När kalsongmannen rånade Rio
Rio öppnade “utan några helst preludier” 2 mars 1940 i det nya funkishuset på Landsvägsgatan. Det var meningen att man skulle visa repriser, och biografen invigdes med Den stora valsen och, som matiné, Galakväll på operan med bröderna Marx.
Lokalen med 198 platser var delad av en mittgång, taket gick i mörkblått och belysningen kom “dels från ljusramper i salongens bakgrund och dels från i väggarna inbyggda lampor”.
Den första ägarna, Harry Blomberg och Paul Lindberg, fick ekonomiska problem i slutet av 50-talet, och Blomberg berättade 1960 för Ny Tid att den höga nöjesskatten gjorde det omöjligt för honom att fortsätta efter att kontraktet gick ut 1 oktober.
Om jag på två barnmatinéer kör in 150 kronor går 50 till nöjesskatt… Under sådana förhållanden kan jag omöjligt fortsätta och jag har nu beslutat mig för att stänga Rio i sommar.
Den 18 mars 1964 blev det spelhall i Rio med enarmade banditer, roulette och då och då en film för att ge sken av att vara biograf. Club Rio startade 29 september 1965 med bowling, strip-tease och erotisk film. Det blev alltmer sex på programmet enligt biografen Boulevards principer.
Efter att tre olika ägare misslyckats med att driva biografen tog Rolf Magnusson över driften på nyårsdagen 1968. Nu fick Rio en programsättare och maskinist med ett genuint filmintresse. Han blandade porrfilmerna med tecknat (Bruno Bozetti, Den rosa pantern och Karl-Alfred), Helan och Halvan och Chaplin, ofta från sin egen filmsamling Panorama-Film. Hans Gmoser var delägare..
Den första sommaren experimenterade Magnusson med “nästan nakna biovärdinnor”, det vill säga kvinnliga vaktmästare i bikini. Han fick 51 svar på annonsen och trodde att idén skulle sprida sig. Det lär ha kommit dubbelt så mycket publik som vanligt.
Journalfilmerna fick allt mindre betydelse i bioprogrammen sedan TV tog över nyhetsbevakningen. Den sista journalfilmen i Göteborg visades på Rio 1972. 1976 reducerades platserna till 125.
Biografens största succé från den senare perioden var Sätt lås på gylfen grabbar, brudarna är galna som gick nio veckor 1980. Högsta besökssiffran på en dag inträffade den stora stormdagen i september 1969 då 785 människor kom för att se filmen The taming. Den sista film som visade på Rio 24 oktober 1984 blev en repris, SOS Screw on Screen.
I dag är huset rivet och ersatt med ett parkeringshus..
Paul Lindberg (26/1 1886 – 1966) var Mölndals stora biografpionjär. Från augusti 1914 till 1945 drev han Nya Biografen som i mitten av 20-talet blev Mölndals Biografteater för att på 30-talet döpas om till Lorry. En andra biograf i Mölndal, Röda Kvarn, hade han från 1929 till sin död. Hans biografimperium sträckte sig till andra platser: Sävedalen, Rialto och Spegeln i Malmö, och, tillsammans med J Gustaf Bengtsson, Roxy i Halmstad och Saga i Kungsbacka. I Göteborg drev han Roxy 1936-41 och Rio 1940-60, båda med Harry Blomberg.
Rolf Magnusson (10/7 1935 – 2001) började som springpojke på Centrumbio 1954 och blev maskinist på Aveny 1956. Från 1960 försökte han driva Vingen på Hisingen, men den stora biografdöden satte krokben och från 1962 var han på Boulevard som vaktmästare och maskinist innan han 1968 tog över Rio och byggde upp den till Göteborgs “mysigaste porrbio”. När Rio revs 1984 var Magnusson snabb att ta över Fyren, som han gjorde om till lågprisbiograf med favoritrepriser.
[BILD 61:3 biljett]
Göteborgs biografer 