Palladium

När Palladium, Lilla Nygatan 2, invigdes den 14 augusti 1919 var biografen med sina 1028 platser den största i Göteborg. I början hade man olika telefonnummer till kassan för parkett (2720) och balkong (2739).  Vid en ombyggnad 1928 blev det 1050 platser och entrén på hörnet gjordes bekvämare och rymligare. Fortfarande i början av 50-talet var biografen näst störst i Sverige, men upprepade ombyggnader har naggat på platserna:ca 850 (1960), 805 (1970) tills de 1990 var nere i 770.

Att filmvisandet gick framåt i slutet på 1910-talet kan man förstå av en recensent den 9 september 1919: “Icke minst till det goda helhetsintrycket bidrog anordningen att köra hela den 6 akter långa filmen med endast ett uppehåll.”

Men det var ju inget som inte kunde bli bättre: “Inom parentes bör påpekas, att denna förstklassiga biograf borde skaffa hatthängare i bänkarna i likhet med övriga biografer.” (Handelstidningen 1/10) Cosmorama hade tidigare annonserat om att det nu fanns en hattkrok intill varje reserverad plats.

Palladium: Film-Bengt

Som flera andra göteborgsbiografer på stumfilmstiden hade Palladium en egen filmfotograf, Film-Bengt, som filmade inte bara göteborgshändelser, utan till och med skickades till Amerika. Gustaf Bengtson (född 26/9 1868 i Borås) utbildade sig vid Borås Tekniska Elementarskola och vid Chalmers Tekniska Institut. Han började i biografbranschen 1904 och var verksam som elektriker i Varberg, och, från 1906, som biografinstallatör. Från 1912 arbetade han som filmfotograf, 1915-19 vid Hasselblads i Göteborg, 1918 vid Skandiafilm och från 1919 vid Palladiumbolaget, där han också var förste biografmaskinist. Han har medverkat i otaliga svenska lustspel och journalfilmer. Han var gift med Ellen Svensson, kassörska i Palladium, och hade en egen ateljé på vinden där han klippte journalfilmerna.

Palladium: Exteriör och interiör

Ingen biograf i Sverige var större och maffigare än den nya Palladium-biografen i Göteborg, utom Palladium-biografen i Stockholm:

Genom den imponerande portalen, som i sin arkitektoriska anläggning påminner om Royal eller bankpalatset vid Kungsgatan i Stockholm, leda dubbla debattanger till parkettens stora hall, där man genast blir slagen av den gedigna och smakfulla inredningen. Väggarna äro utförda i äkta italiensk stuck, vilket arbete varit anförtrodt åt den kände italienske konstnären Liva, som har lagt ytterligare ett prof på sin kunglighet till de många med vilka han smyckat lyxpalats i vårt land.
Hallens fondvägg pryds af en i muren infälld skulptur, en kvinnnofigur i den nu modärna, orientaliserande stilen, utförd av skulptören Bange. (Nya Dagligt Allehanda 1919)

I början hade Palladium en mittgång och större läktare. Två entréer leda in till parkettlogerna [60 stycken, för “hemligt” förlovade par], och här får man ett imponerande intryck af den väldiga biografsalens interiör … Salsinteriörens stora prydnad är en plafondmålning, som upptager största delen af den väldiga takytan. Den är utförd af den unge lovande målaren Gunnar Ström, som i något futuristiskt stiliserade, effektiva bildserier symboliserat filmens segertåg genom all världen. (Nya Dagligt Allehanda 1919)

Ström skulle fortsätta sin verksamhet som betydelsefull biografkonstnär ända fram till Draken på 50-talet.

Den 15 augusti 1921 öppnade Palladium för säsongen efter att ha genomgått en genomgripande restaurering. 1936 renoverades salongen igen, nu av arkitekt Gustaf Alde. Det blev ljusare, i gult och grönt, med röda färgklickar i balkongräcket och mattorna. En del av kanterna på takmålningen målades senare över. Orkesterdiket behövdes inte längre och ersattes med ett podium där gästande stjärnor kunde presenteras.

Palladium: Palladiumbolaget

Karamellbröderna Anton och Fred Kanold och deras fastighetsaffärer utgör grunden för Göteborgs andra biografkedja. 1917 bildades Fastighets AB Orion med Fred Karnold som verkställande direktör och en styrelse bestående av direktör Carl Jönson, landfiskal Carl Rhodin, Ivar Westerberg och Anton Karnold.

I huset vid Lilla Nygatan 2/Östra Larmgatan 22 från 1850 fanns från början bara bostäder. 1917 köptes det av Orion från handlanden Knut Lindstrand. En fjärde våning byggdes på och lägenheterna ersattes med kontor och biografen Palladium. Arkitekter var O. Dymling och P. Nilsson.

Styrelsen för Palladiumbolaget bestod av N. Y. E. Christensen (direktör), Fred och Anton Kanold, Westerberg, Rhodin, Jönsson och Viktor Skånberg.

På 1970-talet stod Palladiumbiograferna som fastighetsägare, men när Europafilm 1980 tog över kedjan följde inte fastigheten med. Efter ett par år sålde AB Kanold huset till Trygg Ömsesidig Livförsäkring, som är den nuvarande ägaren.

På samma sätt var kedjans övriga biografer uppdelade i olika fastighetsägare, samtliga med kontor i Palladiumhuset. Här fanns också Skandinavisk filmcentral (1920-22) och Svenska Musikerförbundets göteborgsavdelning (1923-1939). Än i dag tillhör biografpersonalen musikerförbundet, en tradition som går tillbaka till stumfilmens dagar när musikerna var en viktig del av filmupplevelsen.

Järntorgsbiografen, som snart döptes om till Rialto, tillkom via krokiga vägar. Kedjans tredje biograf, Röda Sten, kom 1934, med Byggnadsföreningen Mariaplan 3 u.p.a. som fastighetsägare. Föreningen tecknades under olika perioder av Christensen, Orion och direktör Frans Hausl (Palladiumbolagets chef från 1941). För själva bion svarade AB Röda Sten.

PALLADIUMBOLAGETS BIOGRAFER
Palladium 1919
Rialto 1923, från 1969 Prisma
Maxim 1926
Odéon 1927-1928
Scala 1928-1933
Röda Sten 1934-1963
Carolus 1935; från 1973 Star
Fyren 1943 (Fyren samägdes av Palladium, Centrumbio och Europafilm i Biograf AB Fyren.)
Biorama 1965
Biograferna gick 1980 över till Europafilm, som köptes av SF 1984.

Palladium: Nya programblad

Redan det andra året övergav Palladium sina programhäften för de enklare traditionella bioprogrammen. (till vänster och nedan till vänster)

1921 var det dags för en ändring på programbladen igen. De blev smalare och mindre, vilket antagligen hänger ihop med de kostnadsbesparingar man ansåg sig
behöva ta till när publiksiffrorna svek i början av 20-talet (nedan).


annons BT: 6/11 1933

Palladium: Musiken

Palladium blev under 20-talet en omtyckt konsertsal vid sidan av filmvisningarna, med gäster som Mischa Elman, Leo Slézak, Martin Öhman och Naima Wifstrand. Den 5 december 1921 gavs en särskild föreställning till Christina Nilssons minne där direktör Otto Eliason höll anförande, bilder från vår frejdade konstnärinnas bortgång visades och operasångerskan Hortensia Ohlson-Hedström sjöng, innan bilder från begravningen i Växjö och W. Peterson-Bergers Vid Frösö kyrka avslutade.

Den 15 januari 1922 arrangerades en välgörenhetsmatiné till förmån för arbetslösa med operasångerskan Hortensia Ohlson-Hedström. Till höstsäsongen 1927 utökades orkestern. 1925 blev ryssen David Hait kapellmästare i orkestern och hösten 1928 tog Knut V. Esbjörnson över.

Palladium: Nya format


1954 genomfördes stora ombyggnader, bland annat drogs läktarna in mot pelarna, så att den nya 9 x 13 m stora scenöppningen skulle kunna härbärgera den nya CinemaScope-duken. Ridån blev röd. För den nya färgsättningen svarade Knut Ström och delar av inredningen byttes ut. Logerna på parkett och läktaren byggdes om med fästmanssoffor på parkett.

Treprojektorssystemet Cinemiracle (en variant av Cinerama som använde speglar) installerades 1960. Windjammer hade premiär den 12 juli och gick i 18 veckor. Det blev den enda filmen som visades i det här otympliga formatet; duken var 14 x 7 meter.

1963 fick Palladium projektorer för 70 mm-film och sex-kanaligt magnetljud med fem högtalare vid scenen och åtta runt om i salongen. Palladium hade därmed den största permanenta tekniska bioutrustningen i Sverige.

Den 24 september 1952 började man visa Middagsbio – den upphörde 1961. Den 29 juli 1963 återkom visningarna, nu med det mer tidstrogna namnet Drop-In. Våren 1983 tog eftermiddagarnas nonstop-visningar slut.

1975 försvann den övre foajén när Palladium följde trenden och byggde Lilla Palladium efter en design av Nisse Skoog. Den första filmen blev Alice bor inte längre här. Lilla Palladium stängdes 1996.

Palladium: Personal

Här är några av de som arbetat vid Palladium:

Den förste föreståndaren var kapten Mauritz Axel René Aminoff, som i Porträttgalleri utgivet av Sveriges Biografägareförbund 1920, presenteras på detta sätt:

Född i Stockholm den 26 sept. 1887. Student 1906, aktiv officer 1908-1918. Inträdde i film- och biografbranschen den 1 sept. 1918. Styrelsemedlem i Göteborgs biografägareförening. Direktör för Palladium i Göteborg. Utl. resor: Frankrike, Tyskland, Belgien och Holland. Gift den 3 april 1912 med Margareta Högberg.

Nils Yngwe Edwin Christenson, född 5/9 1882 på Vadmöllan, Håstad i Skåne, utbildning vid Lunds Katedralskola, internatskola och till sjöss, sjökaptensexamen 1906, löjtnant 1915, handelsinstitut i Hamburg, började i biobranschen som direktör för AB Cosmorama 1920. 1923 gick han över till Palladium i samma funktion, där han blev kvar till 1941; direktör för Fastighets AB Orion, AB Fabo, AB Röda Sten och  Byggnadsföreningen Mariaplan 2 & 3, alla företag som sysslade med de fastigheter där Palladiumbolagets biografer låg.

Henry Carlstedt (född 31/7 1893 i Skövde) började som vaktmästare vid Palladium och blev föreståndare-personalchef 1923.

Frans Hausl (född 22/4 1902 i Stockholm) studier vid musikkonservatoriet, direktörsassistent vid Sandrew-Bauman i Stockholm 1936, chef för Palladiumbolaget från 1941 till augusti 1965, då Jan Österström kom att bli den siste programsättaren i biokedjan innan salongerna togs över, först av Europafilm 1980, och slutligen SF 1984.

Julius Larsson (född 12/7 1886 i Säffle) var Palladiums första maskinist. 1925 flyttade han till Rialto.

Astrid Geyer (född 1919) började sitt liv som kassörska på 1930-talet. När hon 80-talet slutade på Palladium hade hon varit olika perioder på Rialto, Carolus, Röda Sten, Victoria och Biorama (bilden nedan).