Fyren

68.8

68.2

Staden hade inte råd att anlägga en park vid Stigbergstorgets norra sida, så biografen Fyren kom till istället. Så här rapporterade Handelstidningen den 26 januari 1943:

Stadsbilden vid Stigbergstorget är helt förändrad genom den nya fastighetens tillkomst… I det pampiga komplexet, vars ytterbeklädnad är gult fasadtegel, finner man inte mindre än 112 lägenheter och 8 butikslokaler… Både Göteborgs bank, restaurangen Gatenhielm och 85 andra hyresgäster ha flyttat in och i går [25/1] öppnade Palladiumbolaget sin nya biograf Fyren.

Det var deras femte biograf i staden och man delade den med konkurrenterna Centrumbio och filmbolaget Europafilm.

68.11984. Foto: Jan Wiridén (ovan) – 1943 (nedan)

68.3

Entré, vestibul, foajé och salong är som utrymmen fortfarande intakta i Bengans skivaffär, som nu finns i lokalerna. En besökare i dag kan jämföra med följande beskrivning från invigningen:

Över entrén är en baldakin av naturträ, belyst av neonrör och med namnet i glittrande bokstäver. Vestibulen har panel av bok… Konstnären Sten Ericsons relief… [visar] …många märkliga ting som vid fiskafänget dras upp från havsbotten.

Man går några trappsteg ned för att komma till foyern och salongen. Både i vestibul och foyer är det marmorgolv… Armaturen är ganska ovanlig, lamporna äro nämligen klädda med metalltråd i form av blommor. Från foyern kan man också komma direkt in i skyddsrummen.

68.4

Inne i salongen är väggarna hållna i en ljus grönaktig färgton, och nedtill klädda av en ganska hög panel i bok. Taket är blått och golvet belagt med linoleum i parkettmönster. Salongens konstruktion har gjort det nödvändigt med ett antal pelare, som blivit cascobehandlade och fått armatur i form av blomsterrankor med lampor som blommor.
Framför biografduken ha två ridåer placerats, den ena handtryckt och mönstrad, den andra i vitt silver för färgspel.

Salongen hade 556 platser, senare minskat till 519.

68.5

Invigningen var traditionell. Efter ett välkomsttal av direktör Frans Hausl vid Palladiumbolaget läste Bengt-Åke Benktsson en prolog skriven av Kåre Skredsvik:

Så bjuder jag ridån åsido dragas
för månget ödes, mången vacker sagas
och alla fjärran länders rikedom.
Välkomna hjärtligt denna stund, go vänner,
då Fyrens glöd för första gången bränner,
välkommen hit… Och tack för att ni kom!

En film om Florida och en tecknad film om en rolig katt visades innan huvudnumret, sverigepremiären på Ursäkta skynket, “en amerikansk dårfars” med Abbott & Costello, kördes igång av filmmaskinist Mattsson.

68.7

Repertoaren de första veckorna:
8/2 Dårarnas paradis (med Palladium)
15/3 Örneskadern (med Palladium)
22/3 Som du vill ha mig (med Palladium)
29/3 En natt i New Orleans (med Carolus)
24/5 På rytmens vingar
16/8 Farlig gäst i London
6/9 Mannen från Sudan

68.10

1947 (ovan) – 29/9 1947 (nedan)

68.9

När Europafilm gick i konkurs ledde det till att alla Palladium- och Centrumbiografer 1984 hamnade hos SF. Och nedläggningarna inleddes. Under Fyrens sista vecka samma år visades Från och med herr Papphammar kl 7 och 8 och Mannen som slutade röka kl 9. Gösta Ekman d.y. var som populärast, nästan lika populär som sin farfar.

Måndagen den 1 oktober förblev biografens dörrar stängda. Rolf Magnusson från den rivna Rio-biografen tog över salongen och den 15 februari 1985 började han driva lågprisbio med Den stora kapplöpningen jorden runt som första program. Peter Sellers Oh, vilket party! Monty Python och Den rosa pantern blev de största succéerna, men det höll inte ens ett år. Den 21 december stängde Fyren. Sedan brakade Bengans in med skivorna, men exteriören ser ut ungefär som förr, och man kan fortfarande lätt se hela biografens disposition i interiören.

68.6

Rio

61.1När kalsongmannen rånade Rio

Rio öppnade “utan några helst preludier” 2 mars 1940 i det nya funkishuset på Landsvägsgatan. Det var meningen att man skulle visa repriser, och biografen invigdes med Den stora valsen och, som matiné, Galakväll på operan med bröderna Marx.
Lokalen med 198 platser var delad av en mittgång, taket gick i mörkblått och belysningen kom “dels från ljusramper i salongens bakgrund och dels från i väggarna inbyggda lampor”.

Den första ägarna, Harry Blomberg och Paul Lindberg, fick ekonomiska problem i slutet av 50-talet, och Blomberg berättade 1960 för Ny Tid att den höga nöjesskatten gjorde det omöjligt för honom att fortsätta efter att kontraktet gick ut 1 oktober.

Om jag på två barnmatinéer kör in 150 kronor går 50 till nöjesskatt… Under sådana förhållanden kan jag omöjligt fortsätta och jag har nu beslutat mig för att stänga Rio i sommar.

Den 18 mars 1964 blev det spelhall i Rio med enarmade banditer, roulette och då och då en film för att ge sken av att vara biograf. Club Rio startade 29 september 1965 med bowling, strip-tease och erotisk film. Det blev alltmer sex på programmet enligt biografen Boulevards principer.

Efter att tre olika ägare misslyckats med att driva biografen tog Rolf Magnusson över driften på nyårsdagen 1968. Nu fick Rio en programsättare och maskinist med ett genuint filmintresse. Han blandade porrfilmerna med tecknat (Bruno Bozetti, Den rosa pantern och Karl-Alfred), Helan och Halvan och Chaplin, ofta från sin egen filmsamling Panorama-Film. Hans Gmoser var delägare..

Den första sommaren experimenterade Magnusson med “nästan nakna biovärdinnor”, det vill säga kvinnliga vaktmästare i bikini. Han fick 51 svar på annonsen och trodde att idén skulle sprida sig. Det lär ha kommit dubbelt så mycket publik som vanligt.

Journalfilmerna fick allt mindre betydelse i bioprogrammen sedan TV tog över nyhetsbevakningen. Den sista journalfilmen i Göteborg visades på Rio 1972. 1976 reducerades platserna till 125.

Biografens största succé från den senare perioden var Sätt lås på gylfen grabbar, brudarna är galna som gick nio veckor 1980. Högsta besökssiffran på en dag inträffade den stora stormdagen i september 1969 då 785 människor kom för att se filmen The taming. Den sista film som visade på Rio 24 oktober 1984 blev en repris, SOS Screw on Screen.
I dag är huset rivet och ersatt med ett parkeringshus..

61.2

Paul Lindberg (26/1 1886 – 1966) var Mölndals stora biografpionjär. Från augusti 1914 till 1945 drev han  Nya Biografen som i mitten av 20-talet blev Mölndals Biografteater för att på 30-talet döpas om till Lorry. En andra biograf i Mölndal, Röda Kvarn, hade han från 1929 till sin död. Hans biografimperium sträckte sig till andra platser: Sävedalen, Rialto och Spegeln i Malmö, och, tillsammans med J Gustaf Bengtsson, Roxy i Halmstad och Saga i Kungsbacka. I Göteborg drev han Roxy 1936-41 och Rio 1940-60, båda med Harry Blomberg.

Rolf Magnusson (10/7 1935 – 2001) började som springpojke på Centrumbio 1954 och blev maskinist på Aveny 1956. Från 1960 försökte han driva Vingen på Hisingen, men den stora biografdöden satte krokben och från 1962 var han på Boulevard som vaktmästare och maskinist innan han 1968 tog över Rio och byggde upp den till Göteborgs “mysigaste porrbio”. När Rio revs 1984 var Magnusson snabb att ta över Fyren, som han gjorde om till lågprisbiograf med favoritrepriser.

61.3
[BILD 61:3 biljett]

Vingen

12/6 1961

När Vingen öppnade 19 december 1957Gamla Björlandavägen 145/Toleredsgatan inleddes Hisingens biograftätaste period. Under ett knappt år var fyra biografer verksamma samtidigt, innan Rex i Tingstad stängde i juni 1958. Vingen var den enda privata av de fyra förortsbiografer som kom runtom Göteborg i slutet av 1950-talet. Det blev också den som stängde snabbast, den 2 januari 1962, efter bara fyra år och några dagar.

Om någon råkade se biografen rakt uppifrån, så skulle hon upptäcka att den hade formen av en gigantisk likkista. Salongen med 347 platser i det nybyggda huset hade ljusa färger med ett blått tak och stolar i rostfritt stål klädda i röd galon. Invigningsfilmen 19 december 1957 hette Destination Okänd.

Precis som Roxy på Kyrkbytorget bytte Vingen program två gånger per vecka. Och det var uteslutande repriser och nedflyttningar. De stora biografkedjorna hade avtal med de stora amerikanska bolagen, så det var praktiskt taget omöjligt för privata biografer och andra “utomstående” att få några bra premiärfilmer. En starkt bidragande orsak till de fyra förortsbiografernas snabba död måste ha varit att deras program helt enkelt inte var lockande nog. Man gick inte längre på bio bara för att gå på bio.

Vingens föreställningar började 6 och 8 på söndagar och 8 övriga dagar. Man valde att ha bara en föreställning på vardagar eftersom man tyckte att sju var för tidigt för att folk skulle hinna hem från jobbet och nio blev för sent. Trots det, och trots att matinéerna gick bra, så höll inte verksamheten så länge. Den enda av förortsbiograferna från slutet av 50-talet som överlevde 60-talets stora biodöd skulle bli Rex i Gamlestaden.

Byggmästare Leif Winqvist stod själv som biografägare de första två åren men lämnade 1960 över till Rolf Magnusson, som har berättat att han vid den här tiden var alldeles för oerfaren när det gällde att driva biograf. Det skulle bli ändring på det. Han fick senare igång Rio, som hade urartat till spelhåla, och förvandlade den till “Göteborgs trevligaste porrbio”.

I dag är ett gatukök inrymt i före detta entrén, medan det är fullt med blommor i den gamla salongen.