I november 1916 fick Göteborg en andra biograf med namnet Maxim. Man kan tänka sig att den sedan förra hösten verksamma biografen med samma namn på Stigbergstorget kände sig nonchalerad; innan månaden var slut tyckte Maxim 1 att det var bäst att byta namn, till Majornas Biografteater.
Maxim 2 låg i ett hus från 1825, flera gånger ombyggt. Under 20-talet fanns musikkaféet Continental, senare Ritz, på övervåningen.
Den nya bion presenterades i en stor annons:
Maxim-Teatern … börjar sina föreställningar Fredagen den 3 Nov. kl. 5 e.m. i sin efter modernaste mönster inredda teater.
Maxim-Teatern kommer att lägga sig vinn om att framföra de mest gedigna program som kan erhållas och i orkestern medverka värdefulla krafter vilka borga för förstklassig musik.
Maxim-Teatern tillåter sig därför vördsamt innesluta sig i en intresserad publiks välvilja.
Som premiärprogram gives ett skådespel i 5 akter med titeln: Fjäriln som flög vilse. I huvudrollerna medverka den verkligt storstilade dramatikern Holbrook Blinn och den förnäma konstnärinnan miss Vivian Martin.
Biografmaskinist Hugo Malmborg flyttade över gatan från Cosmorama därför att lönen var en tia högre, 130 kr i månaden.
Strax efter att 5-föreställningen den 4 maj 1922 börjat tog det eld i Maxims maskinrum. Brandkår och ambulans tillkallades. Salongen utrymdes utan panik. Publiken visste inte ens vad det var frågan om när ordern kom. Musiken spelade upp “Bröder, viljen i gå med oss” och publiken marscherade ut, stampande takten.
Elden begränsades till maskinrummet, som blev svårt ramponerat. Resten av kvällens föreställningar ställdes in, men redan två dagar senare räknade man med att återuppta visningarna.
Några år tidigare hade Malmborg experimenterat med falluckor, som automatiskt skulle falla ned framför gluggarna vid minsta mankemang, och hindra eventuell eld från att sprida sig till salongen. Han hade tagit ut patent på sin uppfinning, och nu fick han en praktisk demonstration på att den fungerande.
Den brandfarliga nitratfilmen kunde vara dödlig. Filmhistorien har flera exempel på biografbränder, från Paris och Torino – och från Tammerfors. 1927 omkom 21 personer i den finska biografen genom att elden spred sig till salongen, en panikslagen maskinist glömde stänga dörren efter sig när han flydde
ÄGARMYSTERIER
Om den förste ägaren, Isak Astrinsky, är inte mycket känt. 1921-22 är han listad som kontorist i Adresskalendern, med bostad på Nordenskjöldsgatan 30. Uno Asplund menar att han var direktör när han den 31 oktober 1916 fick poliskammarens tillstånd att visa film på Maxim-Teatern. Fastigheten ägdes 1916-1950 av handlanden Otto Salomon, och det finns ingen anledning att tro att denne varit inblandad på något sätt.
Så vilka slutsatser ska man dra: En direktör som blev kontorist på grund av dåliga biografaffärer? Eller en kontorist som hade resurser att starta en biograf på Östra Hamngatan, för att så småningom bli direktör.
Biograf AB Maxim låter som en konstruktion för att driva biografen med samma namn, men bolaget förvärvade biografen först den 1 oktober 1918. Stora Biografen var den första i den växande biografkedjan, någon gång under hösten 1917, och Biorama lär ha lagts till gruppen under 1918. Till sist fick man Intima-Biografen den 13 november samma år.
Så varför döper man ett bolag efter en biograf ett år innan man förvärvar den? Det finns förstås många tänkbara förklaringar, men utan mer forskning kan det bara bli frågan om spekulationer. Bolaget kan ha hetat något annat i början. Eller man kan ha arbetat med långsiktiga planer och döpt bolaget redan från börjar efter den finaste och nyaste av de fyra biograferna.
AB Maxim finns med i Adresskalendern 1919-1924 med kontor vid Östra Hamngatan 44. Styrelsen bestod av Orvar Frodi, Erik Forsblad, kapten Ivar Westerberg och Sven Hedberg.
Orvar Frodis karriär som advokat kan följas i kalendern, notarie (1917), e.o. notarie (1918), e.o. hofrättsnotarie (1919-1922). Han flyttade under den här perioden från Vasa Kyrkogata 1 till Vallgatan 15. Roland Frodi var en tid ägare till fastigheten Kungsgatan 15 där Intima-Biografen låg.
Erik Forsblad hade en agenturaffär i Skandias hus. Ivar Westerberg var även med i styrelserna till Palladiumbolaget och Fastighets AB Orion, som ägde fastigheterna där Palladiums biografer låg.
Alla Maxims biografer avyttrades under en lika kort period som de anskaffats; först Intima och Biorama under 1921, och året därpå stängde Stora Biografen för gott den 15 februari. Den framtida ägarbilden för biografen Maxim är dunkel. Bolaget tycks ha upphört, och 1926 dyker Palladiumbiograferna upp en kort tid som ägare, men vem som var det fram till stängningen den 21 september 1936 är oklart. Efter en ombyggnad öppnade biografen igen, nu med namnet Roxy.
Göteborgs biografer 