Annedals-Biografen

23.1Göteborgs förste filmrecensent bör ha varit signaturen Codac som skrev en gång i månaden i GT under rubriken Kinematograferna. Han hade genomgående en spydigt moraliserande jargong. Den 1:a november 1907 berättade han om sina försök att besöka biografen i Annedal. Den lär ha startat redan någon gång i våras, men han hade då stött på en stängd dörr, och under hösten satt ett plakat uppe, som upplyste om att lokalen reparerades. Senare fanns ett program i fönstret och anslag om extranummer “fr. o. m. i dag”. Det skulle börja klockan 19, men först en timme senare öppnades dörrarna och Codac kunde äntligen betrakta den mystiska biografen.

Lokalen var liten, men ofantligt tillräcklig för publiken. Väggarna bemålade med sköna landskap. Sittplatserna obekväma och ordnade så, att första plats är sämst. Personalen syntes inbördes missnöjd.

Programmet:
1. Två karlar skjuta under ifvrigt gestikulerande och många teatraliska åtbörder ihjäl en stenbock, som hembäres på stång.

2. En gentleman ilar på sin fästmös kommando efter en tjuf, som tagit deras matsäckskorg. Han blir slagen, rånad och återkörd. Blir därpå på fästmöns kommando genompryglad af en atlet, hvilket är allt.

3. En man som kläder om sig gång på gång med stor skyndsamhet.

4. En köksa som dricker sig rusig på herrskapets vin och afslöjas medels bläck på karaffinhalsen.

Extranummer: En man som jonglerar med terningar.

Codacs avsmak är tydligt märkbar i hans sammanfattande filmsynopsis. En tänkbar orsak till Annedal-biografens oregelbundna öppethållande är att Sven Svensson kan ha haft problem med att få tag på nya filmer.

Det visade sig en dag att den Olof Gulbrandsen som enligt Asplund fick tillstånd den 30 april 1907 att visa film vid Västergatan 31 i Annedal inte bara var ägare till den fastighet där Svensson drev Annedals-Biografen, utan dessutom bodde i huset. En tänkbar förklaring är att Gulbrandsen ville försöka konkurrera med sin hyresgäst.

Västergatan 31 låg i andra ändan av samma kvarter, i korsningen till Albogatan. Ritningar från 1906 visar att hela huset var fullt av Annedals typiska små lägenheter, med ett undantag, en lägenhet hade gjorts om till affär med ett större fönster, men utrymmet var fortfarande väl litet för att användas som biograf.

1909 byggdes alla bottenvåningens bostäder om till butiker, de i hörnet slogs ihop till en större, men längre fram hade de återgått till lägenheter. Enligt Asplund var det “ovisst om bion startade.”

Huset vid Husargatan var från 1901 och ritningar visar att bottenvåningen hade 2 butiker och 1 rum. Innan biografen kom den 15 februari 1907 användes de tre rummen mot Husargatan och ett mot Änggatan som kafé. Nu slogs väggarna ut till de båda rummen på vardera sidan om hörnrummet och entrén flyttades till hörnet. Den ena vinkeln blev 7 m lång och den andra 5 m, båda var 4 m breda. Det fanns 80 platser

Även om ett L-format utrymme kanske inte är den vettigaste lokalen för biografverksamhet, så har vi sett exempel på det i Ideal, och ytan här var betydligt större än den på Västergatan. De flesta av de få uppgifterna talar för att Annedals-Biografen låg vid Övre Husargatan, men det är svårt att bortse från att ett tillstånd till filmvisning gavs för Västergatan.

Kanske var det så att man insåg att den lokal man fått tillstånd för var för liten
och att man därför hamnade på Övre Husargatan. Det skulle också kunna förklara Codacs misslyckade försök att gå på kinne. Antagligen stängde den snart efter hans besök i november.

Fågel Blå

15.1

Huset byggdes 1898 och hade flera butiksfönster i källaren mot Övre Husargatan och ett mot Risåsgatan. Eftersom huset stod i en backe, så var det källarvåningen som låg i gatuplanet mot Husargatan. Dörren på hörnet (Övre Husargatan 11b) ledde in till tre ihopslagna butiksutrymmen där både kaféet och Fågel Blå låg, om det var samtidigt går inte att fastställa. Den ena vinkeln är 11 m lång, den andra 9 m, bredden 5 m.

15.2

Ingen av Göteborgs första femton biografer bedrev sin verksamhet i specialbyggda lokaler, det skulle ha inneburit en alldeles för stor investering för pionjärerna. Ingen visste på den här tiden att film skulle bli framtidens stora nöje, filmstjärnor existerade ännu inte och tillgången på film var osäker.

Fågel Blå öppnade den 23 februari 1905. Ägare var E Johansson. Antalet platser är okänt. Enligt Uno Asplund var biografen “verksam en säsong”. Om man ska tolka det som att man slog igen till sommaren, så innebär det att biografen har äran att vara den första nedlagda göteborgsbiografen.

Fler stängningar kom under 1905 och 1906. Det är tydligt att verksamheten var överetablerad i Göteborg, men ändå fortsatte de att föröka sig. Den 29 april 1916 blev det avslag på en begäran från Robert A Nilsson om återupplivning av filmverksamheten. Från 1923 användes flera av källarutrymmena som mjöllager och 1925 blev det kontor i just de tre rum som tillhört biografen. I dag är det ett nytt hus på platsen.

Skansen

57.1

Invigningsfilmen på Skansen Övre Husargatan 1 den 3 december 1936 var Polisprefekten med Charles Laughton och Fredric March.

För att bereda även barn tillfälle att se den nya biografen har fr.o.m. i morgon, fredag, arrangerats ett speciellt, roligt program för såväl barn som äldre. Fredag och lördag kl 5.30, söndag kl 1.30. Barn 50 öre, äldre 1 kr: Den girige mjölnaren + Shorty på landet + Bad är hälsa + Karl Alfreds nattliga äventyr + Vesterns musketörer.

57.5

I början av 1950 flyttade filmen Våld i mörker över till Skansen efter att ha bara gått en vecka i mellandagarna på Lorensberg. Det kom att bli Skansens största succé, ett helt år fortsatte filmen att dra publik. Jean Negulescos dramatiska film om en dövstum flicka som våldtas gjorde starkt intryck på de som såg den. Två av biografens maskinister hamnade på sjukhus för nervsammanbrott. Arne Eriksson (född 29/11 1919 i Orsa) var maskinist från starten.

Centrumbio och Europafilm ägde biografen som från början hade 361 platser, som 1976 reducerades till 282. 1980 tog Europafilm över alla Centrums biografer och 1984 Svensk Filmindustri över Europafilm. I maj 1986 upphörde Skansens filmvisningar och i dag är det dansteatern (Unga) Atalante i lokalerna –  foajé, baldakin och skyltfönster finns kvar och man har tagit fram maskinrummets ursprungliga fönster mot gatan igen.

57.257.4b57.4a57.3