på besök i Göteborg för att övervaka arbetet:

Det är vår mening, säger han, att förvandla lokalen till en verkligt elegant premiärbio.

Platsantalet ökade med nästan 100 stolar. Vi ha uppnått detta genom att riva ned en vägg och ändra om läktaren. Så sänka vi taket för att ge lokalen en mera intim prägel.

Väggarna madrasserades och bekläddes med pegamoid i en varm vinröd ton, samma färg fick stolarna. Balkongen, som gick i en båge, fick en panel i valnötsmahogny och läderimitation i beige. Salongen, med en bakre vägg klädd i blå sammet, var nu dubbelt så bred och duken satt mitt på väggen, omgiven av en panel i sapeliimahogny och ridå i silver.

42.7

Fasaden stod kvar, men den kommer att ändras på det sättet att det sätts upp en glasbaldakin, som jag hoppas skall bli mycket effektfull. Den blir skålformad, skulle man kunna säga, med ett olikfärgat neonrör i varje skål. En ny effekt à la Broadway på gamla Östra, tyckte Handelstidningen. Nya moderna dörrar och reklamarrangemang ha vi naturligtvis tänkt på. Uppvärmningen blir elektrisk [vilket var en nyhet vid den här tiden.

Publiken imponerades av neonrören i baldakinen, glastaket i foajén, de maddrasserade dörrarna till salongen och ljusspelet på den vita ridån. Ventilationssystemet var ultramodernt, luften kom in vid taket och försvann genom 300 små hål under fåtöljerna, som var 416 till antalet. Projektorerna var Ernemann VII B med Magnasol II Hi-lampor och Zeiss Ikon ljudutrustning. Intrycket var starkt, med tanke på krigstid och materialbrist.

42.15

När Royal-Film öppnade Plaza 1941 var tanken att bion skulle få dubbelpremiärer med Royal, och den första blev Spökreportern med Åke Söderblom och Anna-Lisa Ericson.

Den 6 december 1946 startade Plaza Non-Stop med “Krossen” från Skräckens hus, och det kom en ny film varje fredag 12-18. Senare i december visades Varulven i London och Spindelkvinnan slår tillbaka. Genren var tydlig. Men den 2 januari 1947 kom Revolver-Bill,  den 1:a västernfilmen på Plaza Non-Stop. Genren blev i fortsättningen dominerande på bion.
42.12

Plazas repertoar blev med tiden alltmer pang-pang och äventyrsfilmer med sjunkande publiksiffror. Från 1960-talet återgick man till mer traditionella filmer. 1968 stängde bion för omfattande renovering och när den öppnade i augusti hade den fått namnet Cinema.

42.10

Roxy

När Maxim vid Östra Hamngatan 35 efter en ombyggnad öppnade igen den 14 oktober 1936 var det med ett nytt namn, Roxy, och nya ägare, Paul Lindberg och Harry Blomberg. Invigningspremiären var En kupp på Atlanten. Antalet platser var 192.

https://i0.wp.com/cdn100.iofferphoto.com/img3/item/515/658/990/return-of-sophie-lang-1936-gertrude-michael-ray-milland-f827.jpg

36.6

15/1 1939

ARoxy

Den 30 september 1941 visade Roxy sin sista film, Vit kvinna i djungeln. Onsdagen den 8 oktober kom visningarna igång igen, nu under namnet Boulevard och med enbart kortfilmer på programmet.

https://kinnegbg.files.wordpress.com/2012/12/greenhell.jpg