Sexografen

1960-talet var den stora biodödens decennium. Varje år stängdes minst en biograf, utom 1968 då öppnandet av Sexografen signalerade en ny tid. De biografer som överlevde dödens decennium fick ett förlängt liv under 70-talet med hjälp av porrfilm och spaghettivästern.

Den stora bioboomen i Sverige kom mellan 1934 och 1944, då antalet biografer ökade med 50%. I Göteborg kom Röda Sten, Lorensberg, Lillan, Flamman, Carolus, Göta, Skansen, Gnistan, Aveny, Kaparen, Rio, Royal, Spegeln, Rex, Mignon, Capitol, Saga, Fyren och Redbergsgården. Bara sex från den här gruppen ingick bland de 16 biografer som stängde på 60-talet och början av 70-talet. De övriga var äldre, den allra äldsta, Facklan hade öppnat redan 1905, eller yngre, de fyra förortsbiograferna från slutet av 50-talet.

Branschen blev redan i mitten av 30-talet rädd för överetablering och verkade för ett biografstopp, som genomfördes i början av 40-talet. Men publiktrycket ökade ständigt. Folk gick på bio mer och mer efter kriget. 1946 var toppåret för biobesök i Sverige och Göteborgs biografer hade den högsta beläggningen i landet. 1956 var det bästa bioåret någonsin för Göteborg och 1959 hade staden mer biografer än något annat år, 44 stycken, alla singlar. Året därpå började det braka utför.

1948 blev nöjesskatten på biografbiljetterna mer än dubbelt så hög som på någon annan nöjesgren. Flera landsortsbiografer tvingades stänga under 50-talet. Branschens ekonomi var alltså redan ansträngd när televisionen satte in dödsstöten i slutet av decenniet. Men biografnedläggningarna hindrades tillfälligt av något man inte kunde se på TV, porr och spaghettivästernvåld. 1969 hade upplysningsfilmen Ur kärlekens språk försenad premiär, frisläppt efter att censorn Erik Skoglund sett den två gånger och tagit ut tre dagars semester. Nu blev det fritt fram att visa sexuella akter på film och en ny typ av visningsställen dök upp.

77.2Haga Nygata på 1970-talet med frikyrkokapellet som blev porrklub som blev gosskörens hus

1967 bodde Rune Ljungberg i det gamla polishuset på Köpmansgatan tillsammans med flickvän och två hundar. Han sålde dubbel-8-filmer och pin up-tidningar när han kom på att han kunde visa filmerna i ett inre rum (polisens före detta lunchrum) för de som ville betala 20 kr. Och så startade Jet filmklubb, Göteborgs första porrbio. Trots att det var ståplats (i början) var det ofta fullt.

När Östra Nordstaden revs för det nya köpcentrat flyttade Ljungberg till en lägenhet vid Andra Långgatan 53. Ingången till Sexografen, som med 50 platser öppnade i oktober 1968, var via källaren. Nu var det 16 mm-film som gällde, ofta inspelad av Ljungberg själv. Han producerade sammanlagt 30 000 m färdig film, som även visades på andra biografer i landet, bland annat Lido i Stockholm.

På annandagjul 1972 hade Bäddat för lusta premiär på Rio. Det var den första helt pornografiska svenska långfilmen inspelad på 35 mm och den första göteborgska filmen i färg. Rune Ljungberg stod för regi, manus, foto, kläder, produktionsledning och fungerade dessutom som arkitekt och elektriker.

Det finns flera slående likheter mellan 70-talets porrbiografer och de allra första biografpionjärerna under åren 1902 till 1908. Lokalerna var tillfälliga, källare, affärer, lägenheter; utrustningen var primitiv; programmet bestod i regel av kortfilmer och biografägarna spelade ofta själva in film. Rolf Magnusson vid Rio gjorde filmer som Eva 18 duschar och Gökotta.

Gemensamt för Sexografen och Pornorama, i ett ruckel med en bilverkstad vid Södra Larmgatan, samt kortlivade Geishabio på Friggagatan, var att de uteslutande visade film på 16 mm.

Göteborgs mer än 50 porrklubbar hade ett mer varierat program med live show (samlag på scen), filmvisningar och annat smått och gott. I Haga fanns det en klubb i nästan varje kvarter, en trappa upp i nuvarande Gosskörens hus kunde man njuta av strip tease med droppande stearin, klubben mitt emot Rio drevs helt av kvinnor.

Gränsen mellan en porrklubb och en biograf var ibland flytande. En typisk lördagskväll i Arvika kunde bjuda på familjeföreställning av en Disneyfilm klockan åtta innan live show och porrfilm tog över klockan tio. När Studentkåren i Göteborg arrangerade live show på stora scenen ringlade köerna ned mot Avenyn

De vanliga biograferna var inte opåverkade av trenden. Rio, Nya Boulevard och Biorama blev renodlade porrbiografer. Gränserna mellan vanlig film och porrfilm suddades ut alltmer. Danskarna blev ledande i genren med tidiga oskyldiga filmer som Sytten och Bocken i paradiset. Lustans gradvisa glidningar ledde så småningom till humoristiska hårdporrfilmer, så kallad gladporr, med stora galapremiärer på Palladium av I jungfruns tecken, I tvillingarnas tecken och så vidare.

Kända namn som Anna Bergman, Ricky Bruch och Martin Ljung greps av den allmänna frigjordheten och medverkade i icke-pornografiska biroller. Kvinnliga skådespelare vek naturligt ut sig i Fib-Aktuellt. Många som växte upp vid den här tiden trodde att kvinnor hade en häftklammer på magen.

Flera svenska filmer fick aldrig någon svensk premiär därför att de svenska skådespelarna krävde för sin medverkan att de inte skulle visas i Sverige, till exempel Swedish Wildcats; eller blev stoppade av censuren för att de var för sadistiska, till exempel Inkräktarna. 70-talsvolymen av Svensk Filmografi är den del som är mest populär utomlands. Praktiskt taget alla filmer är illustrerade och eftersom många av decenniets filmer var sexfilmer, så behöver man inte kunna svenska för att ha nöje av volymen.

Även de vanliga filmernas teman och titlar smittades av tidens lusta: Allt du skulle vilja veta om sex, men varit för skraj att fråga om (Woody Allen), En skön tjej som mej (Truffaut), Sista tangon i Paris (Bertolucci), Stilla dagar i Clichy (Thorsen), Jag är nyfiken, gul/blå (Sjöman), Canterbury Tales (Pasolini), Mamman och horan (Eustache), Lustans gradvisa glidningar (Robbe-Grillet), Sinnenas rike (Oshima). Däremot hade inte Fladdermössen något med porr att göra.

Visningarna på Sexografen upphörde 1986. Större delen av kvarteret var länge en rivningstomt, men i dag är nya bostadshus uppförda.

77.7

5 tankar om “Sexografen

  1. 1968 – Göteborgs biografer

  2. Sjuttio-sex. | En man med ett skägg

  3. Kvarteret Kostern |

  4. Sjuttio-sex. • kallelind.se

  5. Ovannämnda bion Pornorama (Södra Allégatan 2A) som öppnats av Otto Montgomery hösten 1911, drevs med tiden av Emma Carlsson och blev porrbio måndagen den 26 mars 1973. Bion hade ju ingen egen filmproduktion men god kontakt med vissa små filmbolag, så hösten 1975 när rumänskfödda strippan Ecaterina Lindberg (född 1943 och som före ett kortvarigt äktenskap i Vaggeryd hetat Gortjakova) kom och visade en bunt provbilder knäppta på henne av unge songwriter Sören Skarback (född 1955) så förmedlades genast kontakt vidare med ett produktionsbolag. Jag som var vanlig anständig kontorist i branschen bedömer att den medvetna och fria Ecaterina blev den mest sedda kvinnan, givetvis även i efterfrågade autentiska samlag, på Pornorama. Hon var tidsenligt orakad med lite frodigare buske än svenskor, danskor och tyskor, och inga väldiga utan rätt så genomsnittliga bröst, härliga höfter. Faktiskt hade hon prytt omslaget till lilla porrblaskan Quick nr 27 (Förlags AB Svea, Sundbyberg) redan 1966, sju år före sin filmdebut som 32-åring. Tyvärr avliden 2016. Minnet dyker upp när ni nu i er artikel nämner den enkla men välskötta Pornorama (som stängde hösten 1989).

Lämna en kommentar