Alhambra

Göteborgs och Sveriges första biograf hade öppnat 1902 i Arkaden utan något särskilt namn. När Olympia dök upp 1904 i samma arkad blev man tvungen att döpa biografen för att publiken skulle kunna hålla isär dem. Man kunde inte fortsätta att skriva “gamla lokalen” i annonserna.

Så den 16 september 1904 användes namnet Alhambra för första gången. F W Edholm hade varit ägare sedan april och fortsatte tills biografen upphörde.

1908 stängde biografen för renovering och öppnade igen den 14 augusti samma år. Det är möjligen i detta sammanhang som platsantalet ökade från 160 till 200. Från 1910 finns ritningar som visar en ombyggd entré med glasskylt ovanför där lampor lyste upp texten “Biograf Alhambra”.

Edholm uppträdde som konkurrent till sig själv när han 1906 öppnade den kortlivade Pariser-Biograf-Teatern på Victoriagatan bara några kvarter från Stora Biografen på Södra Allégatan. Och han tog över grannen Olympia i Arkaden någon gång på 10-talet.

1915-16 använde Edholm titeln f d fabrikör. Tydligen var biografägare inget man skyltade med. När han dog 2 april 1917 stängde Göteborgs första biograf, efter 15 års verksamhet. På ritningar från den tiden kan man se en syateljé med butik och ett café med underhållningsestrad en trappa upp, med ingång alldeles till vänster om Alhambras gamla entré.

I dag finns inga spår kvar av Göteborgs första biograf, både byggnaden och gatan revs i början av 1970-talet.

Anders Carlsson
18-årige Anders Carlsson kom 1906 till Alhambra efter ett år som maskinist på Ideal. Han stannade i nio år. Ibland klarade han av en typisk 20-minuters- föreställning på 15 minuter. Publiken klagade på att man inte hann läsa texterna. (GT 2/2 1974)

“Lokalen låg där Waideles grammofonavdelning nu finns och rymde liksom Ideal ungefär 200 personer. [Han blandar ihop Alhambra med Olympia i samma hus.] Några separata stolar fanns inte utan man fick sitta på långa bänkar ordnade i halvcirklar runt salongen och uppbyggda med skarp lutning. 25 öre för vuxna och 10 öre för barn, det var ordinarie pris de första åren.

I början nöjde sig publiken med de korta filmstumpar som kördes – ofta importerade från Frankrike – men när intresset började tryta tog man till varietéinslag – jag tror det var 1908 eller 1909.

– Vi hade “världens starkaste karl” på scenen, en tysk som vägde 224 kg. Men några styrkeprov gjorde han inte, han bara visade sig på scenen och gick omkring och sålde vykort av sig själv. Även en ormmänniska hörde till attraktionerna och bondkomiker och sångare fanns det också. Chefen hette F V Edholm, som övertagit stället från dansken Le Tort – och han bodde i en vindskupa ovanför bion. Där gjorde vi f ö en hel del filminspelningar. [Det är inte troligt, eftersom den tidens utrustning inte medgav inspelningar inomhus. Kanske man gjorde efterarbetet på vinden. De filmer som spelades in de första åren i Göteborg var uteslutande verklighetsbilder.]

Nå, omkring 1911 var det slut med varietén efter protester från filmbyråerna som talade om illojal konkurrens.” (GHT 8/11 1968)

Anders Carlsson fortsatte 1917 som maskinist vid Göteborgs Kinematograf och två år senare vid Victoria.