KFUM

Nästa alla biografer i Göteborg var av klass I, det vill säga de gav minst två föreställningar om dagen. Den mest dominerande typen i Sverige var klass IV, de som visade film 1-3 gånger i veckan, på lördagar och söndagar.

I Göteborg visade Svea oftast film bara onsdag-söndag, men tre föreställningar per dag; Lindholmens bio körde bara vid veckosluten; möjligen gjorde efterföljaren Stjärnan det också på 40-talet.

KFUM Kulturfilm visade film på lördagskvällar kl 7.30 mellan 1929 och 1947, vissa år nästan varje helg, i Stora samlingssalen i föreningens byggnad (arkitekt Hans Hedlund, 1898) vid Parkgatan 11. Lokalen låg på våning två och tre i den östra delen av fastigheten och hade 650 platser. Entrén och trapphuset med kapprum var mot Storgatan.

En plan över lokalen visar svängda bänkrader på parkett, med mitt- och sidogångar och totalt 456 platser. Läktaren, som gick längsmed tre sidor, rymde 198 platser, men en del hade så dålig sikt att de inte användes och flera försvann när maskinrummet kom till. Bakom estraden/duken mot Parkgatan låg på båda våningarna några smårum som antagligen användes som loger.

1932 togs en del av läktarens kapprum och byggdes om till ett brandsäkert maskinrum för en filmprojektor och en “schioptikonapp.”. Man fick dispens från regeln om att det skulle finnas en separat ingång. Branddörrarna mot trapphuset och läktaren måste vara självstängande. Vid filmvisningar fick den resterande delen av kapprummet inte användas av säkerhetsskäl.

Redan 1929 hade man haft sin första filmafton, men det var 1931 som visningsverksamheten tog fart, vilket bör ha varit den direkta orsaken till ombyggnaden. 1939 blev det största året med 23 visningar. Man satsade i det längsta på stumfilmsvisningar, med orkester vid högtidligare tillfällen, annars en kvinnlig pianist.

Under kriget fick militär och flyktingar fri entré. Vid visningen av Onkel Toms stuga, den 29 mars 1941, uppgick publiken till 525, varav 110 militärer och 28 flyktingar. Se kronologin för repertoaren år för år.

SF försökte 1931 sälja en AGA ljudutrustning med hänvisning till att det snart inte skulle finnas så många stumma kulturfilmer. Vid den här tiden togs det ut 10 öres nöjesskatt på en biljett som kostade mellan 50 öre och 1 krona.

Att föreningar använde filmvisning internt bekräftas av KFUM:s polistillstånd för att köra film i de flesta av lokalerna på Storgatan. Tillståndet gällde för 525 personer i Stora salen, 150 i Lilla, 100 i Göteborg, 75 i Småland, Västergötland och andra.

Möjligen ska inte denna räknas som en biograf, men var går gränsen. Långt senare fick både Stadsbibliotekets hörsal och Studentkåren på Götabergsgatan fullt utrustade lokaler för biofilm, och tidvis har verksamheten varit livlig. Det visas film i både Frölunda och Angered. Av de 82 biograferna är KFUM:s den mest tveksamma. Det är mest därför att den ligger så långt bak i tiden som den ändå kommit med.