Biopalatset

82.2

Cirkeln är sluten. Göteborgs första permanenta biograf startade 1902 i en källare i Arkaden. De biografer som öppnade i staden i slutet av seklet återvände till källaren. Klappan (senare Svea) inledde trenden 1984 följt av Sandrew Nordstan, Downtown/Filmstaden och Biopalatset vid Kungstorget, den sista av Göteborgs 82 biografer som öppnade på 1900-talet, invigd den 15 september 1995 (ovan).

Biopalatset tog över ett köpcentrum, som uppförts där gamla Bazaar Alliance låg, och fick en foajé i den gamla ljusgården med en exceptionellt hög takhöjd. De tre våningsplanen har en symbolisk färgskala, från källarens jordbruna väggar (kring lämningarna från stadsmuren) via entréplanets solfärger till den himmelsblå övervåningen. Överhuvud taget är arkitekten Magnus Månssons och inredningsarkitekten Rutger Anderssons visioner betydligt stillsammare än den avsiktligt dåliga smak som präglade Lennart Clemens källardesign för den första generationens filmstäder.

Biopalatset har inga riktigt små salonger, de minsta har 86 platser, och det finns en genomgående bra biografkänsla. En tävling vid HDK ledde till att vinnarna Henny Johansson och Sylvie Buller fick utföra textiltrycken på väggarna, som döljer effekthögtalarna, och ridån i den största (6:an med 359 platser).

https://i0.wp.com/www.sf.se/ImageVaultFiles/id_1576/cf_208/bildspel2.jpg

Salong 6

82.1

Fem av salongerna (2, 3, 6, 9, 10) var utrustade med THX-ljud; de övriga skulle också ha haft det om det inte vore för att det kunde komma störande stomljud från fläktsystemet i den delen av byggnaden.

https://i0.wp.com/www.sf.se/ImageVaultFiles/id_1577/cf_208/bildspel3.jpg

Det märktes då och då att en av platscheferna, Kent R Andersson, hade ett förflutet inom teatervärlden. Infall som normalt inte brukar höra hemma på en biograf kunde helt oväntat bryta ut, som när ett tjugotal dansare utklädda till personal och biopublik gradvis började stampa takten till musiken från Fame tills hela foajén från godiskdiskar till balkonger svängde i ett koreograferat dansnummer. Eller den gången när kvarglömda effekter hängdes på klädstreck i en utställning som på något sätt blev en kommentar till biografkulturen.

Sommaren 1999 fick biografen ett oväntat besök. Tina Turner ville gärna se Mission Impossible och även om hon inte hade något emot att sitta med annan publik så insisterade hennes livvakter på att det var bättre om hon kunde få en egen salong, och hon var beredd att betala för det. Filmen gick samtidigt i två salonger och kassan fick instruktioner att enbart sälja biljetter till den ena av dem, och när det visade sig att hela den vanliga publiken rymdes där kunde Turner och hennes vakter få den andra salongen helt för sig själva, till ordinarie biljettpris.

82.4

I en statistik från 2000 kom Biopalatset på andra plats (724 259), efter Filmstaden Sergel (1 586 497) i Stockholm, vad det gäller antalet besökare; Filmstaden Göteborg kom på tredje plats (678 643). När man jämförde enskilda salonger hamnade Biopalatset på tredje plats (193 817) medan Palladium i Göteborg (7:e – 162 334) och Royal 1 i Malmö (10:e – 140 242)) var de enda andra utanför Stockholm som kom med i tio-i-topplistan.

82.5

Då grundaren Anders Sandrew dog ombildades efter hans önskemål bolaget till en stiftelse. Från 1998 ägdes Sandrew-Metronome till hälften var av Sandrew AB och det norska medieföretaget Schibsted. Förutom de 25-tal anläggningarna i Sverige hade man även biografer i Norge och Danmark.

Astoria Cinemas (Triangelfilm) drev biografen under en kort period innan de gick i konkurs och SF Bio tog över.

Antal platser i dag (tidigare antal inom parentes): 1: 111 (112); 2: 118 (122); 3: 92 (96); 4: 83 (86); 5: 87 (90); 6: 295 (359); 7: 85 (86); 8: 90 (91); 9: 139 (143); 10: 111 (149).

82.3

Sanna dialoger i Biopalatsets biljettkassa
Kassan: Då får du ringa till SF, för det är de som visar den.
Kund: Jag vet, men de svarade inte.
– Nähä, men tyvärr kan jag inte hjälpa dig med det för vi är två helt olika företag.
– OK, men tror du de har platser kvar?
– Jag har ingen aning, du får ringa till dem!
– Ja, ja. Men koppla mig dit då är du snäll.

Kund: Kan ni spola tillbaka filmen lite så jag inte missar början?

Kund: När slutar filmen?
Kassan: Vilken film?
– Den som började förut.

Kund: Finns det kvar på den raden där det finns extra plats mellan benen?

Kund: Är han lång som kommer att sitta framför mig?

Kund: Tre biljetter till American Pie 18.30 ikväll.
Kassan: OK, de ska vara hämtade 45 minuter innan.
– Idag då eller.

Kund: En biljett till den där roliga filmen.
Kassan: Vilken då? Vet du vad den heter?
– Nej, men den skulle vara rolig.
– Vet du vad den handlar om?
– Nej, men det var en bild i tidningen.
– Vet du om den är svensk?
– Nej, men den har vunnit nåt pris.

Cinema

42.2

Med renovering och namnbyte 1968 från Plaza till Cinema ville Sandrews markera ambitionerna att byta till en mer kvalitetsbetonad repertoar. Läktaren försvann och antalet platser minskade till 282.

Invigningsfilmen den 15 augusti var Truffauts Bruden bar svart, inte Bruden var svart, som GT skrev. Vid ett annat tillfälle gav en göteborgstidning en förhandsnotis om filmen Fångad av en röst: “På måndag har Royalbiografen premiär på Fångad av en präst.”

Sandrews trippel i Nordstan ersattes av en bio med sju salonger. Vid invigningen av de nya komplexet i maj 1986 sa Sandrew-chefen Göran Lindgren att det inte var aktuellt att lägga ned någon av bolagets andra två biografer. I mars året därpå stängde Cinema.

I dag är fasaden vid Östra Hamngatan 37 kvar, med namnet Plaza längst upp, och man kan ana olika biografassociationer i arkitekturen.

42.11

Plaza

36.12

1941 bytte Scala namn och öppnade som Plaza den 3 september. Royal-Film (från oktober 1965 Sandrews) blev ny ägare. En rejäl ombyggnad ägde nu rum. I princip stod bara fasaden kvar. Arkitekten, som hette Nils Olsson, var redan ansvarig för sju av stadens biografer.

Rivningen av den gamla interiören inleddes den 1 juli och den 22 juli kunde närmare 40 man, under ledning av ingenjör Dan Frändberg, börja installationen. Nästan 100 arbetade när det var som mest bråttom.

42.8

Direktör Carl A. Nelson (född 13/9 1899 i Stockholm) vid Royal Film, som hade 14 biografer runt om i landet, var på besök i Göteborg för att övervaka arbetet:

Det är vår mening, säger han, att förvandla lokalen till en verkligt elegant premiärbio.

Platsantalet ökade med nästan 100 stolar. Vi ha uppnått detta genom att riva ned en vägg och ändra om läktaren. Så sänka vi taket för att ge lokalen en mera intim prägel.

Väggarna madrasserades och bekläddes med pegamoid i en varm vinröd ton, samma färg fick stolarna. Balkongen, som gick i en båge, fick en panel i valnötsmahogny och läderimitation i beige. Salongen, med en bakre vägg klädd i blå sammet, var nu dubbelt så bred och duken satt mitt på väggen, omgiven av en panel i sapeliimahogny och ridå i silver.

42.7

Fasaden stod kvar, men den kommer att ändras på det sättet att det sätts upp en glasbaldakin, som jag hoppas skall bli mycket effektfull. Den blir skålformad, skulle man kunna säga, med ett olikfärgat neonrör i varje skål. En ny effekt à la Broadway på gamla Östra, tyckte Handelstidningen. Nya moderna dörrar och reklamarrangemang ha vi naturligtvis tänkt på. Uppvärmningen blir elektrisk [vilket var en nyhet vid den här tiden.

Publiken imponerades av neonrören i baldakinen, glastaket i foajén, de maddrasserade dörrarna till salongen och ljusspelet på den vita ridån. Ventilationssystemet var ultramodernt, luften kom in vid taket och försvann genom 300 små hål under fåtöljerna, som var 416 till antalet. Projektorerna var Ernemann VII B med Magnasol II Hi-lampor och Zeiss Ikon ljudutrustning. Intrycket var starkt, med tanke på krigstid och materialbrist.

42.15

När Royal-Film öppnade Plaza 1941 var tanken att bion skulle få dubbelpremiärer med Royal, och den första blev Spökreportern med Åke Söderblom och Anna-Lisa Ericson.

Den 6 december 1946 startade Plaza Non-Stop med “Krossen” från Skräckens hus, och det kom en ny film varje fredag 12-18. Senare i december visades Varulven i London och Spindelkvinnan slår tillbaka. Genren var tydlig. Men den 2 januari 1947 kom Revolver-Bill,  den 1:a västernfilmen på Plaza Non-Stop. Genren blev i fortsättningen dominerande på bion.
42.12

Plazas repertoar blev med tiden alltmer pang-pang och äventyrsfilmer med sjunkande publiksiffror. Från 1960-talet återgick man till mer traditionella filmer. 1968 stängde bion för omfattande renovering och när den öppnade i augusti hade den fått namnet Cinema.

42.10

Sandrews: Royal-Film

Den sista av de fyra stora biografkedjorna i Göteborg blev Royal-Film, som så småningom skulle ha Capitol, Plaza, Facklan och Mignon (samt, från 1938, Grand i Mölndal). Direktör Carl A. Nelson, regissör Schamyl Bauman och biokung Anders Sandrew (från 1941) var delägare i bolaget. Nelson var sonson till N.P. Nilsson “Häst-Nisse”, som ägde flera av Stockholms tidigaste biografer.

1953 förvärvade Sandrews samtliga aktier, och 1965 försvann Royal-Film som begrepp och ersattes med Sandrews. Chefer i Göteborg har genom åren varit disponent Bror Nelson (född 25/7 1897), Ingeborg Sjöberg, Reinhold Taube (från 1966); Lena Rehnberg (från 1991) och Kent R. Anderson (från 1996).