Capitol

Programmet vid öppnandet av Capitol den 21 november 1941 var Cobra med Dorothy Lamour. Den var också invigningsfilm tre veckor tidigare på Mignon och hade redan då gått några veckor i Göteborg efter premiären på Palladium.

Privata biografägare som J. Alfred Olsson (som inte tycks ha ägt någon annan göteborgsbiograf), kunde sällan få premiärfilmer till sina biografer, om man inte lierade sig med något större bolag; Gnistans samarbete med Centrumbio är ett sådant exempel. Det Olsson hoppades på var nedflyttningar från de större biograferna när filmerna inte längre var ekonomiskt lönsamma där samt repriser på äldre filmer.

På två år hade tre privata reprisbiografer öppnat i samma område, Rio vid Landsvägsgatan, Mignon vid Linnégatan och så Capitol på Skanstorget 1. Det här var tider när alla tycktes känna att biobranschen var framtiden. Aldrig hade folk gått så mycket på bio, men det skulle snart bli stopp. Sedan början av 30-talet hade de etablerade biografägarna försökt genomföra ett beslut om förbud mot att nya biografer skulle få öppnas. Man var rädd för överetablering.

Det första året på Capitol kunde besökarna se Gary Cooper, Errol Flynn och Jean Gabin, Frankensteins brud och Citizen Kane – och en premiär, En folkets man med Henry Fonda som en ung Abraham Lincoln.

I 1942 års förteckning över biografägare i Sverige står Biograf AB Båken, Geijersgatan 16, som ägare. Med tanke på att uppgifterna i förteckningen i regel gällde året innan är det troligt att det var Olssons bolag och inte en ny ägare.

Arkitekt Nils Olsson blev specialist på biografer vid den här tiden. Han hade tidigare ritat Aveny, Kaparen och Spegeln. Det var de modernaste metoderna som gällde.

I Capitols salong undvek man parallella väggar, rundade av övergångarna mellan tak och vägg och satte upp akustikplattor på väggen bakom läktaren, allt för att ljudet skulle bli så bra som möjligt. Vid måleriarbetet användes en ny sprutbehandlingsmetod. Väggar och tak blev gula med en panel nedtill i terrakotta. Läktarens barriär och fåtöljerna gick i engelskt rött. All belysning var indirekt och det mörkblå prosceniet gav sken av att sväva fritt i rummet.

I vestibulen var väggarna ljusblå och taket kinarött. Trappan till läktaren kläddes med speglar och i taket utgjorde glassnäckor från Orrefors belysningen. Projektorerna var från Zeiss och övrig teknisk utrustning från A-B Kino Teknik.