Biografen Neptun

1921

Biografen på Andra Långgatan 6 öppnade den 10 januari 1916 som Biografen Fenix för att den 24 februari byta till Biografen Phaenix och tillbaka till Fenix igen den 23 mars för att slutligen bli Biografen Neptun den 3 september. Konrad J Nilsson var ägare hela tiden och antalet platser är okänt. Den sista filmen den 30 oktober 1922 blev Naomis skilsmässa.

1918 (ovan), 1919 (nedan)

22/2 1919

Ingela Carlsson minns biografen. Hon skriver i ett brev att det fanns en balkong, och att det var antingen där uppe eller där nere som man skulle sitta om man ville ha lugn och ro, för på det ena stället ”var det ett förfärligt oväsen”. Hennes mamma (född 1896) berättade att hon och hennes vänner såg Mästerkatten i stövlar (inspelad 1918) med Gösta Ekman 10 gånger. När biografen stängde blev ”lokalen judarnas gudstjänstlokal” och som sjuåring såg Ingela Carlsson hur judarna, ”en del med hattar, klev in i lokalen”.

1921

I slutet av juli 1917 bestämde sig bröderna Schockert för att starta biograf. De hittade Fenix som stod tom över sommaren och annonserade efter personal. Den yngre hade fått tag på en nyckel och berättade för sin bror att han hade fått överta lokalen.

De anställde två vaktmästare och en kassörska utan att fråga efter deras namn. Man hälsade på hos Pathé Frères för att förhandla om filmer. När en maskinistsökande dök upp upptäckte man att projektorn verkade trasig, så den skickades i väg på reparation. Dagen därpå kom en pianist för att söka platsen, men också biografens riktige ägare, som kallade på polisen. Och därmed var Göteborgs kortaste biografägarkarriärer över.

Huset står kvar inne på gården, är K-märkt och används som tvättstuga. I portgången sitter ett bioprogram (12-18/9 utan årtal): “Hur en högspänningsledning kommer till” och “Präriens dotter” med Anita Stewart. vard 5-10, hälger 1-4, 6-10.
(Präriens dotter hade svensk premiär 22/8 1921.)

22/2 1919