Scala

42.3
Scala var nog en ren spekulation av Magnus Edström, som sysslade med import av kaffe och kolonialvaror i ett handelsbolag från 1897. Vid Östra Hamngatan 37 bodde konditor E. Bräutigam. 1918 flyttade han tvärs över gatan med sina bakelser till det berömda hörnhuset vid Kungsgatan.

Direktör Edström tog samma år över Bräutigams gamla fastighet och rev huset för att bygga en biograf. I slutet av 1910-talet blomstrade biobranschen, men när Scala till slut öppnade nyårsdagen 1922 hade trenden vänt, och det var biografkris.

1920-21 anger Adresskalendern Fastighets AB Gothia (med direktör Edström) som ägare, men när biografen öppnade året därpå var den tillbaka hos Edström. Enligt en notis i Biografbladet 1921 nr 22 var grosshandlare Lindén och fabrikörerna Forsberg & Edström innehavare. Det är lite kaotiskt.

Edströms tanke var nog att erbjuda lokalen till biografägare och håva in hyresintäkterna, men det visade sig svårt. Den förste hyresgästen, AB Cosmorama, drog sig snart ur på grund av de höga omkostnaderna.

42.142.9

Scalas salong, som ritades av arkitekt Karl M. Bengtsson, var 16,5 x 7,5 m stor och 11,5 m hög. Väggarna gick i ljusrött och guld, duken satt något till höger i en “alkov” med en liten scen framför. Parkett rymde 200 platser medan läktaren, som täckte halva salongen, hade 120 platser. Vestibulen var utförd i ljusgrön imitationsmarmor. Brocke Blückert ansvarade för dekoren, bland.annat. en himmel i salongens tak med stjärnbilder och fixstjärnor i guld.

Den unika scenalkoven upptog bara två-tredjedelar av väggen till höger på kortsidan. Den måste ha tett sig ytterst liten ifrån logerna (de dyraste platserna) i en motsvarande alkov längst bak till vänster på läktaren.

Invigningsprogrammet på Nyårsdagen 1922 var den norska filmen Markens Gröda av Gunnar Sommerfeldt efter Knut Hamsuns roman. Ett musikkapell på tre man spelade. John Botvid läste en prolog, som han skrivit själv.

42.5a

Under de kommande veckorna visades följande program:

9/1 Kineskvarterets mysterier (med Sessue Hayakawa) + Buttra Buster (med Buster Keaton) – Hayakawa och Keaton var två av de hetaste bionamnen i början av 1920-talet; det visar att Scala tillhörde de viktigare biograferna.

16/1 Genom vita passet + Lotterimannen (regi James Cruze, med Wallace Reid och Harrison Ford)

20/2 Den glada änkan + Sherlock Holmes’ överman (med Charles Ray)

42.5b42.6

1923 bildade Edström Biograf AB City, som anges som ägare till fastigheten fram till 1950. Den 1 mars öppnade biografen efter att ha varit stängd under några dagar för renovering. Ett nytt proscenium hade satts upp, vilket medförde att duken blev större och att musikerna fick en bättre plats i själva salongen, efter att tidigare varit osynliga under scenen. Arkitekt Bengtsson var åter ansvarig. Under sommaren  var biografen reserverad av den stora göteborgsutställningen.

Enligt Uno Asplund blev August Carlsson biografansvarig 31 mars 1924. Om detta stämmer tycks Carlsson ha haft problem för visningarna verkar ha upphört vid samma tid. Under våren rapporterade Biografbladet (nr 10) att Viran Rydqvist, Lilla teaterns ägarinna, förhandlat med Magnus Edström, ordförande i Scalas styrelse (dvs Biograf AB City) om att förvandla biografen till teater när kontraktet gick ut den 1 juni 1925. I nr 19 (1/10) meddelades att Scala har stått stängd en längre tid. Först lördagen 29 november öppnade man igen, med filmen Brinnande hjärtan. En annons förkunnar “förstahandsteater” under ny regim.

42.41925

Den 30 augusti 1926 kom Elon Hansson som ny kapellmästare.

I fortsättningen avbröts visningarna bara av vanligt sommaruppehåll tills biografen stängde 16 augusti 1928 för ombyggnad i och med att Palladium tog över. Den vita duken flyttades ut ur alkoven, så att hela kortsidan kunde användas.

Objektiven skola inriktas och ljuset anpassas så, att bilderna komma att framstå klara och tydliga som å koncernens övriga biografer. Belysningsanordningarna inom lokalerna ha omändrats och ökats, så att såväl hallar som salong och läktare bliva ljusa och trevliga.”

Orkestern torde säkerligen komma att stå på högre nivå än hittills. Som kapellmästare har engagerats m/s Gripsholms Hjalmar Claesson.

Invigningsfilmen den 27 augusti 1928 var Känn mig på pulsen.

19/3 1929

19/3 1929

I biografägarförteckningen från 1930 står Biograf AB City som ägare med N.Y.E. Christenson, Vasaplatsen 7, som föreståndare. Christenson var vid den här tiden anställd hos Fastighets AB Orion, det vill säga Palladiumbiograferna, och av annonseringen framgår också att Scala tillhörde Palladium. Att City står som ägare ett år mitt under Palladiums period kan kanske peka på Palladiums tveksamhet till fortsatt drift, samtidigt som det var dags att rapportera en ägare till den årliga biografägarförteckningen.

10/2 1933

10/2 1933

1933 drog sig Palladium till sist ur, och från den 28 augusti drev City biografen själv med Magnus Edström som chef. Man bytte ljudsystem, till det svenska AGA-Baltic. Edströms namn dök upp då och då, och han var antagligen den egentlige ägaren tills Royal Film tog över 1941 och bytte namn på biografen till Plaza. Sandrews hade varit en av delägarna i Royal-Film från början. 1953 tog de över bolaget helt och 1965 försvann begreppet Royal-Film.
 

Stjärnan

6.1

Drygt en månad efter starten 11 maj 1904 bytte Nya Kinematografen på Östra Hamngatan 29 namn och öppnade 20 juni som Stjernan (eller Stjärnan, det var mitt i stavningsreformen). Antingen inspirerades man till namnet av inredningen eller också passade man på att renovera. I vilket fall som helst har interiören beskrivits ha “fullt med stjärnor på väggarna” och gå i “cacaobrunt och indianutstyrsel”. Antalet platser är okänt.

Enligt Jan Olssons Från filmljud till ljudfilm ägde namnbytet rum i samband med att Montgomery och Schubach blev ägare i slutet av 1904, men annonserna under sommarmånaderna visar att det kom mycket tidigare.

Handlanden John Jansson drev biografen ungefär ett halvår innan han öppnade Biograph-Teatern på Sveagatan i slutet av november.

Från 20 oktober 1904 tog vicekonsul Ernst Odenius över Stjärnan. Varför en ångbåtsredare och konsularagent med kontor på Skeppsbron 1 och villa på Öfveråsen i Lerum skulle ge sig in i biografbranschen är kanske svårt att förstå, men det nya mediet kan ha varit lockande med sina oanade möjligheter till ekonomisk framgång. Innan året var slut hade dock lokalen gått vidare till Otto och Erik Montgomery, far och son, samt Johny B. Schubach.

Axel Reuterberg, som drev en affär med japanskt porslin, var föreståndare för Nya Kinematografen från starten och han fortsatte under ägarskiftena tills han blev delägare med Knut Husberg 18 februari 1909. Då hade de redan startat Cosmorama tillsammans på andra sidan gatan. Den 18 februari 1910 blev Efraim Jakobsson den siste ägaren. Han var kapellmästare, och såg antagligen biografinnehavet som en möjlighet att utöva sitt yrke.

CODAC
Någon regelbunden rapportering i pressen om filmvisningar fanns inte under de första åren. Den kanske tidigaste förekomsten var signaturen Codac, som från 1906 då och då skrev nedlåtande om sina biografbesök under rubriken Kinematograferna i GT.

Pseudonymregister listar två Codac, men Asplund har gjort en anteckning: GT-signaturen Codac (i början av seklet) är identisk med HT-redaktören Torsten Karling (1881-1938), som började som volontär på HT 1902 och lämnade tidningsbanan 1919 för att ägna sig åt teosofisk verksamhet. Några år var han GT:s chefred.

Nyhetsvärdet tycks inte ha varit högt. Det hände att krönikan kunde komma efter att filmerna lämnat repertoaren. En typisk text från den 17 januari:

Herrskapet tror kanske att kinematograferna äro till största delen afsedda för tjänstefolk, barn och landsbygdens ej allt för raffinerat nöjeslystna ungdom.

Codac beskrev vid samma tillfälle Stjärnans interiör med ord som mörkröda tapeter, matta på golvet, palmer längs fondväggarna, barn nästan flertalet. När han såg Förgiftad kärleksolycka blåste någon ut nyspulver i salongen.

6.8

Fastigheten nr 29 har en mycket kort fasad mot Hamngatan och den enda passande lokalen på ritningarna verkar vara alldeles för liten som biograf. Men det bekräftas av Maja Kjellin i boken om Kvarteret Bokhållaren i Göteborg (1955):

…i den nuvarande affärslokalen vid Östra Hamngatan var inrymd en biograf, biografen Stjärnan. Den hade en mycket spartansk inredning och sittplatserna var vanliga träbänkar. Men där kunde man för en billig penning avnjuta spännande och skakande filmförevisningar. För att få se bloddrypande filmer från franska revolutionens dagar, avstod dåtidens publik gärna från de lyxbetonade interiörer som våra dagars biografer erbjuda.

Huset var inte så litet som det kan tyckas från Hamngatan. Huskroppen fortsatte hela kvarteret längsmed Drottninggatan och blev sedan bredare mot Korsgatan och vid samma tid som biografen visade film låg där Hotell Kronprinsen och ett badhus med en simbassäng under ett atriumtak, 7 badrum i damavdelningen, 9 badrum hos herrarna och en nyhet för Göteborg, det elektriska ljusbadet.

Biografen stängde omkring 1911, badhuset 1916, hotellet tidigare. ASEA moderniserade fastigheten rejält 1918 då den fick det nuvarande utseendet. Ännu på 50-talet fanns den med grönt kakel klädda bassängen kvar, då som lampförråd. På 70-talet låg Textil-Centrum i den gamla biograflokalen, som det i dag inte finns det minsta spår av.

6.6

6.7

Stjärnan lär ha varit den första biografen i Göteborg som utökade de traditionella halvtimmesprogrammen till en full timme. Det hände 1905.

6.9

Första sidan av ett program i dubbelvikt A4. Av filmerna, som presenteras på insidan, att döma, så är bladet från 1905, vilket är ovanligt tidigt för den här typen av program.

6.10

Övre halvan av ett mer tidstypiskt program, dvs ett blad vars längd anpassades till längden av filmprogrammet. Det ryska-japanska kriget ägde rum 1904-05, så programmet bör vara från den tiden.

6.2A6.2B

Sillfiske(t) i Bohuslän (Sillfiske vid Västkusten) spelades enligt Svensk Filmografi in i januari 1906 med N E Sterner som producent och möjligen Robert Olsson (1877-1941) som fotograf. Filmen fick urpremiär den 20 januari på Göteborgs Kinematograf. Båda biograferna hade samma ägare, så det är inte så konstigt att filmen “på mångas begäran” dyker upp på Stjärnan, men att trycka reklamen på nyårskort verkar lite senkommet i slutet av januari.

Programmet visat från den 5 januari 1906.

Programmet visat från den 5 januari 1906.

ERIK OCH JOHNY
Erik Montgomery (1881-1935) var son till Otto – för pappan, se Oriental.
Johny Barthold Schuback var son tillfrukthandlare på Kungsgatan 32.

Eriks och Johnys aktiviteter inom den tidiga biografbranschen var så omfattande att det blir tydligast om de arrangeras i en kronologi. Ny information visar att Johny har blandats ihop med sin far Jacob på grund av att källor från den här tiden bara använder initial för förnamnet. Samtliga uppgifter nedan vad gäller frukthandel avser inte Johny, utan hans far Jacob.

1886: J skaffar bostad och filial till frukthandeln vid Andra Långgatan 18 (från 1890 nr 21).

1903:  Adresskalendern visar att Erik är handlande med kontor och lager vid Vallgatan 5. En annons berättar om vad han sysslade med: Uppsättning och försäljning af Elektriska Glödlampor, Brännare, Gascylindrar… Import af Cigarrer. Cigaretter, Velocipeder. En fabrik låg på Hisingen. (Kalendern kom ut i januari/februari, så uppgifter avser i regel året innan.)

Januari: Erik lämnar en anmälan till handelsregistret om en agentur-, handels- och kommissionsaffär belägen i Lundby.

1904: Erik har kontor och lager vid Kungstorget 7, d v s i samma hus som faderns biograf Oriental (från 27/2).

Juli: De öppnar Borås Kinematograf i f d Christierninska huset vid Österlånggatan 42.

1 november: Norges första biograf på Stortingsgaten 12 i Kristiania invigs.  Med hjälp av Johny hade Erik fått kontakt med en norsk grosshandlare och grundat Norsk Kinematograf-Aktiesellskap, som stod för biografen, med svensken N. E. Sterner som administrativ chef.

Slutet av året: Erik och Johny övertar tillsammans med Eriks far Stjärnan i Göteborg.
December: De öppnar Hälsingborgs första biograf.

1904-1906: J har en andra fruktaffärsfilial, i Arkaden.

1905: 14/1 AB Svenska Kinematografteatern bildas. Styrelsen bestod av Johny Barthold Schuback (verkställande direktör), bokhållaren Claes Hilmer Hansson och handlanden Axel Wiktor Larsson med handlanden Axel Hjalmar Krusell som suppleant. Syftet är “att tillverka, försälja och uthyra kinematografutensilier äfvensom att förevisa kinematografbilder”. De har kontor vid Östra Hamngatan 30 (dvs intill Stjärnan) och vid Södra Allégatan 5 (där familjen Montgomery bodde). På vilket sätt Montgomery har varit inblandad går inte att fastställa.

10/4 Tillstånd för Kinematografteatern att visa film i Exercishuset. En visning av Méliès Poetens serenad till månen (Au clair de la lune, ou Pierrot malheurreux, 1904), som ägde rum redan 2 april, kan ha varit en kringresande filmförevisare. En annons 16 april säger bara “Kinematograf i Exercishuset”. Verksamheten varade en månad. I polistillståndet anges följande datum: 25/3, 9, 16, 24 och 30/4.

18/7: AB Bio-Blanche bildas i Stockholm med Albin Bjurman, Carld Edberg och Johny i styrelsen. Erik anställs av bolaget.

23/10 AB Svensk Kinematograf tar över AB Svenska Kinematografteatern. Montgomery har inget att göra med den nya verksamheten.

13/12 Kinematografteatern får, trots att bolaget upphört, tillstånd att driva biografen Ideal. Ansökan lämnades kanske in innan övertagandet. En maskinist vid biografen minns att filmerna kom från Stjärnan, Erik & Johnys biograf. Recensenten Codac nämner i november 1907 Ideal som filialbiograf för Svensk Kinematograf. Så någon gång på vägen bör biografen ha bytt ägare.

1906: 23/7 AB Blanche upphör.Erik köper med Wahlberg Biografen i Blanch’s och Söders Biograf i Stockholm samt London-Biografen i Norrköping från Bjurman och Edberg. Wahlberg drar sig snart tillbaka.

1906-1907: Adresskalendern listar Erik som kinematografmaskinist (antagligen första gången yrket nämns i kalendern) med bostad vid Södra Allégatan 5, dvs samma adress som fadern (och Haga Kinematograf). Han arbetar som ambulerande filmförevisare.

1907: Enligt en annons för faderns grammofonuppfinning är Eriks adress nu St Paulsgatan 13 i Stockholm, där han driver Söders Biograf. Erik producerar ljudfilmen Norrköpings glada änka eller Grefve Danilo o. Hanna Glavari i föryngrad upplaga.

1907-1908: Erik försöker vid ett par tillfällen tillsammans med Jarl Östman att starta ett filmfackligt förbund, utan att lyckas.

1908: 24/1 Ideal brinner.

1909: Erik har en filmfirma i Birger Jarls-passagen i Stockholm.

18/2 Stjärnan övergår i annan ägo.

1911: 15/9 Biorama öppnar under Otto Montgomerys ledning. Erik kan ha haft något att göra med driften innan biografen får en ny ägare 1918.

1918: Adresskalendern ger Erik f.d. biografägare som yrke och Södra Allégatan 2 som bostad. Fadern hade då flyttat till Långedrag, antagligen i samband med att han slutat driva Biorama i samma hus.

Övriga källor: Filmbladet 1917:7. J Olsson: Från filmljud till ljudfilm.