Nya Teatern (Nyan)

Nya Teatern 1923, innan den blev biograf

TEATERN
Hjalmar och Concordia Selander startade sin teater i det nybyggda stora tegelhuset vid Järntorget 1909. John Johnsson (född 5/4 1883) var som 25-åring med om att installera elanläggningen och blev erbjuden att stanna som belysningsmästare. S

ommaren 1925 när teatern slog igen var han fortfarande kvar, och till hösten fortsatte han som maskinist vid den biograf som tog över salongen. Inför sista föreställningen 1955 intervjuades han av Handelstidningen:

Det är så många minnen som tränger sig på att jag har svårt sovra dem… En ur teatersynpunkt lysande tid var åren 1911-13 då Gösta Ekman var engagerad och faktiskt slog igenom och skapade sig ett namn…

Elis Ellis drog mycket folk till teatern när han spelade sina paradroller, Sten Stensson Stéen och Charleys tant, och även Lars Hanson var en publikmagnet. Den senare var redan då en erkänd förmåga: sina första teatererfarenheter hade han gjort i samma hus men hos teateramatörerna tillsammans med bl.a. dåvarande maskinmästare Lindberg…

Det spelades också opera ibland… Särskilt minns jag den strålande Mathilda Jungstedt men ockå en “Bohème”-föreställning, där en italienska hade ett av de största partierna. Som Rodolphe hördes Jussi Björlings far, David Björling, som hade en utmärkt röst men kanske inte var någon större skådespelare.

Maskinist Johnsson, som vid det här laget var 71 år, fortsatte sin tjänstgöring på biograf Odéon.

I samband med att Nya Teatern stängde fick Teaterhistoriska museet en unik donation med bland annat 35 rollfotografier av Gösta Ekman från hans tid vid teatern. Överbibliotekarie Erik Hemlin menade att järntorgsscenen var en plantskola för hela det svenska teaterlivet.

Repertoaren var också litterärt högtstående, bl a var det på Nya Teatern urpremiärer på tre Selma Lagerlöf-verk, “Stormyrtösen”, “Kejsaren av Portugallien” och “Dunungen”. Och Strindbergs “Dödsdansen” hade sin göteborgspremiär här liksom många andra strindbergspjäser – hela åtta stycken bara under det uppmärksammade gästspel som Intima Teatern gav 1910. Mäster Olof var den pjäs som öppnade teatern 1909.

Big Ben träffade i samband med Nya Teaterns stängning Karl Gerhard, som mindes de dagar han och Mary Johnson utkvitterade ett gage på 150 kr i månaden vid Järntorget. Det var här han fick en puff i rätt riktning, av skådespelaren Paul Hallström från Uppsala:

Du ska skriva revy, du har förmågan, och du skall göra det på ditt eget vis.

Karl Gerhard mindes hur de slamrande tryckpressarna från grannarna ibland störde de känsliga skådespelarna – och ett celebert besök:

En gång gjorde Selma Lagerlöf oss den äran, stödd på väninnan Sophie Elkans arm. Jag fick en liten chock när jag märkte att min Sceherezade var halt.

Arbetareföreningens byggnad fyllde hela kvarteret vid Järntorget. Teatern låg på första våningen i den mittersta tredjedelen och sträckte sig från Allégatan nästan ända fram till Haga Östergatan. Bakom scenen låg tre expeditionsrum med små trapphus (nödutgångar) på vardera sidan; till vänster en minimal klädloge för skådespelarna. Huvudentréerna var via större trapphus från Järntorget och Mellangatan, på järntorgssidan kunde man också åka personhiss.

Teatern var omgiven av facklig, politisk och pedagogisk verksamhet. I huskroppen mot Järntorget fanns en föreläsningssal, en skolsal, en expedition och E-salen. På andra sidan parkett låg en Arbetsförmedlingsanstalt och D-salen. Alla salarna hade läktare som var placerade en våning upp.

Teaterns läktare gick längsmed tre sidor. De på långsidorna bestod av tre bänkrader som nådde ända fram till scenen, så alla platser kunde antagligen inte användas när biografen tog över. I B-salen på våning två visades film från 1911 (se vidare Folkbiografen).

På tredje våningen hittade man transportarbetarexpeditionen och arbetarekommunens expedition, F-, G-, I-, M- och (övre delen) av B-E-salarna. Teatern var så hög att den fortfarande upptog mittutrymmet. Vaktmästarbostaden med tambur, två rum och kök låg bakom scenen.

På fjärde våningen fanns en ateljé med mörkrum, sköljrum och arbetsrum, ovanför teatern en vind och i kroppen mot Järntorget expedition och C-, K- och J-salarna.
Slutligen på femte våningen läktare till C-salen och M- och L-salarna.

BIOGRAFEN
Biografen öppnade den 4 september 1925 med Cosmoramabolaget som ägare. De 832 platserna blev senast 1930 701 för att innan 1940 öka till 909. I samband med ombyggnad på 1950-talet minskade antalet.

I det första kontraktet från 1925 anges årshyran till 20% av intäkterna (efter nöjesskatten), dock lägst 32 000 och högst 50 000. Arbetareföreningen förband sig att “uppföra ett maskin och apparatrum” på balkongen och att byta ut stolarna på övre parkett mot vanliga biografstolar med armstöd samt att lasera alla övriga stolar i mörk färgton. Golvet skulle få linoleummattor. Den gamla teaterfoajén hade upplåtits för Göteborgssystemet och nu lovade man att försöka få tillbaka den för att biografen skulle få ett väntrum för sina besökare.

Ett hyreskontrakt från 1932 berättar att årshyran var 36 000 kr och att salen var utrustad med klaffstolar. Arbetareföreningens styrelse hade rätt att efter beställning före kl. 5 vid varje föreställning få två fribiljetter mot erläggande av nöjesskatt. Moderniseringar ägde rum 1935 och senare, entré och salong i olika etapper.

1943 installerades nya fåtöljer, ridå och parkettgolv. Årshyran var 43 000 kr.

Flera kapellmästare ledde under olika perioder biografens stumfilmsorkester: Arvid Fagerberg, Eric Hultén och Enoc N. Larsson. När ljudet kom 1929 blev det tyska systemet Klang-Film, Berlin installerat.

Samtidigt som Nya Teatern öppnade började Cosmorama-bolaget ge ut ett litet häfte varje vecka där programmen för alla deras biografer var samlade.

HT 4/1 1926

Arbetareföreningen försökte 1940 få ut högre hyra för att täcka de ökade värmekostnaderna och hänvisade till Socialstyrelsens klausuler om att kostnaden skulle beräknas på lokalens volym. Cosmorama-bolagets svar ger information om förhållandet under kriget.

Rättvis fördelning av de verkliga värmekostnaderna mellan Nya Teatern och husets övriga lokaler, avseende gångna år jämförda med kommande, förutsätter användande av faktorer som ej ingå i nämnda klausul. Sådana faktorer äro bl.a. Temperaturen inom en biograf kan under större delen av dygnet hållas låg. Enligt påbud få biograferna under nu rådande bränslebrist hålla en begynnelsetemperatur av endast 14o. Biografernas publik är själv värmealstrande. Skillnaden mellan yttre temperatur och biografens å ena sidan, och mellan yttre temperatur och husets övriga delar å andra sidan, undergår ständig inbördes förskjutning, vilket i sin tur medför inte endast direkt utan jämväl procentuell variation i kostnaderna. .. Biografernas inspelning har avsevärt nergått på grund av kända förhållanden. Biografernas utgifter ha däremot stegrats, likaledes på grund av kända förhållanden. Biografrörelsens framtidsutsikter äro följaktligen ovissa.

Ett taktiskt resonemang från Cosmorama ett år när biografexpansionen var som störst, med hela fyra nya biografer i Göteborg under ett år.

4/2 1935

Dagens Bilder var namnet på ett veckoprogram med kortfilmer, som lanserats på Victoria den 6 september 1937. Mellan oktober 1943 och december 1946 visades filmerna även på Nya Teatern varje söndag.

Under sommaren 1950 byggdes biografen om, parketten fick “logaritmisk lutning” och nya bänkar med större utrymme för benen. Den nya ridån skapades av konstnären Joel Mila med ljusrampen utbyggd med strålkastare till sammanlagt 5000 watt. Projektorer, förstärkare och högtalare byttes ut.

31/12 1939

PERSONAL
Gösta Lundquist (född 8/1 1894) var anställd hos AB Cosmorama sedan 1926. Han började som föreståndare på Röda Lyktan (30), kom sedan till Nya Teatern för att gå vidare till Flamman (54) och Victoria (31).

Carl Rosenberg (född 26/12 1896 i Finland) jobbade som vaktmästare på Nya Teatern, antagligen sedan starten, innan han 1940 blev t.f. föreståndare.

Enligt en förteckning från 1937 var S. Hulthén och J. Johansson maskinister. Gunnar Carlsson var reserv.

Anställda vid Nya Teatern 1931, datum anger anställningsår vid företaget:

Föreståndare: Gösta Lundqvist (2/9 1926)
Ljudförestånd.: Erik Hedberg (26/12 1930)
Kassörska: Judith Bengtsson (4/9 1925)
Extra kassörs.: Ruth Alsing (1/9 1929)
Maskinister: Anders Leckström (15/10 1929), John Johnsson (4/9 1925)

Vaktmästare: Arvid Persson (8/9 1931), Carl Rosenberg (4/9 1925), Nils Nordström (4/9 1925), Henrik Persson (4/9 1925), Karl-Erik Sterner (4/9 1925), Knut Dahlin (4/9 1925)
Extra vaktm.: Paul Grundberg (tidigare anställd på kontoret under ca. 5 år)

Programpojk: Sven Arne Olsson (1/9 1929)
Städerskor: Hulda Johansson (4/9 1925), Berta Zettergren (4/9 1925)

Vid Cosmoramabolagets 40-årsjubileum 1950 gjorde man en topplista över vilka anställda som arbetat längst i bolaget. Av de som då fanns vid Nya Teatern “vann” kassörskan Emy Larsson, som börjat den 14 augusti 1920, 30 år alltså. Städerskorna Hulda Johansson och Berta Zettergren följde med från teatern 1925 när den blev bio. Vaktmästaren Knut Dahlin var också med från starten.

AVSLUTNINGSFESTEN
Den sista film som visades reguljärt var 08/15 – Korpral Asch gör revolt, men avslutningskvällen, den 27 februari 1955, hade man gjort till en festkväll, med premiär på den nya Poppe-filmen Stampen, flera tal, och Gösta Ekman, som på vita duken sjöng Kalle P.

Det var fullsatt och vaktmästaren Karl Wahlgren rev biljetter för många göteborgare: Barbro Englund, Berndt Herrströmer, Siv Ruhn, Lars Olsson, Herman Lindholm, Einar Fagstad, Hugo Wistrand, Gunnar Wallin, Richard Mattsson, Gertie Löweström – och Hulda Johansson, som året innan hade slutat som städerska på biografen efter 40 år.

Ragnhild Johansson stod i gottkiosken, där hon stått sedan 1941. En dagsinkomst brukade ligga på 200 kr. När besökarna gått in i salongen packade hon ner chokladen och kolan i hopp om att hitta en annan kiosk någonstans.

Efter Gösta Ekmans sång gav Cosmoramas kamrer Elof Olsson lite statistik:

Under de 30 år Teatern varit biograf har den haft en publik på 5,5 milj. göteborgare, givit 1.200 program och 18.000 föreställningar och rullat 60 miljoner filmmeter.

Men när redaktör Erik Petersson började en föreläsning om den tidigaste teaterhistorien blev det oroligt i salongen, först ett allt häftigare hostande, sedan menande applåder. Då de kom för tredje gången förstod han vinken och lämnade plats åt Erik Hemlin, som tackade Cosmoramabolaget, innan det äntligen var dags för Nils Poppe.

Det var bråttom med utrymningen, redan den 1 mars skulle rivningen påbörjas. När publiken gick ut efter föreställningen höll arbetare på med nedmonteringen av skyltskåpen. Om något år skulle som ersättning en ny biograf öppna vid Järntorget – i Folkets Hus. Den skulle döpas till Draken.

Detta hade dock inte gått helt friktionsfritt. Biografen var uppsagd redan till den 1 oktober 1953, men man klagade till hyresnämnden. Arbetareföreningen kom då med ett moterbjudande, Cosmoramabolaget skulle under en femårsperiod få tillgång till den biograf som planerades i det nya Folkets Hus, men enbart om man tog tillbaka sitt klagomål. Cosmorama tyckte att det var för kort, minst tio års hyrestid krävde man och garantier när inflyttning kunde ske. Hyresnämnden gick på biografbolagets linje och gav dem en frist på ett år, med förlängning sex månader i taget om Draken blev försenad.
I slutet av januari 1955 fick Cosmorama ett brev:

Med hänvisning till telefonsamtal i dag med Eder kamrer E. Olsson, får vi bekräfta, att vi nu fastställt att rivningen av vår fastighet vid Järntorget skall påbörjas den 1 mars i år. Vi har velat meddela detta utan tidutdräkt, för att Ni skall kunna vidtaga de åtgärder, som är nödvändiga för att de av Er förhyrda lokalerna för Nya Teatern skall kunna vara helt utrymda före denna dag.

Man visade alltså film in i det sista. Sedan såldes stolarna för 20 500 kr. Projektor och förstärkare flyttades till Röda Lyktan längre ned på Södra Allégatan.

9/1 1948