Palladium: Palladiumbolaget

Karamellbröderna Anton och Fred Kanold och deras fastighetsaffärer utgör grunden för Göteborgs andra biografkedja. 1917 bildades Fastighets AB Orion med Fred Karnold som verkställande direktör och en styrelse bestående av direktör Carl Jönson, landfiskal Carl Rhodin, Ivar Westerberg och Anton Karnold.

I huset vid Lilla Nygatan 2/Östra Larmgatan 22 från 1850 fanns från början bara bostäder. 1917 köptes det av Orion från handlanden Knut Lindstrand. En fjärde våning byggdes på och lägenheterna ersattes med kontor och biografen Palladium. Arkitekter var O. Dymling och P. Nilsson.

Styrelsen för Palladiumbolaget bestod av N. Y. E. Christensen (direktör), Fred och Anton Kanold, Westerberg, Rhodin, Jönsson och Viktor Skånberg.

På 1970-talet stod Palladiumbiograferna som fastighetsägare, men när Europafilm 1980 tog över kedjan följde inte fastigheten med. Efter ett par år sålde AB Kanold huset till Trygg Ömsesidig Livförsäkring, som är den nuvarande ägaren.

På samma sätt var kedjans övriga biografer uppdelade i olika fastighetsägare, samtliga med kontor i Palladiumhuset. Här fanns också Skandinavisk filmcentral (1920-22) och Svenska Musikerförbundets göteborgsavdelning (1923-1939). Än i dag tillhör biografpersonalen musikerförbundet, en tradition som går tillbaka till stumfilmens dagar när musikerna var en viktig del av filmupplevelsen.

Järntorgsbiografen, som snart döptes om till Rialto, tillkom via krokiga vägar. Kedjans tredje biograf, Röda Sten, kom 1934, med Byggnadsföreningen Mariaplan 3 u.p.a. som fastighetsägare. Föreningen tecknades under olika perioder av Christensen, Orion och direktör Frans Hausl (Palladiumbolagets chef från 1941). För själva bion svarade AB Röda Sten.

PALLADIUMBOLAGETS BIOGRAFER
Palladium 1919
Rialto 1923, från 1969 Prisma
Maxim 1926
Odéon 1927-1928
Scala 1928-1933
Röda Sten 1934-1963
Carolus 1935; från 1973 Star
Fyren 1943 (Fyren samägdes av Palladium, Centrumbio och Europafilm i Biograf AB Fyren.)
Biorama 1965
Biograferna gick 1980 över till Europafilm, som köptes av SF 1984.

Rialto

43.6

Direktör Fredrik Andersson, innehavare av en filmbyrå i Stockholm, tog över Järntorgsbiografen när den inom ett år (5/2 1923) bytte namn till Rialto, men Gustaf Hilding fortsatte som verkställande direktör. I  samband med namnbytet sattes kraftigare fasadbelysning upp för att ge en festligare och mer inbjudande prägel. Salongen med 803 platser snyggades till genom diverse måleriarbeten.

43.4

Direktör E Christensen i AB Fabos styrelse (ett underbolag till Palladium) blev huvudansvarig för biografen från 1 september 1924. Den skulle få ett program liknande Palladiums: “svenska och nordiska inspelningar, Släpvagnsfilmer, italienska, tyska och franska inspelningar, Harold Lloyd, Pola Negri, Rodolph [han stavades så på den tiden] Valentino etc.”

43.5

John Falck (född 12/8 i Öja) var föreståndare och personalchef under Rialto-perioden.

Emil Rogård (född 14/8 i Älvsbyn) började i filmbranschen 1923 som vaktmästare vid Rialto innan han blev föreståndare på Scala.

Julius Larsson kom 1925 som maskinist från Palladium och fortsatte vid Rialto åtminstone till 1940. Den andre maskinisten hette Mattsson.

Rialtos orkester hade till att börja med 7- 8 man under kapellmästaren Schöön, men utökades hösten 1927. Dessutom fanns 3 kassörskor, 8 vaktmästare, hallpojke, 3 städerskor och värmeskötare. 1999 kunde Astrid Geyer som 80-åring se tillbaka på ett helt liv som kassörska: Rialto, Carolus, Röda Sten, Victoria, Biorama och slutligen Palladium.

43.3

Under sommaren 1938 moderniserades biografen med bland annat nya fåtöljer. På 1940-talet blev Rialto under en period “spikbio”, mot 100 spikar kunde man få en entrébiljett. Kampanjen ingick i Finlandshjälpen.

Bion började visa kortfilmsprogram i februari 1948, men publiken svek och man upphörde vid säsongsavslutningen i mitten av maj. 1969 stängde biografen för en ombyggnad och när den öppnade igen samma år var det med namnet Prisma.

43.8