Roxy

[
Arkitekt E. Ragndahl ritade Kyrkbytorget som byggdes 1954-55 av Göteborgs Stads Bostads AB. Roxy låg tillsammans med biblioteket i tvåvåningsbyggnaden på den norra sidan. Den hade putsad fasad och flackt plåtklätt tak. På kortsidan fanns en sorts baldakin med namnet “ROXY” på taket. Hisingen hade nu fått sin tredje och största biograf, efter Lundby bio och Rex vid Tingstad.

Entrén gick genom en 20 meter lång, ganska smal foyer med tak av träullsplattor och inredd med “alla moderna bekvämligheter”. Salongen med 477 platser hade väggar av perforerad cementsten och tak av mörka eternitplattor. Golvet var täckt av grön linoleum och otaliga luftventiler. Längst bak fanns en murad vit baldakin. De sammetsröda stolarna och ridån utgjorde de enda färgklickarna. Det här “nakna” sättet att använda byggnadsmaterial gick igen i samtliga förortsbiografer.

Invigningsfilmen 15 november 1956 blev CinemaScope-filmen Bus Stop med Marilyn Monroe; duken var 7 m bred. Ibland visades filmerna en hel vecka, som Mannen med den gyllene armen och Gorilla; rekordfilm var Lille Fridolf och jag, som gick i hela två veckor. Men oftast bytte man film både på måndag och torsdag.

Roxys föreståndare hette Göte Karlsson. Sista filmerna 28 mars 1965 blev Snövit och de sju dvärgarna som matiné och Angélique som kvällsföreställning.

DEN KORTA FÖRORTSTRENDEN
Om Arbetarföreningens lokaler vid Järntorget med biografen Nya Teatern hade rivits fyra-fem år senare skulle nog Draken aldrig ha byggts som ersättningsbio. I slutet av 50-talet försökte biobranschen hänga med i samhällsomvandlingen. Folk fick bättre ekonomi, flyttade ut i nybyggda förorter, köpte TV och tillägnade sig nya fritidsvanor. De sista singelbiograferna i Göteborg byggdes vid den här tiden, precis innan publiken började stanna hemma för att titta på TV, påta i trädgården och springa i skogen.

De fyra nya som invigdes mellan 1956 och 1959 låg i Kyrkbyn, Tolered, Gamlestaden och Kortedala. Bara en skulle bli äldre än tio år och överleva 60-talet, den stora biodödens decennium. Av de fyra tillhörde tre Folkets Hus-rörelsen, som var en stor biografägare på landsorten. Roxy blev deras första i Göteborg, men 619:e i hela landet.

Andra bolag, som Cosmorama, var oroade över den nya konkurrenten. Hanteringen av Röda Lyktan vid Södra Allégatan belyser situationen. Vid den här tiden var biografen helt förfallen, det var kallt och det regnade in och det var antagligen den enda biografen i staden som fortfarande körde med bara en projektor och paus för omladdning.

Osäkerheten vad det gällde Hagas framtid och sanering i området var stor. Därför ville inte Cosmorama lägga några pengar på annat än de absolut nödvändigaste reparationerna. Hyresvärden i Stockholm var helt ointresserad; Cosmorama misstänkte att det fanns en spekulant på fastigheten.

Det vore nog ingen större förlust att göra sig av med lokalen, även om den behövdes för att köra de pang-pangfilmer som tidigare gått på Nya Teatern, de passade ju inte på nya, fina Draken –

om man ej visste, att Folkbiograferna komma att kasta sig över den – och även göra en radikal omändring av lokalen. Så sker ju på platser, där Folkbiograferna lyckats komma in. Folkbiograferna ha, som bekant, kommit över Kortedala i östra stadsdelen och Kyrkbyn på Hisingen – och äro säkert mycket intresserade av att få en mera centralt belägen bio i Göteborg. (Ur brev till SF:s stockholmsdirektör B. Juberg från göteborgskontoret)

I februari 1954 ägde en biograffusion rum genom att Folketshusföreningarnas riksorganisation och Sveriges Folkbiografer AB förvärvade aktiemajoriteten i Skandinaviska biograf AB. Miljonköpet berörde 15 biografer i 13 städer. Sveriges Folkbiografer, som i huvudsak ägdes av Folketshusföreningar, var huvudman för 600 småbiografer i Folkets Hus och bygdegårdar runt om i landet. De tre nya göteborgsbiograferna i slutet av 1950-talet ingick i den allmänna expansionsivern.