Biorama

29.1Foto: Bertil Wahlin 1983.

Huset med Biorama (numera Hagateatern) vid Södra Allégatan 2a, byggdes 1911, samma år som biografen startade. Invigningen ägde rum den 15 september 1911. Antalet platser i början är okänt, men uppgifter från 1930 anger 150, 1940 var det ändrat till 175.

Trots sin litenhet var Biorama en betydelsefull biograf som till och med fick en och annan sverigepremiär: till exempel Trilby eller Hypnotismens makt/Demoniska makter (26/2 1912), visserligen en österrikisk film, men ändå.

I sina minnen från Biorama berättade Gunnar W. Blomgren i Arbetet den 8 augusti 1998 om att Emma Carlsson var i kompanjonskap med Erik Montgomery, hon satt i kassan, han skötte projektorn. Emma (född Dahlström 21/9 1896 i Tofteryd, död 15/11 1951) var sedan 28 augusti 1894 gift med August Carlsson.

Folke Carlsson (1903-1969), Augusts och Emmas son, berättade i G-P (17/12 1961):

Först ägdes biografen av en [Otto] Montgomery, som sålde den till min fader 1921. Innan vi övertog den, utfördes musiken av ett självspelande piano. Före varje föreställnings början trädde det in en utexaminerad musikdirektör klädd i frack och vaxade mustascher och bugade för publiken. Därefter vred han på en knapp, så att pianot började spela, sedan bugade han sig åter och lämnade lokalen. Efter 1921 sköttes musikunderhållningen av en violinist och en pianist fram till 1929, då ljudfilm installerades.

Till att börja med spelades ljudet upp på grammofonskivor, på s.k. vitaphon-anläggning, vilket kunde bli ganska besvärligt när det gällde synkronisering av ljud och bild ibland. Sedan kom movietone-systemet, som innebar att ljudbandet låg i filmremsan. 1958 införde vi cinemascope.

– Biorama började inte omedelbart med äventyrsgenren. Första året var repertoaren blandad. Där spelades exempelvis En ung mans väg till ena pigo med Christian Schröder i huvudrollen. Sten Stensson Sten gick också på Biorama, Augustas lilla felsteg icke att förglömma. Denna film visade sig vara ett “felsteg” även när det gällde filmsättning, trots att pjäsen som de två andra var komedi.

Men året därpå började vi med wild-west-genren och sedan har vi hållit oss uteslutande till den. I början av tjugotalet var Tom Mix, Ken Maynard, Hot Gibson och William S. Hart de stora pang-pang-kanonerna. Gary Cooper kom 1926-27, och när det gäller denna speciella genre har vi väl visat de flesta av de stjärnor som funnits inom branschen.

En söndag i oktober 1911 var det inbrott i Biorama. Vid sidan av entrédörrarna fanns en reservlucka som användes vid biljettförsäljningen på söndagarna. När kassörskan kom vid fyratiden upptäckte hon att luckan var intryckt och att biljetter låg utspridda på golvet.
Man märkte de kvarvarande biljetter och ställde en detektivkonstapel på plats. En efter annan kommo skolgossar passerande förbi biljettluckan direkt till ingången med sina biljetter. Dessa voro ej märkta och så anhölls vederbörande. Detta upprepades gång på gång tills omsider ett 20-tal gossar infångats. (GT 22/10 1911)

29.73/5 1917
29.43/2 1919

29.229.59/3 1919

29.316/6 1919
29.8ny1921.81921

Ernst Landström hoppade in som biografvaktmästare för en kamrat en kväll 1923. Han blev kvar i nästan 60 år. Aftonbladet intervjuade honom den 10 september 1972:

– Jag vill nog fortsätta riva biljetter så länge jag kan. Men söndagsmatinéerna har jag sagt nej till. Ungarna är alldeles för bråkiga. Och inte får man ta i dom, heller.

– Här går mest vilda västern- och äventyrsfilmer. Och biografen kallas ibland Revolverhallen. Särskilt förr var här också bråkigt och stökigt ibland… Men sen jag fick polisbricka och polismans förordnande fick folk lite större respekt.

– Ett tag körde vi en massa porrfilmer. Men det var bara skräp. Utom de danska. De är mer humoristiska.

– Jag tycker bäst om filmerna förr. Jag minns särskilt “Ropet från Volga”. Det var en tjusig stumfilm.

– Då kostade biljetten 85 öre och vi körde tre föreställningar varje kväll. En pianist och fiolspelare i salongen stod för musiken. Men finalen [fiolen?] skar sig mest. Publiken döpte violinisten till falskspelaren.

En gottpojke gick omkring med en låda på magen och sålde godis; en äldre dam spelade piano, det blev tydligen mest Chopin oavsett vad som hände på duken.

Otto Montgomery lämnade så småningom över biografen till sin son Erik. 1918 kan lokalen ha tillhört Maxim-kedjan, som samma år förvärvade Maxim-Teatern på Östra Hamngatan. August Carlsson tog över driften den 1 september 1921.

Men så dyker Fastighets AB Wodan upp. Det bolaget finns i Adresskalendern som ägare till fastigheten 1922-1939, men dessutom som biografägare enligt Biografägarförteckningen från 1930.  Att de under en period står som ägare beror kanske på att de ansåg sig som den formella biografägaren eftersom de ägde fastigheten. I vilket fall som helst, så återkommer Carlssons namn senare, först hustruns (August dog 26/2 1939) från ungefär 1936, och senare sonens (Emma dog 15/11 1951) från 1951.

När Palladiumbiograferna tog över Biorama 1965 blev den i början en premiärbio med Med dragna revolvrar som första film, följt av Hjältarnas ö med James Mason, Hetsjakt med Ann-Margret och popfilmen Bland sunar och mods samt som annandags-premiär De blodiga hjältarna. Den 26 mars 1973 blev Biorama en porrbio.

1980 gick Palladiums alla biografer över till Europafilm, som i sin tur köptes av Svensk Filmindustri 1984. På hösten 1989 stängde Biorama.

Lilla teatern (numera Hagateatern) tog över lokalen 1990. Man kan fortfarande ana biografen under valven och den lilla duken mellan de två nödutgångarna. Det väldigt lilla maskinrummet kan man också titta in i, men projektorgluggarna är igensatta med små dockskåp.
29.6

Annonser

Carolus

55.1

Trots att Carolus låg mitt i stan vid Kungsgatan 7b fick biografen samma funktion som Flamman och Kaparen. Den blev en biograf för att parallellsätta de riktigt populära filmerna med premiärbiografen. Öppningsfilmen den 2 december 1935 hette Ungdom av idag och den gick samtidigt upp på Palladium och Röda Sten, naturligt, eftersom det var Palladiumbolaget som var ägare.

Göteborgs-Postens recentionssignatur Grip. tyckte i sin anmälan dagen efter att den svenska filmen om flygarungdom var lyckligt vald. Men – ljudet var något för hårt vid premiären, men det ordna sig väl när de nya apparaterna blivit riktigt inställda. Under hela första veckan inleddes föreställningarna med att skådespelaren Anders Boman läste en prolog skriven av Fritz Schéel.

På onsdagen veckan innan hade den nya biografen visats för pressen. Allt var inte riktigt klart, neonskylten, en nyhet för biograferna på 30-talet, var ännu inte tänd.
Från trappan, som är bevarad i den nuvarande affären, kom man ned i entréhallen i ljusa och glada färger, rött vid själva nedgången, fondväggen och taket i citrongult och sidoväggarna i en blågrön färg. På ena sidan av trappan finns ett glasskåp för biljettförsäljningen och på motsatta sidan ett konfektstånd. (GP 28/11 -35)

carolusreserv
55.3

Salongen ser ljus och trevlig ut med sina gula väggar och pelarrader och de röda stolarna som äro beklädda med velvetin och pergamoid. Väggarna äro klädda med ankarboard och bakom denna yta finns annat ljudisolerande material så att ljudet ska komma till sin rätt. Taket är blåsvart och ridån av enfärgad blå sammet. Salongen, som har 332 sittplatser, får en indirekt belysning från fyra ljusramper … Den vita duken är en s.k. kristallduk, som är särskilt ljusstark.(GP 28/11 -35)

Duken var av Cromolite, perforerad med mängder av små kristaller som gav en klarare, skarpare bild och 30% ljusbesparing.

Öppningsfilmen Ungdom på glid gick året ut, i fem veckor.

Under 1936 kom några få premiärer i som Ryttaren från Silver Creek med Buck Jones och Draculas dotter. En del veckor körde man Karl Alfred-program, en blandning av Max Fleischers tecknade figurer, kort- och journalfilmer, men mest fick man ärva programmet när det inte längre var lönsamt på en premiärbiograf.

55.655.425/1 1939

Gunnar Ekström (född 13/9 1904) var föreståndare från början, han hade var aktiv i filmbranschen sedan 1927. Olof Friman (född 8/12 i Råda) var vaktmästare från 1937. Kurt Mathiasson (född 28/2 1918) jobbade som maskinist.

55.2

Projektorerna var två stycken Philips blockpost, en nyhet där ljud- och bildmaskinerna var sammanbyggda till ett block. Ljudet var så kallat Widerange, för att High Fidelity-film skulle komma till sin rätt. Det fanns också en grammofon och en mikrofon i maskinrummet, den senare för eventuella meddelanden till publiken.

Sommaren 1947 utrustades biografen med Ernemann IV-projektorer, men det kunde inte hindra ett allmänt förfall på 50-talet. Sommaren 1963 gjorde man uppsnyggning för att satsa på en önske-bio för göteborgarna. Det gick tydligen inte så bra. Även om det fanns fler reprisfilmer på den tiden, genom att filmbolagen höll rättigheterna längre, så var önskerepertoaren begränsad inte bara till vad som fanns i lager, utan också om bolagen ville släppa en bra reprisfilm till en liten biograf.

Den 29 juli 1973 stängde Carolus för att efter sommarens renovering öppna som Star.

55.5

Fyren

68.8

68.2

Staden hade inte råd att anlägga en park vid Stigbergstorgets norra sida, så biografen Fyren kom till istället. Så här rapporterade Handelstidningen den 26 januari 1943:

Stadsbilden vid Stigbergstorget är helt förändrad genom den nya fastighetens tillkomst… I det pampiga komplexet, vars ytterbeklädnad är gult fasadtegel, finner man inte mindre än 112 lägenheter och 8 butikslokaler… Både Göteborgs bank, restaurangen Gatenhielm och 85 andra hyresgäster ha flyttat in och i går [25/1] öppnade Palladiumbolaget sin nya biograf Fyren.

Det var deras femte biograf i staden och man delade den med konkurrenterna Centrumbio och filmbolaget Europafilm.

68.11984. Foto: Jan Wiridén (ovan) – 1943 (nedan)

68.3

Entré, vestibul, foajé och salong är som utrymmen fortfarande intakta i Bengans skivaffär, som nu finns i lokalerna. En besökare i dag kan jämföra med följande beskrivning från invigningen:

Över entrén är en baldakin av naturträ, belyst av neonrör och med namnet i glittrande bokstäver. Vestibulen har panel av bok… Konstnären Sten Ericsons relief… [visar] …många märkliga ting som vid fiskafänget dras upp från havsbotten.

Man går några trappsteg ned för att komma till foyern och salongen. Både i vestibul och foyer är det marmorgolv… Armaturen är ganska ovanlig, lamporna äro nämligen klädda med metalltråd i form av blommor. Från foyern kan man också komma direkt in i skyddsrummen.

68.4

Inne i salongen är väggarna hållna i en ljus grönaktig färgton, och nedtill klädda av en ganska hög panel i bok. Taket är blått och golvet belagt med linoleum i parkettmönster. Salongens konstruktion har gjort det nödvändigt med ett antal pelare, som blivit cascobehandlade och fått armatur i form av blomsterrankor med lampor som blommor.
Framför biografduken ha två ridåer placerats, den ena handtryckt och mönstrad, den andra i vitt silver för färgspel.

Salongen hade 556 platser, senare minskat till 519.

68.5

Invigningen var traditionell. Efter ett välkomsttal av direktör Frans Hausl vid Palladiumbolaget läste Bengt-Åke Benktsson en prolog skriven av Kåre Skredsvik:

Så bjuder jag ridån åsido dragas
för månget ödes, mången vacker sagas
och alla fjärran länders rikedom.
Välkomna hjärtligt denna stund, go vänner,
då Fyrens glöd för första gången bränner,
välkommen hit… Och tack för att ni kom!

En film om Florida och en tecknad film om en rolig katt visades innan huvudnumret, sverigepremiären på Ursäkta skynket, “en amerikansk dårfars” med Abbott & Costello, kördes igång av filmmaskinist Mattsson.

68.7

Repertoaren de första veckorna:
8/2 Dårarnas paradis (med Palladium)
15/3 Örneskadern (med Palladium)
22/3 Som du vill ha mig (med Palladium)
29/3 En natt i New Orleans (med Carolus)
24/5 På rytmens vingar
16/8 Farlig gäst i London
6/9 Mannen från Sudan

68.10

1947 (ovan) – 29/9 1947 (nedan)

68.9

När Europafilm gick i konkurs ledde det till att alla Palladium- och Centrumbiografer 1984 hamnade hos SF. Och nedläggningarna inleddes. Under Fyrens sista vecka samma år visades Från och med herr Papphammar kl 7 och 8 och Mannen som slutade röka kl 9. Gösta Ekman d.y. var som populärast, nästan lika populär som sin farfar.

Måndagen den 1 oktober förblev biografens dörrar stängda. Rolf Magnusson från den rivna Rio-biografen tog över salongen och den 15 februari 1985 började han driva lågprisbio med Den stora kapplöpningen jorden runt som första program. Peter Sellers Oh, vilket party! Monty Python och Den rosa pantern blev de största succéerna, men det höll inte ens ett år. Den 21 december stängde Fyren. Sedan brakade Bengans in med skivorna, men exteriören ser ut ungefär som förr, och man kan fortfarande lätt se hela biografens disposition i interiören.

68.6

Lilla Palladium

39.2

1975 försvann den övre foajén när Palladium vid Lilla Nygatan 2 /Kungsportsplatsen följde trenden och byggde Lilla Palladium efter en design av Nisse Skoog. Den första filmen den 21 augusti blev Alice bor inte längre här. 1980 gick alla Palladiumbiograferna över till Europafilm som köptes upp av Svensk Filmindustri 1984 SF visste inte vad man skulle göra med Lilla Palladiums sina 69 platser och stängde salongen den 5 december 1996.

Maxim-Teatern

36.1036.936.3

I november 1916 fick Göteborg en andra biograf med namnet Maxim. Man kan tänka sig att den sedan förra hösten verksamma biografen med samma namn på Stigbergstorget kände sig nonchalerad; innan månaden var slut tyckte Maxim 1 att det var bäst att byta namn, till Majornas Biografteater.

Maxim 2 låg i ett hus från 1825, flera gånger ombyggt. Under 20-talet fanns musikkaféet Continental, senare Ritz, på övervåningen.

Den nya bion presenterades i en stor annons:
Maxim-Teatern … börjar sina föreställningar Fredagen den 3 Nov. kl. 5 e.m. i sin efter modernaste mönster inredda teater.

Maxim-Teatern kommer att lägga sig vinn om att framföra de mest gedigna program som kan erhållas och i orkestern medverka värdefulla krafter vilka borga för förstklassig musik.

Maxim-Teatern tillåter sig därför vördsamt innesluta sig i en intresserad publiks välvilja.
Som premiärprogram gives ett skådespel i 5 akter med titeln: Fjäriln som flög vilse. I huvudrollerna medverka den verkligt storstilade dramatikern Holbrook Blinn och den förnäma konstnärinnan miss Vivian Martin.

1917.51919.1536.5

Biografmaskinist Hugo Malmborg flyttade över gatan från Cosmorama därför att lönen var en tia högre, 130 kr i månaden.

Strax efter att 5-föreställningen den 4 maj 1922 börjat tog det eld i Maxims maskinrum. Brandkår och ambulans tillkallades. Salongen utrymdes utan panik. Publiken visste inte ens vad det var frågan om när ordern kom. Musiken spelade upp “Bröder, viljen i gå med oss” och publiken marscherade ut, stampande takten.

Elden begränsades till maskinrummet, som blev svårt ramponerat. Resten av kvällens föreställningar ställdes in, men redan två dagar senare räknade man med att återuppta visningarna.

Några år tidigare hade Malmborg experimenterat med falluckor, som automatiskt skulle falla ned framför gluggarna vid minsta mankemang, och hindra eventuell eld från att sprida sig till salongen. Han hade tagit ut patent på sin uppfinning, och nu fick han en praktisk demonstration på att den fungerande.

Den brandfarliga nitratfilmen kunde vara dödlig. Filmhistorien har flera exempel på biografbränder, från Paris och Torino – och från Tammerfors. 1927 omkom 21 personer i den finska biografen genom att elden spred sig till salongen, en panikslagen maskinist glömde stänga dörren efter sig när han flydde

36.2a36.2b36Simg984

ÄGARMYSTERIER
Om den förste ägaren, Isak Astrinsky, är inte mycket känt. 1921-22 är han listad som kontorist i Adresskalendern, med bostad på Nordenskjöldsgatan 30. Uno Asplund menar att han var direktör när han den 31 oktober 1916 fick poliskammarens tillstånd att visa film på Maxim-Teatern. Fastigheten ägdes 1916-1950 av handlanden Otto Salomon, och det finns ingen anledning att tro att denne varit inblandad på något sätt.

Så vilka slutsatser ska man dra: En direktör som blev kontorist på grund av dåliga biografaffärer? Eller en kontorist som hade resurser att starta en biograf på Östra Hamngatan, för att så småningom bli direktör.

Biograf AB Maxim låter som en konstruktion för att driva biografen med samma namn, men bolaget förvärvade biografen först den 1 oktober 1918. Stora Biografen var den första i den växande biografkedjan, någon gång under hösten 1917, och Biorama lär ha lagts till gruppen under 1918. Till sist fick man Intima-Biografen den 13 november samma år.

Så varför döper man ett bolag efter en biograf ett år innan man förvärvar den? Det finns förstås många tänkbara förklaringar, men utan mer forskning kan det bara bli frågan om spekulationer. Bolaget kan ha hetat något annat i början. Eller man kan ha arbetat med långsiktiga planer och döpt bolaget redan från börjar efter den finaste och nyaste av de fyra biograferna.

AB Maxim finns med i Adresskalendern 1919-1924 med kontor vid Östra Hamngatan 44. Styrelsen bestod av Orvar Frodi, Erik Forsblad, kapten Ivar Westerberg och Sven Hedberg.
Orvar Frodis karriär som advokat kan följas i kalendern, notarie (1917), e.o. notarie (1918), e.o. hofrättsnotarie (1919-1922). Han flyttade under den här perioden från Vasa Kyrkogata 1 till Vallgatan 15. Roland Frodi var en tid ägare till fastigheten Kungsgatan 15 där Intima-Biografen låg.

Erik Forsblad hade en agenturaffär i Skandias hus. Ivar Westerberg var även med i styrelserna till Palladiumbolaget och Fastighets AB Orion, som ägde fastigheterna där Palladiums biografer låg.

Alla Maxims biografer avyttrades under en lika kort period som de anskaffats; först Intima och Biorama under 1921, och året därpå stängde Stora Biografen för gott den 15 februari. Den framtida ägarbilden för biografen Maxim är dunkel. Bolaget tycks ha upphört, och 1926 dyker Palladiumbiograferna upp en kort tid som ägare, men vem som  var det fram till stängningen den 21 september 1936 är oklart. Efter en ombyggnad öppnade biografen igen, nu med namnet Roxy.

Odéon-Teatern

38.1Drottninggatan 1955

Det var biografboom i Göteborg i slutet av 1910-talet och GT skrev när det i oktober 1917 blev känt hur många biografer som planerades:

Kristiden synes, åtminstone här i Göteborg, vara en sannskyldig guldålder för biograferna. Biobiljetterna äro lika eftersökta som lotterna till Drottningens centralkommittés lotteri, varom ju långa köer utanför resp. lokaler så gott som dagligen bära vittnesbörd.

I betraktande av de gynnsamma konjunkturerna på denna del av nöjesmarknaden må man icke förvånas över, att det är gott om folk, som med nya biografer vilja upptaga konkurrensen med de gamla, vilkas ägare ju allmänt antagas vara rika män vid det här laget.

38.5

38.6

Hörnhuset Fredsgatan 5 och Drottningsgatan 45-47 (entré) genomgick under byggmästare C. O. Anderssons ledning en större ombyggnad. Planerna för Odéon var mycket avancerade, med spektakulär fasad, foajé och salong. Två gånger måste arkitekt Hansson göra om ritningarna innan de blev godkända. Exteriören var först asymmetrisk med en stark betoning genom pelare och andra klassicistiska element på entrén till biografen. Utförandet blev mer nedtonat och konventionellt.

38.14

Den stora vestibulen hade en garderob omedelbart till vänster innanför dörrarna och toaletter vid vänster sida, herrarnas en trappa ned. Man nådde salongen genom en liten trappa upp rakt fram, till höger om den låg kassan.

38.13

Det fanns 459 sittplatser och 21 ståplatser i salongen och ytterligare 56 i en loge längst bak. Gångarna gick längs båda väggarna, man nådde den bortre genom en gång framför logen. Nödutgångar på båda sidorna om duken ut på Fredsgatan. Senare minskade det totala platsantalet till 495.

Hela gården byggdes över på liknande sätt som hade skett med Cosmorama. Salongen, som blev 24 m lång, 14,5 m bred och 10 m hög, beskrevs så här inför invigningen:

ODEON-001

Lokalen gör ett synnerligen tilltalande intryck med sina ljusa och diskreta färger. Belysningen sker indirekt genom i frisen inlagda, osynliga lampor med en sammanlagd ljusstyrka av 6 000 normalljus. Ventilationen sker efter modernaste system. Anordningen har konstruerats av ingenjör Bernard Brosky. (GT 30/12 1918)

38.2

Premiärfilmen den 4 januari 1919 var Joe Stantons hedersord i regi av Raoul Walsh och med Milton Sills i titelrollen. Biljetterna kostade 1 kr för nedre parkett, 1:25 kr för övre och 1:75 kr för loge. Jacob M. Velt och Karl Bornfors var kapellmästare under olika perioder.

38.316/2 1919

38.411/5 1919

Det var fastighetsägaren själv, C. O. Andersson, som byggde om till biograf, men man får en känsla av att han inte hade tänkt sig att driva den. Först bildades ett bolag, Biograf AB Odéon, bestående av Andersson och baron Fock och säkert några fler. Enligt Asplund skulle Fock driva biografen.

Det gick antagligen inte så bra, för redan i september 1922 står Andersson som ensam ägare (med arkitekt Ernst Törnberg som föreståndare) innan han ett år senare hittar en hyresgäst i AB Cosmorama, som då får fem biografer i staden med totalt 2600 platser.

Hyreskontraktet från den 1 september 1923 (biografen öppnade 3 september) innehåller intressant information. Astrid L. Andersson står som hyresvärd, kanske av skattetekniska skäl. I en fullmakt ger hon sin far C. O. Andersson rätt att förvalta allt. Bland lösöret finns en större flygel och en konsertorgel. Hyran uppgår till 20% på inspelat brutto med nöjesskatten fråndragen, dock minst 20 000 kr/år.

Hyresgästen förbinder sig att under kontraktstiden köra goda och omväxlande program å ‘Odeon’ under minst åtta månader på året.

Det omnämns också två skyltlådor som är placerade i nya och gamla Arkaden. Två klausuler bekräftar att hyresvärden själv tidigare stått för biografdriften; dels Den personal, som hyresvärden har anställt för Odeon Teaterns räkning, skall av hyresgästen övertagas på samma villkors – dels Av de filmer, som hyresvärden har bestämt sig för att köra på Odeon, skall hyresgästen övertaga tre stycken, ‘Jim Sanders stora kupp’ samt två från Björnstrands filmbyrå. De viktigaste förändringar man gjorde i lokalerna var att flytta kassan till mitt i porten och ta bort logen.

Efter ett år i Palladium-bolagets regi (från 1 oktober 1927) återkom biografen till Cosmorama, från 1 oktober 1928. Nu stod Knut Lindstrand som hyresvärd, orgeln hade försvunnit och hyran stigit till 28 000 kr/år.

1943 skedde en renovering av Odéon. De bakersta sju raderna höjdes med “logaritmisk stigning”, så att alla skulle se bra.  Det blev totalt 423 platser.  Den 16 augusti återinvigdes biografen med Lilla Napoleon. Färgen på väggarna var benvit, och silverridån hade dekor av konstnären Joel Mila. Den större vikt man lade vid ljudet på 1940-talet bekräftades av uppsättandet av särskilda akustikplattor.

1953 byggdes kassan om för 2 600 kr; 1955 installerades “vidduk och linser”, dvs CinemaScope för 17 200 kr; 1958 justerades avmaskningen kring duken för 1 750 kr och 1959 brandskyddsmålades väggen för 2 700 kr.

Odéons verksamhet upphörde 1962 när Ferd. Lundquist behövde lokalerna. De hade en längre tid gjort påtryckningar. Cosmoramas försökte sitta på två stolar och dels få ner hyran med motivation att biografen inte var så viktig, samtidigt som de ville att Lundquist skulle förstå att de inte kunde klara sig utan den. Farvälfilmen den 6 maj var Hemliga vägar med Richard Widmark som agent i Ungern.

För Ferd. Lundquists tillfälliga utställning av sportartiklar behövdes ingen ombyggnad, bara nedmontering av biografbänkarna. Delar av den ursprungliga exteriören finns kvar.

PERSONAL
Axel Ahlqvist (född 17/4 1876 i Hov) var anställd som vaktmästare från bions start.

Veteranen Sven Andersson (född 24/2 1873) var också vaktmästare från starten, han hade varit i biobranschen sedan 1908.

William Persson (född 9/5 1889 i Trelleborg) var en tredje vaktmästare från början, men 1920 flyttade han upp i maskinrummet.

Robert Grimm (född 12/2 1870 i Hamburg) var föreståndare från 1931. Han var tidigare kontrabasist i Cosmoramas orkester under femton år, men blev förstås arbetslös när ljudfilmen slog igenom.

Anställda vid Odéon 1926, med anställningsår i företaget inom parentes.
Föreståndare: A. E. Ahlqvist (4/1 1919)
Kassörska: Maria Möller (4/1 1919)
Vaktmästare:
Gustaf Ahlqvist (1/12 1922)
Gustaf Kristenssson (4/1 1919)
Sven Andersson (4/1 1919)
Hans Hansson (4/1 1919 – ej 1931)
Kapellmästare: Arvid Fagberg (1915-17, 1/10 1923)
Pianist: Georg Thorin (1/11 1923)
Violinist: Erik Hultén (15/9 1923)
Cellist: Thure Fridell (1/9 1924)
Städerska: Elfrida Larsson (4/1 1919)
Maskinist:William Persson (4/1 1919)

Erik V. Carlsson blev anställd som maskinist den 12 oktober 1929. I ett konfidentiellt PM från juli 1937 konstaterades att Carlsson varit frånvarande i ett och ett halvt år, att han hade arbete på annat ställe och att han visat “ringa intresse för maskinistarbetet”. Innan moderniseringen krävdes två maskinister, men sedan automatisk kolmatning installerats för lampan, så räckte det med en.

Odéons programblad bytte skepnad nästan varje år i början. Från 1923 samlades alla Cosmorama-bolagets biografer i ett gemensamt programhäfte.

38.8

1920
   

38.10

1922

38.11

3 D-FILMER
Torsdagen den 13 mars 1953 visades ett kortfilmsprogram med de första 3D-filmerna i Göteborg: Tid för glasögon och Around is around (båda av Norman McLaren), Herr Experten har ordet, The Black Swan ur Svansjön och En färd på Themsen. Djupfilm var det namn annonserna gav den nya upplevelsen. Från fredagen gick programmet hela dagarna.
Victoria hängde på den nya trenden den 26 mars genom att visa kortfilmen Metroscopix i 3D som efterspel till Timmen 13; man var rädd att långfilmen skulle kännas för platt om den kom efter 3 D-filmen.

38.12

Prisma

43.1

Rialto vid Järntorget stängde 1969 och öppnade igen efter en ombyggnad den 3 september som Prisma. Nu stod Palladiumbiograferna som ägare, i stället för dotterbolaget AB Fabo. Samtliga Palladiums biografer hamnade 1980 hos Europafilm, som 1984 köptes av Svensk Filmindustri. Platsantalet minskade från 803 till 636.

70 mm-filmer introducerades med Guldruschens glada dagar 1970, och 1974 installerades Sensurround, ett ljudsystem som skakade salongen under lämpliga sekvenser i filmer som Jordbävningen. Grannarna Clock gillade inte systemet eftersom det fick deras milkshake att sjunka i muggarna. Som en sista representativ suck i filmhistoriens andra 3D-våg kom Hajen 3D.

Den 27 maj 1989 stängde Prisma, men byggnad och lokal lever kvar, under namnet Pustervik, på ett sätt som motsvarar den bevarandeplan som fanns för de återstående singelbiograferna med exteriören i stort sett oförändrad. Ursprunglig entré på hörnet är åter öppnad och foajén till vissa delar oförändrad.

43.9